Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,725
Just det, blandar alltid ihop i spelet (som jag inte fått chansen att prova) med staden (minns boken från någon av historiekurserna i Lund väldigt väl, den och "Osten & maskarna").
Vilken nivå av korrekthet är viktigt i en historisk setting?
- Thread starter Khan
- Start date
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Någon borde göra ett rollspel av Osten och maskarna! När läste du i Lund, @Bifur ?
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,725
Länge sen
, historia 1997-98 innan jag växlade över och blev statsvetare istället. Var tillbaka för kandidaten 2003 har jag för mig men fixade aldrig C-uppsatsen (motivationen att ta en examen till tröt när jag väl börjat jobba).
Den akademiska är väl bara underhållning för akademiker? Okej, nu var jag elak.
Problemet där är väl att den hågade inte kommer åt den. Jag sitter ju nu som sagt och skriver scenarion som utspelar sig under Qing-regimens sista decennier. Jag behöver en magistrat som har hand om Saikwan-området i Kanton. Det vore sjysst att veta exakt vilket distrikt det föll under och vad magistraten hette, men att ta reda på detta känns så otroligt omständigt att jag i det första fallet gör en begåvad gissning baserat på vad jag kan läsa i lättillgängliga böcker och Wikipedia, och i det andra fallet helt sonika hittar på ett namn.
Jag äger inte spelet själv. Men jag gör en libation av sencha för att åkalla @Björn den gode så ser vi om han dyker upp.
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,725
Själv då?
För mig handlar allt spelande om ”suspension of disbelief”; det spelar ingen roll om jag läser en bok eller spelar ett spel. I Chris Woodings bok Ace of Skulls säger en av huvudpersonerna ”X got a medal for intelligence?! I don’t want to live on this planet anymore.” Jag trillade ur helt när ett begrepp ifrån webben hade läckt in i en SF-bok. Samma sak sker om sheriffen i Western dricker Coco-Cola (och eftersom Coca-Cola är en modern dryck för mig skulle jag hajja till även om det skedde efter 1886). Samtidigt uppskattar jag om vi kör modern kvinnosyn etc. eller om just de här skyttesoldaterna inte har utfört en gruppvåldtäkt.
När jag spelledde en lång CoC-kampanj för flera år sedan var jag väldigt glad att det fanns så mycket material på nätet så att jag kunde visa en ritning på det skepp de åkte över Atlanten med och kunde visa foton på hur det såg ut i kabyssen. Det visade sig vara väldigt mycket svårare i en Western-kampanj, antagligen främst för att kamerorna var större och dyrare på 1800-talet. Färre fotade. Det gjorde inte respektive kampanj historiskt korrekt, men mer historiskt korrekt än om jag inte hade läst på. Det gjorde det lättare för oss alla att känna att vi var där.
Det är omöjligt att få till helt historiskt korrekt, dels för att tolkningen av vad som skedde och tänktes skiljer sig åt mellan olika historiker, dels för att den var inte homogen. Om du skall spela i en korrekt version av Skara av idag, hur mycket kommer den inte skilja sig åt emot om du åker dit? Även den mest historiskt korrekte film måste göra avsteg för att kunna ha en säker arbetsplats för skådespelarna och att du som åskådare skall känna igen de lika kombattanterna i ett fältslag (Tod’s workshop har en bra genomgång av detta, Why are movie swords always wrong? (An armourers thoughts)). Det samma gäller för spel.
Om ingen runt bordet reagerar på en anakronism gör det inget, men om jag spelar Pendragon har jag större friheter med detaljerna än om jag spelar Chivalry and Sorcery (som för övrigt gjorts av historiker, om jag förstått det rätt). Under Kickstartern till det senare delade de en av bilderna ifrån boken och det uppstod en debatt huruvida en söm (?) i ringbrynjan var helt konsekvent med tidsperioden eller om det var en detalj som inte blev aktuellt förrän ett bar decennier senare. (Debatten var godmodig och visade på det som gjorde mig intresserad spelet ifrån första början, viljan att få alla detaljer korrekta).
