Expert för mig. Det var här svenska fantasyrollspel växte upp och blev något eget tycker jag, där DoD1 och 2 mest verkar vara översatt BRP. B-färdigheter (kul och eget koncept, färdigheter man inte behöver slå för utan en slags kunskapsgräns eller kompetens, bra!). Socialt stånd, livsmål. Hjältepoäng. Inget av detta känner jag igen från andra spel från den tiden. Sen är ju kroppsdelsträffar ett måste, det får ju i alla fall striderna att ta slut snabbare då det ofta räcker med en träff (missad parering m a o) för att det hela ska vara över. Och det passar perfekt för BRP:s simulationistiska ansats. Ska jag vara kritisk så kunde vapnen, som var i princip oförändrade från DoD2, kanske göra lite mindre skada eftersom just kroppsdelarna var så ömtåliga. Och som många påpekat, alldeles för många färdigheter, som dessutom var alldeles för kompartmentaliserade. Skulle jag fixa något i EDD så vore det att ordna färdigheterna i något slags trädsystem, som i EON. Du lär dig en grundfärdighet, t ex Närstrid eller Rörlighet, sedan kan du specialisera dig på individuella vapen, eller Klättra, Hoppa, respektive.
91-an är en bra ansats, men är fruktansvärt brutet. Gillar idén med ett köpsystem för grundegenskaper, men då måste det vara ett väldigt vältempererat klaver, med meningsfulla avvägningar istället för dump stats och no brainers. 91 är upplagt för min-maxning, vilket kan ta död på den bästa kampanj. Har sett väldigt få som funkar, D&D 3.5 och uppåt är de som klarat det bäst. Jag gillar yrkena i 91, som känns mer varierbara till skillnad från EDD, där man blir mer inboxad och begränsad. Däremot är ju karaktärsutvecklingen sedan friare i EDD, vilket är ett stort plus. Gillar PSY-slag för att kunna fortsätta slåss när man blir nollad i en kroppsdel, däremot har man sabbat perfekt träff helt - max skada utan rustning som inte kan pareras är ju lika med autodeath, det innebär att det bara är en tidsfråga innan karaktärer som hamnar i strid regelbundet dör. William Marshal hade aldrig haft den karriär han hade med de här reglerna.
Mitt bästa DoD skulle kombinera de bästa aspekterna av de båda ovanstående.
Jag provade förresten att leda en kampanj i DoD1 någon gång på 90-talet, av nostalgi (redan då!). Det var stämningsfullt och kul, men en spelare gjorde en magiker som var bra på Kontrollera Person, och det fanns inga motståndare som kunde motstå detta så det blev tyvärr lite brutet i längden. Annars gillar jag att de behöll reglerna för spetsning från BRP. Jag tror inte det finns någon DoD-krigare som använt spjut sedan den versionen.