Nekromanti Walium målar med mörka färger
- Thread starter walium
- Start date
Man Mountainman
Storsvagåret
Det tror jag inte på
Det kan med andre ord tenkes at det finnes veldig mange mennesker der ute, som ikke liker amerikansk action, som syns nakne barbarer med sverd er dumt, og som likevel kan tenkes å inneha intelligens og kreativitet nok til å spille rollespill, om de bare fikk en type rollespill de kunne like!
Och du tror att dessa rollspel är sådana som hämtar inspiration ur eftermiddagssåpor och skvallerblaskor? Tillåt mig att tvivla. Jag tror att de flesta som uppskattar dessa medier gör det i form av *konsumenter*. De njuter av att tillägna sig andra människors intriger, kärleksaffärer och eländen. Det blir något de kan gotta sig åt, moralisera över, och skvallra om med vänninorna på kafferepet (okej, nu målar jag med schabloner här men you get the point). De vill inte uppleva dem, och de vill definitivt inte spela ut dem i någon sorts konstig teaterlek för ungdomar som strider mot naturens ordning och jantelagens föreskrifter. Att se på teve är inte samma sak som att spela rollspel, även om genren är densamma, och om du tror att folk skräms bort från rollspelens innehåll, så kan jag kontra med att de förmodligen i ännu större utsträckning skräms bort av deras form.
Det kan med andre ord tenkes at det finnes veldig mange mennesker der ute, som ikke liker amerikansk action, som syns nakne barbarer med sverd er dumt, og som likevel kan tenkes å inneha intelligens og kreativitet nok til å spille rollespill, om de bare fikk en type rollespill de kunne like!
Och du tror att dessa rollspel är sådana som hämtar inspiration ur eftermiddagssåpor och skvallerblaskor? Tillåt mig att tvivla. Jag tror att de flesta som uppskattar dessa medier gör det i form av *konsumenter*. De njuter av att tillägna sig andra människors intriger, kärleksaffärer och eländen. Det blir något de kan gotta sig åt, moralisera över, och skvallra om med vänninorna på kafferepet (okej, nu målar jag med schabloner här men you get the point). De vill inte uppleva dem, och de vill definitivt inte spela ut dem i någon sorts konstig teaterlek för ungdomar som strider mot naturens ordning och jantelagens föreskrifter. Att se på teve är inte samma sak som att spela rollspel, även om genren är densamma, och om du tror att folk skräms bort från rollspelens innehåll, så kan jag kontra med att de förmodligen i ännu större utsträckning skräms bort av deras form.
Quadrante
Grisbonde
Re: exakt
.
.
Duddmannen
Hero
Du har en poäng där...
Frågan är om det redan nu gått för långt. Alltså om det är för sent att försöka locka andra till rollspelshobbyn, de som inte vill ha amerikansk actionfilm (eller asiatisk för den delen) på sitt spelbord utan helt andra saker. Jag kanske kommer bort från ämnet här, men det är en intressant frågeställning.
Rollspel = action, våld och vapen?
/Duddmannen
Det är möjligt att det är så. I den bästa av världar skulle det naturligtvis gå att sälja sådan spel också. Men hur har det gått hittills? Jag känner själv inte till några spel som riktar sig direkt till alla de som vill göra annat än följa en standardmall med action, monster och naket i amerikansk stil. Finns det sådana över huvudtaget?
Frågan är om det redan nu gått för långt. Alltså om det är för sent att försöka locka andra till rollspelshobbyn, de som inte vill ha amerikansk actionfilm (eller asiatisk för den delen) på sitt spelbord utan helt andra saker. Jag kanske kommer bort från ämnet här, men det är en intressant frågeställning.
Rollspel = action, våld och vapen?
/Duddmannen
Duddmannen
Hero
Jag har inte fel men... [gränsar till OT]
Man skulle kanske kunna sälja rollspel med porr, kanske inte som inslag i själva spelet (flamsiga grabbar skulle nog ha svårt med det) men absolut som en del av försäljningsstrategin.
1. Massor med lätt- och oklädda damer i förföriska poser på omslag och illustrationer i spelet.
2. Massor med detaljerade beskrivningar av kvinnor i olika "serviceyrken", arbetsplatserna och olika tjänster.
3. Erotisk/pornografisk fiction till spelet, förlagd i spelvärlden.
Hmm, har jag inte sett detta användas redan...?
/Duddmannen
Man skulle kanske kunna sälja rollspel med porr, kanske inte som inslag i själva spelet (flamsiga grabbar skulle nog ha svårt med det) men absolut som en del av försäljningsstrategin.
1. Massor med lätt- och oklädda damer i förföriska poser på omslag och illustrationer i spelet.
2. Massor med detaljerade beskrivningar av kvinnor i olika "serviceyrken", arbetsplatserna och olika tjänster.
3. Erotisk/pornografisk fiction till spelet, förlagd i spelvärlden.
Hmm, har jag inte sett detta användas redan...?
/Duddmannen
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: Du har en poäng där...
Visst, det finns ett visst behov av sådant, precis som det finns ett behov av actionfilm, men jag skulle vilja se lite variation!
