Anarchclown
Swashbuckler
På förfrågan av en hel person så tänkte jag här lägga upp lite info ifrån en av mina gamla kampanjer. Börjar med gudar och deras presentationer.
DEN GAMLA TRON
Hekat= Månens Gudinna, skönheten, kärleken och konstens gudinna
Margoin= Stjärnornas Urväsen, mörkret, galenskapen och kaos härskarinna, ursprunget och Iufs moder.
Iuf= Solens Gud, de andra gudarnas fader, dagens och gryningens härskare. Tupparnas herre.
Kajite = Trixtern, vargmännens fader och portarnas väktare.
Kajite
Kajite talar: ”Låt mig berätta om när jag rövade bort månen. Hon var den vackraste kvinna jag någonsin sett med ett ansikte som silver och en ombytlig natur. Alla de andra andarna ville ha henne och till och med stjärnorna som var hennes fiender prisade hennes skönhet. Men jag är inte den visaste och försiktigaste av andar. Jag såg och åtrådde henne som jag aldrig åtrått något förut. Så kom det sig att jag började min kamp för att vinna hennes hjärta. Jag sjöng med mina bröder, de andra vargarna, i hennes sken strålade vi oss och sjöng en serenad. Trotts min vackra klara sång satt hon kvar på sitt himlavalv orörlig och blickade rofyllt ner på oss. Jag skänkte henne gåvor, offrade till hennes ära alla de många byten som jag lade ner, men ändock bara log hon och i sin tysthet gäckade hon mig.
Mitt tålamod har dock alltid varit mindre än min list och makt. Således byggde jag mig en säck av silverlindens tårar och dammet ifrån nymfens andedräkt och många andra möjliga och omöjliga ting vars hemligheter bara jag känner. Jag smög mig en natt upp på himlavalvet. När jag iakttog världen under mig så log jag och tänkte att allting såg mycket litet och obetydligt ut här uppifrån och att det inte var undra på att hon aldrig ens märkt mitt idoga uppvaktande. Hon blev dock snart detta varse då jag smög mig på henne och nedlade det mest värdefulla byte jag någonsin tagit. Jag höll henne instängd i min säck tills vi nådde mitt hem i den djupaste varglyan och där lät jag henne komma ut och överöste henne med mitt smicker och mina gåvor. Hon föll för mig såsom alla gör förr eller senare, ty ingen kan motstå min väldiga charm, och gick med på att bli min fru och att sova i min säng.
Jag levde i lycka men utanför blev världen en mörk och otäck plats. Skeppen som seglade på havet tappade bort sig när inte längre min älskade lyste upp himlen, stjärnorna och natthimlens gudinna, Margoin den tusenögda, spindlarnas och urtidens härskarinna växte sig starkare utan Iufs mäktigaste dotter att stå emot hennes eviga mörker. Om detta visste vi dock ingenting jag och min älskade, fast hon kanske visste men påverkad av min charm och makt ville hon inget säga. Med tiden kom dock Aldui månalvernas* härskare med bud ifrån Iuf själv. Solguden önskade tala med mig i dagens ljus då hans makt var som starkast. Ingen är dock starkare än Kajite och hans magi så jag tog med mig min starkaste spegel och sprang ut för att möta honom, övertygad om att han kommit för att slåss.
Han vädjade dock till min sans och talade om allt det som hänt sedan hans dotter Hekat hade lämnat sin vakt. Han visade på hur obalansen i världen hade förvridit allting runt omkring oss. Sans har jag inte mycket av ty jag är en ombytlig och nyckfull sort, men hans ärbarhet rörde mig och jag insåg att han liksom många andra mäktiga män var i behov av någon som narras med honom och spelar honom spratt. Således kom det sig att jag gick med på att släppa hans dotter och låta henne återigen vandra över himlen i sin eviga kamp mot stjärnornas ondska och deras röda moder. Hon älskar dock mig över allt annat, således ser man ofta bara små delar av hennes vackra ända eftersom resten av henne vilar i min säng med mig. När hon är som mest borta och syns som bäst på himlen kan man höra mig och mina bröder sjunga i sorg.
