Nekromanti Vilket spel rekomenderas vid få antal böcker?
- Thread starter Azk3r
- Start date
kalcidis
Hero
Call of Cthulhu
... av anledningen att den egentligen fungerar hur bra som helst endast med regelboken.
Samma sak gällde första Kult (andra kan jag inte uttala mig om) men det var skönare att ha något äventyr så man fick lite pejl på hur det skulle se ut. Vampire ska av vad jag har förstått också egentligen vara ypperligt bra med endast grundboken.
Så jag säger allihop, men mest Cthulhu. Varför? För att jag gillar det mest.
... av anledningen att den egentligen fungerar hur bra som helst endast med regelboken.
Samma sak gällde första Kult (andra kan jag inte uttala mig om) men det var skönare att ha något äventyr så man fick lite pejl på hur det skulle se ut. Vampire ska av vad jag har förstått också egentligen vara ypperligt bra med endast grundboken.
Så jag säger allihop, men mest Cthulhu. Varför? För att jag gillar det mest.
entomophobiac
Low Prep High Play
Call of Cthulhu
Iofs kan man nog - och bör i min mening - hålla sig till grundboken i både Vampire och Kult, men CoC är ett ypperligt spel för den som har en liten plånbok.
De böcker som speltillverkarna själva anser vara "core books" är såklart regelboken, Keeper's Companion, Creature Companion och 1920s Investigator's Companion.
Ingen av dessa böcker - utom möjligen Creature Companion - är att rekommendera om man inte tänker spela under 20-talet. Creature Companion är sedan ett valfritt supplement, tycker jag. Det är definitivt inget måste, utan bygger bara på den underliga faunan i spelet lite ytterligare. Något man egentligen inte behöver göra, för CoC ger i grund ett otroligt utrymme. Grundboken beskriver i stort konceptet och ger lite saker du kan använda dig av. Sedan att den är på sina 250+ sidor gör ju inte saken sämre.
Så om du är ute efter ett skräckspel som är mångsidigt efter minimala möjliga kostnadsramar så är CoC åtminstone mitt förslag.
Sedan kan du köpa hur mycket äventyr och gamla semi-facklitterära verk du vill, men grundboken är egentligen den enda du behöver i min mening.
Iofs kan man nog - och bör i min mening - hålla sig till grundboken i både Vampire och Kult, men CoC är ett ypperligt spel för den som har en liten plånbok.
De böcker som speltillverkarna själva anser vara "core books" är såklart regelboken, Keeper's Companion, Creature Companion och 1920s Investigator's Companion.
Ingen av dessa böcker - utom möjligen Creature Companion - är att rekommendera om man inte tänker spela under 20-talet. Creature Companion är sedan ett valfritt supplement, tycker jag. Det är definitivt inget måste, utan bygger bara på den underliga faunan i spelet lite ytterligare. Något man egentligen inte behöver göra, för CoC ger i grund ett otroligt utrymme. Grundboken beskriver i stort konceptet och ger lite saker du kan använda dig av. Sedan att den är på sina 250+ sidor gör ju inte saken sämre.
Så om du är ute efter ett skräckspel som är mångsidigt efter minimala möjliga kostnadsramar så är CoC åtminstone mitt förslag.
Sedan kan du köpa hur mycket äventyr och gamla semi-facklitterära verk du vill, men grundboken är egentligen den enda du behöver i min mening.
entomophobiac
Low Prep High Play
Re: Call of Cthulhu
Håller med Storuggla. 1920s Investigator's Companion kostar inte så mycket pengar och ger ganska mycket matnyttig info om man vill spela under 20-talet.
Annars finns det egentligen inga direkta måsten. Jag rekommenderar att du köper någon av de välkända kampanjerna. Typ Complete Masks of Nyarlathotep (slutgiltiga utgåvan av Masks of Nyarlathotep).
Kampanjerna ger en hel del uppslag på hur spelet kan spelas, och finns dessutom till de flesta tidsepokerna.
Håller med Storuggla. 1920s Investigator's Companion kostar inte så mycket pengar och ger ganska mycket matnyttig info om man vill spela under 20-talet.