Jag håller med. Framför allt så tror jag att det håller tjejer borta från hobbyn (vilket är underligt på sätt och vis eftersom de enligt min erfarenhet är de som tenderar att röja loss värst med automatvapen...).
Visst, det finns ett visst behov av sådant, precis som det finns ett behov av actionfilm, men jag skulle vilja se lite variation!
Man Mountainman
Storsvagåret
Re: Du har en poäng där...
Framför allt så tror jag att det håller tjejer borta från hobbyn (vilket är underligt på sätt och vis eftersom de enligt min erfarenhet är de som tenderar att röja loss värst med automatvapen...).
Är inte det då en antydan om att det kanske *inte* är det som håller tjejer borta från hobbyn?
Blunda inte för det uppenbara. Våld och vapen är en manlig domän ur ett kulturellt perspektiv, men det är tusen gånge rmer lättillgängligt än den karaktärsgestaltning och det historieskapande som är rollspelens *andra* aspekter. Om man vill nå ut med rollspelen till en alternativ kundkrets så ska man inte betona de sidor av rollspelen som är *mindre* lättillgängliga än våldet och vapnen. Snarare ska man utveckla rollspelen så att de blir *ännu mer* lättillgängliga genom att exempelvis förstärka tävlingselementet.
Framför allt så tror jag att det håller tjejer borta från hobbyn (vilket är underligt på sätt och vis eftersom de enligt min erfarenhet är de som tenderar att röja loss värst med automatvapen...).
Är inte det då en antydan om att det kanske *inte* är det som håller tjejer borta från hobbyn?
Blunda inte för det uppenbara. Våld och vapen är en manlig domän ur ett kulturellt perspektiv, men det är tusen gånge rmer lättillgängligt än den karaktärsgestaltning och det historieskapande som är rollspelens *andra* aspekter. Om man vill nå ut med rollspelen till en alternativ kundkrets så ska man inte betona de sidor av rollspelen som är *mindre* lättillgängliga än våldet och vapnen. Snarare ska man utveckla rollspelen så att de blir *ännu mer* lättillgängliga genom att exempelvis förstärka tävlingselementet.
Rosen
Myrmidon
Re: Jag har inte fel men... [gränsar till OT]
Hmm, har jag inte sett detta användas redan...?
Men om man skulle ta bort det där så vore det ju inget kul att göra spel längre...
--
Åke
Hmm, har jag inte sett detta användas redan...?
Men om man skulle ta bort det där så vore det ju inget kul att göra spel längre...
--
Åke
Flow
Veteran
fotnot om dunkelsan: Han spränger sig själv i luften för att skapa en för tiden allt för kraftig artefakt.. användades sin egen livskraft.
ta och läs mera fantasyliteratur och väv in de författarnas berättelser i eran världstolkning!
varför stanna vid rollspelsförfattare. De är inte sällan ganska hämmade av att allting ska följa ett specielt mönster, vilekt sluter deras tankesätt till en låda. använder man då istället något som rör sig utanför lådan.. kan man få en överaskning och spelstämning som annars är svårnådd.
ex: I boken ONLY Forward, beskrivs bettendet för en gravt debiliterad massmördare beter sig.. han sammlar liken i skafferi etc. börjar med barnen osv. då jag lade in detta i slummen i shaddowrun, blev paranoid känslan hos min spelgrupp markant högre. vem kan vara så kalla att de gör sådant här? vad har vi med för människor att göra med?
talande datorer som önskade en glad dag och undrade om man sett väderrapporten om det dåliga vädret.. eller vad man tyckte om ett särskilt mode. Saker som helt inte framkommer i världsbeskrivningen av spelet.. och som kan ge den där extra lilla kryddan till en sittation..
en spelare lyckas i övrig övertyga en dator om att han verkligen var depresiv och borde stänga av sig.. så de kunde gå in genom dörren.. Datorn gjorde iof mer då den var uppmärksamhetskrävande med sin död.. så den sabbade hela internsystemet.. gratis hacking med lite psykologi!
aja.. nu babblar jag igen.. vad tror du då Walium.. Kan man väva in bra historieuppläg från böcker man läst?
ta och läs mera fantasyliteratur och väv in de författarnas berättelser i eran världstolkning!
varför stanna vid rollspelsförfattare. De är inte sällan ganska hämmade av att allting ska följa ett specielt mönster, vilekt sluter deras tankesätt till en låda. använder man då istället något som rör sig utanför lådan.. kan man få en överaskning och spelstämning som annars är svårnådd.
ex: I boken ONLY Forward, beskrivs bettendet för en gravt debiliterad massmördare beter sig.. han sammlar liken i skafferi etc. börjar med barnen osv. då jag lade in detta i slummen i shaddowrun, blev paranoid känslan hos min spelgrupp markant högre. vem kan vara så kalla att de gör sådant här? vad har vi med för människor att göra med?
talande datorer som önskade en glad dag och undrade om man sett väderrapporten om det dåliga vädret.. eller vad man tyckte om ett särskilt mode. Saker som helt inte framkommer i världsbeskrivningen av spelet.. och som kan ge den där extra lilla kryddan till en sittation..
en spelare lyckas i övrig övertyga en dator om att han verkligen var depresiv och borde stänga av sig.. så de kunde gå in genom dörren.. Datorn gjorde iof mer då den var uppmärksamhetskrävande med sin död.. så den sabbade hela internsystemet.. gratis hacking med lite psykologi!
aja.. nu babblar jag igen.. vad tror du då Walium.. Kan man väva in bra historieuppläg från böcker man läst?
