Nekromanti Walium målar med mörka färger

[TomasHVM]

Re: Det tror jag inte på

Det er kjekt å gå ut i fra at "vanlig folk" kan være interessert i å spille rollespill, syns jeg, og så lage rollespill som kanskje lokker flere av dem til å prøve.

Det er også kjekt å tenke at "rollespillere" ikke bare ønsker seg sverdkamp, men også kan tenkes å sette pris på rollespill med andre konflikter, og lage rollespill der dette gjøres bra.

Det er ikke særlig realistisk å tenke seg at man skal lykkes med å lage "Rollespillet" med stor R, men vi har all grunn til å tro at forskjellige spill tiltrekker seg forskjellige mennesker, eller tiltaler forskjellige sider i rollespillere. Derfor er det smart å utforske mulighetene i rollespillet, og ikke være for sikre på at rollespill bare kan brukes på én måte.

Jeg har delvis min bakgrunn fra laiv-miljøet i Norge. Når jeg møter så sterk motstand mot forslag til nytenkning her, tenker jeg på forskjellen på laiv i Norge og Sverige midt på nittitallet:
- 90% av svenske laiver den gangen var fantasy.
- bare 40% av de norske laivene var fantasy.
Mangfoldigheten i det norske laiv-miljøet har vært en styrke, og den har påvirket svensk laiv også. Jeg tror mangfoldighet vil være en styrke for verbale rollespill også.

 

[walium]

"Kan man väva in bra historieuppläg från böcker man läst? "

Absolut. Jag kan få inspiration ifrån så vitt skilda källor som barnprogram och Lärarförbundets medlemstidning. Vår egen värld och dess turbulenta historia och händelser är mycket bra som inspiration. Särkilt då verkligheten som bekant ofta överträffar dikten.

 

[walium]

Re: Det tror jag inte på

Ett annat problem med rollspel är att det i mångt och mycket ses som och är en ungdomskultur. Och en manlig sådan dessutom. Vill man få äldre personer att pröva på måste man på något sätt visa att även de kan få något ut av rollspelandet.

 

[TomasHVM]

Re: Det tror jag inte på

Rollespill er, eller har vært, en ungdomskultur. I dag er det likevel svært mange eldre som spiller rollespill, så dette er i endring.

Det er likevel et faktum at vårt verdensbilde endrer seg saktere enn verden selv. Gamle oppfatninger og fordommer lever alltid videre, selv etter at de er foreldet.

Jeg ser for meg at sønnene mine (3 og 0 år) vil spille rollespill som ligner på de vi spiller, men at de vil ha et helt annet forhold til rollespillet, og kanskje vil ha et større utvalg av spill å velge blant.

Jeg ser også for meg at fremtidens rollespillere spiller via data, med en interface som gjør den visuelle og verbale interaktiviteten like spontan som i verbale rollespill.

Allerede har vi nettrollespill som er STORE. Jeg ser for meg at dette blir en form for underholdning som gjør film og litteratur til rariteter om en 10-20 år. Rollespill kommer til å bli større, MYE STØRRE, men jeg tror ikke det gjelder verbale rollespill. Vi kommer fremdeles til å være små og rare, men det er ingen grunn til å gi opp utviklingen av verbale rollespill for det.

Fremtiden er uansett spennende. Rollspill er ennå en ung form...

 

[Krille]

Re: Det tror jag inte på

"Rollespill er, eller har vært, en ungdomskultur. I dag er det likevel svært mange eldre som spiller rollespill, så dette er i endring."

Det tror jag beror på att de som spelar nu är de som spelade när det var en ungdomskultur. Influxet av nya spelare är begränsat, och de gamla spelarna vägrar att lägga sig ner och dö.

 

[TomasHVM]

Re: Det tror jag inte på

Krille har selvsagt helt rett. Mange rollespillere startet å spille på åttitallet, mens de var 15-20 år gamle. Nå er de blitt 15-20 år eldre. Det finnes altså en hel del rollespillere som er 30-40 år gamle.

I mine øyne ligger grunnen til at få nye spillere rekrutteres i selve formen: vi organiserer oss ofte i små private spillgrupper, med venner, og inviterer sjelden inn nye spillere.

Unge spillere blir (naturlig nok) aldri invitert til å delta i gamlingenes spillgrupper, og få av gamlingene driver utadrettet virksomhet.