Kan tilläggas att jag tror att Chivalry and Sorcery kan kvala in i er diskussion om att fokusera på föreställningsvärlden istället på bara siffror som hur mycket en rustning väger eller kostar.
När jag spelledde en lång CoC-kampanj för flera år sedan var jag väldigt glad att det fanns så mycket material på nätet så att jag kunde visa en ritning på det skepp de åkte över Atlanten med och kunde visa foton på hur det såg ut i kabyssen. Det visade sig vara väldigt mycket svårare i en Western-kampanj, antagligen främst för att kamerorna var större och dyrare på 1800-talet. Färre fotade. Det gjorde inte respektive kampanj historiskt korrekt, men mer historiskt korrekt än om jag inte hade läst på. Det gjorde det lättare för oss alla att känna att vi var där.
Det är omöjligt att få till helt historiskt korrekt, dels för att tolkningen av vad som skedde och tänktes skiljer sig åt mellan olika historiker, dels för att den var inte homogen. Om du skall spela i en korrekt version av Skara av idag, hur mycket kommer den inte skilja sig åt emot om du åker dit? Även den mest historiskt korrekte film måste göra avsteg för att kunna ha en säker arbetsplats för skådespelarna och att du som åskådare skall känna igen de lika kombattanterna i ett fältslag (Tod’s workshop har en bra genomgång av detta, Why are movie swords always wrong? (An armourers thoughts)). Det samma gäller för spel.
Om ingen runt bordet reagerar på en anakronism gör det inget, men om jag spelar Pendragon har jag större friheter med detaljerna än om jag spelar Chivalry and Sorcery (som för övrigt gjorts av historiker, om jag förstått det rätt). Under Kickstartern till det senare delade de en av bilderna ifrån boken och det uppstod en debatt huruvida en söm (?) i ringbrynjan var helt konsekvent med tidsperioden eller om det var en detalj som inte blev aktuellt förrän ett bar decennier senare. (Debatten var godmodig och visade på det som gjorde mig intresserad spelet ifrån första början, viljan att få alla detaljer korrekta).
Kan tilläggas att jag tror att Chivalry and Sorcery kan kvala in i er diskussion om att fokusera på föreställningsvärlden istället på bara siffror som hur mycket en rustning väger eller kostar.
Beror på vilken "historia" du tittar på. Populärvetenskapliga historie-framställningar är ofta sådana, liksom grundskolans historiekurs. Mycket därför att man behöver de där händelserna och årtalen och berömda människorna för att hänga upp det hela på, för att ge det struktur. Och för att det hör till allmänbildningen att känna till en del av de där händelserna och årtalen.
Tittar man däremot på vad historiker håller på med, forskningen de gör, så inkluderar det även en hel del som går betydligt djupare in på olika saker, inklusive tankevärlden hos folk i det förgångna. Det finns enormt mycket information att tillgå om både det ena och det andra - problemet är bara att hitta den.
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Tidigare. Gjorde klar kandidaten -99 och magistern -03 (men jag gick kursen tidigare, det var då jag skrev klart uppsatsen).
Last edited:
Det här har inget med diskussionen att göra, men jag är sjukt nöjd över att ha lyckats spåra upp adressen till magistratkomplexet genom ett hongkongbaserat nätforum och kantonesiska Wikipedia.
Trots att det är på en gata som inte ens finns längre!
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Ja, det var i alla fall hårddraget. Men - för att gå fett OT - har du på en del sätt helt rätt i min mening. Alltför många historiker skriver oerhört kunniga, finstämda och för allmänheten (även den bildade) esoteriska och obegripliga texter och gömmer undan sina resultat i obskyra och otillgängliga tidsskrifter. Man skriver för sitt VC, för de sakkunniga som ska ge en nästa tjänst eller projekt, för sina akademiska kompisar. Vi hade en vända med början i en debatt som sprang ur 68-rörelsen när många svenska historiker ville komma ut ur elfenbenstornet och skriva emancipatorisk historia, historia av och för och om vanligt folk. Den höll i sig till 90-talet i alla fall, men nu tycker jag den till stor del är borta. Historikerna är tillbaka i elfenbenstornet. Att skriva populärvetenskap ger noll karriärpoäng och många tycks inte ens bry sig. Jag tycker inte om den här utvecklingen, dels för att jag tror den är farligt för den vetenskapliga forskningens legitimtet, dels för att jag tycker att alla historiker borde vilja bli lästa och göra ett avtryck utanför det närmast sörjande. Historiker borde skriva mer populärvetenskap och debattera mer.
