Nekromanti Vilket rollspel är bäst på moraliska frågor

[God45]

Jag tror att jag såg: Religös polis med oinskränkt makt.

Du såg: Cowboys med religösa motiv som försöker göra saker så bra som möjligt.

Jag tror att det beror mycket på ens världsbild och vilka föreställningar man har med sig in när man läser boken helt enkelt.

Men medelvägen mellan Inquisationen och The man wirh no name verkar vara det bästa stället att lägga sig om man vill ha ut max från spelet.

 

[Sodivra]

Supernatural dial:

Att dra ner den kan hjälpa, men det är egentligen sekundärt. Det viktiga är vad jag skrev i det förra inlägget: Att spelarna känner att rollpersonerna och spelledarpersonerna är riktiga människor med tro, tvivel och egna känslor och åsikter, goda sidor och svaga sidor, och att de bryr sig.

Men här kan man läsa lite mer:
http://www.lumpley.com/comment.php?entry=476

The demons don't have to be real in the game's setting. During town creation, you have to think like the demons, even if there are no such thing.

 

[God45]

Supernatural dial:

Att dra ner den kan hjälpa, men det är egentligen sekundärt. Det viktiga är vad jag skrev i det förra inlägget: Att spelarna känner att rollpersonerna och spelledarpersonerna är riktiga människor med tro, tvivel och egna känslor och åsikter, goda sidor och svaga sidor, och att de bryr sig.

Men här kan man läsa lite mer:
http://www.lumpley.com/comment.php?entry=476

The demons don't have to be real in the game's setting. During town creation, you have to think like the demons, even if there are no such thing.

Men han har också en bit i boken om att om man skruvar upp dial:en så kan man ha kulor studsandes av dog rockarna som pilar från en korsriddares rustning. Det är bara så jävla coolt att man måste ha med det!

 

[Sodivra]

Jag tror att det beror mycket på ens världsbild och vilka föreställningar man har med sig in när man läser boken helt enkelt.

Ja, absolut. Det är väl därför spelet väcker känslor.

Men medelvägen mellan Inquisationen och The man wirh no name är det bästa stället att lägga sig om man vill ha utnmax frånnspelet.

Att orka med och balansera blandade känslor och motstridiga sidor av sig själv är typ det svåraste som finns, enligt psykodynamisk teori.

Jag tycker det kan vara värt att ta med det i bakhuvudet.

(blev det lite kramkalaskänsla i tråden nu på slutet?)

 

[Christoffer]

Vart säger spelet att du skall vara fanatiker? Vem har sagt att du måste var religiös? Jag har spelat Dogs med karaktärer som haft traits som "jag tror inte längre på livets gud". Inga problem alls.

Som Arvid säger, se det som ni spelar vanliga människor, som att ni är tonåringar som reser runt på uppdrag av sin församling, för att hålla den samman, för att se till att tron hålls samman, att samhället faktiskt är ETT samhälle och inte splittras. De delar ut post, döper barn, hjälper sjuka och griper in i konflikter som församlingsmedlemmarna befinner sig i. Se till att alla förstår att NI ÄR medlemmar av församlingen.

Man kan spela spelet så, ha demoner som levande eldsflammor eller levande döda, kulor som glider undan ens färdglada kappa, osv. Inga problem. Men spelet kräver ingen fanatism. Spelet kräver att man själv skall göra val. Inte att en skrift skall göra det åt dig. Jag tror att det i det ligger en insikt om religion över huvud taget, att den aldrig är statisk, alltid föränderlig, alltid tolkas av människor utifrån människors känslor och viljor.

Men som Arvid säger, det är ingen idé att debattera spelets premiss och hur det "borde vara". Går ni in i det med att spela en fanatiker och göra "religionen rätt" så kör, jag kan inte hjälpa er för det är inte så jag ser spelet. Och spontant, att spela Dogs så gör inte att det framkallar moraliska val, tvärtom duckar ni dem och skjuter dem bort från er. Så visst, spelet ställer kanske moraliska frågor, men att spela det så gör det ointressant för mig, det intressanta är att få vara med och besvara dem.

 

[God45]

Vem har sagt att du måste var religiös? Jag har spelat Dogs med karaktärer som haft traits som "jag tror inte längre på livets gud". Inga problem alls.

Öh... Hela settingen går ut på att du är en religös soldat/polis/inquisitor. Du är Guds vakhund. Det är poängen med spelets hela setting.

