Nekromanti Vilken sorts fantasy är intressant, förutom gamla märken?

[da_bohz]

Jag gillar illustrationer, men det behöver inte vara särskilt snyggt för min del. Jag blir nöjd på den fronten om jag kan se vad det föreställer och kanske kan uppfatta ungefär vilken känsla som ska förmedlas med bilden (om det finns någon sådan avsikt).

Däremot håller jag med alla andra i hela världen om att det måste finnas ett tydligt koncept med spelet. Man ska kunna sammanfatta det någorlunda lätt och det ska finnas något unikt med det för att jag ska orka bry mig om det. Och ja, den där unika grejen måste ju också få saker att börja röra på sig i skallen på mig också.

Är pitchen något i stil med "ni spelar vampyrer och försöker dölja detta, medan ni slåss mot Ewoks i ett low-tech star wars-universum och alla vampyrer är dessutom väldigt beroende av midi-chlorians" kommer jag nog fundera i en-två minuter, men sen inse att jag inte kommer vilja spela det - på grund av mina preferenser. Skulle man ändra några detaljer där skulle det kanske låta fantastiskt, men nu skrev jag bara det första jag brainstormade fram.

En annan viktig sak för mig är att rollpersonerna blir sina egna karaktärer, som flera andra nämnt. När det gäller fantasy vill jag ha backstory och äventyrskrokar som går att bygga sidequests och relationskartor med. Jag vill att möjligheten ska finnas, för jag kommer nog alltid förknippa fantasy med någon form av mer långdragna kampanjer med mycket karaktärsutveckling.

 

[kaptendral]

• Fantasieggande illustrationer.
• Stark identitet och tydligt koncept.
• Något ganska unikt – inte standardfantasy.
• En världsbeskrivning som förmedlar en tydlig känsla och ger äventyrsuppslag – inte hundratals sidor med mer eller mindre menlösa detaljer.
• Ett regelverk som förhöjer spelupplevelsen och är relativt enkelt.
• Bra språk och layout.

Precis så.

För att klargöra så är fantasieggande i mina ögon inte detsamma som påkostade. Jag tilltalas snarare av svartvita bilder i gammal serietidningsanda. Vidare blir jag avskräckt om spelet antyder att det ska komma feta expansionen och episka kampanjer. Jag orkar inte tugga i mig sådant.

Som ovan, med följande tillägg:

• Inga färdiga äventyr i regelboken. Använder dom inte så det är bara onödig text. Enda undantaget skulle vara om spelet i stort sett är ett äventyr, som Lady Blackbird eller Pendragon.
• Inte för knasigt, eller magi överallt. Klarar mig bra utan luftskepp och magiska diskmaskiner, tack så mycket.

Alternativt kan det vara Powered by the Apocalypse så köper jag direkt.

 

[Hans E Magnusson]

Att det egentligen är ett skirmish figurspel med att enkelt kampanjläge.

 

[ceruleanfive]

Ponera att du är inne på sfbok eller din lokala rollspelsbutik, eller ser länken till en ny kickstarter i ditt flöde. Det är ett spel du aldrig hört talas om. Uppenbarligen ett fantasy-rollspel utan anknytning till existerande franchises. Efter att ha sett presentationen, eller bläddrat igenom boken, så är du helsåld.

Vad var det som gjorde dig helsåld på det?

Det finns massor av bra svar och tankar i den här tråden! Samtidigt börjar jag nu att tänka lite på ett personligt favoritcitat, som sägs tillhöra Henry Ford: "Hade jag frågat folk vad de ville ha skulle de ha bett om snabbare hästar."

I många fall är det nog svårt att sätta fingret på vad som skulle helsälja en på ett nytt rollspel. Jag hade exempelvis inget specifikt sug efter narrativ postapokalyps i en odefinierad värld när jag kom i kontakt med Apocalypse World, men det visade sig ändå vara något jag gick igång på rejält. Å andra sidan har jag känt mig rätt taggad på någon form av postapokalyptisk fantasy, men varken Forbidden Lands eller nya Ereb Altor lockade mig det minsta.

Så egentligen är nog mitt svar "Det vet jag när jag ser det."

 

[Ymir]

En unik stämningsmässig och konceptuell vision som fångar några av mina konstiga awesomeness-fetischer.

I fantasy är det dessvärre väldigt ovanligt numera. Det senaste som lyckades var tyvärr ett figurspel, och inte ett rollspel. Det är Kingdom Death, med dess unika, färgstarka och svulstiga, Keitaro Miura-inspirerade barock-body horror-våldsporr-fantasy. Fuck yeah. Ge mig det som ett skräckfantasyrollspel, och jag är gäjm direkt.

 

[cogitare]

Klarar mig bra utan luftskepp och magiska diskmaskiner, tack så mycket.