Nightowl
Champion
Varför vi bör utnämna Dnalor till kung...
Erik, applåderar
Så kan vi bli av med Bernadottarna, menar jag?
Erik, applåderar
entomophobiac
Low Prep High Play
ad tror du då Walium.. Kan man väva in bra historieuppläg från böcker man läst?
Nu är ju inte jag walium, så vad han tycker tänker jag inte svara på, men däremot får du min åsikt om det hela, vare sig du vill eller inte.
Jag tycker böcker kan vara alldeles ypperliga källor för inspiration. Inte minst facklitteratur, eftersom direkta fakta kan användas till otroligt mycket. En sak jag tycker om är dessutom motsägande fakta. Jag har läst säkert fem-sex olika årtal som säger sig vara det år pesten kom till Europa under 1300-talet, och i vissa av fallen till och med från samma författare!
Också olika farleder, vad folk tyckte om olika kulturer och så vidare. Ett exempel är ju melonerna de använder i moderna tornerspel, där riddarna en gång i tiden använde huvuden - ofta från turkar, eftersom dessa representerade fienden under spelen.
Det finns hur mycket som helst i litteratur som man kan använda sig av, och från lika många infallsvinklar. Ett scenario jag för tillfället totar med baserar sig på en resa över Svarta havet där endast fyra man kom överlevande fram, och de spred sedan pesten till europa via Italien. Här har jag använt mig av inspiration från en enda händelse, letat reda på lite matnyttigt tjöt om båtar under medeltiden och satt samman ett scenario där rollpersonerna är de enda som överlever ombord en båt där en fruktansvärd historia utspelar sig. Ett annat av mina scenarier utspelar sig när båten kommer fram...
Så där har vi alltså två spelkvällar, kanske mer, som egentligen bara baseras på ett enda citat ur en historiabok.
Sedan är ju ett av mina favoritspel Call of Cthulhu, som kanske mer än många andra spel baseras på litterära verk. Här har jag använt mig av "stämningen" i flera av Lovecrafts böcker för att göra upplägget i mina scenarier, men också diverse udda historiska händelser.
Så det finns en skattkammare av material därute, och ofta bland bibliotekens gamla dammiga historiaböcker från 50-60-talen eller tidigare. Jag jobbar ju själv på en tidning, där jag har privilegiet att gräva bland de äldsta tidningarna i lagret för att hämta inspiration. Och de äldsta som folk får pilla på är från just det härliga 20-talet.
Puh. Men innan detta utvecklar sig till det längsta inlägget i makarforumet så ska jag kort besvara din fråga:
Kan man väva in bra historieuppläg från böcker man läst?
Ja, absolut. Men jag undviker i största möjliga mån att inspireras av direkta handlingar. Tolkien, Jordan, Kerr och till och med Pratchett har säkert skrivit massor med intressanta saker, men det är egentligen inte mycket värt i min mening. De bästa guldkornen kommer ur vår egen historia.
Nu är ju inte jag walium, så vad han tycker tänker jag inte svara på, men däremot får du min åsikt om det hela, vare sig du vill eller inte.
Jag tycker böcker kan vara alldeles ypperliga källor för inspiration. Inte minst facklitteratur, eftersom direkta fakta kan användas till otroligt mycket. En sak jag tycker om är dessutom motsägande fakta. Jag har läst säkert fem-sex olika årtal som säger sig vara det år pesten kom till Europa under 1300-talet, och i vissa av fallen till och med från samma författare!
Också olika farleder, vad folk tyckte om olika kulturer och så vidare. Ett exempel är ju melonerna de använder i moderna tornerspel, där riddarna en gång i tiden använde huvuden - ofta från turkar, eftersom dessa representerade fienden under spelen.
Det finns hur mycket som helst i litteratur som man kan använda sig av, och från lika många infallsvinklar. Ett scenario jag för tillfället totar med baserar sig på en resa över Svarta havet där endast fyra man kom överlevande fram, och de spred sedan pesten till europa via Italien. Här har jag använt mig av inspiration från en enda händelse, letat reda på lite matnyttigt tjöt om båtar under medeltiden och satt samman ett scenario där rollpersonerna är de enda som överlever ombord en båt där en fruktansvärd historia utspelar sig. Ett annat av mina scenarier utspelar sig när båten kommer fram...
Så där har vi alltså två spelkvällar, kanske mer, som egentligen bara baseras på ett enda citat ur en historiabok.
Sedan är ju ett av mina favoritspel Call of Cthulhu, som kanske mer än många andra spel baseras på litterära verk. Här har jag använt mig av "stämningen" i flera av Lovecrafts böcker för att göra upplägget i mina scenarier, men också diverse udda historiska händelser.
