Nekromanti Vilket svenskt rollspel är mest vuxet?

[Conan]

Har länge varit sugen på att köpa och spela mutant år 0 och/eller undergångarens arvtagare, men de känns lite barnsliga med muterade kaninledare, fåniga namn etc.

Samma sak kunde jag känna med introtexterna till Eon 4.

Så min fråga lyder: vilket är de mest vuxna rollspelet på svenska? Spontant tänker jag att kult var/kan bli rätt vuxet med sin blandning av sex, vansinne och gnosticim m.m.

Vad säger ni?

 

[Feuflux]

Googla på vuxenrollspel, what could go wrong.

Tja jag läser ju The One Ring (ofantligt långsamt, men ändå) och det känns som ett ödesmättat rollspel där mörkret förr eller senare kommer gripa din hjälte och störta denne i fördärvet.

Inte så mycket sex (typ inget fokus på det alls) men i ärlighetens namn är väl ödesmättat-fokus mer vuxet än sex-fokus.

 

[RasmusL]

Jag tycker nog tvärt om att det/Kult _inte_ är så vuxet just pga de grejerna

Jag skulle säga att wilpers spel känns rätt "vuxna", typ OKULT eller Medan Världen Går Under.
Rickards kishootenketsu-gejm Imagine är ett annat exempel som känns väldigt "vuxet" i sin form och tema.
Jeepform-liren faller väl också in under den etiketten i och med att de ofta utforskar djupt mänskliga grejer utan en massa fantastik som verktyg.

 

[Gurgeh]

Inget rollspel är vuxet. Rollspel är nämligen roligt, och att ha roligt är inte vuxet. Vuxna saker är att fylla i deklarationer, betala av lånet på lägenheten och sitta i möten. Som tur är gör ingen rollspel som handlar om det.

Men om vi ändå ska besvara frågan är det inte Kult. Kult innehåller saker som känns vuxna när man är tonåring -- mest för att de är farliga och förbjudna och gör vuxna människor (och även Alan Rubin) upprörda och rädda, eftersom de är annorlunda än de saker som de vuxna (och eventuellt också Alan Rubin) själva ägnade sig åt när de var tonåringar för att uppröra och skrämma de som var vuxna då.

Så enligt någon definition av vuxet så svarar jag Noir.

 

[wilper]

Alltså. Vad menar vi med "vuxet" i sammanhanget?

 

[Mogger]

Svavelvinter kräver nog en ganska "vuxen" läsare för att greppa de finare nyanserna. Med vuxen avses här påläst inom vissa områden som kanske inte kan anses vara allmänbildning. Och det är ju heller inget krav för att uppskatta spelet!

 

[Mogger]

Vuxna saker är att fylla i deklarationer...Så enligt någon definition av vuxet så svarar jag Noir.

Enligt den definitionen säger jag Western (orginalet). Behållakonstnad för färdigheter och initiativsystemet!

 

[Conan]

Alltså. Vad menar vi med "vuxet" i sammanhanget?

Det står en fritt att definiera själv

 

[wilper]

OK. Då definierar jag det som "Spel som jag kan tänka mig att pensionärer utan tidigare förankring i hobbyn, men som ändå skulle gilla typ grejjen med rollspel, skulle gilla."

Mord till Middagen? Skulle inte det kunna vara något?

Jag har spelat The Daughters of Verona med en äldre dam, och hon hade fantastiskt trevligt. Dock, hon hade lite försprång då hon kom ur ett engelskspråkigt skolväsende och därför fått Shakespeare inbankat i sig med samma frenesi som vi mötte Strindberg, och hon tyckte att det var kul att hålla tal och debattera.

 

[Arfert]

Svenska kulter.

 

[Rangertheman]

Svenska kulter.

Exakt min tanke.

Symbaroum minus andrikar känns också moget, med ganska djupa filosofiska ställningstagande.

 

[slanfan]

Om vuxet= opassande för barn, så finns nog bara kult, och kanske svenska kulter*.

Många av de "samberättande" spelen har en ganska vuxen känsla, då de i mångt och mycket går ut på friktionsfritt samarbete och kompromissande.


(*Jag håller mig till spel som har sålt över 100 ex här. Mitt eget Paranoia/Vampire hack Grownup the Livspussel räknas helt enkelt inte på något betydande vis.)

