Nekromanti Vilken typ av spelare vill du ha?

[Rickard]

En fristående fortsättning men idén fick jag från ett annat inlägg som Grog (känns som en "ny" profil på forumet).

Jag gillar mina spelare. De tar gärna till en viss grad av samberättande, där jag kan säga "du kommer in i ett rum" och de kan fylla ut rummet med all sorts ting. Finns det något viktigt som ska hittas i rummet, så planterar jag det i sakerna som spelaren skapar (om jag spelleder på det sättet just då). Det jag framförallt gillar med dem är att vi efter spelmötet sitter och analyserar det som gick bra och dåligt, både berättarmässigt och systemmässigt.

Vi har diskuterat alltifrån strider och färdighetshantering till scenarioupplägg och hur de uppfattat en viss spelledarperson. Nu är det förivsso inte så att de gör sådant automagiskt utan jag ställer frågor till dem, men jag får alltid givande respons från dem. Jag känner att jag utvecklas väldigt mycket genom våra diskussioner, mycket då jag får se saker genom andras ögon. Vi har också några nybörjare på gång, så där är jag förhoppningsfull på att få se rollspel genom helt nya ögon. Dock tror jag att just nybörjare kan ha svårt att våga kommentera, eller i bästa fall kritisera.

Jag funderar lite på hur det kan komma sig att spelarna är så. Samberättandet är något som jag har fört in via Feng Shui och EDoD - min spelledarstil är rätt säregen på det sättet (då jag inte orkar göra saker som att beskriva miljöer ). Att de är vana att analysera kommer nog från att två av spelarna är vana brädspelare, så där brukar de analysera fram vad de tycker är den bästa strategin. Vi har efter avklarade brädspelsomgångar suttit och diskuterat kring spelet, typ hur det är uppbyggt och vad spelet främjar.

/Han som varit mycket för att namndroppa på sistone (på gott och ont)

 

[Grog]

Grog (känns som en "ny" profil på forumet).

Det är bara för att jag de senaste 4.5 åren skrivit en avhandling som just blivit färdig. All kreativitet har bli omriktad hit. Jag skulle vara rädd nu om jag var du...

Ärligt talat, jag är nöjd så länge jag har spelare som har tid att träffas en gång i veckan och som inte hatar varandra (har hänt). Allt annat är lyx.

 

[krank]

Vilken sorts spelare jag vill ha?

* Spelare som inte samberättar, utan fokuserar på inlevelse och interpersonella konflikter och socialt spelande.
* Spelare som vid sidan av spelet gillar att analysera spelandet och metasnacka kring hur saker funkar, vad som kan bli bättre/sämre, etc.
* Spelare som är engagerade, och inte bara är med för att "det är ett sätt att umgås med polarna".
* Spelare som vid sidan av spelet hittar på saker - små bakgrundsberättelser, intressanta SLP:er de skulle vilja ha att göra med, framtidsplaner för sina rollpersoner, etc.
* Spelare som tar initiativ till att göra saker i spelvärlden som jag som SL kan använda mig av och väva in i den större ramberättelsen.
* Spelare som är intresserade av rollspelsteori och gärna spenderar tid utanför spelet med att diskutera dylikt.



...

Drömma kan man ju.

 

[Eksem]

Jag skulle vilja ha tre kloner av mig själv som spelare. Jag anser mig inte vara någon särskilt fantastisk person, och är nog rätt kass som spelare, men det känns ändå som att fördelen att vara automatiskt samspelt skulle vara schysst.

Men okej, vilka spelare vill jag ha? Jo, jag vill ha:

2 tacticians, 1 casual gamer och 1 butt-kicker*.

Tacticians är min favoritspelare, för de löser problem och gillar att spela med regler. Butt-kickern är bra för de ger ofta bra drag i actionscenerna som tacticians gärna slöar ned onödigt mycket. Casual gamern är alltid bra att ha för balansen. 4 spelare känns som ganska lagom.


* http://forum.rollspel.nu/showthreaded.ph...o=7&fpart=1

 

[Regmolar]

Samma som krank, med undantag för första punkten, då jag gärna skulle se att de fyllde ut miljöer och gjorde saker som de borde kunna göra även om jag inte uttryckligen sagt att det är på ett eller annat sätt (inte så mycket samberättande egentligen, men det skulle nog förbättra flytet för oss), och sista punkten, då spelteori är ett nedprioriterat intresse.

Till slutkommentaren kan jag bara sucka medhållande.

 

[Johan K]

Well, vad jag vill ha för spelare.
Jag vill ha spelare som har roligt, jag vill ha dels spealre som gillar det taktiska, ha spelare som är mer åt bofferhållet. Kort & gott, en medelsvensson-grupp med lite gott & blandat i.