Så det finns en skattkammare av material därute, och ofta bland bibliotekens gamla dammiga historiaböcker från 50-60-talen eller tidigare. Jag jobbar ju själv på en tidning, där jag har privilegiet att gräva bland de äldsta tidningarna i lagret för att hämta inspiration. Och de äldsta som folk får pilla på är från just det härliga 20-talet.
Puh. Men innan detta utvecklar sig till det längsta inlägget i makarforumet så ska jag kort besvara din fråga:
Kan man väva in bra historieuppläg från böcker man läst?
Ja, absolut. Men jag undviker i största möjliga mån att inspireras av direkta handlingar. Tolkien, Jordan, Kerr och till och med Pratchett har säkert skrivit massor med intressanta saker, men det är egentligen inte mycket värt i min mening. De bästa guldkornen kommer ur vår egen historia.
TomasHVM
Swordsman
Re: Du har en poäng där...
"Duddmannen" skrev:
Frågan är om det redan nu gått för långt. Alltså om det är för sent att försöka locka andra till rollspelshobbyn, de som inte vill ha amerikansk actionfilm
Jeg har det for meg at rollespill er en ung form. Denne formen er ikke utforsket ennå. Det står mye igjen å finne, mye å gjøre, mange spill å lage.
Det er godt mulig at rollespill om tyve år spilles av helt andre mennesker enn de som spiller nå, og at det er andre spill som gjelder.
Hvorfor? Fordi barna mine (3 stykker), og dine barn, og våre barn vokser opp med rollespill. De blir en ny og anderledes rollespill-generasjon, med et annet forhold til spillene, og de vil kanskje lage helt andre spill, bruke rollespill på en helt annen måte, og dermed skape om hele denne aktiviteten.
Jeg vet selvsagt ikke, men rollespill er fremdeles en ung form...
"Duddmannen" skrev:
Frågan är om det redan nu gått för långt. Alltså om det är för sent att försöka locka andra till rollspelshobbyn, de som inte vill ha amerikansk actionfilm
Jeg har det for meg at rollespill er en ung form. Denne formen er ikke utforsket ennå. Det står mye igjen å finne, mye å gjøre, mange spill å lage.
Det er godt mulig at rollespill om tyve år spilles av helt andre mennesker enn de som spiller nå, og at det er andre spill som gjelder.
Hvorfor? Fordi barna mine (3 stykker), og dine barn, og våre barn vokser opp med rollespill. De blir en ny og anderledes rollespill-generasjon, med et annet forhold til spillene, og de vil kanskje lage helt andre spill, bruke rollespill på en helt annen måte, og dermed skape om hele denne aktiviteten.
Jeg vet selvsagt ikke, men rollespill er fremdeles en ung form...
TomasHVM
Swordsman
Tjeier
Troberg skriver:
Framför allt så tror jag att det håller tjejer borta från hobbyn
Jeg har testet rollespillet Romanse! på flere spillfestivaler i Norge, og merket meg at det er flere jenter enn vanlig med i disse spillingene. Mange av jentene har jeg aldri sett på mine andre rollespill.
Løsningen på problemet med manglende jenter i rollespill-hobbyen ligger altså like foran nesen på oss: Lag rollespill jentene liker!
Jeg tror rollespill som Romanse! kan skape flere rollespillere av jenter, og at slike spill kan åpne guttas øyne også, for hvor spennende og morsomt det kan være å spille konflikter med annet enn sverd i hånden. Det er nemnlig ikke slik at rollespill jentene liker, er rollespill gutta ikke liker.
Men jeg må innrømme at det er mulig jentene holder seg unna fordi rollespill-gutta rett og slett er for dumme! Kanskje jentene er intelligente mennesker med sosiale antenner? Kanskje jentene reagerer helt naturlig, når de holder seg unna kvisegutter som år etter år roper Du skal dø! mens de ruller tonnevis med terninger?
(heh-heh)
Troberg skriver:
Framför allt så tror jag att det håller tjejer borta från hobbyn
Jeg har testet rollespillet Romanse! på flere spillfestivaler i Norge, og merket meg at det er flere jenter enn vanlig med i disse spillingene. Mange av jentene har jeg aldri sett på mine andre rollespill.
Løsningen på problemet med manglende jenter i rollespill-hobbyen ligger altså like foran nesen på oss: Lag rollespill jentene liker!
Jeg tror rollespill som Romanse! kan skape flere rollespillere av jenter, og at slike spill kan åpne guttas øyne også, for hvor spennende og morsomt det kan være å spille konflikter med annet enn sverd i hånden. Det er nemnlig ikke slik at rollespill jentene liker, er rollespill gutta ikke liker.
Men jeg må innrømme at det er mulig jentene holder seg unna fordi rollespill-gutta rett og slett er for dumme! Kanskje jentene er intelligente mennesker med sosiale antenner? Kanskje jentene reagerer helt naturlig, når de holder seg unna kvisegutter som år etter år roper Du skal dø! mens de ruller tonnevis med terninger?