 

[Bifur]

Vill för övrigt vända mot mig mot att MUA skulle vara speciellt mer barnsligt i någon negativ bemärkelse än vad rollspel är i gemen.

Annars är väl spel som ligger närmast vår egen verklighet vuxnast i någon mening, men allt är ju en fråga om vad man gör av det (som alltid).

 

[RedMoon]

KULT är det spel som hanterar flest obehagliga ämnen som finns i vår verklighet och vardag och är på det viset mest vuxet för mig. Alltifrån våld i hemmet, sexuellt våld, barnmisshandel och liknande är ofta centrala element i en KULT-berättelse. Det är berättelser som ofta har mycket gråskalor och väldigt trasiga huvudpersoner som bara går sönder mer och mer desto mer berättelsen framskrider.

Sen håller jag med om att definitionen av vuxet är svår och kan betyda väldigt mycket olika saker. KULT kan också göras på ett väldigt omoget sätt och med fokus på att chockera snarare än att utmana - och då känns det inte särskilt vuxet.

 

[Ymir]

Eon är förbannat metal more often than not och dessutom skrivet på ett väldigt mustigt sätt som stundtals kräver mycket av läsaren. Så min röst går till Eon.

 

[anth]

Är vuxet motsatsen till barnsligt?
Är vuxenfilm detsamma som barnförbjuden film?
Vad kallar man i sånt fall vuxenfilm som är barntillåten?
Är det eftersträvansvärt att inom vuxenfilm inkludera porrfilm? Eller vidriga skräckfilmer som human centipede, serbian movie och Sodoms 120 dagar?

Jag är benägen att hålla med Gurgehs slutsats.
De flesta vuxna jag känner spelar inte rollspel och tycker dessutom att rollspel är barnsligt.
Alltså finns inget vuxet rollspel eftersom alla rollspel per denna definition är barnsliga.

Sedan beror det väl mer på spelledare och spelare än reglerna om spelet känns vuxet eller ej.
Jag kan t.ex. ta humorspelet Paranoia och ta bort humorelementet - då får man ett fullständigt nattsvart dystopiskt rollspel.
Och jag skulle kunna ta Kult och förvandla det till slapstick som mer liknar Scooby Doo eller "Tom & Jerry" än skräck.

Sedan är det frågan om vad vuxenspel får för reaktioner.
Den här tråden fick God45 att skapa Vampire: Sadistisk glädje
Som i sin tur fick osrick att skapa
Nej, jag tror inte att det är någons avsikt att andra ska sluta logga in på forumet.

Mitt förslag till "svenskt vuxet rollspel" är:

Svärd & Svartkonst

För att det är ett OSR-spel och därför har hög dödlighet.
För mig är det "vuxnare" att spela spel med hög dödlighet, än att spela skräckspel där man inte kan dö.
Kan min rollperson inte dö i spelet betyder det att jag kan göra precis vad som helst utan att det får "riktiga" konsekvenser för min rollperson.
För mig är den personliga döden något av det vuxnaste man kan ha med i ett rollspel.

 

[Khan]

Om vi ska definiera ordet "vuxet" kommer vi sitta här i åratal och ändå mest komma fram till att alla har fel. Så varför inte försöka.

När jag började spela rollspel var alla skräckspel (Kult, CoC, etc) vuxnare än de gladvåldspel vi spelade (DoD, Eon, Western, etc) i alla fall i min värld. Men det skulle jag nog inte säga idag. I alla fall inte på det sätt jag uppfattar som "vuxet". Att vara edgy, coolt och kittlande förbjudet är inte samma sak som "vuxet". Ta parallellen film - Fredagen den 13de del 7 och GTA3* skulle jag aldrig kalla "vuxna", men jag är helt med på banan varför de är barnförbjudna.

För mig handlar det vuxna idag om hur man spelar istället för vad man spelar. Som Anth sa, konsekvenser är livsviktigt. Jag vet inte om jag håller med om att ett dödligt spel är det vitkiga, men att ens RP kan dö är definitivt en av de hårdaste konsekvenserna man kan vara med om. Samma sak med svåra val. Men framför allt behöver äventyret försöka säga någonting till mig som spelare, inte till min RP. Teman, undertextuell mening och så vidare. Det är vuxet.