Det är märkligt hur olika man tänker. (Magiska?) Luftskepp och magiska diskmaskiner är någon sorts 'selling points' för mig. Det hade fått mig att fundera på att köpa.

Steampunkt fantasy (lite som Chronopia eller Eberron) ligger bra till på min lista över settings som sticker ut från vanilj-fantasy med raser som bryter normen för Tolkienesk fantasy.

Cog.

 

[luddwig]

Det är märkligt hur olika man tänker.

Jag har gjort precis samma reflektion, både här och i tråden om bästa svenska rollspel där Chronopia ligger högt på listan medan jag själv känner mig helt ointresserad av det och andra produkter som på liknande sätt skriker ut hur häftiga dom är. Min känsla är att det är lite av en åldersgrej där jag tillhör en äldre skara.

 

[Björn Wärmedal]

Lite reflektioner:

1) Med tanke på hur olika folk tycker är det lite av ett under att något fantasyspel alls säljer i mer än några få ex (fast i generella termer kanske mer eller mindre alla bara säljer i "några få ex" egentligen -- till och med Symbaroum och Eon)

2) Frågan jag försökte få svar på är egentligen "om Riotminds kört sin nya KS under namnet Kaldarox och slängt alla referenser till EA, hade det spelet haft en sportslig chans alls då, alldeles oavsett tillverkare och tidigare utgivningshistorik?" Jag ställde inte den frågan rakt ut, för jag ville inte ha en lång diskussion om Riotminds egentligen. Jag vill mest bara ha en uppfattning om hur utmanande genren är att ta sig in i för ett nytt märke.

Så nu tänker jag omformulera frågan lite

Under de senaste tio åren, vilka fantasyrollspel har kommit ut som inte baserats på existerande franchises? Vilka av dem har varit genuint bra och vad är det som har gjort dem så bra? Har de "slagit"?

 

[Rymdhamster]

Lite reflektioner:

1) Med tanke på hur olika folk tycker är det lite av ett under att något fantasyspel alls säljer i mer än några få ex (fast i generella termer kanske mer eller mindre alla bara säljer i "några få ex" egentligen -- till och med Symbaroum och Eon)

2) Frågan jag försökte få svar på är egentligen "om Riotminds kört sin nya KS under namnet Kaldarox och slängt alla referenser till EA, hade det spelet haft en sportslig chans alls då, alldeles oavsett tillverkare och tidigare utgivningshistorik?" Jag ställde inte den frågan rakt ut, för jag ville inte ha en lång diskussion om Riotminds egentligen. Jag vill mest bara ha en uppfattning om hur utmanande genren är att ta sig in i för ett nytt märke.

Så nu tänker jag omformulera frågan lite

Under de senaste tio åren, vilka fantasyrollspel har kommit ut som inte baserats på existerande franchises? Vilka av dem har varit genuint bra och vad är det som har gjort dem så bra? Har de "slagit"?

Fantasy tror jag är en svåraste marknaden att slå sig in på, men knappast omöjlig. Vi har ju Järn som det verkar gått rätt bra för. Symbaroum. Äventyr likaså. Hjältarnas tid. Och Forbidden lands verkar lovande.

Jag tror att i just fantasy blir det viktigare att ha en säljpunkt som står ut lite från andra. Och jag tror att det blir väldigt mycket lättare om du är en rollspelsskapare som faktiskt är erkänt bra.

Jag tror exempelvis att Järnringen och Fria ligan lätt skulle kunna annonsera ett nytt fantasyspel idag (utöver vad som redan finns) och folk skulle genast bli intresserade.

I RMs fall... well... jag tror jag avstår från att kommentera ytterligare =)

 

[luddwig]

Jag tror exempelvis att [...] Fria ligan lätt skulle kunna annonsera ett nytt fantasyspel idag (utöver vad som redan finns) och folk skulle genast bli intresserade.

Forbidden Lands är beviset.

 

[erikt]

Bra regler är naturligtvis önskvärt, men regelsystemet skulle oftast inte få mig att köpa ett nytt spel av den enkla anledningen att det inte går att få en ordentlig förståelse för reglerna när man bara tittar igenom spelet i butiken.

Vad som skulle få mig att köpa är snarare sådant som: Snygga och/eller fantasieggande illustrationer. Bra layout. En spelvärld som låter spännande. En regelbok som inte väger så mycket att man behöver en skottkärra för att få hem den. :wink:

 

[Björn Wärmedal]

Forbidden Lands är beviset.

Fast säljer inte Forbidden Lands till stor del för Nils Gullikssons bilder? Det är förvisso inte ett franchise, men ändå tätt sammanknutet med gamla DoD. Hade det sålt lika bra med helt ny konst?