(heh-heh)
TomasHVM
Swordsman
Re: Du har en poäng där...
"Dnalor" skriver:
Våld och vapen [klipp] är tusen gånge rmer lättillgängligt än den karaktärsgestaltning...
Dette er en myte. Det er ikke lettere å lage kamp i rollespill. Jeg har sett svært få som har gjort dette bra i rollespill. Et av unntakene var en spilleder i gangen på Gothcon rundt 1990, som lagde en djevelsk bra kampscene med folk som passerte. Ellers er "kampens rollespillhistorie" ganske sørgelig, med dårlige kampsystemer, dårlige spillere, og spilledere som ikke vet hva de driver med.
Den "kampen" som stort sett dyrkes i rollespill, er en krysning av noe "coolt" vi har sett på film, og yatzy.
Om vi gjorde troverdig kamp, og utforsket kampens dramatiske muligheter, ville vi snart oppdage at dette slett ikke er "lett tilgjengelig". Det forbanna vanskelig å forholde seg til! Kamp er jævlig! Det er fullt av frustrasjoner, nevroser, brutalitet, smerte og død. Knapt noen av disse sidene ved kamp er synlige i et tradisjonelt rollespill, og ingen av dem er særlig "lett tilgjengelige".
Jeg mener den overfladiske måten kampen blir behandlet på skremmer mange, ikke bare jenter, fra å drive med rollespill. Problemet er ikke kamp og voldelige konflikter, men at de fleste rollespill har gjort gladvold til sin standard.
Dnalor hevder videre at karaktergestaltningen og historieberettelsen er mindre tilgjengelige enn kampen. Det har han rett i, men hans konklusjon utfra dette faktum er feil. Han sier ingenting om hvorfor det er slik, men konkluderer automatisk med at vi bør gjøre det som er lettest for oss. La oss velge minste motstands vei. La oss glemme Churchill (blod, svette og tårer), og rope hurra for Chamberlain (fred i vår tid)!
--- For det første er karaktergestaltning og historeberettelse utfordrende sider ved rollespillet, og sider som definerer verbale rollespill.
--- For det andre har disse sidene ved rollespillet et mer mangfoldig og uberegnelig potensiale, go når vi klarer å utløse dette potensialet kan selv garva rollespillere få bakoversveis, og bli overrasket av en form de trodde de kjente.
--- For det tredje er karakter og drama-sidene ved rollespillet alt for lite fokusert av spillskaperne, slik at spilledere blir sittende med hele jobben, uten støtte i spillet de har kjøpt. Det gjør det ikke lett for spilledere å styre rollespill der spillerne reagerer troverdig med sine roller, eller å styre rollespill der karakterene involverer seg i konflikter av familiær, sosial eller politisk art.
I løpet av min karriere som spiller, spilleder og spillskaper har jeg møtt på massevis av folk som har mislykkes
- med å bruke andre konflikter enn kamp i sine rollespill.
- med å spille troverdige roller.
- med å skape gode dramaer i spillene sine.
De er mange, og de mislykkes igjen og igjen! Det store potensialet rollespill har, har de aldri opplevd! Løftene om at de kan spille hva som helst, at "historien" kan gå i hvilken retning som helst, at hva som helst kan hende i et rollespill...
- de løftene har de aldri fått innfridd!
Grunnen er at spillskaperne svikter sine spilledere, og sine spillere. De gir dem ikke redskaper for å skape gode roller og gode historier. Spillskaperne er for feige til å ta den største utfordringen for alle rollespill: å gi amatører muligheten til sammen å skape sterke dramaer! Ideelt sett skulle vi gi dem redskaper de kunne bruke til å skape historier som etterlater dem med bankende hjerte, flakkende blikk og knyttede hender. For at en spilleder skal lykkes med dette, for at spillerne skal oppleve det, så må vi spillskapere gi dem gode dramatiske virkemidler, og virkemidler som er enkle nok til at de kan bruke dem. For at spillerne og spillederen skal kunne fortsette å være amatører, og likevel klare å lage sterkere historier, må vi spillskapere være profesjonelle. Vi må vite hva vi gjør! Og vi må ikke vike tilbake for utfordringene vi møter!
Vi kan ikke forvente at spillederen skal bygge en katedral...
- når vi utstyrer ham en suppeskje!
Spillerne trenger konkrete råd!
De må gis muligheten til troverdig rolleskaping og spilling!
Vi må gi spillederne redskaper som duger, og enkle råd om hvordan de bruke dem!
Debatten her er preget av indie-spillskapere, men jeg håper dere alle brenner slik for rollespillet at dere ser denne store utfordringen, og at dere i hvert fall er villige til å prøve!
Dersom vi spillskapere ikke prøver å skape gode redskaper, og forenkle spillderen og spillernes oppgaver, kan vi bare gi opp å "utvikle rollespillet".
"Dnalor" skriver:
Våld och vapen [klipp] är tusen gånge rmer lättillgängligt än den karaktärsgestaltning...