Som en del av överenskommelsen har jag givits de hemliga lösenorden till alla portar så att jag må komma och gå som jag själv önskar hos den store Iuf och hans allvarliga vapenbröder. Närhelst skogen brinner kan ni lita på att det är den store Iuf som återigen försöker straffa mig och mina bröder för att vi drivit med honom eller någon av de andra storandarna. I vissa länder kallar han sig för andra namn såsom Etin eller Shamash men jag känner honom vid hans sanna skepnad och namn, ty jag ruvar på alla hemligheter och inför mig är alla lika. Jag är långt för listig och mäktig för att någon skall kunna lura mig eller ta mig fatt. Jag är Kajite, mäktigast i världen.”
KAJITE
Portarnas och hemligheternas väktare, listen och magins gud, månens älskare, gudarnas gissel, vargarnas ande
Beskrivning: Kajite är den mest respektlösa av alla gudarna. Han avbildas oftast som en leende man eller en mäktig varg eller vargmanskrigare. Han råder över snoarskogens många andar som den mäktigaste av dem. Så mäktig är han att till och med himlens gudar behandlar honom med respekt även om de inte får någon respekt tillbaka. Kajite har inga officiella allianser med någon annan gud men hans enorma kärlek till Hekat, mångudinnan, gör att han ofta i olika legender kämpar emot Margoin och dennas kungsharpyor* med sin list som största vapen. Han dyker ofta upp i andra mindre sagor runt omkring i Aidne, framför allt då i den ganska buskisliknande teatern som spelas på torg i städer inför den vanliga ofrälse befolkningen. Här antar han rollen som en otäck men listig skurk som ibland motarbetar och ibland hjälper hjälten i dramat, men som i princip aldrig figurerar som huvudantagonisten.
Symbol: Oftast en enkel vargtand på en läderrem. Ibland en vargpäls som bärs av speciellt utvalda krigare och shamaner. Ytterst sällan en runrad som står för vargen och dennes magiska funktioner. Vanligtvis bär dock dyrkare av den gamla religionen bara den vanliga symbolen för denna.
Dyrkan: Av förklarlig anledning är dyrkan av Kajite som störst bland de många vargmännen som bor i Snoarskogens östliga delar men har är också mycket populär bland skojare, jägare och besvärjare. Han sägs ha ett mycket stort tempel någonstans i en djup lya i östra delarna av skogen, men denna verkar hart när omöjlig att finna ens för hans troende och anses således vara mer legend än verklighet såsom mycket vad det gäller Kajite. Han har en del präster men dessa verkar inte kunna komma överens om mycket då de ofta ser sig själva som alfahannar/honor precis som deras gud. Endast ytterst sällan träffas de för att rådslå, ofta om hur de skall kunna driva med någon mäktig man som förtjänar att falla ifrån sina höga hästar. I allmänhet är dock inte Kajite lika populär som andra gudar när man tillägnar offer till de olika andarna men legenderna om honom är ofta roande och berättas därför gärna ofta vilket gör att många håller honom lite extra kär innerst inne.
Högtider: Varje nymåne hålls speciella böner till Kajite att han skall visa folket nåd och låta den vackra Hekat återigen vandra över himlavalvet så att de kan se i mörkret. I övrigt är Kajite mycket förtjust i smicker men inte särskilt intresserad av fasta strukturer. Således har han inga andra dagar som är associerade med honom.