Så en karaktär helt utan religion rider runt och... Vadå? Är korrupt? Det låter intressant tills resten av gruppen upptäcker att du är en Sorcerer.

Vad jag säger är att som religiösa auktoriteter bör man göra val baserade på Guds lagar som de framställs i settingen och behöva leva med att ibland måste man bryta en för att en annan lag ska upprätthållas och att man ibland måste böja reglerna för att nå en större rättfärdighet.

Men att strunta i Guds ord? Det är bara ondskefullt! Du kommer dra ner demoner på de här stackars människornas huvuden. För bryter du mot Guds lagar kommer demoner.

 

[Christoffer]

Vem har sagt att du måste var religiös? Jag har spelat Dogs med karaktärer som haft traits som "jag tror inte längre på livets gud". Inga problem alls.

Öh... Hela settingen går ut på att du är en religös soldat/polis/inquisitor. Du är Guds vakhund. Det är poängen med spelets hela setting.

Så en karaktär helt utan religion rider runt och... Vadå? Är korrupt? Det låter intressant tills resten av gruppen upptäcker att du är en Sorcerer.

Vad jag säger är att som religiösa auktoriteter bör man göra val baserade på Guds lagar som de framställs i settingen och behöva leva med att ibland måste man bryta en för att en annan lag ska upprätthållas och att man ibland måste böja reglerna för att nå en större rättfärdighet.

Men att strunta i Guds ord? Det är bara ondskefullt! Du kommer dra ner demoner på de här stackars människornas huvuden. För bryter du mot Guds lagar kommer demoner.

Fast vi debatterar märkliga saker just nu. Du säger "jag får inte spelet att fungera och jag spelar det såhär" och jag påtalar att "det är inte riktigt gjort för att spelas så, prova såhär, det har alltid fungerat för mig". Är du inte intresserad av de råden, så kör på som du gjort. Jag kan inte hjälpa dig att få spelet att fungera utifrån detta.

Finns också endel trådar angående Dogs med utgångspunkt för att demoner och sorcerers inte finns, vet inte om du läst dem? Vincent Baker brukar säga att Sorcerers är jävlar och demoner otur. Kort innebär det att om någons kor blivit sjuka, så måste det bero på något, någon måste gjort något, och vem tittar man på då? Man vänder sig mot jäveln, den man tycker beter sig underligt, avvikande, som gör något "fel". Det svarta fåret. Demonerna är i det här fallet den kausala kopplingen mellan det svarta fåret och de sjuka korna. Är du intresserad av att tolka om vad Dogs är så kan jag söka rätt på dem och länka, men just nu känns det mest som vi debatterar kring att du tycker Dogs borde vara något det inte är. Vilket är oerhört märkligt. Precis samma sak som Arvid var inne på och jag är också ointresserad av att ta den diskussionen då den är rätt poänglös.

 

[Genesis]

Men jag är uppriktig med frågan "Hur designar man Dogs in the Vineyard utan fruitful void?". Både du och God45 beskriver hur spelet inte blir vad det är tänkt att det ska bli, och du skriver att det är för att det finns för mycket tomrum i spelet. Utifrån detta problemet, går det att göra det bättre på ett annat sätt, på ett sätt som inte eftersträvar fruitful void utan mer går in och styr upp i det där tomrummet?

Jag tycker inte att det är något fel på Dogs i det här avseendet. Det är ett välkonstruerat spel (om än med ett lite för pilligt tärningssystem) som fungerar väl för mängder av människor. Att driva premissen genom emergens är en taktik som fungerar och som görs utomordentligt väl i Dogs. Dess enda nackdel är att den är opålitlig. Det faktum att du har alla de här reglerna som ska bilda en emergens är ingen garanti för att den uppstår, eftersom emergens är en statistisk tendens. Då kommer det att bli så att en del kommer att spela spelet och inte alls nalkas premissen, vilket jag och God45 kan vittna om. Lösningen tror jag inte är att ändra på spelet, utan att medvetandegöra spelgruppen om vad spelet siktar på (vilket God45 vägrar göra i den här tråden ). Förändra det sociala kontraktet och styr upp det mot premissen. Emergens är elegant och subtilt och när det fungerar är det riktigt bra och kraftfullt. Men det är inte pålitligt.

Sådär tycker jag om att snacka om det här. Jag tycker att man kan strunta i att använda termen "fruitful void" eftersom den är vag och värdeladdad. Snackar vi istället om emergens, som är väldefinerad och värdeneutral, kan vi belysa samma frågor och få till en bättre diskussion, tycker jag.

