Heh... as expected... inlägget blev massivt... tog mig "bara" 3-3.5 timme att skriva och mixtra med. XD
Ok... so... The Walking Dead, s07e01... where to begin.
I serier som är så här långa så måste man då och då köra något lite, eller helt, annat... man måste variera sig. Vi har inte haft ett helt avsnitt av TWD som detta innan, vad jag kan minnas... där trots att där är väldigt många karaktärer i den, så är det en karaktär om står för i närheten av all dialog i ett avsnitt. Det är ju inte precis som att TWD skulle kunna slänga upp ett sång och dans avsnitt, som väldigt många andra serier har gjort igenom åren (visserligen så har de nog inte haft samma typ av ton som TWD har så klart... XD ). Så hur gör man något annorlunda i en serie som TWD, där stora delar av den är våg efter våg av zombie dödande, och den andra stora delen är den sociala aspecten mellan de olika personerna och grupperna i serien (lugn så som våldsam)... det här är ett av de sätten, och vi kommer antagligen inte få se fler av denna typen av avsnitt heller. För det krävs en rätt specifik typ av karaktär för något som detta, kan ju inte vara vem som helst ju. Avsnittet med Morgan och hans pacifist mentor är ju också ett sådant där avsnitt som på vissa sätt och vis helt bröt från standarden... där fanns fortfarande delar av det vanliga i dem, men hela avsnittet gav en helt annan känsla än standard TWD avsnitt.
Negan... Tycker inte att han känns som en Bond-skurk. Bond-skurkarna ger av en helt annan typ av känsla, för mig, än vad Negan gör. I alla fall... samtidigt som han väl faktiskt följer lite av standard mallen för "the big bads" i TWD, så känner jag att där är bitar av honom som elaking som skiljer sig från andra i TWD. De flesta av TWD's TBB's har oftast gått att resonera med (på ett eller annat sätt, må det vara övertalning, eller skrämseltaktik, etc), fram tills en punkt. Om de TBB's sa något som skulle hända, pga X anledning, så fanns där en chans att man kunde snacka sig ur det, att deras ord då inte hade någon betydelse längre. The Governor var lite så, han kunde vara en oerhört brutal person och ledare när det gällde (oftast inte "in public" dock, han försökte ju köra med en front utav vara välvillig och snäll och allt), men han gick att resonera med, han gick tidsvis att övertyga om att inte göra X grej pga vad personen hade gjort eller inte gjort (åtminstone fram till en punkt mot slutet för honom). Med Negan verkar det som att det är annorlunda... med honom verkar det som att om han säger att något kommer hända, så händer det... om han säger att han kommer slå ihjäl fler om någon gör något annat än att bara sitta där och inte göra något (förutom
"You can breathe, you can blink, you can cry. Hell, you're all gonna be doing that." så klart), så kommer han göra just det... uppenbarligen med tanke på s07e01.
Han agerar inte som det där skrämda vilddjuret inträngd i en hörna som helt plötsligt går till anfall (som så många TBB är och gör, pga dåligt självförtroende, etc). Näh Negan är snarare ett tålmodigt och lungt rovdjur, med ett självförtroende i sin egen förmåga och styrka. Han backar inte in i hörnen, utan står mitt i rummet och utmanar alla som försöker ge sig på honom... han är övertygad om att han är toppen på näringskedjan, och han har inte fel (än så länge i alla fall). Visserligen så har han ju massvis med folk runtomkrings sig i de här scenerna, folk som kan hålla de andra i shack, och kan hålla Rick i shack när Negan drar iväg honom någon annan stans där Rick hade haft en chans att döda honom. Men något säger mig att Negan är alltid så här, att detta inte bara är ett själförtroende pga han har folk som backar upp honom, jag har en känsla han är så här in nästan alla oavsätt situationer. Och jag tror det är det själförtroendet som Negan har som har sakta men säkert under flera år dragit in folk till hans "flock". Ett rovdjur som skrämmer andra rovdjur till lydnad.
På vissa sätt och vis så är det väl lättare att hantera Negens typ av grej, man vet liksom var man har honom, man vet konsekvenserna av sina handlingar när det gäller honom, man vet att chansen att man kommer undan med något är oerhört liten... medan man inte visste var man hadde The Governor t.ex. Den skillnaden gör att vilken typ av rädsla det handlar om är annorlunda. Men samtidigt så kan det vara svårare att hantera Negan pga att den rädslan där handlar inte bara om Negan han själv, utan även en rädsla för att misslyckas med vad han beordrar dig att göra, om ditt eget självförtroende i din förmåga att utföra uppgiften han ger dig... där du vet att oavsätt anledning till varför du misslyckades, så kommer du antagligen bli bestraffad för det ändå.
