Åh, exakt! Huvudet på spiken! Blir lite som ifall spelledaren slänger in en deus ex machina-räddning varje gång man håller på att förlora.
Efter mitt förra klumpiga försök att göra en liknelse tänkte jag att jag var färdig med denna tråden, men sen började @krank med sina spel-liknelser så nu kan jag inte låta bli att också göra en. Here we go!
Finns ju två nivåer av detta. Antingen har man inte spikat någonting alls innan spelet börjar. Här gillar jag ofta att spela och tycker att det är kul. Vi vet inte vilka rollpersonerna är innan vi börjat spela. Allt är ett tomt papper. Finns många spel som funkar så, och är kul. Inte jättevanligt, men det förekommer absolut, och jag gillar det.
Det här (som även @Brior flera gånger gett uttryck för) uttrycker väldigt kärnfullt vad jag uppskattar med världsbeskrivningen i Svärdets Sång. Det finns en massa lösa trådar, flera av dem motsägelsefulla, vilket gång på gång tvingar mig som SL att få världen att gå ihop och skapa sanningen. Det kan vara frustrerande men är oftast väldigt stimulerande och kreativt.
Bra poäng. Delvis så gör vi nog oss själva lite av en otjänst i att prata om ganska konkreta exempel. Åtminstone när jag spelar så är det sällan det är bara en tråd pågående och många sanningar är därtill inte statiska. Det handlar sällan bara om att upptäcka något utan mer vad man gör av det och hur olika aktörer reagerar på upptäckten.
Det har jag inte sagt något om heller. Det jag vände mig emot med mitt dryga svar är idén om spelledaren som ensam underhållare.
Jag tänker spontant att det väl är detta som gör en utmaning till en utmaning litegrann – att det går att misslyckas eller att lyckas, och att skillnaden mellan dem är den egna prestationen. Är utmaningen att skapa en bra berättelse så måste berättelsen kunna bli dålig, är utmaningen att komma på en smart sammanhängande plan måste man kunna komma på en dålig och osammanhängande, och är utmaningen att räkna ut vem mördaren är måste det gå att inte kunna räkna ut vem mördaren är.
Det här var hela syftet med att starta utmaningstråden! Sluta pinka revir och skriv spel istället. Lite inspirerat av hur Vincent Baker ibland skrev spel som illustrerade olika tankar, istället för att hålla kvar det på någon sorts pseudointellektuell nivå.
Korrekt. Någon som faktiskt läste vad jag skrev
Tack
Javisst! För om det inte är bagaren så faller hela plotten med bagargillet som krigar med universitetet om vilka recept som är allmängods, där mordet på professorn endast var en del av en mycket större berättelse.
Vet ni verkligen ingenting om världen? Jag menar, ni har väl gjort ett spel- och genreval, i alla fall? Ni vet om det finns magi eller rymdskepp? Jag kan för all del tänka mig spel där man börjar med absolut ingenting (FATE skulle nog stödja det), men det känns väldigt konceptigt i så fall?
Jag ogillar den här typen av gensvar. Det blir lite som att säga, "Meh, ni hade väl faktiskt bokat tid i förväg?! Då har ni ju visst preppat!"
Som jag ser det finns det en tids-punkt i berättelsens inte verklighet där bagaren går över till slaktaren och dräper denne med sin kavel. Det motsvarar i schack-liknelsen att SL placerar tornet på ruta E4 (kan vi säga). Så sen när spelarna undrar om inte det egentligen är drottningen som står på ruta E4 så vore det "fusk" (enligt mig) av SL att byta plats på de pjäserna. Det är helt enkelt inte en fråga om tolkningsvärde att tornet står på ruta E4, det står ju där klart och tydligt.
Jag är genuint intresserad att höra om det var bokstavligen noll förutbestämda fakta (och ogillar personligen att få någon annan ställa upp en halmdocka om mina motiv, just sayin'). Min poäng var att det är en glidande skala där det är mycket ovanligt att inga fakta är bestämda i förväg, och fick då svaret att det visst inte sällan är så. Då vill jag höra om det faktiskt var inga etablerade fakta (vilket skulle vara i alla fall en motsägelse mot min tes i det här fallet), eller bara en låg mängd (vilket inte vore det).
Ja, en genre är ofta vald. Om det finns magi eller rymdskepp är sällan valt, men vi kan ha sagt "scifi". Det kan dock innehålla rymdskepp eller magi eller båda eller inget. I Nerver av stål är genren "Noir" vald, vilket ju begränsar en del. Så visst, vi har gjort ett val om ett ord för att synka estetiken lite, men det ligger ganska nära "ingenting". Huruvida det är "konceptigt" vet jag inte, men det är ganska kul, och fullt funktionellt.
Coolt! Postningen fick mig att fundera på hur man skulle göra det på ett litet mer formaliserat vis (spelar man FATE kunde man t.ex. introducera aspekter för världen, platser och rollpersonerna en i taget varvet runt (inklusive SL), där man både följa men också skapa spänning mot vad andra redan introducerat). Ingen aning om hur det skulle gå, men det är ju litet av poängen.
Och det är en bra poäng. Jag är bara dödligt less på den här diskussionen.