 

[God45]

Men jag är uppriktig med frågan "Hur designar man Dogs in the Vineyard utan fruitful void?". Både du och God45 beskriver hur spelet inte blir vad det är tänkt att det ska bli, och du skriver att det är för att det finns för mycket tomrum i spelet. Utifrån detta problemet, går det att göra det bättre på ett annat sätt, på ett sätt som inte eftersträvar fruitful void utan mer går in och styr upp i det där tomrummet?

Jag tycker inte att det är något fel på Dogs i det här avseendet. Det är ett välkonstruerat spel (om än med ett lite för pilligt tärningssystem) som fungerar väl för mängder av människor. Att driva premissen genom emergens är en taktik som fungerar och som görs utomordentligt väl i Dogs. Dess enda nackdel är att den är opålitlig. Det faktum att du har alla de här reglerna som ska bilda en emergens är ingen garanti för att den uppstår, eftersom emergens är en statistisk tendens. Då kommer det att bli så att en del kommer att spela spelet och inte alls nalkas premissen, vilket jag och God45 kan vittna om. Lösningen tror jag inte är att ändra på spelet, utan att medvetandegöra spelgruppen om vad spelet siktar på (vilket God45 vägrar göra i den här tråden ). Förändra det sociala kontraktet och styr upp det mot premissen. Emergens är elegant och subtilt och när det fungerar är det riktigt bra och kraftfullt. Men det är inte pålitligt.

Sådär tycker jag om att snacka om det här. Jag tycker att man kan strunta i att använda termen "fruitful void" eftersom den är vag och värdeladdad. Snackar vi istället om emergens, som är väldefinerad och värdeneutral, kan vi belysa samma frågor och få till en bättre diskussion, tycker jag.

/God45 vill påpeka att för att ens kunna använda era råd måste jag skruva ner the supernatural dial till noll vilket är det tråkigaste och sugigaste sättet. Inga av era råd funkar om mätaren är ens halv hög. Varför spela ett spel där mina spelare inte kan kasta ut demoner med det heliga ordet när vi lika lätt kan spela ett spel där de kan det

 

[Christoffer]

Jag har spelat med den på max med elddemoner, matrixduckanden när kulorna viner och vilda kamper mot onda andar som försökt ta ett fosters själ. Fungerade utmärkt. Så du har fel.

Största problemet här är att du är ointresserad av att tänka om. Och om du i likhet med Arfert bara kan se religiös fanatism och inte allmänmänskliga frågor, så förstår jag inte ens vad du vill. Dogs fungerar ypperligt men aldrig utifrån perspektivet att göra religionen och världen rätt, spelet är inte gjort för det. Men om detta är din ingång till spelet så kan jag direkt säga att det inte är vad spelet är designat för. Du kanske får skoj ändå, om så grattis! Om inte och du faktiskt är intresserad av hur man går det att fungera så säg till.

 

[Mogger]

/God45 vill påpeka att för att ens kunna använda era råd måste jag skruva ner the supernatural dial till noll vilket är det tråkigaste och sugigaste sättet. Inga av era råd funkar om mätaren är ens halv hög. Varför spela ett spel där mina spelare inte kan kasta ut demoner med det heliga ordet när vi lika lätt kan spela ett spel där de kan det

Jag kan tillägga att när vi spelar Warhammer (mitt eget system viserligen, men settingen är intakt) är det inte ovanligt att karaktärerna både en och två gånger frågar sig om kaos bara kan bekämpas med våld och om allt kaos är genomruttet och ont, och om det ibland kan finnas saker som är viktigare än att bekämpa kaos med alla medel som står till buds. Och vilka blir konsevenserna?

Jag tycker att Dogs gör samma sak. På samma sätt som att de flesta spelar oreflekterad Kaos-slakt/mysteriesökande i Warhammer så går det utmärkt att lyfta fram tvivel och moraliska val.

Och ja, vi har gjort det när spelarna spelat häxjägare med.

En grej som jag tycker att du missar är att människor (läs rollpersoner) är unika individer med unika motiv, erfarenheter och relationer. Alla advokater är inte kopior av varandra, alla poliser är inte stöpta i samma form. Inte ens alla av Gud valda heliga poliser (Vakthundar) delar identiska värderingar och normer. De kan alla ställas inför prov där de måste ifrågasätta sig själva, sin gud, sin omgivning o.s.v Och det är vad Dogs handlar om.

