Jag är rätt säker på att Exalted kom ut 2000 eller möjligtvis 2001. I Exalted spelar man just en Exalted (ung. "upphöjd), främst av Solar-varianten (det finns även Lunar, Sidereal, Terrestrial och Abyssal, som är lite olika tuffa och bra på olika saker). Det innebär att ens rollperson var en riktig cooling som lyckades imponera Den Obesegrade Solen (solguden alltså) till den milda grad att Solen bestämde sig för att göra rollpersonen till en Exalt, så att man numera har en massa colla magiska förmågor också.
Världen är rätt intressant. Geografiskt så är den baserad på fem elementarpoler: Eld i söder (varmt), Trä i öster (skogigt), Luft i norr (kallt), Vatten i väster (hav) och Jord i mitten (stabilt). Ju närmare man kommer de yttre polerna, desto mer influerad blir världen av polen i fråga. Om man reser söderut så blir det till att börja med bara lite varmare, a la tropikerna. Sedan övergår terrängen till öken, och så småningom (fast så långt kommer man inte) så är allt bara ett enda eldhav. Jordelementet är Skapelsens stabila mittpunkt - lite bergigare och så, men inget extremt på det sätt som de andra elementarpolerna har.
Om man sedan går över till att se på folk och sånt så domineras världen av ett stort imperium, Riket (the Realm). Riket är baserat på den Välsignade Ön, som ligger mitt i världen. "Ö" i det här fallet är lite missvisande, eftersom Ön i fråga är ungefär lika stor som Ryssland. Riket har i alla fall historiskt dominerat världen de senaste åttahundra åren (och tidigare världsherravälden har varit baserade på samma plats, men med annat folk) genom diverse lydstater, protektorat, och liknande. Dock så håller Riket numera på att kollapsa, eftersom deras till synes odödliga kejsarinna försvann för fem år sedan. Riket var inte designat för att vara så stabilt, utan krävde att Kejsarinnan fixade med saker då och då - och nu är hon borta, vilket ställer till väldiga problem.
Riket i fråga är även världens centrum för de Jordiska (Jord som jord/måne/sol, inte som i jord/eld/vatten) Upphöjda, även kända som Drakbloden. Till skillnad från de andra Upphöjda så är Drakblod inte direkt utvalda av någon gud. I stället så är deras Upphöjdhet pseudogenetisk. Drakbloden är organiserade i ett antal adelshus, och styr numera Riket (fast ganska dåligt eftersom de intrigerar mot varandra hela tiden). De är de svagaste Upphöjda, men å andra sidan så går det 20-30 drakblod per Himmelsk upphöjd (Solar/Lunar/Sidereal/Abyssal).
Utanför Riket finns Tröskeln (Threshold). Det är de delar av världen som inte direkt tillhör Riket (även om stora delar är protektorat eller lydstater), men ändå inte är förvildade barbarer. Delar av Tröskeln har beskrivits i spelmaterial, men det finns rätt mycket vita fläckar på kartan där man kan slänga in lite egna riken och så.
Utanför tröskeln sedan finns Vyldmarkerna (the Wyld - White Wolf har en viss förkärlek för khonztig stafning). Här finns mest barbarer av olika slag - inte nödvändigtvis av Conny Rabarbern-typ, även om såna också finns. Här börjar även världen bli lite "suddig" ibland - verkligheten är inte stark nog att hålla ihop, så vissa ställen är fullständigt kaotiska (och för att komplicera saken mer så används ordet Wyld både för att beteckna ociviliserade områden och för det primalkaos ur vilket världen en gång formades).
Nåväl, tillbaka till Exaltarna. Drakbloden har redan nämnts. Förutom dessa finns det även Solars, Lunars och Sidereals.