Dette er en myte. Det er ikke lettere å lage kamp i rollespill. Jeg har sett svært få som har gjort dette bra i rollespill. Et av unntakene var en spilleder i gangen på Gothcon rundt 1990, som lagde en djevelsk bra kampscene med folk som passerte. Ellers er "kampens rollespillhistorie" ganske sørgelig, med dårlige kampsystemer, dårlige spillere, og spilledere som ikke vet hva de driver med.
Den "kampen" som stort sett dyrkes i rollespill, er en krysning av noe "coolt" vi har sett på film, og yatzy.
Om vi gjorde troverdig kamp, og utforsket kampens dramatiske muligheter, ville vi snart oppdage at dette slett ikke er "lett tilgjengelig". Det forbanna vanskelig å forholde seg til! Kamp er jævlig! Det er fullt av frustrasjoner, nevroser, brutalitet, smerte og død. Knapt noen av disse sidene ved kamp er synlige i et tradisjonelt rollespill, og ingen av dem er særlig "lett tilgjengelige".
Jeg mener den overfladiske måten kampen blir behandlet på skremmer mange, ikke bare jenter, fra å drive med rollespill. Problemet er ikke kamp og voldelige konflikter, men at de fleste rollespill har gjort gladvold til sin standard.
Dnalor hevder videre at karaktergestaltningen og historieberettelsen er mindre tilgjengelige enn kampen. Det har han rett i, men hans konklusjon utfra dette faktum er feil. Han sier ingenting om hvorfor det er slik, men konkluderer automatisk med at vi bør gjøre det som er lettest for oss. La oss velge minste motstands vei. La oss glemme Churchill (blod, svette og tårer), og rope hurra for Chamberlain (fred i vår tid)!
--- For det første er karaktergestaltning og historeberettelse utfordrende sider ved rollespillet, og sider som definerer verbale rollespill.
--- For det andre har disse sidene ved rollespillet et mer mangfoldig og uberegnelig potensiale, go når vi klarer å utløse dette potensialet kan selv garva rollespillere få bakoversveis, og bli overrasket av en form de trodde de kjente.
--- For det tredje er karakter og drama-sidene ved rollespillet alt for lite fokusert av spillskaperne, slik at spilledere blir sittende med hele jobben, uten støtte i spillet de har kjøpt. Det gjør det ikke lett for spilledere å styre rollespill der spillerne reagerer troverdig med sine roller, eller å styre rollespill der karakterene involverer seg i konflikter av familiær, sosial eller politisk art.
I løpet av min karriere som spiller, spilleder og spillskaper har jeg møtt på massevis av folk som har mislykkes
- med å bruke andre konflikter enn kamp i sine rollespill.
- med å spille troverdige roller.
- med å skape gode dramaer i spillene sine.
De er mange, og de mislykkes igjen og igjen! Det store potensialet rollespill har, har de aldri opplevd! Løftene om at de kan spille hva som helst, at "historien" kan gå i hvilken retning som helst, at hva som helst kan hende i et rollespill...
- de løftene har de aldri fått innfridd!
Grunnen er at spillskaperne svikter sine spilledere, og sine spillere. De gir dem ikke redskaper for å skape gode roller og gode historier. Spillskaperne er for feige til å ta den største utfordringen for alle rollespill: å gi amatører muligheten til sammen å skape sterke dramaer! Ideelt sett skulle vi gi dem redskaper de kunne bruke til å skape historier som etterlater dem med bankende hjerte, flakkende blikk og knyttede hender. For at en spilleder skal lykkes med dette, for at spillerne skal oppleve det, så må vi spillskapere gi dem gode dramatiske virkemidler, og virkemidler som er enkle nok til at de kan bruke dem. For at spillerne og spillederen skal kunne fortsette å være amatører, og likevel klare å lage sterkere historier, må vi spillskapere være profesjonelle. Vi må vite hva vi gjør! Og vi må ikke vike tilbake for utfordringene vi møter!
Vi kan ikke forvente at spillederen skal bygge en katedral...
- når vi utstyrer ham en suppeskje!
Spillerne trenger konkrete råd!
De må gis muligheten til troverdig rolleskaping og spilling!
Vi må gi spillederne redskaper som duger, og enkle råd om hvordan de bruke dem!
Debatten her er preget av indie-spillskapere, men jeg håper dere alle brenner slik for rollespillet at dere ser denne store utfordringen, og at dere i hvert fall er villige til å prøve!
Dersom vi spillskapere ikke prøver å skape gode redskaper, og forenkle spillderen og spillernes oppgaver, kan vi bare gi opp å "utvikle rollespillet".
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: Tjeier
En skeppsbruten flyter iland på en öde ö mitt i stilla havet. Efter att ha bott där ensam i flera år så flyter det iland en flaska. Han korkar upp den och ut kommer en ande som lovar honom en önskan som tack för att han blev utsläppt.
Den skeppsbrutne funderar och svarar sedan: "Jag vill ha en motorväg, med fyra filer i vardera riktningen hela vägen till San Fransico!".
Anden förklarar då att även om han är en ande så måste han ha lite rimliga önskningar, han kan inte fixa underverk.