 

[Sodivra]

Genesis och Poppe, jag tycker faktiskt att ni är lite för hårda mot God45 nu. När God45 skriver så här:

Jag tror att jag såg: Religös polis med oinskränkt makt.

Du såg: Cowboys med religösa motiv som försöker göra saker så bra som möjligt.

Jag tror att det beror mycket på ens världsbild och vilka föreställningar man har med sig in när man läser boken helt enkelt.

Men medelvägen mellan Inquisationen och The man wirh no name verkar vara det bästa stället att lägga sig om man vill ha ut max från spelet.

Så kände iaf jag att "Okej, han fattar vad jag menar, kul!" I guddes (I don't know, jag försöker hitta ett smeknamn som inte har siffror i sig, ) grupp så har man plockat upp spelet, tolkat det, och det har hänt något annat än när jag plockat upp spelet och tolkat det. Hur kan vi förstå det?

Ska vi praktisera konsten att läsa välvilligt, utifrån att goddy är intresserad av att få spelet att funka så tycker jag han tar upp en viktig grej här:

Att det står i reglerna att synd leder till demoniska attacker. Det är en ganska bra poäng, jag fick ta och sova på det.

Först av allt så tror jag att det handlar om en vilja att play boldly och som SL bejaka spelarna snarare än att opta utifrån regler och försöka sätta dit spelarna. Är ni med på vad jag menar? Att spela schysst, liksom.

Men man kommer inte hela vägen med det, för om man tolkar spelet som att brott mot skriften alltid leder till demoner, då är det ju inte play boldly att tolerera vissa brott mot skriften, det är play stupidly.

Men okej, jag tänker att bryta mot skriften bara är en liten del i det där. För att demonerna ska komma så krävs det dels stolthet, dels synd, och dels orättvisa. Synd innebär att man bryter mot skriften, men kanske kan man bryta mot skriften utan att det är synd, om man gör det med gott uppsåt och goda resultat?

Ska vi återvända till "the supernatural dial" så tänker jag på en grej som lumpley (Vincent Baker) skrev en gång. Jag har letat som fan efter just det inlägget igårkväll men inte lyckats hitta det. Anyway, han skrev att han själv tänker det som att allt som händer i spelet går att förklara utifrån våra prosaiska förklaringsmodeller, demoner är otur och häxkraft är vidskepelse, osv.

Ibland kommer en by ha otur och få missväxt eller dödfödda barn, eller så kommer konflikter uppstå, men sammanhållningen och tron är tillräckligt stark och byn enas och klarar sina problem på egen hand.

Men ibland kommer en by att ha otur eller konflikter, och samtidigt så finns det arrogans, avundsjuka och missunnsamhet i byn som gör att sammanhållningen brister och de inte kan lösa sina problem på egen hand. Då växer misstänksamhet, häxjakt, hat och mord.

Så demonerna kommer inte så fort man bryter mot reglerna, demonerna kommer när det finns en grogrund av människor som behandlar varandra dåligt, inte litar på varandra eller sätter sig själva först på ett sätt som skadar de andra.

 

[God45]

Genesis och Poppe, jag tycker faktiskt att ni är lite för hårda mot God45 nu. När God45 skriver så här:

Jag tror att jag såg: Religös polis med oinskränkt makt.

Du såg: Cowboys med religösa motiv som försöker göra saker så bra som möjligt.

Jag tror att det beror mycket på ens världsbild och vilka föreställningar man har med sig in när man läser boken helt enkelt.

Men medelvägen mellan Inquisationen och The man wirh no name verkar vara det bästa stället att lägga sig om man vill ha ut max från spelet.

Så kände iaf jag att "Okej, han fattar vad jag menar, kul!" I guddes (I don't know, jag försöker hitta ett smeknamn som inte har siffror i sig, ) grupp så har man plockat upp spelet, tolkat det, och det har hänt något annat än när jag plockat upp spelet och tolkat det. Hur kan vi förstå det?

Ska vi praktisera konsten att läsa välvilligt, utifrån att goddy är intresserad av att få spelet att funka så tycker jag han tar upp en viktig grej här:

Att det står i reglerna att synd leder till demoniska attacker. Det är en ganska bra poäng, jag fick ta och sova på det.

Först av allt så tror jag att det handlar om en vilja att play boldly och som SL bejaka spelarna snarare än att opta utifrån regler och försöka sätta dit spelarna. Är ni med på vad jag menar? Att spela schysst, liksom.