Annars finns det egentligen inga direkta måsten. Jag rekommenderar att du köper någon av de välkända kampanjerna. Typ Complete Masks of Nyarlathotep (slutgiltiga utgåvan av Masks of Nyarlathotep).
Kampanjerna ger en hel del uppslag på hur spelet kan spelas, och finns dessutom till de flesta tidsepokerna.
Re: Call of Cthulhu
Fast för guds skull, börja inte med att köpa Masks of Nyarlathotep! Den är så sjukt svårspelad för spelledaren, imho. Och ska du ge dig i kast med den se till att du har gott om tid att avsluta den. Och var beredd på att du kommer få spendera ett antal timmar mellan varje spelmöte bara med att organisera upp allting (i rättvisans namn måste spelarna också göra det, i en ännu högre grad).
Fast om man klarar av att spela den lär det garanterat höra till de främsta rollspelsupplevelser man kan ha med en köpt kampanj.
Fast för guds skull, börja inte med att köpa Masks of Nyarlathotep! Den är så sjukt svårspelad för spelledaren, imho. Och ska du ge dig i kast med den se till att du har gott om tid att avsluta den. Och var beredd på att du kommer få spendera ett antal timmar mellan varje spelmöte bara med att organisera upp allting (i rättvisans namn måste spelarna också göra det, i en ännu högre grad).
Fast om man klarar av att spela den lär det garanterat höra till de främsta rollspelsupplevelser man kan ha med en köpt kampanj.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: Call of Cthulhu
Nejdå, det funkar fint för spelarna att bara korkat vimsa omkring och ställa korkade frågor tills någon gillrar en fälla för dem och sedan springa för livet och komma tillbaka med massor av dynamit. Man behöver inte tänka så mycket. Fast det är klart, man får rätt så bra rutin på reglerna för att göra karaktärer...
entomophobiac
Low Prep High Play
Re: Call of Cthulhu
Fast det är klart, man får rätt så bra rutin på reglerna för att göra karaktärer...
Hehe. Självklart. Men det var väl Cthulhu vi pratade om?
Iä. Iä. Ny rollperson fhtagn.
Det är faktiskt tyvärr så för karaktärer att det visst är dött som kan ligga i evig dvala. Till och med när stjärnorna står rätt.
Fast det är klart, man får rätt så bra rutin på reglerna för att göra karaktärer...
Hehe. Självklart. Men det var väl Cthulhu vi pratade om?
Iä. Iä. Ny rollperson fhtagn.
Det är faktiskt tyvärr så för karaktärer att det visst är dött som kan ligga i evig dvala. Till och med när stjärnorna står rätt.
Re: Call of Cthulhu
Haha, visserligen, men om man utgår från att det finns åtminstone en intelligent spelare* som dessutom spelar en intelligent rollperson** per grupp så finns det en chans att någon vill överleva. Därmed kommer anteckningar göras.
Vid närmare eftertanke så är det ÄNNU viktigare att telegrafera och posta en massa anteckningar hela tiden till backup-personerna som sitter hemma*** för att de vet var i hela friden de skall ta vägen när den första gruppen avlider fruktansvärt.
Oavsett vad måste fortfarande spelledaren ha koll på vem som är vem och vilka som dör, blir vansinniga och sådant.
* Sådana finns inte
** Sådana finns det ironiskt nog gott om
*** Backup-personerna som sitter hemma är förvånansvärt ofta samma personer som har tillgång till precis rätt kunskaper och artefakter
Haha, visserligen, men om man utgår från att det finns åtminstone en intelligent spelare* som dessutom spelar en intelligent rollperson** per grupp så finns det en chans att någon vill överleva. Därmed kommer anteckningar göras.
Vid närmare eftertanke så är det ÄNNU viktigare att telegrafera och posta en massa anteckningar hela tiden till backup-personerna som sitter hemma*** för att de vet var i hela friden de skall ta vägen när den första gruppen avlider fruktansvärt.
Oavsett vad måste fortfarande spelledaren ha koll på vem som är vem och vilka som dör, blir vansinniga och sådant.