Exempel på gammalt gladvåld (inte vuxet): "Vi ska slå ihjäl den onde nekromantikern och befria folket från hans hemska förtryck!"
Exempel på vuxet spel (eller i alla fall "vuxnare"): "Vad händer om vi dräper nekromantikern? Kommer inte landet bara förfalla i inbördeskrig i ett decennium med tusentals döda? Är det inte bättre att nekromantikern får styra då, stabil despot som han är? Visst, slaveriförspråkare och ond magiker, men några få döda är kanske bättre än tusentals? Och vad säger att vi inte får en än ondare despot efteråt?"

Planescape Torment är ett vuxnare spel än Baldur's Gate av samma anledning - det försöker säga och utforska något om identitet och om man faktiskt kan förändra sig på djupet. Baldur's Gate berättar en ball historia om onda gudar och coola hjältar, milt förenklat, men jag tror ni förstår)

Jag känner lite samma sak med en hel del av skräckspel också, även nuförtiden. Vad är poängen med äventyret utom att få spelarna att känna obehag, rädsla eller till och med äckel? Det är inte vuxet.

Så - vuxet rollspel? Det beror helt och hållet på hur du vill spela. Jag ser att du lika gärna kan spela Eon, som Mutant år Noll, som Kult, som vad som helst egentligen. Så länge du är beredd att tänka en gång till i hur du skriver äventyret eller låter världen påverkas av RP:s eskapader. Eller låter RP påverkas av allt de gör. Det är ingen lätt sak att ha ihjäl någon annan. Det är jobbigt att ens ha ihjäl ett djur om du inte är van vid det. Hur påverkas RP:s psyke av det? Se gärna Deadwood säsong 1 för en riktigt bra porträttering av det - Seth Bullock råkar ut för en Random Encounter i avsnitt sex (tror jag) och det påverkar hans karaktär för hela resten av serien, och då är han ändå en hårdnackad gammal sheriff som sett rätt mycket skit i sina dagar. Bra skit. Bra tänkt och det är en storyline jag defintivt skulle kalla "vuxen".

**********************'
*Jag har en intensiv negativ inställning till det mesta med GTA, men det är en annan diskussion-

 

[APM]

Det här är en väldigt intressant frågeställning!

Jag håller med att ett spel aldrig kan bli mer vuxet än så som man spelar det. Däremot kan spelet tvinga fram vuxet spel i mer eller mindre utsträckning. Jag tycker att Apocalypse world och Sagas of the Icelanders ligger ett steg högre än exempelvis dungeon world eftersom de integrerar sex i spelmekaniken.

En relaterad fråga är dock hur man hanterar hemska fruktansvärda teman i skräckspel. Det är ingen som höjer ögonbrynen när man hugger ner orcher och monster i d&d men om man exempelvis mördar sin älskare i en nutida setting blir det mer kontroversiellt. Våld i hemmet, sexuellt utnyttjande och annat avskyvärt är teman som är svåra att behandla i ett rollspel på ett vuxet sätt, eftersom det också kräver att spelarna tar sig an det på ett vuxet sätt. Risken att de inte gör det är stor, och då blir effekten den motsatta och det vuxna blir oerhört omoget och bara osmakligt.

En hårfin balans helt enkelt. Är det andra som reflekterat över detta? Jag tänker kanske särskilt på skräck-genren där man gärna vill jobba med obehag men inte gå över gränsen.

 

[Xhakhal]

Just nu känner jag på riktigt att det är Hjältarnas Tid. Det är ett spel skrivet för att tolvåringar ska kunna spela det själva utan någon äldre persons hjälp - men det är skrivet för att så många olika åldrar som möjligt ska kunna använda det. Tolvåringarna har kanske företräde, men det är inte ett barnspel. Och jag har vuxit upp i en föreningskultur där saker man kan göra tillsammans, oavsett ålder, och utan att göra avkall på de vuxnas upplevelse för att anpassa till barn, är väldigt värdefullt och eftersträvansvärt.
Så därför säger jag just nu Hjältarnas Tid. För mig är det mer vuxet att bjuda in och inkludera över åldersgränserna, än att begränsa sig till sin egen grupp.

 

[Minimoni]

Western... Många möjligheter till avancerade kampanjer samt att det inte blir sämre om deltagarna har te historisk koll. ASOIAFRP är grymt på alla sätt och ger också utrymme för avancerade kampanjer men kan på grund av sitt innehåll kanske direkt påvisa att det är för en äldre publik då det behandlar ämnen så som incest, massmord, barnamord, våldtäkter och annat som yngre skulle tolka med för unga ögon.