/ Johan K, som äntligen har komit över sin baneman borgen Yesetur i Snösaga

 

[Pom]

Bra punkter. Jag tar mig friheten att citera dem och kommentera hur jag vill nyansera dem.

* Spelare som inte samberättar, utan fokuserar på inlevelse och interpersonella konflikter och socialt spelande.

Samberättande (som jag uppfattar det) ger jag inte mycket för jag heller. Inlevelse och socialt spelande är skitkul. Interpersonella konflikter som ett primärt mål är jag mer tveksam till. Jag föredrar ett visst mått av vad-är-bäst-för-gruppen-tänkande, om inte annat så av praktiska skäl. Det beror på att jag gillar action i den yttre kampanjvärlden, inte bara i spelarkaraktärernas inre.

* Spelare som vid sidan av spelet gillar att analysera spelandet och metasnacka kring hur saker funkar, vad som kan bli bättre/sämre, etc.

* Spelare som är intresserade av rollspelsteori och gärna spenderar tid utanför spelet med att diskutera dylikt.

(Jag slog ihop dessa två för att konversationer om sådana ting tenderar att överlappa IME.)

Sådant är skoj och intressant, men jag ser det mer som ett intressant samtalsämne än som en integrerad del av rollspelandet.

* Spelare som är engagerade, och inte bara är med för att "det är ett sätt att umgås med polarna".

Ja, jo. Men dem jag spelar med är alla goda vänner (minst) - jag har slutat upp med att spela med folk jag inte trivs med - så umgängesdelen finns alltid där.
Jag vill nog uttrycka det så att umgängesdelen gör att vi ses, rollspelsintresset gör att vi gärna spelar rollspel när vi ses.

* Spelare som vid sidan av spelet hittar på saker - små bakgrundsberättelser, intressanta SLP:er de skulle vilja ha att göra med, framtidsplaner för sina rollpersoner, etc.

Jag blir glad att du skiljer på sådant och på samberättande, för det gör jag också. Spelare får mycket gärna bidra till kampanjen inom väl avgränsade områden, så länge jag som SL får "final cut".

* Spelare som tar initiativ till att göra saker i spelvärlden som jag som SL kan använda mig av och väva in i den större ramberättelsen.

Instämmer å det grövsta. Efter inledande rälsning brukar jag köra en blandning av fisktank och metaplott med äventyrsembryon insprängda. Spelares initiativ i den vägen är guld värda.

Tillägg till krankpunkterna:

* Jag vill att spelarna skall låta bli längre regelinvändningar under spel. Kör jag ett regeltätt system är jag bara tacksam att få regler jag missförstår eller glömmer påpekade under spel, men om jag som SL står på mig i min bedömning vill jag att spelarna skall acceptera det och vänta med ytterligare debatt till efter spel.

Jag vill tillägga att jag sedan ett bra tag är mycket bortskämd med mina spelare. De uppfyller dessa punkter och skämmer bort mig med smicker och godis.

 

[LeJonklev]

När jag flyttade från Malmö och tappade min forna spelgrupp fick jag en del perspektiv på det där med spelare och spelgrupp. Har letat mig igenom ett par olika spelgrupper som inte har fungerat. Sp mina krav har reducerats kraftigt.

Mina spelare ska vara:

- dedikerade: de ska vilja spela och de ska ta sig tid till det. De ska inte bara låta bli att dyka upp. De ska framförallt inte lämna stan utan förvarning

- vuxna: pallar inte folk som bor hos mamma. Eller, inget fel i det, men när det styr delar av ens liv så...

- irrationella rollpersoner: med det menar jag att de inte ska vara rena taktikspelare. Det kan vara att jag brister som spelledare men jag kan inte leverera intressanta spelomgångar om rollpersonerna inte agerar, åtminstone delvis, utifrån känslor och inte från vad som ger störst överlevnadschans i varje ögonblick.


/Johan

 

[krank]

Samberättande (som jag uppfattar det) ger jag inte mycket för jag heller. Inlevelse och socialt spelande är skitkul. Interpersonella konflikter som ett primärt mål är jag mer tveksam till. Jag föredrar ett visst mått av vad-är-bäst-för-gruppen-tänkande, om inte annat så av praktiska skäl. Det beror på att jag gillar action i den yttre kampanjvärlden, inte bara i spelarkaraktärernas inre.

Mjo, jag ser din poäng. Det jag gillar är när det blir lite som en familj eller vilken annan greupp som helst - man bråkar och käbblar en del inombords, men när det väl kommer till kritan tar man tag i det som behövs, och gudarna nåde den som utifrån försöker jävlas...

Ja, jo. Men dem jag spelar med är alla goda vänner (minst) - jag har slutat upp med att spela med folk jag inte trivs med - så umgängesdelen finns alltid där.
Jag vill nog uttrycka det så att umgängesdelen gör att vi ses, rollspelsintresset gör att vi gärna spelar rollspel när vi ses.

