Från fyrtiofem städer hade det växt fram ett imperium som fick alla andra civilizationer att verka som den där bortglömda byn i långtbortistan som bara existerar för att folk ska kunna komma därifrån. Varje stad hade en beskyddargud, gudar som var från början ganska lika varandra men sedan blev mer och mer specialiserade på sitt område av kreativitet.
Och deras civilization blomstrade i tusen år.
I alla konster och alla kunskaper var de så långt mer avancerade än alla andra i den kända världen att det var som natt och dag. De var världens Atlantis, och ändå hade Gudarna ett problem. De hade blivit för kreativa för sina mänskliga undersåtar.
-----------------------------------------------
"Det är en skandal!", sa Gudinnan av Kreativ Eroticism.
"Jag skapade en ställning som maximerar njutningen för fjorton personer och en get och vad kallar de den? 'Pervers och onödigt komplicerad!'. Det är vad de kallade den". De övriga gudarna stirrade förundrat på henne. Guden av kreativi kritik lade huvudet på sned och sa vad de alla tänkte "Var geten verkligen nödvändig?". Och gudinnan visade sina beräkningar och skisser, och de såg att ja, geten var verkligen nödvändig och Gudinnan av Kreativ Eroticisms skapelse var verkligen så mycket bättre än alla andra sexuella ställningar som hade skapats tidigare, ett under av njutning och orgasm.
"Jag är inte heller den enda här som har blivit nobbad", fortsatte Gudinnan av kreativ Eroticism. "Boken av All förbjuden kunskap?" sa hon och pekade på Guden av kreativt skrivande.
Guden nickade medhållande, "knäckte deras små medvetande som ägg.".
Gudinna fortsatte "Eller Spegelklotet som genom att skapa motsatser utplånar allt i en akt av perfekt förstörelse?". Guden av Kreativ Krigsföring bara suckade i medhåll.
"Eller dina Tindalosbestar!", sa Gudinnan och pekade på Jaktens Gudinna. Jaktens Gudinna suckade vid nämnandet av hennes så illa mottagna projekt, "Jag vet fortfarande inte vad som var så fel med jakthundar som kan spåra upp sitt byte över 7 dimensioner".
"Det är helt enkelt så att våra dyrkare är för tama, för ömtåliga och uppskattar inte riktigt kreativitet!" dundrade Gudinnan av Kreativ eroticism som nu verkligen hade fått igång ångan. "Till och med att jag tvingas ha den här formen är en förolämpning mot min kreativa förmåga! Varför ska en gudinna av kreativ eroticism nödvändigtvis vara en gudinna! Patriarkal misogynism och förakt mot icke-traditionella könsroller, det är vad det är!"
"Så vad bör vi göra då?" frågade Guden av Retoriska frågor och Kreativ marknadsföring, "Svaret är uppenbart. Vi måste skaffa oss bättre tillbedjare. Någon som har sinnet och robustheten att uppskatta våra kreationer. Något annat än människor, för har inte dessa människor blivit otillräckliga trots allt vi har gjort för dem?".
-----------------------------------------------
Och så gjorde de. De fyrtiofem gudarnas himmelska kör övergav sina bakåtsträvande och inskränkta undersåtar (som inte verkligen uppskattade deras gudomliga geni) och vände sig till en publik som hade intellektet att verkligen uppskatta deras skapelser, andra gudar,*
Dyrkare: Den himmelska kören beblandar sig inte längre med dödliga utan lever uteslutande på andra gudars beundran genom att skapa ytterst intrikata och fullkomligt förbryllande skapelser som endast andra gudar kan uppskatta.
Avatar: Det fyrtiofem gudarnas kör uppträder inte längre enskilt, utan har skapat sig en avatar där de 45 gudarna uppträdder samtidigt på samma plats. Vanligtvis kommunicerar de med en blandad och komprimerad medvetandeström som överför kunskap till alla 12 sinnena samtidigt (gudar har lite fler sinnen än vanliga dödliga), men i de få fallen då de vill tala till mindre utvecklade (eller konservativa) gudar så använder de
en syntes av sina individuella röster.
*När deras övergivna tillbedjare märkte att deras gudar hade vänt sig ifrån den försökte de i ett århundrade förtvivlat få den himmelska kören att återvända. När inte detta fungerade skapade de istället en flygande maskingud för att beskydda dem, något som inte riktigt hade det önskade resultatet.