Nekromanti Vilken settingar har ni lätt/svårt för

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
För mig är fantasy lättast att hitta på saker i, framför allt då det jag är bäst på att hitta på är sådär Moorcockianskt konstiga grejer. Urban fantasy, vissa former av skräck och postapokalyps funkar också, förutsatt att de uppmuntrar till utforskning (därav "vissa former" -- inte den sorts skräck som enbart handlar om stress, begränsade möjligheter och där rollpersonerna aldrig kan ge sig på att undersöka det okända). De flesta av mina spelare är inte så intresserade av karaktärsdrivet spel, så om miljön ger nog med uppslag för att slänga saker på dem utifrån är det högst önskvärt.
 

Andy

Vila i frid
Joined
4 May 2001
Messages
1,403
Location
Ågesta, Stockholm
Det beror väl på vad man vill uppnå...
Jag har aldrig spelat MUA med buskishumor. Det har vi tagit bort. Sen finns det massa rasims, elitism och existensiella frågor som man kan berör i MUA om man vill, och det gör min spelgrupp.

Jag tycker ofta man tjänar på att plugga det spel man ska spela, om man vill spela det som författarna har tänkt sig. Vill man inte det kan man skita i att läsa.

Sen tycker jag att spelgruppens gemensamma vision blir tajtare och tydligare om alla läser på världen.

/Andy som mest svarar på Genesis inlägg
 

Botulf

Hero
Joined
25 Dec 2008
Messages
1,265
Har svårt att exakt peka ut vilka settingar jag tycker är dåliga eller tråkiga då det mest handlar om spelledarens förmåga att gestalta dessa. Jag försöker vara öppensinnad mot det mesta men jag har inte heller spelat mycket utanför fantasyparadigmet.

Jag gillar settings som känns som att de har en egen smak och även så gillar jag starkt culturegaming. Settings med en rik bakgrundsinformation som också är lätta att känna igen från annan populärkultur brukar tilltala mig. Howadrs Hyborien, Tolkiens Midgård, Lovecrafts Mythos m.m . Egentligen så är jag rätt trött på vad man kan kalla för lågfantasy och högfantsy utan känner mer för sådant som skulle kunna sägas vara sådant som ska ligga nära fantasyns uppkomst: mytologisk eller legendariskt betonad riddartid med kulturell prägel. Om det ska vara fantasy så föredrar jag något arthurianskt romanticistiskt eller gotiskt präglat fast med en sorts bitter smak av jord, rök, stål och lera. Trudvang eller Sagas värld känns rätt likt den fantasy jag uppskattar. Till mer generell fantasy såsom Ereb Altor, Greyhawk eller Mundana försöker jag hitta detaljer i settingen som kan kännas mest unika och säreget även om det kan vara svårt. Men det har nog mer att göra med folk jag spelar med. Jag gillar när spelarna är insatta i- och deras agerande speglar känslan och atmosfären i settingen. Tyvärr så går det sällan längre än till lite komiska upptåg, regelrefererande och dungeoncrawl, vilket i sig kan vara kul, men i längden ack så tröttsamt. Även sådant som Planescape gillar jag väldigt mycket och Dark Sun verkar också väldigt intressant (även om det käns avlägset att någonsin ha tid att spela sådant)

Spel med 1600-1700 tal som tema kan också vara kul så länge man kan göra något intressant av det. Har länge lagt ut planer på en Götterdämerung kampanj i 1600-talets Sverige med tema som är delvis hämtat från Vampire:Requiem, alá van Helsing monsterjakt, Davincikoden varvat med göticistisk ockultism med krydda av undergångsromantik och stämningen från Verner von Heidenstams Karolinerna. Rökiga och dimmiga Stockholmsgator i gotisk/victoriansk version varvat landsbygdens folktro och där vidskeplighet kan ha stort inflytande över spelet.

Fast något som är trist i settings är som redan refererats ovan: tråkig typiskt jantelagig stereotypisering av ondskefull, omsänsklig, dekandent aristokrati som bad guys i 16-1800 talsinspirerad miljö. Faktiskt tog detta lite luften ur M:UA. Tråkigt och uttjatat och finns inte särskillt mycket intressant att hämta utom torftiga simulationer av historiematerialistiska analyser.

Har börjat försöka spela i annat än fantasy på senare tid men det har mest varit avstickare till Mutant:UA (vilket med några modifieringar i settingen är riktigt bra), cyperpunk och CoC/ToC. Har även upptäckt flera variater av scifi men har ingen direkt erfarenhet av att spela än så länge. Scifi jag lär försöka spela är Coriolis värld(får se om det är värt något), fantasy scifi såsom Dragonstar och Starwars.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Mutant

Jag har spelat min längsta kampanj någonsin (typ 10 spelmöten) i Mutant: UA och spellett min näst längsta. Jag har aldrig läst på spelvärlden. "Postapokalyps i Sverige med buskishumor". Vad mer behöver man veta?
Just Mutant: UA känns inte så mycket som ett pluggrollspel eftersom världen är ganska modulär -- den innehåller många olika saker, men de är relativt separerade från varandra och man känner inte att man måste känna till alla detaljer för att världen ska fungera. Det är i alla fall så jag uppfattar den när jag läser om den. Många andra rollspelsvärldar ger mig inte alls samma känsla.