Men man kommer inte hela vägen med det, för om man tolkar spelet som att brott mot skriften alltid leder till demoner, då är det ju inte play boldly att tolerera vissa brott mot skriften, det är play stupidly.

Men okej, jag tänker att bryta mot skriften bara är en liten del i det där. För att demonerna ska komma så krävs det dels stolthet, dels synd, och dels orättvisa. Synd innebär att man bryter mot skriften, men kanske kan man bryta mot skriften utan att det är synd, om man gör det med gott uppsåt och goda resultat?

Ska vi återvända till "the supernatural dial" så tänker jag på en grej som lumpley (Vincent Baker) skrev en gång. Jag har letat som fan efter just det inlägget igårkväll men inte lyckats hitta det. Anyway, han skrev att han själv tänker det som att allt som händer i spelet går att förklara utifrån våra prosaiska förklaringsmodeller, demoner är otur och häxkraft är vidskepelse, osv.

Ibland kommer en by ha otur och få missväxt eller dödfödda barn, eller så kommer konflikter uppstå, men sammanhållningen och tron är tillräckligt stark och byn enas och klarar sina problem på egen hand.

Men ibland kommer en by att ha otur eller konflikter, och samtidigt så finns det arrogans, avundsjuka och missunnsamhet i byn som gör att sammanhållningen brister och de inte kan lösa sina problem på egen hand. Då växer misstänksamhet, häxjakt, hat och mord.

Så demonerna kommer inte så fort man bryter mot reglerna, demonerna kommer när det finns en grogrund av människor som behandlar varandra dåligt, inte litar på varandra eller sätter sig själva först på ett sätt som skadar de andra.

Det här är ett grymt coolt sätt att göra det på så att demonerna bara kommer när det är passande Om hundarna agerar med ödmjukhet och tro kommer inga demoner oavsett om de bryter mot de religösa lagarna.

Tackar, det här kan jag verkligen använda

 

[Sodivra]

Om vi tar och återvänder till "the supernatural dial" då:

Som sagt så tänker jag att det är inte ett krav att sätta mätaren lågt för att få det spelet som lumpley lovar (Vore ju dumt annars eftersom han lovar kulor som studsar på rockar - Ja, jag älskar också den biten) men det kan hjälpa för att lyfta de moraliska frågorna.

Men det primära är att spelarna och spelledaren:

1) Ser rollpersonerna som riktiga människor som balanserar dogma, tro, tvivel, personligt ethos, åsikter, osv. Och spelar dem ärligt och djärvt.
2) Ser spelledarpersonerna som riktiga människor där man fruktar och hatar vissa av dem, men som i grunden ändå är människor man bryr sig om och som man i överlag vill det bästa

Funkar det så tror jag att man kan dra upp mätaren till elva.

Men det är klurigt det där. Det finns en hel del trådar på The Forge och lumpleys blogg också tror jag, som handlar om just den balansen av mänskliga frågor och övernaturligheter.

Den här tråden som jag länkade indirekt till igår tycker jag är väldigt bra, har du kollat på den?

http://www.indie-rpgs.com/forge/index.php?topic=28789.0

Ett citat från den:

I can repeat that "[h]aving a monster in town doesn't make the town easy [or morally unambiguous], it makes the stakes high," but if you haven't found that to be true, my saying so won't make it so.

 

[Sodivra]

Det här är ett grymt coolt sätt att göra det på så att demonerna bara kommer när det är passande Om hundarna agerar med ödmjukhet och tro kommer inga demoner oavsett om de bryter mot de religösa lagarna.

Tackar, det här kan jag verkligen använda

Fan vad kul!

Nu känner jag att jag har blivit taggad på Dogs av att gå tillbaka till gamla forumtrådar och vad som står i boken. En del gillar inte lumpleys prosa, men precis som du är jag såld när han skriver om kulor som studsar på rocken. Lyssnar på Earth gör jag också, hett tips för spelet, speciellt albumet Hex.

Anyway, kom ihåg att ni kan också justera vad skriften säger, om det passar bättre för er.

 

[Ram]

Öh... Hela settingen går ut på att du är en religös soldat/polis/inquisitor. Du är Guds vakhund. Det är poängen med spelets hela setting.

Så en karaktär helt utan religion rider runt och... Vadå? Är korrupt? Det låter intressant tills resten av gruppen upptäcker att du är en Sorcerer.