* Sådana finns inte
** Sådana finns det ironiskt nog gott om
*** Backup-personerna som sitter hemma är förvånansvärt ofta samma personer som har tillgång till precis rätt kunskaper och artefakter
entomophobiac
Low Prep High Play
Re: sagt och gjort
Det hela beror dels på vilka förväntningar din grupp kan tänkas ha, men också vad ni spelat mest av tidigare.
Rollspel kan skilja sig otroligt mellan grupp A och grupp B bara i metodiken.
Cthulhu är spelet är monstren inte bara har förmågan att äta upp dig och hinna matsmälta dig innan du kan uttala namnet på det, om du för den delen inte blir tokig innan du möter monstret ifråga.
Mitt nybörjarförslag skulle vara att lägga upp en intressant miljö och ha ett gruppkoncept som spelarna tycker det är kul att bygga på. Låt dem spela pälsjägare på Grönland, barägare i London, guldletare i Klondike eller vad som helst som ger dem dels friheten att lägga upp spelet, men också möjligheter till interaktion med miljöer.
Att fälla en isbjörn (på Grönland...) blir då nästan viktigare än att bläddra i några gamla böcker, och placerar man Cthulhu på andraplats i ett scenario så kommer introduktionen av det övernaturliga som något mer oväntat.
Beskriv sedan inte spelets natur för spelare som kanske inte känner till den. Jag spellede CoC för tre spelare där bara en av dem visste vad han hade att vänta sig. De andra två började därför bry sig otroligt mycket mer om det huvudsakliga konceptet, och den tredje grävde sig djupare och djupare i det gamla 1700-talsdokument de hittade i en dammig gammal kista.
Skräcken och det övernaturliga ska komma gradvis, men introducerats plötsligt. Spelarna ska inte kunna vänta sig vad som händer, men däremot bli varse när de minst anar det.
De ska KÄNNA osäkerheten som rollpersonerna känner.
Tänk när de återvänder till sitt guldläger i Klondike efter att ha festat i fyndlycka i den närliggande byn, fått höra mörka omen av en lokal zigenarsierska och hittar lägret förstört samt underliga spår efter förövaren. Och, jo, guldet är inte heller borta - så det kan inte ha varit någon som var ute efter pengarna som gjorde det hela... genast börjar spelarna spekulera. Var det bonden som bor uppe i berget - han vars son ni slog ned i ett barslagsmål? Eller är vindarnas viskningar i natten något mer än bara vargar? Något äldre? Något ondare?
Låt spelarna minnas situationerna och reagera efter sina RP. Ge dem en verklighetsnära värld som sedan bryts samman.
Och så vidare... Mer babbel behövs nog inte från min sida
Kanske märks det dock att CoC är favoritspelet...
Det hela beror dels på vilka förväntningar din grupp kan tänkas ha, men också vad ni spelat mest av tidigare.
Rollspel kan skilja sig otroligt mellan grupp A och grupp B bara i metodiken.
Cthulhu är spelet är monstren inte bara har förmågan att äta upp dig och hinna matsmälta dig innan du kan uttala namnet på det, om du för den delen inte blir tokig innan du möter monstret ifråga.
Mitt nybörjarförslag skulle vara att lägga upp en intressant miljö och ha ett gruppkoncept som spelarna tycker det är kul att bygga på. Låt dem spela pälsjägare på Grönland, barägare i London, guldletare i Klondike eller vad som helst som ger dem dels friheten att lägga upp spelet, men också möjligheter till interaktion med miljöer.
Att fälla en isbjörn (på Grönland...) blir då nästan viktigare än att bläddra i några gamla böcker, och placerar man Cthulhu på andraplats i ett scenario så kommer introduktionen av det övernaturliga som något mer oväntat.
Beskriv sedan inte spelets natur för spelare som kanske inte känner till den. Jag spellede CoC för tre spelare där bara en av dem visste vad han hade att vänta sig. De andra två började därför bry sig otroligt mycket mer om det huvudsakliga konceptet, och den tredje grävde sig djupare och djupare i det gamla 1700-talsdokument de hittade i en dammig gammal kista.
Skräcken och det övernaturliga ska komma gradvis, men introducerats plötsligt. Spelarna ska inte kunna vänta sig vad som händer, men däremot bli varse när de minst anar det.