Selv gjør jeg det. Jeg spiller med alle mulige mennesker, både kommersielt (spilledelse mot betaling) og i gratis demonstrasjoner. Jeg opplever stadig at unge mennesker (barn, ungdom) får tenning på rollespill. Det hender også at voksne får øynene opp for mulighetene i denne formen.

Likevel: noen stor bevegelse er vi ikke, og vi kommer aldri til å bli det. Ikke trenger vi bli det heller. Det store kommersielle potensialet ligger i nettrollespill, men foreløpig ligger det største kunstneriske potenialet i verbale rollespill. Og det er bra nok for meg.

 

[Krille]

Solis sacerdotibus

"I mine øyne ligger grunnen til at få nye spillere rekrutteres i selve formen: vi organiserer oss ofte i små private spillgrupper, med venner, og inviterer sjelden inn nye spillere."

Rollspel är mycket riktigt en hobby som till stor del är endast för de invigda. Nya rollspelare kommer huvudsakligen in i hobbyn genom de äldre.

En stor orsak till det tror jag att rollspel helt enkelt inte är mainstream. De syns inte ute i butik. Visst, de finns i små hobbybutiker och specialbutiker, men dit går bara de redan frälsta. De ännu icke invigda knatar iväg till Stor&Liten, BR Faetter, Toys'R'Us eller motsvarande, och där lyser rollspel oftast med sin frånvaro. I den mån de finns så är de undanskuffade bakom disk så att man får fråga efter dem, vilket endast de redan frälsta gör.

Så ska man få ett influx av nya spelare så tror jag helt enkelt att det krävs att rollspelen syns. De måste ut i butikerna bredvid Monopol, Nya Bondespelet, Fia med knuff ("Ludo" tror jag visst det hette i Norge) och Trivial Pursuit. Och för det så krävs nog dessvärre ett rollspel som är riktigt rejält "speligt" - stor saftig box som skramlar när man skakar på den. Ploppar. Tärningar. Visuella hjälpmedel (jag hoppas att det inte innebär att man måste ha figurer och golvplaner igen).

Varför detta? Det går ju alldeles utmärkt att få in nya spelare på det konventionella sättet (förklara hur man gör), så varför ska det krävas en massa parafernalia för att få in nya spelare? Jo, det är nämligen så att butikerna är högst förvirrade av rollspel så som de ser ut idag. Ett datorrollspel är alltid ett datorspel och kan alltid ställas i datorspelshyllan. Ett bordsrollspel är mycket knepigare. Det är för bokigt för att vara ett spel, så det hamnar inte i spelhyllan, och för speligt för att vara en bok, så det hamnar heller inte i bokavdelningen. Rollspel hamnar därför i ett slags limbo där butikerna helt enkelt tycker att det är enklare att överlåta en så marginell företeelse till specialbutikerna. Och då är vi där igen: endast för de invigda. Solis sacerdotibus.

Men med ett riktigt speligt spel, med stor box som skramlar, så är det ingen som helst tvekan var man ska ställa rollspelet: i spelhyllan, bredvid Monopol och TP och de andra. Då kan det vara en marginalprodukt, eftersom det är en marginalprodukt som kan kategoriseras in bland existerande kategorier (dvs spel) och därmed har en plats i butikskedjornas hyllor.

Visst, det kanske är att kommersialisera den konstnärliga grenen av rollspel, men jag tror det behövs. Dessutom finns det inget som hindrar att man är konstnärlig på egen hand, bredvid den där stora kommersiella boxen. Det viktiga är att säkra inflödet av nya spelare, och för det tror jag att man måste vara kommersiell. Sen när man har nya spelare så kan man vara konstnärlig.

 

[Flow]

trevligt..
Men Det är väl alltid upp till spelarna att lösa?
(minns hur våran grupp tog sig in i ett maximum säkert företagskomplex.. Genom att mixtra med inloggade perssoner.. gick vi bara rakt in. Ganska Kallt.. och inte en enda persson blev skadad!)

 

[Flow]

Re: Tjeier

hmmm.. Utlys en tävling på nästa storconvent...
Ta med Texten om vad kvinnor vill, den där med anden.
sätt det sedan som en tävling.. I scenarioform.. ett gäng män med stora svärd rusar runt och letar efter vad det är som kvinnor vill ha.
Det finns dessutom tillräckligt med Lajv flickor på convent för att man ska få lite kontakt med dem.
Opponerar de sig mycket mot att vi tar fram frågan, kan man enkelt ge dem utmaningen att spela scenariot.
Ett annat alternativ hade varit att förbjuda kvinnor från att spela helt, med ursäckten att de ju faktiskt är proffs på att veta vad kvinnor vill ha. så de skulle abra lösa frågan direkt.
När conventet närmar sitt slut, får deltagarna på sagda konvent rösta fram vilka alternativ som var bäst. Manliga röster räknas, men är inte på något sätt avgörande utan bara med som en refferens till vad män tror om det hela.
Det bli kortfattat ett litet experiment med sociala könsroller på ett konvent.