*Alver bosatta i snoarskogen, ofta rödhåriga och besläktade med ”det vackra folket” inom kasenustammarna. Det vakra folket är halvalver som kommer till när Himmelsalverna, som är ganska ombytliga och oempatiska av sig, rövar bort unga vackra kasenu och tar dem som sina älskare i några år. Ofta återvänder dessa älskare med ett barn i sina armar många år senare utan att ha åldrats en dag. Eller så säger i alla fall legenderna. Hur som helst finns det så många av det vackra folket att de mer eller mindre är en egen grupp i samhället.
**En sorts bevingad kvinnlig demon som likt valkyrior dyker upp när någon har dött för att ta denna till dödsriket. Födda ur stjärnhimlens mörker och genuint ondsinta tjänare till den tusenögda urgudinnan.
Hekat
Jag är Hekat, natthimlens härskarinna och visdomens moder. Mina barn är många och min kärlek och skönhet är legendarisk. Jag har vandrat över astralhavet i millenium. Min roll är att vakta mörkret i min faders frånvaro. Min makt är över alla sköna ting och över sång och sagor. I mitt namn gifter sig många under månens strålar och lovar varandra evig trohet. Dessa personer är dock dåraktiga då ingenting varar för evigt och kärlek är såsom jag väldigt ombytligt. Denna natt skall jag dock ägna åt att berätta en saga. Sagan om Hekat och Margoin.
För länge sedan när Himmelsalver, Kasenu och andra folkslag inte än hade satt sin fot i Snoars mäktiga skogar. På den tid då älvobin, spindelbestar, vargmän och skogsmän fortfarande dominerade landet anlände två sällskap till denna vackra och förunderliga plats. Det ena voro jag och min fader och vårat välsignade sälskap som kommit för att sprida ljuset till det mörka landet. Det andra voro av Rauks ätt och svarta och onda i hjärtat. De hade kommit till detta land för att väcka den urondska som sägs härstamma ifrån tiden innan dagens folk ens levde. De kallade denna kraft för Margoin och när vi, ljusets folk, fick höra talas om denna fruktansvärda tingest gräto våra siare och förutspådde stort lidande.Min fader Iuf som var en ljusets och eldens man, sanningens beskyddare och en krigare togo sitt gyllene spjut och sin sköld för att gå iväg och dräpa tingesten. Han dräpte mången sotfödd den natten men det blod som flöt var det som krävdes som ett offer för att befria den mångögda stjärngudinnan.
Min far är mäktigare än jag är och solens kraft lyser ifrån hans ögon men inför detta urväsen hade han inte en chans när han var oförberedd. I reträtt upp på himlavalvet drog han Margoin och kampen dem emellan var till en början ojämn. Den eviga nattens tid närmade sig. Jag är dock visdomen och kärlekens beskyddare av en anledning. När vi anlände hade jag träffat och älskat många av de lokala folkens andar och visa män. Den jag älskade mest av allt var dock Kajite, en lurendrejare och jägare. Kajite viskade till mig de hemligheter om landet som endast han kände. Med silver och lokal kunskap lyckades jag skapa ett heligt rep med vilket jag kunde binda Margoin till himlavalvet och hindra hennes inflytande i Snoar. Med honung ifrån älvabin lyckades jag blidka de andar som rasade i hennes namn. Med kärlek, glädje och sång lyckades jag inspirera mitt folk då dessa saknade min fader. Med min hjälp och mitt vakande började kampen sakta vända tills den såsom idag är en jämn kamp. Balanserad mellan natt och dag.
Min lott i detta är att vaka över mitt nät och över natten medan min far härskar över dagen och ser till att ljuset fortfarande kommer till världen. Mitt ljus är endast en reflektion av min faders då speglar är en av mina domäner. Med Kajite vid min sida räds jag ej mörkret och ondskan. Med sång och konst stärker jag den svage och sprider glädje. Ingenting varar dock för evigt och allting är ombytligt. Kanske kommer jag snart att vara en avatar av Margoin själv. Kanske kommer himlen att kastas in i evigt mörker. Spådom är min förbannelse och i denna skådar jag världens undergång, allting är i flux. En ny tidsålder annalkas.