De ska KÄNNA osäkerheten som rollpersonerna känner.
Tänk när de återvänder till sitt guldläger i Klondike efter att ha festat i fyndlycka i den närliggande byn, fått höra mörka omen av en lokal zigenarsierska och hittar lägret förstört samt underliga spår efter förövaren. Och, jo, guldet är inte heller borta - så det kan inte ha varit någon som var ute efter pengarna som gjorde det hela... genast börjar spelarna spekulera. Var det bonden som bor uppe i berget - han vars son ni slog ned i ett barslagsmål? Eller är vindarnas viskningar i natten något mer än bara vargar? Något äldre? Något ondare?
Låt spelarna minnas situationerna och reagera efter sina RP. Ge dem en verklighetsnära värld som sedan bryts samman.
Och så vidare... Mer babbel behövs nog inte från min sida
Kanske märks det dock att CoC är favoritspelet...
Ymir
Liten kantbaron
Re: Call of Chtulhu
Här tänker jag märkligt nog sälla mig till majoriteten - Call of Chtulhu. Eftersom vår värld är nästintill fullständig norm, utan skumma fraktioner och intriger, duger det utmärkt att spela endast med grundboken (även om det finns ett par riktigt bra faktamoduler, såsom Guide to the Asylum och Investigators Companion). Vampire och andra WoD-spel, som jag normalt skulle föredra, kommer helt enkelt inte till sin rätt utan att man är ordentligt insatt i den komplexa spelvärlden, och där är hyfsat stora modulmängder nära nog ett krav.
Helt enkelt...satsa på Call of Chtulhu. Kult är också bra.
- Ymir, tipsar.
Här tänker jag märkligt nog sälla mig till majoriteten - Call of Chtulhu. Eftersom vår värld är nästintill fullständig norm, utan skumma fraktioner och intriger, duger det utmärkt att spela endast med grundboken (även om det finns ett par riktigt bra faktamoduler, såsom Guide to the Asylum och Investigators Companion). Vampire och andra WoD-spel, som jag normalt skulle föredra, kommer helt enkelt inte till sin rätt utan att man är ordentligt insatt i den komplexa spelvärlden, och där är hyfsat stora modulmängder nära nog ett krav.
Helt enkelt...satsa på Call of Chtulhu. Kult är också bra.
- Ymir, tipsar.
Tackar för all hjälp
Tack så mycket för alla svar jag fått.
En sak jag undrar bara är om det inte blir enformigt för spelarna efter ett tag? Ja menar man vet ju att nåt fasansfullt är inblandat. Eller kör man 'vanliga' äventyr ibland?
Tack så mycket för alla svar jag fått.
En sak jag undrar bara är om det inte blir enformigt för spelarna efter ett tag? Ja menar man vet ju att nåt fasansfullt är inblandat. Eller kör man 'vanliga' äventyr ibland?
Re: Tackar för all hjälp
"En sak jag undrar bara är om det inte blir enformigt för spelarna efter ett tag? Ja menar man vet ju att nåt fasansfullt är inblandat. Eller kör man 'vanliga' äventyr ibland?"
Jag brukar varva skräckäventyren med äventyr som kan misstas som skräck och sådarna som inte har ett jota med skräck att göra. Så de inte vet vad som väntar dem
Storuggla, Jeeves
"En sak jag undrar bara är om det inte blir enformigt för spelarna efter ett tag? Ja menar man vet ju att nåt fasansfullt är inblandat. Eller kör man 'vanliga' äventyr ibland?"
Jag brukar varva skräckäventyren med äventyr som kan misstas som skräck och sådarna som inte har ett jota med skräck att göra. Så de inte vet vad som väntar dem
Storuggla, Jeeves
kalcidis
Hero
yesajah, words of wisdom fe mek bingiman we
Skräck är något som jag personligen inte rekommenderar att man kör för ofta. Främst av den anledningen att det slutar vara hemskt efter ett tag. Exposure make the supernatural mundade som de säger i jänkarland. Därav tycker jag att man ska variera skräcken lite med andra rollspel och de andra rollspelen likaså.