En annan grej om Negan som jag känner, är att han verkar vara en oerhört karismatisk person också... kanske till och med mer än The Governor... att vara karismatisk behöver trots allt inte betyda att man måste agera snäll eller något som The Governor försöker göra i början. Delar av detta är helt klart Jeffrey Dean Morgan's skådespelande och röst, han gör rollen riktigt bra känns det som... är nog bara några handfullar av skådespelare som skulle kunna köra en sådan här roll. Idris Elba är nog en av dem t.ex. Än så länge så gillar jag Negan rätt skarpt som karaktär, bla för vad han kan eventuelt tillföra serien.
Nu vet vi ju inte helt var Negan kommer hamna som Big Bad, vi har ju trotts allt bara sätt honom i 2 avsnitt, och allt det under mer eller mindre samma scen. Så det jag har "läst" ur Negan som person kan ju vara helt fel... vi får helt enkelt vänta och se här. Vilket jag också lite grann känner här att ni kanske har dömt honom ut lite för snabbt, för vi har som sagt bara sätt honom i en enda situation i serien, under en enda scen... väldigt lång scen visserligen, men fortfarande bara under en enda scen och situation. Allt Negan ju igentligen vet i denna scenen är att denna gruppen av folk framför honom dödade en 10-15st utav hans egna för inte allt så länge sedan, så att bara två blev dödade är ju ett rätt billigt pris på vissa sätt och vis för gruppen... för de flesta andra TBB's (alla tror jag), inklusive The Governor, hade försökt döda hela gruppen istället. Sen är där ju ändå 15 fler avsnitt till att bygga ut vem Negan är, så det känns lite tidigt att säga att han är en karaktär utan djup... alla karaktärer tenderar vara väldigt grunda innan man har börjat lära känna dem... så ge honom en chans i alla fall.
As for the deaths... är ni medvetna om att sista gången någon från säsong 1 dog (förutom Glenn då nu så klart)... var mot slutet av säsong 3? Jupp... det har gått lite mer än 3 säsonger, ett 40-tal+ avsnitt, 3.5 år för oss, för någon ur säsong 1 att dö igen. s03 var faktiske en rätt brutal säsong för s01 karaktärerna (s02 karaktärer också). De två största s01 karaktärerna som dog i s03 var Lori och Andrea, med Andrea som den sista utav s01'orna. Sedan dess så har det bara varit "nykomlingar" från s02-06 som har dött. Så att faktumet att en s01'a dog är rätt stort. Och att det var just Glenn är stort också...
Glenn var den tredje då levande person som Rick träffade efter att världen gick åt helvete, Morgan och hans son var de två första... men till skillnad från Morgan så har Rick spenderat större delen av sin tid sedan dess med Glenn. För närvarande så består listan på överlevande s01'or utav: Rick, Carl, Daryl, Carol och Morgan (så länge jag inte har missat någon). Så långt jag kan se så är Michonne och Maggie de enda överlevande från s02. S03'or verkar vara nere på bara Sasha. Abraham och hans gäng tror jag kom in i s04.
Så i alla fall... att kalla Glenn's död för klishe tycker jag inte stämmer... om något så är det väl en klishe att grundhuvudkaraktärerna (specielt de från s01) är de som överlever, medan de flesta nya karaktärer som går med gruppen trillar av pinnen konstant. Nu har de ju brutit den cirkeln för en tid... men vem vet, fler av s01'orna kanske dör i s07 (är inte övertygad om det, men jag har inga problem med att lämna det öppet för att det eventuelt skulle hända).
Sen också... de som skapar serien sitter ju inte bara där och slår en tärning, eller rycker på axlarna, när de väljer ut vem som kommer dö. De tittar på vad effekterna skulle vara utav att en viss person dör... hur många andra kommer den personens död effektera, hur mycket kommer den personens död effektera med allt annat också, vad kommer den personens död eventuelt göra för personen som dödade dem, hur lång tid in i framtiden kommer den personens död ha effekt på vad som händer... och för att inte tala om hur det skulle eventuelt effektera tittarna. Och där Abrahams död kommer ha en rätt stor effekt som helhet, så kan den inte på något sätt mäta sig med effekten utav Glenns död... både för gruppen, och för tittarna. Kan ju också nämna att seriens skapare medvetet lämnade det helt osäkert på vad som hänt med Glenn i s06 också när han hade sina nära döden upplevelser, för att de ville att tittarna skulle känna samma typ av osäkerhet, och saknad utav en omtyckt person, som karaktärerna gjorde.