HEKAT
Spådomens beskyddare, Visdomen och skönhetens gudinna, konsten och sångens musa, månens ansikte.
Beskrivning Denna gudinna hävdas av alverna och vissa av Kasenu vara hela den lokala alverstammens moder. Hon är dotter till Iuf som även han antas ha varit en alv en gång i tiden som kämpade mot fomori och andra ondsinta ting bundna till Margoin. Hon avbildas nästan alltid som en alvisk mycket vacker kvinna med en gloria av månljus. Hon associeras med juveler, tyger, vargar, hindar och andra ting som kan bindas till månen och dess glans. Hon saknar mycket av den mer dualistiska ådra som återfinns i Luverna och andra mångudomer och anses till skillnad från sin far vara en enbart god figur. Hennes giftermål med Kajite är kontroversiellt inom vissa kretsar men har i allmänhet accepterats som en realitet av de flesta av hennes dyrkare. Tillsammans sägs de ha sju döttrar som alla skall vara månväsen som återföds på Altor närhelst de dör. De ska ofta ha mäktiga magiska krafter och stora spådomskrafter. Dessa döttrar kan om de lyckas bevisa sin sanna natur skapa sina egna små kulter med egna inriktningar. I sin roll som spådomens gudinna närmar sig Hekat mer neutrala värderingar då att skåda i tiden är en handling som varken anses vara ond eller god.
Symbol En månskära är hennes vanligaste symbol. Ibland repressenteras hon också av en hinds horn eller en silverharpa. Som sömnadens skapare associeras också Hekat flitigt med olika former av mycket intrikata broderier gärna med motiv ifrån stjärnhimlen eller alviska anknytningar.
Dyrkan: Från att under stora delar av gryningsvägens storhetstid varit på väg att sakta tyna bort har dyrkan av denna gudinna återigen börjat sprida sig över världen.
Högtider
UNDERGUDAR
Brigid = Elddamen, smidet, strategin och konstens gudinna.
Hekats Hovdam: Passionen och de uppblossande flammorna.
DEN GAMLA TRON
Hekat= Månens Gudinna, skönheten, kärleken och konstens gudinna
Margoin= Stjärnornas Urväsen, mörkret, galenskapen och kaos härskarinna, ursprunget och Iufs moder.
Iuf= Solens Gud, de andra gudarnas fader, dagens och gryningens härskare. Tupparnas herre.
Kajite = Trixtern, vargmännens fader och portarnas väktare.
Kajite
Kajite talar: ”Låt mig berätta om när jag rövade bort månen. Hon var den vackraste kvinna jag någonsin sett med ett ansikte som silver och en ombytlig natur. Alla de andra andarna ville ha henne och till och med stjärnorna som var hennes fiender prisade hennes skönhet. Men jag är inte den visaste och försiktigaste av andar. Jag såg och åtrådde henne som jag aldrig åtrått något förut. Så kom det sig att jag började min kamp för att vinna hennes hjärta. Jag sjöng med mina bröder, de andra vargarna, i hennes sken strålade vi oss och sjöng en serenad. Trotts min vackra klara sång satt hon kvar på sitt himlavalv orörlig och blickade rofyllt ner på oss. Jag skänkte henne gåvor, offrade till hennes ära alla de många byten som jag lade ner, men ändock bara log hon och i sin tysthet gäckade hon mig.
Mitt tålamod har dock alltid varit mindre än min list och makt. Således byggde jag mig en säck av silverlindens tårar och dammet ifrån nymfens andedräkt och många andra möjliga och omöjliga ting vars hemligheter bara jag känner. Jag smög mig en natt upp på himlavalvet. När jag iakttog världen under mig så log jag och tänkte att allting såg mycket litet och obetydligt ut här uppifrån och att det inte var undra på att hon aldrig ens märkt mitt idoga uppvaktande. Hon blev dock snart detta varse då jag smög mig på henne och nedlade det mest värdefulla byte jag någonsin tagit. Jag höll henne instängd i min säck tills vi nådde mitt hem i den djupaste varglyan och där lät jag henne komma ut och överöste henne med mitt smicker och mina gåvor. Hon föll för mig såsom alla gör förr eller senare, ty ingen kan motstå min väldiga charm, och gick med på att bli min fru och att sova i min säng.
Jag levde i lycka men utanför blev världen en mörk och otäck plats. Skeppen som seglade på havet tappade bort sig när inte längre min älskade lyste upp himlen, stjärnorna och natthimlens gudinna, Margoin den tusenögda, spindlarnas och urtidens härskarinna växte sig starkare utan Iufs mäktigaste dotter att stå emot hennes eviga mörker. Om detta visste vi dock ingenting jag och min älskade, fast hon kanske visste men påverkad av min charm och makt ville hon inget säga. Med tiden kom dock Aldui månalvernas* härskare med bud ifrån Iuf själv. Solguden önskade tala med mig i dagens ljus då hans makt var som starkast. Ingen är dock starkare än Kajite och hans magi så jag tog med mig min starkaste spegel och sprang ut för att möta honom, övertygad om att han kommit för att slåss.
Han vädjade dock till min sans och talade om allt det som hänt sedan hans dotter Hekat hade lämnat sin vakt. Han visade på hur obalansen i världen hade förvridit allting runt omkring oss. Sans har jag inte mycket av ty jag är en ombytlig och nyckfull sort, men hans ärbarhet rörde mig och jag insåg att han liksom många andra mäktiga män var i behov av någon som narras med honom och spelar honom spratt. Således kom det sig att jag gick med på att släppa hans dotter och låta henne återigen vandra över himlen i sin eviga kamp mot stjärnornas ondska och deras röda moder. Hon älskar dock mig över allt annat, således ser man ofta bara små delar av hennes vackra ända eftersom resten av henne vilar i min säng med mig. När hon är som mest borta och syns som bäst på himlen kan man höra mig och mina bröder sjunga i sorg.
Som en del av överenskommelsen har jag givits de hemliga lösenorden till alla portar så att jag må komma och gå som jag själv önskar hos den store Iuf och hans allvarliga vapenbröder. Närhelst skogen brinner kan ni lita på att det är den store Iuf som återigen försöker straffa mig och mina bröder för att vi drivit med honom eller någon av de andra storandarna. I vissa länder kallar han sig för andra namn såsom Etin eller Shamash men jag känner honom vid hans sanna skepnad och namn, ty jag ruvar på alla hemligheter och inför mig är alla lika. Jag är långt för listig och mäktig för att någon skall kunna lura mig eller ta mig fatt. Jag är Kajite, mäktigast i världen.”
KAJITE
Portarnas och hemligheternas väktare, listen och magins gud, månens älskare, gudarnas gissel, vargarnas ande
Beskrivning: Kajite är den mest respektlösa av alla gudarna. Han avbildas oftast som en leende man eller en mäktig varg eller vargmanskrigare. Han råder över snoarskogens många andar som den mäktigaste av dem. Så mäktig är han att till och med himlens gudar behandlar honom med respekt även om de inte får någon respekt tillbaka. Kajite har inga officiella allianser med någon annan gud men hans enorma kärlek till Hekat, mångudinnan, gör att han ofta i olika legender kämpar emot Margoin och dennas kungsharpyor* med sin list som största vapen. Han dyker ofta upp i andra mindre sagor runt omkring i Aidne, framför allt då i den ganska buskisliknande teatern som spelas på torg i städer inför den vanliga ofrälse befolkningen. Här antar han rollen som en otäck men listig skurk som ibland motarbetar och ibland hjälper hjälten i dramat, men som i princip aldrig figurerar som huvudantagonisten.