 

[Björn Wärmedal]

Järn och HT har jag förstått att det gått väldigt bra för (trots avsaknad av spelvärld!), men hur står de sig jämfört med etablerade varumärken? Skulle en kunna säga att de ”slagit”?

När kom Symbaroum? Det är nog det fantasyspel jag själv kan komma på som verkligen karvat sig en plats bland redan etablerade.

 

[Gurgeh]

Fast säljer inte Forbidden Lands till stor del för Nils Gullikssons bilder? Det är förvisso inte ett franchise, men ändå tätt sammanknutet med gamla DoD. Hade det sålt lika bra med helt ny konst?

Det som intresserade mig med Forbidden lands var att Erik Granström var inblandad i världsbygget, och hexcrawlande, bland annat. Jag har redan spel som innehåller de där bilderna.

 

[Bifur]

När kom Symbaroum? Det är nog det fantasyspel jag själv kan komma på som verkligen karvat sig en plats bland redan etablerade.

2014. Men som Rymdhamster skrev hade det spelet nog mycket gratis i starten med tanke på Järnringens track record (det är jag själv ett utmärkt exempel, jag köpte det i princip bara för att jag gillade MUA - även om de fortsatta framgångarna givetvis beror på att det faktiskt var bra).

En reflektion: När Symbaroum kom var konkurrensen faktiskt inte så stor bland svenska spel. Trudvang var på nedgång, Järn och Hjältarnas tid hade inte kommit, Forbidden Lands var inte ens påtänkt. Ensamma vargen och Morwhayle fanns men de är ju hyfsat smala. Glömmer jag något? Svavelvinter skulle väl varit konkurrenten, det hade jag sedan tidigare men tyvärr var intresset för det spelet i min spelgrupp lågt. Det enda reella svenska alternativet hade nog varit År noll, men post-apokalyps var inte aktuellt just då.

 

[Rymdhamster]

Fast säljer inte Forbidden Lands till stor del för Nils Gullikssons bilder? Det är förvisso inte ett franchise, men ändå tätt sammanknutet med gamla DoD. Hade det sålt lika bra med helt ny konst?

"Lika bra"? Kanske inte. Men jag tror fortfarande att det hade sålt _bra_.

Egentligen tror jag faktiskt att det _hade_ sålt lika bra. För själv är det just återanvädnandet av gamla bilder som gör mig lite skeptisk. Det är bilder som folk har sett i åratal, och säkert har en aldeles egen relation och ascociation till. Kommer det verkligen bli bra? Eller kommer det kännas som en sko som ser väldigt snygg ut, men inte riktigt passar på foten?

Jag vet inte, och jag talar bara utifrån mitt eget synsätt, men jag hade varit mer pepp om de gjort Gulliksson som en separat konstbok, och gjort ett nytt spel helt från grunden.

Inte för att jag är opepp i dagsläget. Jag är fortfarande väldigt, väldigt nyfiken =)

 

[Ymir]

En reflektion: När Symbaroum kom var konkurrensen faktiskt inte så stor bland svenska spel. Trudvang var på nedgång, Järn och Hjältarnas tid hade inte kommit, Forbidden Lands var inte ens påtänkt. Ensamma vargen och Morwhayle fanns men de är ju hyfsat smala. Glömmer jag något? Svavelvinter skulle väl varit konkurrenten, det hade jag sedan tidigare men tyvärr var intresset för det spelet i min spelgrupp lågt. Det enda reella svenska alternativet hade nog varit År noll, men post-apokalyps var inte aktuellt just då.

Eoooooooooooooon

 

[Rymdhamster]

Eoooooooooooooon

Vad har ett elbolag med rollspel att göra?

(Förlåt Ymir, gammalt skämt...)

 

[luddwig]

Fast säljer inte Forbidden Lands till stor del för Nils Gullikssons bilder? [...] Hade det sålt lika bra med helt ny konst?

Av de diskussioner jag sett har jag fått intrycket att Stålenhags bilder och Granströms skrivande väger nog så tungt. Själv ser jag det förstnämnda snarare som ett minus. Stålenhag gör snygga bilder men dom är för kliniska för min smak.

 

[SiggeX]

Fast säljer inte Forbidden Lands till stor del för Nils Gullikssons bilder? Det är förvisso inte ett franchise, men ändå tätt sammanknutet med gamla DoD. Hade det sålt lika bra med helt ny konst?

Älskar alla dom gamla bilderna men jag hade backat ändå. Efter jag läst Mutant År Noll reglerna/böckerna i startboxen så insåg jag direkt att jag gillade det spelet, kändes genomtänkt och snyggt. Har inte lyckats få mina vänner att tycka Mutant är coolt än utan alla ville bara spela något mer klassiskt fantasy. Så jag har redan pratat flera gånger om att jag hade velat att dom skulle göra ett fantasy spel så hade jag köpt det direkt!