 

[Troberg]

Re: Tjeier

hmmm.. Utlys en tävling på nästa storconvent...
Ta med Texten om vad kvinnor vill, den där med anden.
sätt det sedan som en tävling.. I scenarioform.. ett gäng män med stora svärd rusar runt och letar efter vad det är som kvinnor vill ha.
Det finns dessutom tillräckligt med Lajv flickor på convent för att man ska få lite kontakt med dem.
Opponerar de sig mycket mot att vi tar fram frågan, kan man enkelt ge dem utmaningen att spela scenariot.
Ett annat alternativ hade varit att förbjuda kvinnor från att spela helt, med ursäckten att de ju faktiskt är proffs på att veta vad kvinnor vill ha. så de skulle abra lösa frågan direkt.
När conventet närmar sitt slut, får deltagarna på sagda konvent rösta fram vilka alternativ som var bäst. Manliga röster räknas, men är inte på något sätt avgörande utan bara med som en refferens till vad män tror om det hela.
Det bli kortfattat ett litet experiment med sociala könsroller på ett konvent.

Jag tror jag låter bli. Jag vet inte exakt hur det kommer att ske, men på ett eller annat sätt skulle jag få skit för det...

 

[entomophobiac]

Re: Du har en poäng där...

Jag håller med om det mesta du skriver. Ofta tror man att tjejer skräms bort från hobbyn för att den har ett otympligt format, men de tjejer jag haft med i mina spelgrupper har aldrig brytt sig om formatet. De kan också mäta grundegenskapssiffror eller diskutera orchreligion. Det är inte detta det handlar om.

Dessutom tror jag inte tjejer skräms bort av hobbyns "gladvåld" eller dylikt heller. Snarare är det killarna som skräms bort att inte ha med tjejerna, för att många spelare är väldigt bekväma i de spelgrupper de har. Titta bara på hur många som fyllt i ett positivt svar i sin "Söker spelare" ruta.

När jag gick i högstadiet så var det flera tjejer som frågade om de kunde vara med och spela någon gång. Prova på det där med rollspel. Då var det snarare vi som spelade som tyckte det var töntigt, och kanske kom med svepskäl som att det vore för avancerat att sätta sig in i eller något dylikt.

Och detta har hänt mig ganska många gånger. Tjejer är inte annorlunda på alla sätt och vis, även om de är erkänt svåra att förstå sig på... (vilket de säkert tycker om oss också). Poängen är bara att det inte är tjejer som skräms bort av hobbyn, utan hobbyns utövare som skrämmer bort tjejerna.

Sedan är det knappast bra med sådana saker som dålig hygien, långt hår, kanske lite sämre modekänsla och favorisering av udda musik eller andra udda saker. Och mycket av detta stämmer in på en hel del rollspelare.

Men problemet ligger nog inte i hobbyn själv. Om några år kanske det är mer tjejer som spelar rollspel, precis som att fotboll idag spelas av allt mer tjejer och ridning utövas av allt mer killar. Tidigare var kanske män tänkta att vara samhällets nördar - och rollspel är, oavsett vad, en ganska nördig hobby, per definition.

Så skyll inte på hobbyn - skyll på dess utövare. Det är vad jag vill ha sagt.

 

[Niklas73]

Sant men jag hoppas att ett regelverk som fokuserar på ickevåld (även om stridskapitlet är gediget i sig) kan stimulera anrda lösningar hos mer våldsbenägna spelare. Men man gör ju som man vill. Tycker dock att utförliga färdighetsbeskriningar hjälper till och det har jag frsökt med.

 

[walium]

Re: Solis sacerdotibus

Nu när hybrider som Sagan om ringen Risk och diverse andra spel med anknytning till den populära film-och bokserien har hittat ut även till de mest ordinära leksaksaffärer finns det kanske hopp även för rollspelen? Kan det bli comeback för rollspel på spelhyllan i den lokala leksaksaffären?

 

[TomasHVM]

Re: Solis sacerdotibus

Krille skriver en hel del interessant, og avslutter med noen betraktninger om kommersielle kontra kunstneriske rollespill.

