Rickard
Urverk speldesign
En fristående fortsättning men idén fick jag från ett annat inlägg som Grog (känns som en "ny" profil på forumet).
Jag gillar mina spelare. De tar gärna till en viss grad av samberättande, där jag kan säga "du kommer in i ett rum" och de kan fylla ut rummet med all sorts ting. Finns det något viktigt som ska hittas i rummet, så planterar jag det i sakerna som spelaren skapar (om jag spelleder på det sättet just då). Det jag framförallt gillar med dem är att vi efter spelmötet sitter och analyserar det som gick bra och dåligt, både berättarmässigt och systemmässigt.
Vi har diskuterat alltifrån strider och färdighetshantering till scenarioupplägg och hur de uppfattat en viss spelledarperson. Nu är det förivsso inte så att de gör sådant automagiskt utan jag ställer frågor till dem, men jag får alltid givande respons från dem. Jag känner att jag utvecklas väldigt mycket genom våra diskussioner, mycket då jag får se saker genom andras ögon. Vi har också några nybörjare på gång, så där är jag förhoppningsfull på att få se rollspel genom helt nya ögon. Dock tror jag att just nybörjare kan ha svårt att våga kommentera, eller i bästa fall kritisera.
Jag funderar lite på hur det kan komma sig att spelarna är så. Samberättandet är något som jag har fört in via Feng Shui och EDoD - min spelledarstil är rätt säregen på det sättet (då jag inte orkar göra saker som att beskriva miljöer ). Att de är vana att analysera kommer nog från att två av spelarna är vana brädspelare, så där brukar de analysera fram vad de tycker är den bästa strategin. Vi har efter avklarade brädspelsomgångar suttit och diskuterat kring spelet, typ hur det är uppbyggt och vad spelet främjar.
/Han som varit mycket för att namndroppa på sistone (på gott och ont)
Jag gillar mina spelare. De tar gärna till en viss grad av samberättande, där jag kan säga "du kommer in i ett rum" och de kan fylla ut rummet med all sorts ting. Finns det något viktigt som ska hittas i rummet, så planterar jag det i sakerna som spelaren skapar (om jag spelleder på det sättet just då). Det jag framförallt gillar med dem är att vi efter spelmötet sitter och analyserar det som gick bra och dåligt, både berättarmässigt och systemmässigt.
Vi har diskuterat alltifrån strider och färdighetshantering till scenarioupplägg och hur de uppfattat en viss spelledarperson. Nu är det förivsso inte så att de gör sådant automagiskt utan jag ställer frågor till dem, men jag får alltid givande respons från dem. Jag känner att jag utvecklas väldigt mycket genom våra diskussioner, mycket då jag får se saker genom andras ögon. Vi har också några nybörjare på gång, så där är jag förhoppningsfull på att få se rollspel genom helt nya ögon. Dock tror jag att just nybörjare kan ha svårt att våga kommentera, eller i bästa fall kritisera.
Jag funderar lite på hur det kan komma sig att spelarna är så. Samberättandet är något som jag har fört in via Feng Shui och EDoD - min spelledarstil är rätt säregen på det sättet (då jag inte orkar göra saker som att beskriva miljöer ). Att de är vana att analysera kommer nog från att två av spelarna är vana brädspelare, så där brukar de analysera fram vad de tycker är den bästa strategin. Vi har efter avklarade brädspelsomgångar suttit och diskuterat kring spelet, typ hur det är uppbyggt och vad spelet främjar.
/Han som varit mycket för att namndroppa på sistone (på gott och ont)