Jag pratade iofs mest om "casual gamers". Det finns en myt om att de ska vara harmlösa, men i praktiken brukar de sunka ner de spel de befinner sig i, och få övriga spelare att mest känna sig obekväma när man verkligen vill gå in djupt i rollerna och spela fokuserat (så som jag vill). Casual Gamers kan jag spela brädspel med, men ska jag slita timmar med att förbereda äventyr (och det är så jag gillar att göra det) så vill jag ha lite engagemang tillbaks också.

Jag blir glad att du skiljer på sådant och på samberättande, för det gör jag också.

Absolut. Det ena är en hobbyhandling, det andra en spelhandling. Hobbyhandlingar gillar jag.

* Jag vill att spelarna skall låta bli längre regelinvändningar under spel. Kör jag ett regeltätt system är jag bara tacksam att få regler jag missförstår eller glömmer påpekade under spel, men om jag som SL står på mig i min bedömning vill jag att spelarna skall acceptera det och vänta med ytterligare debatt till efter spel.

Tja, en bra punkt - jag skrev inte upp den eftersom alla i min nu8varande spelgrupp är rörande överrens om att flyt är viktigare än regler alla gånger, och att SL därmed ges den kreativa friheten att göra lite som han vill med reglerna.

Jag vill tillägga att jag sedan ett bra tag är mycket bortskämd med mina spelare. De uppfyller dessa punkter och skämmer bort mig med smicker och godis.

Jag är alldeles grön av avund. Jag sitter med en tactician, två casuals och två som mer är som mig (fokus på inlevelse, passar på punkterna). De två senare är självklart de som nästan aldrig kan spela. Och den ene av mina casuals tycker att det känns pinsamt och jobbigt när man spelar ut eller lever sig in. Och min tactician förstör all inlevelse i karaktärerna genom att prata regeltermer under spel. Bah.

 

[Pom]

- irrationella rollpersoner: med det menar jag att de inte ska vara rena taktikspelare. Det kan vara att jag brister som spelledare men jag kan inte leverera intressanta spelomgångar om rollpersonerna inte agerar, åtminstone delvis, utifrån känslor och inte från vad som ger störst överlevnadschans i varje ögonblick.

Det där tycker jag är viktigt.

Enda kruxet är väl att man som SL får inse att det gäller en själv också. Man kan inte jämt spela sina monster (och jag använder termen mycket löst) taktiskt och skoningslöst och förvänta sig att spelarna skall bli impulsiva och dramatiska.

Jag brukar föredra att spelleda system där spelarkaraktärerna är mäktiga och har goda chanser i strid och action. Detta ger dem ju svängrum att vara lite ineffektiva utan att straffas med oacceptabla risker.

 

[MrG]

Jag vill ha spelare med brett spektra, gärna mycket utspel, lite taktik, inlevelse, lyhörda och samspelta (och ibland samspelta som motspelare), engagerade och gärna med egna tärningar. Och så är det A och O att de funkar som grupp och är sociala!

Ett plus är också om de bor någorlunda nära, eller kan i alla fall komma hit på en helg, folk som flyttar till Trondheim är lite jobbigt, liksom att det krånglar när folk i gruppen skaffar barn med varandra (även om det funkar ibland)

-Gunnar (har bra grupper)

 

[Svarte Faraonen]

Folk som är beredda att samberätta en aning, men också finner nöje i lite simulation då och då. Flexibel spelstil, fast inte "casual", utan snarare en aktiv vilja att variera sig då och då. Sedan måste de, och detta är viktigare än allt annat, vara folk jag skulle vilja umgås med även utan att spela rollspel. Utan det är det no deal.

 

[Rickard]

Kom på två saker till som jag tycker är skönt med min spelgrupp. Humor. Hade jag inte haft humoristiska spelare så hade det varit mycket tråkigare att spela rollspel. Jag minns bland de första spelmötena vi hade när jag skrattade i trettio sekunder och hade ont i både mage och kinder och tårar på kinderna medan en annan spelare var tvungen att gå ut på balkongen för att ta luft. Humor gör att det blir (för mig) lagom avslappnat så att vi kan koncentrera oss när det verkligen gäller. Det kan vara mentalt ansträngande att spela rollspel. Vi har dock förlorat en spelare på grund av humorn, då han inte gillade stämningen som vi hade på spelmötena.

Sedan är gillar jag att spelarna inte är så nogräknade. Det är skönt att inte ha typer som ska bokföra en socka, två facklor, 13 dagsransoner, nål och tråd och så vidare. Istället så hittar spelarna på saker som är typiska för rollpersonen, antingen för att ge denne karaktär eller för att lättare kunna komma runt de problem som kan förekomma i ett äventyr.