Jeg for min del tror det er fullt mulig å lage kommersielle rollespill, som samtidig er kunstnerisk nyskapende og spillbare. Kunsten for en spillskaper er tross alt å få amatører (spillere og spilledere) til å skape gode dramaer. Dersom jeg lykkes med å gi brukerne av rollespillet gode verktøy å jobbe med, dersom jeg klarer å frigjøre deres kreative krefter, da vil de skape den store kunsten; øyeblikkets kunst, det som skjer rundt bordet, i deres fantasi, når de vever sin historie!

Man kan nesten si at spillskaperen må være kommersiell for å lykkes med rollespill...

 

[Ymir]

Re: Skräddarsydda rollspel? Mjae...

Det kan med andre ord tenkes at det finnes veldig mange mennesker der ute, som ikke liker amerikansk action, som syns nakne barbarer med sverd er dumt, og som likevel kan tenkes å inneha intelligens og kreativitet nok til å spille rollespill, om de bare fikk en type rollespill de kunne like!

Men det där handlar ju inte om vilket rollspel man spelar, utan vilken spelstil och kampanjform man föredrar. Det må vara hänt att många rollspel uppmuntrar till en viss spelstil, men det finns också sådana som inte gör det, och i slutändan gäller bara en regel - rollspel blir vad man gör det till. En kampanjvärld är ett väldigt smörgåsbord av platser, personer, intriger och fraktioner, men det är alltid upp till spelledaren vad han vill lägga fokus på i sina kampanjer, och de flesta rollspel ger honom helt fria händer att göra det.


Jag tycker att ni är inne på lite fel spår i debatten nedan. Det är i första rummet inte rollspelen i sig som behöver förändras, utan folks syn på rollspelande. Undertecknad har tex fått tonvis med skit för att han ser kärlek och sexualitet, liksom ångest och tillvarons mörkare sida, som nästintill obligatoriska element i gott rollspel. Ett brett spektrum av känslor i rollspel som engagerar på ett personligt plan ger helt enkelt så mycket mer än dungeon crawl, och jag har fortfarande svårt att förstå varför så många inte håller med.

Visst kan man säga att vissa rollspel i högre utsträckning än andra uppmuntrar till intressanta former av rollspel, eller helt enkelt fler kampanjformer, men det går ju inte att nämna några exempel utan att orsaka forumkrig. Men det gör jag ändå; ta Eon som exempel (givetvis för att jag gillar det). Dess skapare har ju flera gånger sagt att Eons värld är utformad för att uppmuntra en uppsjö olika spelstilar. Det märks. Det handlar primärt om vilka element man lägger in i kampanjvärlden och hur man beskriver denna, och i sammanhanget känns frågan om hur stora spelets vapentabeller är väldigt sekundär.

Likväl...vad de enskilda rollspelen anbelangar så kan det vara en fråga om marknadsföring, förstås, och om själva rollspelen förändrades i grunden skulle förmodligen folks attityd till dem också göra det. Trots detta känner jag inget behov av mer specifikt målgruppsinriktade produkter - rollspel blir vad man gör det till, oavsett om man spelar Vampire, Eon, Dungeons & Dragons, Shadowrun, Västmark, Romans! eller Tribe 8. Det måste väl ändå vara hobbyns äldsta lag...

- Ymir, som förvisso stör sig lite på de löjligt detaljerade vapentabellerna i många rollspel. Där är Vampire läskigt nog en förebild, med vapentabeller på max en halv sida. Viking likaså.

 

[entomophobiac]

Re: Skräddarsydda rollspel? Mjae...

...rollspel blir vad man gör det till.

Problemet är att många spel presenteras på ett väldigt enkelspårigt sätt. Tittar man på bilderna i många spel så är det strid, våld, strid, våld och strid man ser på illustrationerna och är det regler man bläddrar bland så är det ofta likadant. "Så här övertalar du någon" i ena hörnet, och sedan åttio sidor "så här mördar du någon".

Och då har man inte direkt förutsättningen för att göra spelet till vad man vill. De subtila vinklingarna eller övriga konflikterna som kan uppbådas i rollspel försvinner helt för den som inte redan är insatt i hobbyn.

För, i ärlighetens namn, hur såg dina första få sessioner ut? Nu vet jag inte hur du kom in i hobbyn, men mina första sessioner var då inte några intrigkalas utan mera våldsorgier.

Det finns garanterat folk som i vuxen ålder skulle kunna uppskatta rollspel om de redan från början hade en seriös prägel. Idag finns det få sådana spel.