"OK, det finns en sak jag alltid undrat över. Jag skulle kunna nöja mig med svaret på följande fråga: Vad vill egentligen kvinnor ha?"
Anden funderar lite och svarar sedan: "Äh förresten, hur många filer var det du ville ha?"
Vad kan man då lära sig av det här?
Jag tror att om män försöker göra spel för kvinnor så är risken att man får något som är baserat på manliga stereotypa vanföreställningar om vad kvinnor vill ha, vilket inte stämmer och även om det skulle stämma så skulle det bli fel för att män skulle troligen se på saken på ett helt annat sätt.
Med andra ord så tror jag att det är kvinnorna som måste ta sig i kragen och försöka göra några spel som passar dem. Om inte annat, så kan de i alla fall inte skylla på oss män när det blir fel (eftersom kvinnor också är olika och inte vill ha samma saker allihop), vilket skulle vara skönt för omväxlings skull.
Hmm, vet inte riktigt om jag var helt politiskt korrekt eller helt politiskt inkorrekt där. Det lär väl visa sig om jag får en skrevspark nästa gång jag möter en kvinnlig rollspelare...
Här kommer vi dock till ett problem som bäst illustreras med följande historia:
En skeppsbruten flyter iland på en öde ö mitt i stilla havet. Efter att ha bott där ensam i flera år så flyter det iland en flaska. Han korkar upp den och ut kommer en ande som lovar honom en önskan som tack för att han blev utsläppt.
Den skeppsbrutne funderar och svarar sedan: "Jag vill ha en motorväg, med fyra filer i vardera riktningen hela vägen till San Fransico!".
Anden förklarar då att även om han är en ande så måste han ha lite rimliga önskningar, han kan inte fixa underverk.
"OK, det finns en sak jag alltid undrat över. Jag skulle kunna nöja mig med svaret på följande fråga: Vad vill egentligen kvinnor ha?"
Anden funderar lite och svarar sedan: "Äh förresten, hur många filer var det du ville ha?"
Vad kan man då lära sig av det här?
Jag tror att om män försöker göra spel för kvinnor så är risken att man får något som är baserat på manliga stereotypa vanföreställningar om vad kvinnor vill ha, vilket inte stämmer och även om det skulle stämma så skulle det bli fel för att män skulle troligen se på saken på ett helt annat sätt.
Med andra ord så tror jag att det är kvinnorna som måste ta sig i kragen och försöka göra några spel som passar dem. Om inte annat, så kan de i alla fall inte skylla på oss män när det blir fel (eftersom kvinnor också är olika och inte vill ha samma saker allihop), vilket skulle vara skönt för omväxlings skull.
Hmm, vet inte riktigt om jag var helt politiskt korrekt eller helt politiskt inkorrekt där. Det lär väl visa sig om jag får en skrevspark nästa gång jag möter en kvinnlig rollspelare...
TomasHVM
Swordsman
Re: Tjeier
Tull!
Først lager vi noen rollespill jenter liker, som også gutter liker, men ikke alle, selvsagt, og så blir det noen flere jenter i rollespillmiljøet, og guttene blir smartere, og kanskje noen av jentene lager rollespill, og så har vi startet en spiral som går oppover, i stedet for å være en (fiktiv) voldsspiral.
Dessuten snakker vi her om en hel gjeng med skibbrudne menn, som har strandet på en øde øy, og ikke har annet å ta seg til enn å slå hverandre i hodet med oppdiktede sverd...
- og når ånden kommer og gir dem ett ønske vil de ha et ekte sverd. Jenter!? San Fransisco!? Hæ!!! Gi meg et ekte sverd!
Tull!
Først lager vi noen rollespill jenter liker, som også gutter liker, men ikke alle, selvsagt, og så blir det noen flere jenter i rollespillmiljøet, og guttene blir smartere, og kanskje noen av jentene lager rollespill, og så har vi startet en spiral som går oppover, i stedet for å være en (fiktiv) voldsspiral.
Dessuten snakker vi her om en hel gjeng med skibbrudne menn, som har strandet på en øde øy, og ikke har annet å ta seg til enn å slå hverandre i hodet med oppdiktede sverd...
- og når ånden kommer og gir dem ett ønske vil de ha et ekte sverd. Jenter!? San Fransisco!? Hæ!!! Gi meg et ekte sverd!
TomasHVM
Swordsman
Det tror jag inte på
Tillat meg å tvile på "Dnalor". Han virker sneversynt og fordomsfull i sitt syn på dameblader
Han virker sneversynt og fordomsfull i sitt syn på hva slags rollespill man kan lage, uten å lage tradisjonelle fantasyklisjeer
Jeg syns "Dnalor" skal skaffe seg briller
- og begynne å orientere seg i den virkelige verden. Den er langt mer sammensatt enn han tror 
Men han har selvsagt rett i én ting: mange skremmes bort fra rollespill på grunn av dets interaktive form. Noen av dem kan reddes, men de fleste av dem er så maktstjålet av TV og romaner og dataspill og teater og annen ondskap i verden, at de aldri vil skape noe selv. Og det er synd.