Solars tema är "vara bäst." Deras magiska förmågor gör dem helt enkelt bättre på allt de gör (om de har de relevanta förmågorna d v s). En Solar som är bra på att slåss kan lära sig förmågor som låter honom ha kål på en hel armé. En Solar som är bra på att prata kan skapa eller stoppa en upprorsmobb med några få ord. En Solar som är bra på att smyga kan bli osynlig. En Solar som är bra på handel kan få en köpman att sälja en skeppslast siden i utbyte mot en sten. På den gamla tiden (tills för ca 1500 år sedan) så var det Solars som härskade över hela världen, men de blev korrumperade och slogs ihjäl av sina egna drakblodstjänare, ledda av Sidereals. Sedan hölls de flesta av deras essenser fångna, vilket hindrade att mer än en handfull nya Solars tillkom. Nu har essenserna dock frigjorts (ungefär samtidigt som Kejsarinnan försvann), vilket gör att de har kommit tillbaka till världen i relativt stora antal (ca 150 - i urtiden var de runt 300).
Lunars är utvalda av månguden/gudinnan Luna, och deras tema är primärt hamnskifte, och även överlevnad. Varje Lunar har tre sanna former: mänsklig, sitt totemdjur, och "Beastman," där den senaste är badassimus maximus. Dessutom kan de förvandla sig till de djur vars hjärtblod de druckit (riktigt stora eller små djur kräver att man lagt extraförmågor på det, liksom människor). Många av deras magiska förmågor bygger på att använda deras hamnskiftesförmågor på nya sätt, t ex att utveckla gälar och simhud för att simma långa sträckor, men de har även en del förmågor som kan göra dem bra i sociala situationer eller för att ta reda på gammal förlorad kunskap. Lunars finns mest ute i Vyldmarken där de ofta blir ledare för barbarstammar - ofta anses de t o m som gudar. Det finns ca 400 Lunars i skapelsen.
Sidereals är utvalda av ödesgudinnorna (det finns fem stycken sådana), och deras förmågor är fokuserade på att manipulera ödet. De är även rätt bra på stridskonster och "sorcery" - de är begränsade till ett visst antal fasta magiska förmågor inom andra områden, men inom dessa två kan de hitta på nya. Sidereals tjänar Himlen som agenter, främst gällande saker där Ödet behöver en liten hjälpande knuff eller där saker utanför Ödet ställer till problem. De har även tillgång till "aktiv" astrologi, där de inte bara tittar på stjärnorna och försöker utröna framtiden utan i stället övertalar de spindelgudar som väver ödet att väva det på särskilda sätt. Det finns potentiellt 100 Sidereals i världen, men en del av dessa är fortfarande barn (Siderals är utvalda vid födseln eller befruktningen), och en handfull har övergett att tjäna Himlen och Ödet, så antalet aktiva Sidereals är ca 80.
Abyssals är utvalda av Dödsfurstarna, som i sin tur är spöken som fått extra kraft av de döda Urgudarna. Abyssals fanns inte fram till för ca 5 år sedan (samtidigt som Solars kom tillbaka och Kejsarinnan försvann), och är ungefär lika mäktiga som Solars - dock med ett fokus på sina magiska förmågor mot död och förfall som inte Solars har. Som exempel kan nämnas att Solars har magi som låter folk läka snabbare, medan Abyssals har magi som lättare gör sår infekterade eller förgiftade. Solars har magi som både effektiviserar och sabbar byråkratiska institutioner, medan Abyssals bara kan sabba men å andra sidan gör det bättre/lättare. Antalet Abyssals är något mindre än antalet Solars, ca 100.
Systemmässigt används en version av Storytellersystemet. Dock så är 7-9 alltid success, ettor är inte antisuccess, och 10 räknas som två successes. Stridssystemet är lite mer detaljerat än i Vampire (i a f de Vampire-versioner jag tittat på) men samtidigt mer strömlinjeformat. En detalj som gör det hela roligare är att man kan få en stuntbonus på 1-3 tärningar om man gör en bra beskrivning av sina handlingar.
Det är intressanta regler, även om det inte är riktigt strömlinjeformade. De är hur som helst väldigt wuxia och har en del snygga lösningar. Jag gillar det, men det kanske inte är någon garanti. 
Sådan skåpmat är jag inte intresserad av den här gångnen, utan jag är på jakt efter nya spel.
Och sugig framsida!