Mundana som jag ville ha det
Vad roligt att den här tråden kom upp just nu, när jag faktiskt för en gångs skull är fantasyfiken och håller på med just en sån totalrevidering - åt det mer historiskt korrekta då, eller ja, öhm, som jag vill ha det är väl en adekvatare beskrivning på härket.
Saker som gjorts är till exempel: halvera Mundanas historia i form av längd - till och med nuvarande år, som jag sätter som 1439 istället för det dubbla, 2967. Dessutom har jag dubblat alla nuvarande avstånd, vilket gör att alla areor är fyrdubblade. Världskartan är fett omritad dessutom - Thalamur är spegelvänt, och placerat under Tarkas och fram till den jargiska floden Kebes, vid vilken alltså Abin-Thukor ligger. Riket är rätt moriskt inspirerat, men med libanesiska kuster och massor av mer eller mindre självstyrande bergsfolk som har kungariken uppe i de många bergen. Jargiska kejsardömet är utökat men samtidigt sönderhugget - "provinserna" styrs ganska självständigt av egna kungar, och har egna kulturer och särdrag, till och med ganska tydligt skilda etniciteter. Hit hör nu också Drunok, Soldarn, Damarien, Pereine (som ligger kvar i Thalamur och därmed är jävligt långt från Consaber) och hela Alarinn och nuvarande Consaber, vilkas västgräns är jämställd med gamla Caserions, typ. Asha-halvön (eller vad den nu heter) är avhuggen, så att Västmark är helt borta, och Soldarn flyttats upp och tagit norra Ashariens plats. Caserion är placerat under. För närvarande är jag lite osäker på religionen i området. Min första vision var att slopa Daak helt och hållet och låta hela kejsardömet vara samoriskt. Sedan började jag snickra på "den gamla religionen", med tjugoen gudar (bland annat Dibuk), som jag snart tyckte var mycket ballare, och som jag sedan lät härska. Sen tyckte jag att Daak ändå vore bäst. Frågan har ej lösts.
På grund av Thalamurs uppdykande är Melorions läge något justerat, men inte så fasligt. Dessutom är Lemira numera cirefaliskt Cirefalierna är inte så våldsamt förändrade, förutom typ, lite språkligt och med en transformation av familjesystemet (kan förklara det om någon vill, vilket jag förmodar icke är fallet).
Mûhad är extremt förstorat, och innefattar nu alla områdensom som erkänner gudahärskaren i Tabbah som Mhîm. Det består dock av en mängd riken, vilka är som störst i öster. Momolan är placerat i väst istället - men jag tror inte att kulturen får vara kvar. Norr om nuvarande Mûhads nordkust ligger landmassor upp till Gordrion, vilket gör Kamorviken till en insjö. En flod löper dock vid Alkarzan, en livgivande Nil som tillåter nämnda stad att vara den (väl)kända världens största. Över huvud taget är alla befolkningssiffror grymt uppboastade. En stor bergskedja - en förlängning på Krolimbergen tror jag - utgör Mûhads nordgräns. Stäppen i norr är hem för åtskilliga barbariska nomadfolk, främst av raunländsk härkomst. Gordrion är inte cirefaliskt längre, utan förstäppat, och raunländskt, fakiskt raunernas hjärta. Kamorianerna är annars mer utbredda en tidigare, och behärskar nu också områden som tidigare varit raunländska, i öster. Ringbergen, som ligger norr om Consaber, är också ett raunhem, men främst kraggiskt. Öster om Consaber, finns havet, vilket löper norr om stäpperna och förbinder Blå havet med Stormarnas hav.
Söder om Mûhad breder sig sydkontinenten ut - jag har satt dit Mio-Enara, och befolkat stället med vilda djur och ännu vildare stammar. Typ. Öknarna är flyttade mer västerut. Mûhads västligaste rike, Eumo, förbinder Forion med Mûhad. Forion är det nya namnet på Menon-Aun, och jag tänker mig riket ganska simpelt som ett Indien, nu kanske något khmeriserat. Detta är mycket mer handelsbenäget än tidigare, men fortfarande "långt borta" - speciellt för jargierna. Forion är uppdelat i en mängd klaner och stammar, främst darkenska, och har bajsmånga invånare.
-Hjalle, hihi?