Vad jag säger är att som religiösa auktoriteter bör man göra val baserade på Guds lagar som de framställs i settingen och behöva leva med att ibland måste man bryta en för att en annan lag ska upprätthållas och att man ibland måste böja reglerna för att nå en större rättfärdighet.

Men att strunta i Guds ord? Det är bara ondskefullt! Du kommer dra ner demoner på de här stackars människornas huvuden. För bryter du mot Guds lagar kommer demoner.

Saken är den att spelet säger vad du SKALL göra. Ditt jobb som spelledare är att göra det jobbigt. Du SKALL döda din egen far om han har med dåligheter att göra. Du SKALL döda den lilla flickan som helt ovetandes plockat upp den svarta runstaven. Religionen som sådan är inte heller vit, den har en stor del mörka sidor. Utforska dessa, låt det man SKALL göra vara moraliskt eller etiskt svårförsvarat. Gör valen svåra. Skapa crunch.

Annars.. tycker inte jag Dogs är direkt kul att spela. Min åsikt.

 

[Rickard]

Fruitful void är emergens [OT]

Jag tänker att fruitful void är något man kan tala om i alla spel i någon utsträckning, men riktigt användbart blir begreppet just i de spel där man medvetet vill arbeta för att lämna ett tomrum för det centrala i temat.

Vilket är samma sak som att designa för emergens; där du skapar parter i ett system som via interaktion skapar ett resultat - en emergens.

Fruitful void pratar direkt om emergensen via att nämna "ett tomrum" medan emergensteori handlar om hur man får till den. Den där fina pilcirkeln som alltid kommer upp i fruitful void-diskussioner är inget annat än parter i ett system som interagerar. Cirkeln förklarar Big Brother (människor i ett rum är parter i ett system) lika väl som Dogs.

Baker har bara hittat på en term för något som det redan finns teorier kring och förklarar det på ett sätt som få förstår, genom att basera hela förklaringen på ett exempel (Dogs in the Vineyard). Försök förklara fruitful void utan att nämna Dogs. Jag har knappt sett någon klara av det. Alla förklaringar har kretsat kring det spelet. Pilcirkeln dyker upp förr eller senare.

/Han som gjorde ett inlägg om detta på Story Games med en liten fin bild

 

[God45]

Det här är ett grymt coolt sätt att göra det på så att demonerna bara kommer när det är passande Om hundarna agerar med ödmjukhet och tro kommer inga demoner oavsett om de bryter mot de religösa lagarna.

Tackar, det här kan jag verkligen använda

Fan vad kul!

Nu känner jag att jag har blivit taggad på Dogs av att gå tillbaka till gamla forumtrådar och vad som står i boken. En del gillar inte lumpleys prosa, men precis som du är jag såld när han skriver om kulor som studsar på rocken. Lyssnar på Earth gör jag också, hett tips för spelet, speciellt albumet Hex.

Anyway, kom ihåg att ni kan också justera vad skriften säger, om det passar bättre för er.

Jag älskar hans prosa, speciellt i dogs. Den är så där härligt bombastisk!

Hans "Barf forth apocalyptica" från Apocalypse world vill jag ha på en t-shirt

 

[Christoffer]

Genesis och Poppe, jag tycker faktiskt att ni är lite för hårda mot God45 nu.

...

Så kände iaf jag att "Okej, han fattar vad jag menar, kul!" I guddes (I don't know, jag försöker hitta ett smeknamn som inte har siffror i sig, ) grupp så har man plockat upp spelet, tolkat det, och det har hänt något annat än när jag plockat upp spelet och tolkat det. Hur kan vi förstå det?

Åh, sant. Jag ber om ursäkt om något ord varit hårt, eller varit lite hårt tolkat. Inte min mening alls.

Hur man skall förstå det är en rätt stor fråga. Det kan röra sig från allt från att den kreativa agendan är skev i förhållande till spelet till hur vi sekulära svenskar förhåller oss till religion. Eller bara en felpitch. Men som Genesis säger, att bygga ett spel runt om en premiss men aldrig ha mekanik som går direkt mot den, går inte alltid hem då det bygger på att alla kuggar skall ta i varandra. Om man inte bryr sig, inte erkänner att den man är på väg att skjuta i huvudet faktiskt är en viktig del i det samhället som man är har i uppdrag att skydda, upprätthålla och om det går läka och hela, så tror jag det blir ett glapp. Övriga kuggar tar inte tar, går inte vidare.

Men, återkommer. Nu familjehäng.