Rant time!
Alltså, jag är så trött på "moraliska" frågor. Allra värst är det i datorspelen där man kan få ett val mellan att vara "ond" eller "god". Vad är det för ett jävla val?
Bangs/bomber är inte mycket bättre det.
Vad väljer du, din mentor eller din syster? Din arm eller din älskares liv? Spela in ditt favoritprogram eller matchen din äkta hälft vill se?!
När hamnar man någonsin i sådana situationer? Och hur kul och stimulerande är det att gå in i spelledarens lilla konstruerade låtsasvärldsdilemma? Som om hen plockade upp en med pincett och stoppade ner en i ett rum med två dörrar och bara "Mjahöhö, nu måste du
välja, lakrits eller choklad!"
Vafan, kan jag själv få gå dit jag vill istället för att ställas inför dina artificiella valmöjligheter?
Nä, det som alltid fått det vrida sig i min mage på det där göttiga ångestsättet är när jag bara försöker spela min rollperson efter bästa förmåga, och mina medspelare (spelare eller spelledare) ba' lägger upp en situation jag inte kan ignorera.
Like, en jag minns som jag verkligen gillade var när vi spelade Apocalypse World (den som känner mig är inte förvånad), och min chopper Dead Eyes åker till en gård för att kräva mat av dem. Förhandlingarna urartar lite, och en av gårdens pojkar skjuter mot mig. Jag skjuter honom. Hans mamma gråter. Vi tar majsen och gör oss redo att åka. Då säger spelledaren "Hans bror Killer, som är en bjässe, tittar på dig med en mörk blick. Du vet att han kommer att hämnas för det här. Vad gör du?"
Ja, vad fan gör jag?
Dead Eyes är en rå man, men han är inte psykopat som kan dödar utan bekymmer. Men om jag bara åker härifrån utan att göra något så kommer jag ha en man i territoriet som kommer lägga halva sin vakna tid på att tänka ut hur han kan sätta en kniv i mig när jag sover, eller samla ihop en posse och lägga sig i bakhåll för mig. Så vad gör jag? Det finns inga riktigt bra alternativ, men jag måste ändå välja.
Gnnnnnh....!!!
Så jag tycker att de spel som är bäst på sådana frågor är de där rollpersonerna har relationer till SLP som betyder något, och lever under förhållanden så att de måste fatta tuffa beslut som går ut över dessa relationer. Fast jag skulle inte kalla det moraliska frågor, utan just tuffa beslut. De gillar jag, de säger något om rollpersonerna.
Hursomhelst, min favorit är ändå Dogs in the Vineyard. Vincent Baker är ju också snubben som myntade uttrycket
"The Fruitful Void", som jag tycker man ska tänka utifrån när det gäller moral. Inte skriva moralregler. Till skillnad från Ond bråd död så tycker jag att det håller upp grymt bra, än idag.
Utom konfliktssystem. Det är lite utdaterat.
Men det skulle jag aldrig kunna erkänna medans Rising var i livet.
(Man kan använda Psychodrames regelsystem istället)
(Psychodrame är också grymt på tuffa beslut)