Fast det tycker jag inte stämmer. Alla folkbibliotek erbjuder (väl?) gratis fjärrlån av böcker och kopior av artiklar till ett okej pris? Det gör i alla fall mitt. Jag kan låna alla böcker på ett nordiskt forskningsbibliotek gratis. Det är bara att fylla i ett webbformulär, det tar några minuter. Allt man kan hitta på LIBRIS, Oria och Rex går att få tag på - en hel galax med historiskt kunnande.
Last edited:
Det är inte unikt för historiker. Det är lika illa, i många fall värre, inom alla övriga akademiska discipliner.
När var senast du såg en populärvetenskaplig bok om kemi, eller geografi, eller nationalekonomi?
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,607
Economix: How and Why Our Economy Works (and Doesn't Wo…
Stimulus plans: good or bad? Free markets: How free are…
Genuint ärkebra bok. Om populärvetenskap vore en religion är det här en kardinal. Eller åtminstone en biskop.
Mogger
Hipsteranka
Även om den populärhistoriska litteraturen måhända är på tillbakagång (jag läste en del Englund och Harrison med behållning back in the day) så är min uppfattning att den tagit plats i andra medier, inte minst TV och poddar. Historieätarna tycker jag är ett lysande exempel på detta. Bla adresserade de den klassiska myten om köttätande förr i tiden.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Nu är det här fusk eftersom jag jobbar på bibliotek och ser böcker hela dagarna, men det här är till exempel en intressant populärvetenskaplig bok om kemi av relativt nytt datum:
Ond kemi.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag tänker mig att man hade kunnat göra det till ett soloäventyr annars.
Du har kunder i din kvarn. Vad gör du?
Mal deras mjöl utan krusiduller, gå till 27.
Påminner dem om att du också spelar gitarr om de har planerat någon festlighet, gå till 389.
Berättar om dina kätterska religiösa föreställningar, gå till 95.
Björn den gode
Swashbuckler
Källförteckningen listar 25 titlar från 1982-2001 men jag är inte tillräckligt insatt för att veta vilka som tillhör anallesskolan och inte, Emmanuel Le Roy specifikt nämns inte.
Den som refereras oftast (med fem titlar) är en Franco Cardini men han verkar inte ha någon engelsk wikipediasida så längre än så kom jag inte.
entomophobiac
Low Prep High Play
Generellt är jag mer ute efter känsla än detaljism och ser inte det senare som en förutsättning för det förra. För historiskt inspirerade scenarier jag spellett har det ofta blivit väldigt mycket research, ibland 100+ sidor, men i det faktiska materialet har det aldrig varit mer än spelare/spelledare orkar läsa. Ibland kan jag dock känna att du behöver ha gjort den där researchen för att kunna svara på frågor och ge spelarna vettiga resonemang—men faktum är ju att det mest centrala av allt är rollpersonerna.
Om rollpersonerna är "investigators" i CoC, då behöver du ha lite koll på hur detektivarbete, brottsplatsundersökningar, etc., går till i den epok som spelas. Men du behöver antagligen inte ha järnkoll på sakkunskap utanför scenariots ledtrådar. Exempelvis.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag upplever snarare motsatsen, att det övernaturliga gör sig bättre mot en realistisk fond. Man jobbar med en kontrastverkan, där en grund i det vardagliga och verklighetsorienterade får det övernaturliga att framstå som mer tydligt avvikande.
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Ja, detta är tex en sak om CoC-kampanjen Beyond the Mountains of Madness som dök upp i en tråd om bästa CoC-kampanj för inte så länge sedan gör väldigt bra.
Last edited: