Nekromanti [VtM] - Kampanjplaner

[krank]

(listorna på skills är ju närmast oändliga om man tittar i lite fler böcker än core).

Jag kommer att använda reglerna sparsamt och med mycket improvisation. Jag kommer försöka undvika att ha böcker i närheten eller uppslagna medan vi spelar; that's just how I roll. De här listorna med "färdiga kombinationer" torkar jag mig i ändan med. Jag ser dem som förslag till spelledare som behöver få lite känsla för ungefär hur man kombinerar grejer.

Och vi kommer bara att använda grundboken (20th anniversary), och då bara de Camarillagrundande klanerna.


Som jag ser det är Vampires regelsystem byggt för att användas med lätt hand. Inte som t.ex. D&D4, där allt bygger på att man följer varje bokstav hela tiden. OM jag nån gång skulle behöva lite inspiration för att se hur en kraft kan användas, så finns texten där. Annars kör jag på känsla och improviserar utifrån den rätt enkla grunden.

 

[krank]

Ron Edwards beskriver

Ron Edwards och jag har helt olika syn på det här med regelsystem. I och med att han verkar tycka att man alltid ska följa dem, ungefär som i schack eller Arkham Horror. Medan jag mer ser rollspelsregler som underlag och hjälp för SL's improvisation.

 

[RasmusL]

(listorna på skills är ju närmast oändliga om man tittar i lite fler böcker än core).

Jag kommer att använda reglerna sparsamt och med mycket improvisation. Jag kommer försöka undvika att ha böcker i närheten eller uppslagna medan vi spelar; that's just how I roll. De här listorna med "färdiga kombinationer" torkar jag mig i ändan med. Jag ser dem som förslag till spelledare som behöver få lite känsla för ungefär hur man kombinerar grejer.

Och vi kommer bara att använda grundboken (20th anniversary), och då bara de Camarillagrundande klanerna.


Som jag ser det är Vampires regelsystem byggt för att användas med lätt hand. Inte som t.ex. D&D4, där allt bygger på att man följer varje bokstav hela tiden. OM jag nån gång skulle behöva lite inspiration för att se hur en kraft kan användas, så finns texten där. Annars kör jag på känsla och improviserar utifrån den rätt enkla grunden.

Ok, då förstår jag mer hur du undviker power gaming, tackar!

 

[Recca]

Jag kan inte spelleda spelare som inte litar på mig. Jag använder systemet sparsamt och ofta dolt, jag fudgar med tärningar utan att skämmas, och jag är överhuvudtaget en spelledare som inte tror på regler som medlare mellan SL och spelare. Litar spelarna inte på att jag kan ta hand om deras rollpersoner och ge dem en schysst upplevelse så vet jag inte riktigt om jag kan spelleda dem i ett spel som Vampire. Då kanske vi ska spela något annat.

Som jag upplevt det med andra SL än mig själv då, så kan jag tycka att min vision av vad som är coolt och spännande inte alltid delas av den SL som försöker få min RP att passa hens mall.

Men sen förstår jag inte varför du måste förkasta hela rollspelet Vampire om spelarna skulle tycka att det var roligare att i större utsträckning vara del av skapelsen av sina rollpersoner. Det är en ganska snäv och tvärt slutledning du gör när du skriver det.

Sen så litar jag på att du är en duktig SL fast jag inte spelat med dig alls mycket. Jag ville dock förmedla en oro jag hade eftersom jag tänkte att det kanske finns fler än jag som upplevt en sådan oro. Och då tänkte jag att du kanske har nytta av att tänka på det.

 

[Recca]

Ron Edwards beskriver

Ron Edwards och jag har helt olika syn på det här med regelsystem. I och med att han verkar tycka att man alltid ska följa dem, ungefär som i schack eller Arkham Horror. Medan jag mer ser rollspelsregler som underlag och hjälp för SL's improvisation.

När du skriver att det är SL som improviserar så blir jag lite orolig igen. Jag står ju också personligen för det mesta av den improvisation som sker i min spelgrupp när vi inser att reglerna inte gör det vi tycker de borde göra. Men jag är absolut inte ensam om att improvisera med reglerna för att uppnå en effekt som vi alla är nöjda med. Nu är det säkert så att spelarna har väldigt mycket respekt för sin SL och går med på vad jag säger i stor utsträckning, men jag försöker alltid vara noga med att få deras input och så.

 

[Anarchclown]

Word

 

[RasmusL]

Ron Edwards beskriver

Ron Edwards och jag har helt olika syn på det här med regelsystem. I och med att han verkar tycka att man alltid ska följa dem, ungefär som i schack eller Arkham Horror. Medan jag mer ser rollspelsregler som underlag och hjälp för SL's improvisation.

Vi ska kanske inte ge oss in i diskussionen här och nu men jag tolkar det mer som att han anser att regelsystem bör konstrueras med den tilltänkta spelstilen i åtanke och agera och fungera i samklang med denna. Att använda reglerna som inspiration snarare än "regler" är givetvis en möjlighet men jag upplever inte att VtM är skrivet på ett sätt som premierar detta. Jag gillar fiktionen och färgen och jag skulle troligen föredra att spela det så som du föreslår, med reglerna som inspiration, så jag tycker att det är ett bra val men samtidigt att system bör stödja snarare än motarbeta en önskad spelstil.

Tillägg:
Jag tycker dock att din lösning är bra, det här är ingen kritik mot den, och vare sig du tycker det är bra eller inte så följer du till punkt och pricka Ron Edwards rekommendation om hur spelet ska göras spelbart

 

[krank]

Men sen förstår jag inte varför du måste förkasta hela rollspelet Vampire om spelarna skulle tycka att det var roligare att i större utsträckning vara del av skapelsen av sina rollpersoner.

Mja, det är en del av en bredare frågeställning. Just Vampire och andra spel av liknande sort vill jag helst spelleda på ett visst sätt. Det sättet kräver att spelarna litar på mig.

Det är inte specifikt spelarnas behov av att ha kontroll över sitt rollpersonsskapande som är "grejen", utan att jag vill ha spelare, i Vampire, som litar på mig. Kontroll över rollpersonsskapande är en del av grejen, en indikation.

Sedan är jag inte benhård här. Men jag är c:a 99%% övertygad om att det blir en starkare upplevelse om spelarna får upptäcka sina rollpersoners "nya jag" tillsammans med rollpersonerna. Att ta bort den aspekten skulle göra det här till vilket rollspel som helst, där man skapar "färdiga rollpersoner". Vilket jag tycker är lite trist.

Jag tror att det hör ihop med att jag gillar origin stories. Jag gillar den där första tiden, då allt är nytt och spännande och okänt. Jag vill att den delen ska räcka så länge som möjligt, och då vill jag alltså att så mycket som möjligt ska vara okänt från början.

Därför börjar jag med mortals, som inte vet ett dugg. Och spelare, som vet ungefär lika mycket som rollpersonerna.



Om spelarna sparkar bakut kommer jag givetvis att kunna omvärdera det hela. Jag är inte helt dum i huvudet. Men jag kommer att argumentera för min sak, och hoppas att spelarna litar på mig tillräckligt mycket.


(För övrigt: Mitt urprungliga förslag var att de skulle skapa mortals, och sedan själva skapa resten i samband med att de blev vampyrer. Men en av spelarna tyckte att det var tråkigt, och förtog hela idén med att börja som mortals. Han ville upptäcka saker själv... Vi kommer att diskutera saken. Såklart.)

 

[krank]

När du skriver att det är SL som improviserar så blir jag lite orolig igen.

Förklaringen är enkel: Jag föredrar egentligen att spela med att enbart SL sköter systemet, och att hen gör det tyst och dolt. Från spelarsidan föredrar jag om det inte är någon märkbar skillnad mellan "SL använder systemet" och "SL friformar".

För mig är regelsystemet framför allt en SL-krycka, med andra ord.

 

[krank]

jag tycker att det är ett bra val men samtidigt att system bör stödja snarare än motarbeta en önskad spelstil.

Jag är mer inne på att ett system bör vara simpelt nog för att döljas, enkelt att improvisera utifrån, samt inte motarbeta önskad spelstil.

Det finns en viss skillnad mellan att stödja och att inte motarbeta, precis som det finns en skillnad mellan att motarbeta och att inte stödja.

Jag föredrar, för tradspelande, system som varken stödjer eller hindrar, utan bara håller sig ur vägen och inte drar uppmärksamheten till sig genom att, till exempel, hela tiden användas öppet.

 

[RasmusL]

jag tycker att det är ett bra val men samtidigt att system bör stödja snarare än motarbeta en önskad spelstil.

Jag är mer inne på att ett system bör vara simpelt nog för att döljas, enkelt att improvisera utifrån, samt inte motarbeta önskad spelstil.

Om ditt mål är att spela med reglerna dolda samtidigt som de ger stöd för improvisation bör väl ett system som är designat för att uppnå just detta vara det bästa valet?

Det finns en viss skillnad mellan att stödja och att inte motarbeta, precis som det finns en skillnad mellan att motarbeta och att inte stödja.

Visst finns det en skillnad men om du inte vill att systemet ska göra något, vad är då syftet med att använda det?

Jag föredrar, för tradspelande, system som varken stödjer eller hindrar, utan bara håller sig ur vägen och inte drar uppmärksamheten till sig genom att, till exempel, hela tiden användas öppet.

Jag tror att vi egentligen argumenterar för samma sak men med olika infallsvinklar. Du vill ha ett system som passar din spelstil, som låter sig döljas och fudgeas på det sätt du pratar om, och jag säger att jag anser att ett spel och dess regler bör vara skrivna för att underbygga en viss spelstil.

Jag tycker inte att systemet i VtM "as written" underbygger den spelstil som fiktionen i spelet lyfter fram och systemet är så bulkigt att det i mina ögon skulle vara svårt att köra det i bakgrunden utan att kapa större delen av reglerna och därmed husregla fram ett nytt system.

 

[krank]

Nu har rollpersoner skapats! Spelarna köpte allt jag skrivit ovan med hull och hår, och gillade idén med att jag skapar halva rollpersonerna...

Det blev en ganska spretig grupp, men det ska vi nog kunna ordna. Vi hade ett jättebra samtal om förväntningar och sånt, och vad man kunde tänka sig. Till exempel tänker vi hålla rollpersonerna lite flytande de första mötena, så att man kan ändra på saker man upptäcker verkligen inte funkar i spel.

Överlag ska det bli jävligt kul.

Vi kommer att köra i Detroit.

Rollpersoner:
- En städerska från Vietnam med grudge mot vita män med makt.
- En kriminell nattklubbsägare
- En ganska nöjd bilmekaniker
- En ännu mer nöjd äldre (pensionerad) trädgårdsmästare

Hyfsat genomgående var att spelarna tyckte att det var svårt att hitta ställen att lägga sina poäng. De tyckte att rollpersonerna blev alldeles för bra på grejer, och att de fick ändra på sina koncept för att fler kompetenser skulle få plats inom ramarna.

Och då ska vi säga att de inte fick några freebies alls...