Dette er likevel ikke noen grunn til å akseptere status quo, siden det alltid har vært slik: vi kan aldri lage rollespill alle vil spille. Vi kan likevel lage rollespill for alle de som ennå ikke har prøvd det, men som vi vet vil ha glede av det!!!
Tillat meg å tvile på "Dnalor". Han virker sneversynt og fordomsfull i sitt syn på dameblader
Han virker sneversynt og fordomsfull i sitt syn på hva slags rollespill man kan lage, uten å lage tradisjonelle fantasyklisjeer Jeg syns "Dnalor" skal skaffe seg briller
- og begynne å orientere seg i den virkelige verden. Den er langt mer sammensatt enn han tror Men han har selvsagt rett i én ting: mange skremmes bort fra rollespill på grunn av dets interaktive form. Noen av dem kan reddes, men de fleste av dem er så maktstjålet av TV og romaner og dataspill og teater og annen ondskap i verden, at de aldri vil skape noe selv. Og det er synd.
Dette er likevel ikke noen grunn til å akseptere status quo, siden det alltid har vært slik: vi kan aldri lage rollespill alle vil spille. Vi kan likevel lage rollespill for alle de som ennå ikke har prøvd det, men som vi vet vil ha glede av det!!!
Kan glädja dig med att Starchallenge (som förhoppningsvis kommer nu i höst nånstans på nätet om bara regnet kommer så jag ids korrläsa) har en hel del moment som INTE innehåller mängder av våld. För de som gillar det så finns det sådana moment med. Starchallenge tar fasta på det farliga i våld och det fina i att lösa problem på andra sätt.
Man Mountainman
Storsvagåret
Re: Det tror jag inte på
Jeg syns "Dnalor" skal skaffe seg briller
Mina glasögon och jag känner oss förolämpade av den kommentaren.
Men okej, so lemme get this straight: du vill egentligen inte alls finna rollspelet som ska göra "vanligt folk" intresserad. Du vill finna rollspelet som ska tilltala allt "ovanligt folk" som tvingas uppträda¨som "vanligt folk", alla gamla tanter där ute hade blivit ena hejdundrandes rollspelare om de bara hade fötts några decennier senare, alla gubbar i blåställ som drömmer om att döda drakar där de står vid maskinerna, alla unga människor som helt enkelt föddes och växte upp på helt fel plats under helt fel omständigheter för att någonsin komma i kontakt med de rollspel som de var födda att spela?
Nå, det är en intressant infallsvinkel.
Och visst, kanske är interaktiva Harlequinböcker det rätta sättet att få Tant Beda intresserad av rollspelsformatet, men då tror jag faktiskt att det är ännu viktigare att fixa arenor, mötesplatser och kontaktmöjligheter för alla dessa "anonyma fantasifulla människor", att nå ut med rollspelen genom oortodoxa kanaler (bingoklubben, kvarterspuben) o.s.v. Ingen idé att ha ett coolt rollspel om det inte finns någon att spela med, och om man inte vill riskera att pokergänget/syföreningen skvallrar om ens nya konstiga nycker. Men visst, att ändra rollspelens innehåll är ett viktigt sätt att lura dessa människor att våga ta första steget.
För den grå massan i övrigt så finns det dock ingen dylik räddning. Här finns det bara en sak att göra; nå ut med rollspel som är experiment i form, och här tror jag på Risings idé: sällskapsrollspel. 4 ever.
Jeg syns "Dnalor" skal skaffe seg briller
Mina glasögon och jag känner oss förolämpade av den kommentaren.
Men okej, so lemme get this straight: du vill egentligen inte alls finna rollspelet som ska göra "vanligt folk" intresserad. Du vill finna rollspelet som ska tilltala allt "ovanligt folk" som tvingas uppträda¨som "vanligt folk", alla gamla tanter där ute hade blivit ena hejdundrandes rollspelare om de bara hade fötts några decennier senare, alla gubbar i blåställ som drömmer om att döda drakar där de står vid maskinerna, alla unga människor som helt enkelt föddes och växte upp på helt fel plats under helt fel omständigheter för att någonsin komma i kontakt med de rollspel som de var födda att spela?
Nå, det är en intressant infallsvinkel.
Och visst, kanske är interaktiva Harlequinböcker det rätta sättet att få Tant Beda intresserad av rollspelsformatet, men då tror jag faktiskt att det är ännu viktigare att fixa arenor, mötesplatser och kontaktmöjligheter för alla dessa "anonyma fantasifulla människor", att nå ut med rollspelen genom oortodoxa kanaler (bingoklubben, kvarterspuben) o.s.v. Ingen idé att ha ett coolt rollspel om det inte finns någon att spela med, och om man inte vill riskera att pokergänget/syföreningen skvallrar om ens nya konstiga nycker. Men visst, att ändra rollspelens innehåll är ett viktigt sätt att lura dessa människor att våga ta första steget.
För den grå massan i övrigt så finns det dock ingen dylik räddning. Här finns det bara en sak att göra; nå ut med rollspel som är experiment i form, och här tror jag på Risings idé: sällskapsrollspel. 4 ever.