Vanliga äventyr i ett skräckrollspel är en mycket bra idé och skräckäventyr i ett 'vanligt' rollspel kan du också testa för att överraska spelarna.
Skräck är något som jag personligen inte rekommenderar att man kör för ofta. Främst av den anledningen att det slutar vara hemskt efter ett tag. Exposure make the supernatural mundade som de säger i jänkarland. Därav tycker jag att man ska variera skräcken lite med andra rollspel och de andra rollspelen likaså.
Vanliga äventyr i ett skräckrollspel är en mycket bra idé och skräckäventyr i ett 'vanligt' rollspel kan du också testa för att överraska spelarna.
Re: yesajah, words of wisdom fe mek bingiman we
Därav tycker jag att man ska variera skräcken lite med andra rollspel och de andra rollspelen likaså.
Jo det va det jag tänkte. I vanliga fall lirar vi Eon, så det ska bli riktigt kul att testa nått helt annat.
Därav tycker jag att man ska variera skräcken lite med andra rollspel och de andra rollspelen likaså.
Jo det va det jag tänkte. I vanliga fall lirar vi Eon, så det ska bli riktigt kul att testa nått helt annat.
Re: yesajah, words of wisdom fe mek bingiman we
Trubblet med att byta spel när man inte spelar skräck blir att spelarna vet att så fort man byter rollformulär så ska man spela skräck. Därför föredrar jag att spela vanliga äventyr i skräckspelen också, keep them on their toes, typ...
Storuggla, snarksorken
Trubblet med att byta spel när man inte spelar skräck blir att spelarna vet att så fort man byter rollformulär så ska man spela skräck. Därför föredrar jag att spela vanliga äventyr i skräckspelen också, keep them on their toes, typ...
Storuggla, snarksorken
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Re: yesajah, words of wisdom fe mek bingiman we
Hur menar du med vanliga äventyr? Typ detektivarbete och sådant eller? Är det inte ett problem om spelarna vill ha skräck och tycker att det blir tråkigt med grisodlarskräck?
/Vulf
Hur menar du med vanliga äventyr? Typ detektivarbete och sådant eller? Är det inte ett problem om spelarna vill ha skräck och tycker att det blir tråkigt med grisodlarskräck?
/Vulf
Re: yesajah, words of wisdom fe mek bingiman we
"Hur menar du med vanliga äventyr? Typ detektivarbete och sådant eller? Är det inte ett problem om spelarna vill ha skräck och tycker att det blir tråkigt med grisodlarskräck?"
Tja, vanligt och vanligt. Det brukar vara rollpersonernas infantila försök att förstå sina tossiga släktingars beteenden och ändå verka respektabla ("Nej, moster, jag vill inte klättra upp för stegen mitt i natten för att knycka en väckarklocka bara för att du slagit vad om att farbror Hubert ska bli sen till kyrkan i morgon! Nej, det är mitt sista ord! Arvet? ...Vilket fönster var det sa du?").
Sen är det ju alltid lite smått deckararbete, var det en Deep One som knockade William backifrån eller var det en butler med en spade? Och Augustus uppstoppade älg, vem har snott den? Och varför?
Det är buskul omväxling.
Storuggla, står redo med ett plommonstop
"Hur menar du med vanliga äventyr? Typ detektivarbete och sådant eller? Är det inte ett problem om spelarna vill ha skräck och tycker att det blir tråkigt med grisodlarskräck?"
Tja, vanligt och vanligt. Det brukar vara rollpersonernas infantila försök att förstå sina tossiga släktingars beteenden och ändå verka respektabla ("Nej, moster, jag vill inte klättra upp för stegen mitt i natten för att knycka en väckarklocka bara för att du slagit vad om att farbror Hubert ska bli sen till kyrkan i morgon! Nej, det är mitt sista ord! Arvet? ...Vilket fönster var det sa du?").
Sen är det ju alltid lite smått deckararbete, var det en Deep One som knockade William backifrån eller var det en butler med en spade? Och Augustus uppstoppade älg, vem har snott den? Och varför?
Det är buskul omväxling.
Storuggla, står redo med ett plommonstop