/tobias
 

Andy

Vila i frid
Joined
4 May 2001
Messages
1,403
Location
Ågesta, Stockholm
Re: Mutant

Just Mutant: UA känns inte så mycket som ett pluggrollspel eftersom världen är ganska modulär -- den innehåller många olika saker, men de är relativt separerade från varandra och man känner inte att man måste känna till alla detaljer för att världen ska fungera. Det är i alla fall så jag uppfattar den när jag läser om den. Många andra rollspelsvärldar ger mig inte alls samma känsla.

/tobias
Jag håller med dig. Den är ganska lätt att fatta.

Men jag menar, och det gäller inte bara MUA utan rollspel, är att spelupplevelse blir bättre och starkare om det finns med culture-gaming. Sedan kan man få cule-game antingen genom att alla deltagare är pålästa eller att det inte finns någon värld alls (kanske bara en lista med balla ord) utan den skapas genom spelande. Jag tror att båda leder till cule-game men på 2 helt skilda sätt. Jag gillar båda. (Men hatar spelare som inte kan eller vet något om den värld som de ska spela sin karaktärer i).
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
ja som tråden lyder vilken setting upplever ni att ni har lättast att sätta er in i och att skapa äventyr / kampanjer i och vilka upplever ni som svårast ...
Hej doktorn!

Jag tycker det är kul att du inte ställer den typiska frågan, vilka som är mina favoritsettings, utan det lite intressantare, vilka som är lättast att skapa äventyr till... Det är en intressant fråga, så jag tänkte skriva ett lite halvlångt inlägg, hoppas det blir ett intressant svar till dig också.

Precis som du så är jag inte så förtjust i att plugga spelvärldar. Jag har mycket enklare för spelvärldar där man sätter sig in i känslan för spelvärlden istället för att läsa fakta om den, och sedan när jag greppat känslan så kan jag hitta på grejer som passar ihop med den. Det är lite som skillnaden på saga och fantasy: I en saga händer något för att det passar in i berättelsens konventioner, men i fantasy så händer något för att det är det logiska i världen som författaren skapat.

Men det är det som lockar lite med "logiska" världar för mig också: De utmanar mig. Här ser vi alltså skillnaden på att något är lätt och att det är kul - Ibland kanske man vill spela i en setting man har svårt för.

Allra lättast att göra äventyr är det för mig om spelet (såväl regler som setting och spelledarråd) gör det enkelt att göra rollpersoner och spelledarpersoner som redan från början vill något och är på väg någonstans - Då kan jag introducera spelledarpersoner till rollpersonerna och se vad som händer. Här håller jag, som vanligt, med om vad Genesis säger.

Jag tycker också det kan vara värt att ta upp lite om vilka settings det är lätt att göra rollpersoner och spela i också: Jag har lite svårt för förmoderna settings, just eftersom jag inte riktigt vet hur en person på medeltiden tänker, och jag är kanske inte alltid är intresserad av de problem och dilemman en medeltida person möter, utan istället lite modernare sådana som känns mer relevanta. Precis som krank säger så ligger min sweetspot på århundranden 1800-2000.

Av någon konstig anledning så har jag aldrig kunnat komma på ett rollpersonskoncept jag känner mig intresserad av och kan leva mig in i till Vampire, trots att jag försökt flera gånger...

...

Kan ju nämna att mina tre favoritspel är Nobilis, Dogs in the Vineyard och Berättelser från Staden. Alla tre utspelar sig i modern miljö, alla tre kan beskrivas som magisk realism, det vill säga vår verklighet fast lite mer magisk, och alla tre är karaktärsdrivna. Nobilis och Berättelser från Staden är baserade på en stämning snarare än fakta, Dogs in the Vineyard vet jag inte riktigt, men det är inte mycket traditionell rollspelsfakta i det iallafall. :gremsmile:

Men Nobilis var grymt svårt att sätta sig in i så att man kunde skriva äventyr till det, framförallt på grund av förvirringen kring den kritiska frågan...

Vad gör rollpersonerna?

Med andra ord, hur ska ett äventyr se ut? Trots att det finns ett helt kapitel tillägnat detta i boken. :gremwink:
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Arfert said:
..sen har jag svårt för settings i stil med "Överklassen har lyxfester i sina luftskepp medan arbetarna slavar i zinkgruvorna, och jorden går under samtidigt". Boooooring.
Eh, finns ens den här settingen? Hmm, du kanske ger en gliring åt Efter Katastrofen?
 
Top