Symbol: Oftast en enkel vargtand på en läderrem. Ibland en vargpäls som bärs av speciellt utvalda krigare och shamaner. Ytterst sällan en runrad som står för vargen och dennes magiska funktioner. Vanligtvis bär dock dyrkare av den gamla religionen bara den vanliga symbolen för denna.
Dyrkan: Av förklarlig anledning är dyrkan av Kajite som störst bland de många vargmännen som bor i Snoarskogens östliga delar men har är också mycket populär bland skojare, jägare och besvärjare. Han sägs ha ett mycket stort tempel någonstans i en djup lya i östra delarna av skogen, men denna verkar hart när omöjlig att finna ens för hans troende och anses således vara mer legend än verklighet såsom mycket vad det gäller Kajite. Han har en del präster men dessa verkar inte kunna komma överens om mycket då de ofta ser sig själva som alfahannar/honor precis som deras gud. Endast ytterst sällan träffas de för att rådslå, ofta om hur de skall kunna driva med någon mäktig man som förtjänar att falla ifrån sina höga hästar. I allmänhet är dock inte Kajite lika populär som andra gudar när man tillägnar offer till de olika andarna men legenderna om honom är ofta roande och berättas därför gärna ofta vilket gör att många håller honom lite extra kär innerst inne.
Högtider: Varje nymåne hålls speciella böner till Kajite att han skall visa folket nåd och låta den vackra Hekat återigen vandra över himlavalvet så att de kan se i mörkret. I övrigt är Kajite mycket förtjust i smicker men inte särskilt intresserad av fasta strukturer. Således har han inga andra dagar som är associerade med honom.
*Alver bosatta i snoarskogen, ofta rödhåriga och besläktade med ”det vackra folket” inom kasenustammarna. Det vakra folket är halvalver som kommer till när Himmelsalverna, som är ganska ombytliga och oempatiska av sig, rövar bort unga vackra kasenu och tar dem som sina älskare i några år. Ofta återvänder dessa älskare med ett barn i sina armar många år senare utan att ha åldrats en dag. Eller så säger i alla fall legenderna. Hur som helst finns det så många av det vackra folket att de mer eller mindre är en egen grupp i samhället.
**En sorts bevingad kvinnlig demon som likt valkyrior dyker upp när någon har dött för att ta denna till dödsriket. Födda ur stjärnhimlens mörker och genuint ondsinta tjänare till den tusenögda urgudinnan.
Hekat
Jag är Hekat, natthimlens härskarinna och visdomens moder. Mina barn är många och min kärlek och skönhet är legendarisk. Jag har vandrat över astralhavet i millenium. Min roll är att vakta mörkret i min faders frånvaro. Min makt är över alla sköna ting och över sång och sagor. I mitt namn gifter sig många under månens strålar och lovar varandra evig trohet. Dessa personer är dock dåraktiga då ingenting varar för evigt och kärlek är såsom jag väldigt ombytligt. Denna natt skall jag dock ägna åt att berätta en saga. Sagan om Hekat och Margoin.
För länge sedan när Himmelsalver, Kasenu och andra folkslag inte än hade satt sin fot i Snoars mäktiga skogar. På den tid då älvobin, spindelbestar, vargmän och skogsmän fortfarande dominerade landet anlände två sällskap till denna vackra och förunderliga plats. Det ena voro jag och min fader och vårat välsignade sälskap som kommit för att sprida ljuset till det mörka landet. Det andra voro av Rauks ätt och svarta och onda i hjärtat. De hade kommit till detta land för att väcka den urondska som sägs härstamma ifrån tiden innan dagens folk ens levde. De kallade denna kraft för Margoin och när vi, ljusets folk, fick höra talas om denna fruktansvärda tingest gräto våra siare och förutspådde stort lidande.Min fader Iuf som var en ljusets och eldens man, sanningens beskyddare och en krigare togo sitt gyllene spjut och sin sköld för att gå iväg och dräpa tingesten. Han dräpte mången sotfödd den natten men det blod som flöt var det som krävdes som ett offer för att befria den mångögda stjärngudinnan.