Ja... vi har förlorat två väldigt omtyckta karaktärer, och ja det känns jävligt tråkigt... men att inte tänka längre än så, att inte tänka förbi ens egna känslor om det, att känna att storyn inte har någon stans att gå pga vad som hänt, att det inte är värt att fortsätta titta pga det... tycker jag är mer synd än något annat. Potentiallerna från vad som hänt känner jag är långt mycket större nu än, om de hade plockat Abraham och kanske Rosita eller Sasha på det pga vad Daryl gjorde. Rick har totalt blivit bruten, han kommer antagligen inte våga göra något mot Negan, så måste försöka komma tillbaka från det på något sätt. Daryl kommer antagligen ha problem med att han var den som faktiskt var orsaken till att Glenn blev dödad, bland andra grejer som han redan hade börjat ha problem med i s06. Carl kommer fortsätta sin utveckling till vad han nu än möjligen kommer bli i framtiden (om han överlever så klart). Och resten av gruppen kommer ju bli effekterade på sitt sätt. Sen är där ju också för framtiden när/om Carol (och Morgan) någonsin kommer tillbaka till gruppen, hon har ju känt Glenn sedan s01 också ju.
Så nä... hoppa till antagandet att resten av säsongen kommer vara dålig eller något pga att de plockade Glenn och Abraham i första avsnittet, och anta att skaparna av serien bara lite så där halvdant slänge ihop något bara för att, att de inte läger ner enorma mängder av tid på vad de gör... det tycker jag är taskigt mot både serien i sig själv, skådespelarna, och skaparna. Jag menar många av skaparna, specielt huvudskaparna som gör de stora valen som det här (där ibland han som faktiskt skapade serietidningen till att börja med), är faktiskt nära kompisar med många av dessa skådespelarna... de har arbetat nära med dessa skådespelare under multipla år, en handful av skådespelarna under upp till 6 år (där ibland Steven Yeun, Glenn). Och skådespelarna lika så bildar ju vänskaper med varandra, där de är oerhört isolerade under up till 5-7 månader av året medan de spelar in TWD. Så att tro att skaparna bära så där bestämmer utan anledning att någon som Glenn eller Abraham ska dö, är mer eller mindre felaktig. Tänk dig det... om du skulle helt plötsligt vara den som behöver både bestämma, och berätta för en skådespelare som du har spenderat ett halvt årtionde med, en person som du anser vara en vän, att de inte kommer få träffa sina kompisar nästan dagligen längre... för när man arbetar i en sådan branch som film- och tv-industrin så tenderar man vara oerhört flytande med var man arbetar, svårt att lyckas puzzla ihop tider när man kanske kan spendera några dagar, om ens timmar, med sina vänner för att deras scheman kommer med största sannorlikhet inte stämma överens. Försöker inte påstå att skaparna inte kan göra misstag dock, ibland är de rätt stora, men samtidigt kan misstag visa sig vare det bästa för produkten också.
Det måste väl sägas att jag tenderar vare en typ av person som när jag väl gillar något så är det nästan omöjligt för mig att senare börja ogilla det. Samtidigt så är min ribba, för vilken nivå av kvalite som jag är ok med, väldigt låg (den ligger nästan på marken, så låg är den... som motvikt så är mitt tak väldigt högt också... båda inom rimliga gränser så klart, måste ju åtminstone ha ett intresse i någonting i det till att börja med). Jag har alltid varit väldigt förlåtande med sådant jag gillar också, kommer alltid vara det också. Men det betyder inte att jag är blind för eventuella brister, jag är som sagt bara väldigt förlåtande. På det har jag också ett oerhört stort tålamod med det mesta, och ju mer jag gillar något ju större är mitt tålamod, så jag har inga problem med att trycka mig igenom att en serie jag gillar kanske producerat sämre avsnitt under en längre tid. Och det är jag oerhört glad för, både för att min ribba är så låg, att mitt tak är så högt, att jag kan lätt förlåta grejer med vad jag gillar, och att jag har tålamod med det. För det betyder att jag har nästan aldrig problem med att hitta något att titta på, både med något som jag just nu följer och tittar på, och för nya produkter som jag stöter på på vägen. Det gör att jag nästan aldrig behöver gå tillbaka och titta på sådant som jag redan har sätt tidigare för att fylla ut min tid. Om något så är väl det min stora nackdel med sådant här, för jag har sedan ca sent 90-tal alltid haft ett problem med att titta på grejer som jag redan har sätt (specielt tv-serier)... jag är konstant på jakt efter något nytt att titta på... det har blivit bättre nu för tiden dock, specielt bland film, bla för att den typ av filmer som jag alltid viljat ha har blivit allt vanligare (superhjälte filmer t.ex). Ibland tycker jag synd om människor som är oerhört petiga med vad de tittar på... en av mina kompisar är lite så, min bror delvis också, de har båda ibland svårt att hitta grejer att göra och titta på för att fylla deras tid, så de tittar om och om igen på sådant de har redan sätt tidigare. För mig krävs det i vanliga fall att det har gått en lång tid mellan varje gång jag ser något gammalt, allt från flera månader, till flera år i vissa fall (serier hamnar nästan alltid på flera år för mig).
Jaja... då har jag babblat så det räcker och blir över... kan nog dra upp mer om jag verkligen gräver... men jag avslutar det här istället... XD
och efter som jag tror jag är den ende andra hitills som slängt mig med det ordet så kändes det riktat mot mig =)