/Han som även uppskattar spelare som är spelledare

 

[Grog]

Sedan är gillar jag att spelarna inte är så nogräknade. Det är skönt att inte ha typer som ska bokföra en socka, två facklor, 13 dagsransoner, nål och tråd och så vidare.

De får gärna vara hur nitiska som helst så länge de inte tar tid från spelledaren med det. Om jag säger att det är mörkt i grottan, suddar spelarna ut en fackla utan att det blir massa snack om hur många de har kvar etc. Huruvida de skriver att de har nål och tråd i ryggsäcken eller bara hittar på är mig likgiltigt.

 

[Bjorn]

Tydlighet är A och O

Det viktigaste för mig är faktiskt att spelarna har en förmåga att vara tydliga med vad de vill ha ut av spelet och kan säga det utan blygsel eller skamm.

Jag spelleder i princip lika gärna ett gäng med vapenfetichistiska stridsnördar som ett gäng introspekterande friformsångestmuppar á la Krank, bara de är tydliga med vad de vill ha så jag har en rimlig chans att ge dom det.

Rent allmänt är jag mycket mer flexibel med vad jag kan tänka mig att köra som SL (både vad gäller regler, fokus, spelstil etc) än vad jag är som spelare där jag har en ganska klar och rigid uppfattning om hur jag tycker det ska vara för att bli som roligast.

Sedan är också en grundläggande förmåga till att vissa hänsyn och vanligt hyfs samt social kompetens rätt så viktigt. Känner man att "skitsnacket" den där timmen innan alla kommit och man verkligen kör igång själva spelandet är ansträngt och krystat blir det sällan speciellt bra i längden.

/Bjorn

 

[Wyldstorm]

Kapabla & tillgängliga.

Kapabla att njuta av alla de smaker som gör måltiden "rollspel", såna som inte "klarar av" endera spelform åker ut relativt fort.
Kapabla att lägga allt RLmässigt åt sidan då det ska spelas, och inte dra med en massa skit in i rollspelandet..
Kapabla till rollspel, helt enkelt.

& tillgängliga... Sånt är svårt i större åldrar..
Folk skaffar knodds, flyttar, jobbar mer, jobbar olika tider, rullande scheman, och gamla vanliga bokningar av annan sort.
På den fronten var det bättre förr....

 

[Guest]

Jag gillar söta, snälla och roliga spelare som förenklar mitt SL:ande genom att bara vara söta, snälla och roliga.

Sen får dom gärna bjuda på godis och kakor, det är bara plus.

 

[Axelsson]

De får gärna hjälpa mig att driva berättelsen framåt, med många egna infall.

Gärna munhuggas med varandra en stund så att jag som SL kan luta mig tilbaka och njuta en stund.

Inte tjafsa om regler när jag improviserar, eftersom jag glömt stora stycken i regelsystemet.

Framför allt ska de vara lyhörda för varandras tycke och smak och att ingen dränker de övriga i egotripp.

/Mattias

 

[Flurtis]

*Spelare som jag mer än gärna går ut och "grabbar" en öl på puben med.

Det är nog mitt enda krav faktiskt! Däremot finns det vissa bra saker som jag gärna ser bland mina spelare:

*Ta för sig och driver storyn framåt. Oavsett riktning.

*Gärna samberättande, vrider och vänder på scenerna.

*Kan läsa av stämning så att dom vet när ett skämt passar in och när man ska "leva sig in" i spelet.

*Vara tydliga vad dom vill ha ut av kampanjen/karaktärerna.

//Flurtis

 

[Guest]

<ul type="square">
[*] Först och främst ska mina spelare helst spela för upplevelser, en som bara spelar för att det är kul eller bara vill ha skräck osv. är inte lika flexibla i sin spelstil.
[*] Sedan får de gärna klaga under spel på vad som händer om det känns fel men de får inte ta upp regler under spelet, innan och efter räcker mer än väl till för regeldikutioner.
[*] De får gärna vara kramglada, jag gillar det även om jag inte tar initiativ till det oftast.
[*] De får gärna ge förslag till vad som ska hända före spelandet och gärna göra hobbyaktiviteter, inte för att jag inte älskar att göra det, men det blir nog lite förutsägbart någon gång i framtiden.
[*] De får absolut inte jämföra spelet med kultur under händelsen de jämför med, det sabbar stämningen för de andra och sabbar mitt försök att göra stämning.
[*] De får skämta och skoja dock när de vill, behöver spelarna det är det bättre att få ur dem det än att låta dem sitta inne med det, dessutom kan det vara ett bra tecken på att en paus kan behövas.
[/list]
Alltså, jag vill ha spelare som under spelomgångarna håller sig till sina karaktärer i den mån de orkar, iövrigt så får det göra vad de vill.

/Zorbeltuss