Min far är mäktigare än jag är och solens kraft lyser ifrån hans ögon men inför detta urväsen hade han inte en chans när han var oförberedd. I reträtt upp på himlavalvet drog han Margoin och kampen dem emellan var till en början ojämn. Den eviga nattens tid närmade sig. Jag är dock visdomen och kärlekens beskyddare av en anledning. När vi anlände hade jag träffat och älskat många av de lokala folkens andar och visa män. Den jag älskade mest av allt var dock Kajite, en lurendrejare och jägare. Kajite viskade till mig de hemligheter om landet som endast han kände. Med silver och lokal kunskap lyckades jag skapa ett heligt rep med vilket jag kunde binda Margoin till himlavalvet och hindra hennes inflytande i Snoar. Med honung ifrån älvabin lyckades jag blidka de andar som rasade i hennes namn. Med kärlek, glädje och sång lyckades jag inspirera mitt folk då dessa saknade min fader. Med min hjälp och mitt vakande började kampen sakta vända tills den såsom idag är en jämn kamp. Balanserad mellan natt och dag.
Min lott i detta är att vaka över mitt nät och över natten medan min far härskar över dagen och ser till att ljuset fortfarande kommer till världen. Mitt ljus är endast en reflektion av min faders då speglar är en av mina domäner. Med Kajite vid min sida räds jag ej mörkret och ondskan. Med sång och konst stärker jag den svage och sprider glädje. Ingenting varar dock för evigt och allting är ombytligt. Kanske kommer jag snart att vara en avatar av Margoin själv. Kanske kommer himlen att kastas in i evigt mörker. Spådom är min förbannelse och i denna skådar jag världens undergång, allting är i flux. En ny tidsålder annalkas.
HEKAT
Spådomens beskyddare, Visdomen och skönhetens gudinna, konsten och sångens musa, månens ansikte.
Beskrivning Denna gudinna hävdas av alverna och vissa av Kasenu vara hela den lokala alverstammens moder. Hon är dotter till Iuf som även han antas ha varit en alv en gång i tiden som kämpade mot fomori och andra ondsinta ting bundna till Margoin. Hon avbildas nästan alltid som en alvisk mycket vacker kvinna med en gloria av månljus. Hon associeras med juveler, tyger, vargar, hindar och andra ting som kan bindas till månen och dess glans. Hon saknar mycket av den mer dualistiska ådra som återfinns i Luverna och andra mångudomer och anses till skillnad från sin far vara en enbart god figur. Hennes giftermål med Kajite är kontroversiellt inom vissa kretsar men har i allmänhet accepterats som en realitet av de flesta av hennes dyrkare. Tillsammans sägs de ha sju döttrar som alla skall vara månväsen som återföds på Altor närhelst de dör. De ska ofta ha mäktiga magiska krafter och stora spådomskrafter. Dessa döttrar kan om de lyckas bevisa sin sanna natur skapa sina egna små kulter med egna inriktningar. I sin roll som spådomens gudinna närmar sig Hekat mer neutrala värderingar då att skåda i tiden är en handling som varken anses vara ond eller god.
Symbol En månskära är hennes vanligaste symbol. Ibland repressenteras hon också av en hinds horn eller en silverharpa. Som sömnadens skapare associeras också Hekat flitigt med olika former av mycket intrikata broderier gärna med motiv ifrån stjärnhimlen eller alviska anknytningar.
Dyrkan: Från att under stora delar av gryningsvägens storhetstid varit på väg att sakta tyna bort har dyrkan av denna gudinna återigen börjat sprida sig över världen.
Högtider
UNDERGUDAR
Brigid = Elddamen, smidet, strategin och konstens gudinna.
Hekats Hovdam: Passionen och de uppblossande flammorna.