Nekromanti WFRP vs Symbaroum?

[Mogger]

Ni som har erfarenhet av båda spelen (oavsett upplaga), har Symbaroum regelmässigt så många likheter med Warhammer Fantasy att man skulle kunna konvertera det hyfsat enkelt? Skulle man kunna peta in någon form av Karriär-system i Symbaroum?

 

[CapnZapp]

Första frågan:

Vill du spela med WFRPs regler i Ambria och Davokar, eller spela med Symbaroums regler i The Old World?

 

[God45]

Jag är ingen expert på Symbaroum. Men vilken edition av WFRP menar du? För Symbaroum är ett riktigt rollspel. WFRP 3ed är ett riktigt rollspel.

WFRP 1ed och 2ed är lidandesimulatorer mer jämförbara med lament konfiguarationen än med ett rollspel. Det handlar om att spela en grupp inavlade, lågbegåvade, småsinta, stympad och hatfyllda luffare som använder mörka och fruktansvärda makter så som kapitalism för att försöka hämnas på världen. Magisystemet är ett oförbätterligt minispel jämförbart med ryskroulett. Och fienderna man slåss med är mer eller mindre osårbara, inte för att inte en arg stallpojke kan fucka upp dig med en rostig högaffel. Eller så kan stelkrampen om du blir rispad av den döda dig. Och jag älskar det! Men det är inte som om det är ett rollspel man tar delar från och sätter i andra rollspel, det låter som något som riskerar att sprida infektionen

 

[CapnZapp]

Regelmässigt är väl likheten att inget av spelen är ett level-baserat system; dvs att oavsett hur fräck du blir förlorar du aldrig känslan av farlighet och dödlighet...

Sedan har Symbaroums korruption tematiska likheter med kaos och mutationer i Warhammer (och kanske Insanity i Call of Cthulhu). Och spelen ger liknande vibbar generellt, vilket ju är bra.

Men att säga att regelsystemen är lika, njaäe...

Sättet du blir bättre på i Symbaroum (dvs köpa förmågor för erfarenhetspoäng) liknar mest av allt Green Ronins Dragon Age rollspel. Det spelet tycker jag ligger närmare vad gäller nivån på fantasyhjältigheten, alltså att Symbaroum känns mer som ett spel för hjältiga än antihjältiga rollpersoner. Att slå fram en Mighty Warrior som kan och vill slåss mot jättar och troll är något fullständigt normalt i Dragon Age och Symbaroum, men definitivt ett sidospår i Warhammer (det har alltid varit mer Fantasy Battle än Fantasy Role-Play)

 

[Mogger]

Eftersom jag har lite svårt för WFRP:s regelsystem, men älskar settingen, funderar jag på om Symbaroums regler skulle kunna funka.

Det är alltså helt ovidkommande vilken version av WFRP jag INTE vill använda

När jag läser om Symbaroum får jag lite Warhammer-vibbar, och magisystemet låter intressant.

Men jag orkar inte längre köpa nya spel (tyvärr) om jag inte verkligen, verkligen är jättejätteintresserad eller ska spela det. Så jag vill ha lite hjälp av er.

 

[God45]

Eftersom jag har lite svårt för WFRP:s regelsystem, men älskar settingen, funderar jag på om Symbaroums regler skulle kunna funka.

Det är alltså helt ovidkommande vilken version av WFRP jag INTE vill använda

När jag läser om Symbaroum får jag lite Warhammer-vibbar, och magisystemet låter intressant.

Men jag orkar inte längre köpa nya spel (tyvärr) om jag inte verkligen, verkligen är jättejätteintresserad eller ska spela det. Så jag vill ha lite hjälp av er.

Det är för hög Power level för att man ska spela WFRP, få den stämningen eller använda några av de äventyren (som The Thousad Thrones eller Enemie within vilka är några av de bästa äventyren någonsin). Men vill du spela supercoola hjältar från böckerna och krigsspelet som Brunner the bounty hunter eller Malus Darkblade så bör det fungera.

 

[CapnZapp]

Sättet jag skulle kunna tänka mig att lägga in Career-tänket i Symbaroum vore att reskinna Talangerna till att bli yrkesnivåer.

Järnnäve blir då inte bara vad du kan utan vad du gör med det. Säg att du döper om Järnnäve till Mercenary; då tar du den förmågan för att beskriva hur du arbetat/arbetar som soldat, hyrsvärd, vakt etc.

Att införa ett careersystem som verkligen kommer med "paketerbjudande" som i WRFP tror jag blir mycket möda för lite payoff. Visst kan man skapa careers och lägga in de förmågor som man tycker hör hemma där (dvs man måste fortfarande köpa dem som vanligt, men förmågor utanför din career kostar antingen dubbelt eller går inte skaffa sig alls)
Mercenary: Järnnäve nivå 1, Öka Stark med +1
Mercenary Sergeant: Järnnäve nivå 2, Öka Stark med +2
osv osv

...och låta spelarna navigera genom den väv av sammankopplade careers som därmed erbjuds...

Hade Järnringen gjort detta från början kunde det varit roligt att utforska och spela. Men att göra det själv? Problemet är att även om du är spelledare för två gäng som bägge spelar flera Symbaroum-kampanjer så kanske det rör sig om 20 karaktärer absolu maximum.

Men att skapa ett Career System skapar ju hundratals career paths. Jag tycker inte det är värt att lägga så mycket tid på något som sedan bara används till 20% (eller mer realistiskt 5%).

TLDR: Ett career system är en typ av regelmekanism som bara lönar sig om du har ett dussin spelargrupper eller mer så din möda verkligen utforskas och vänds ut och in på.

Att däremot reskinna Järnnäve till Hyrsvärd är en mycket rimligare ambition.

 

[Mogger]

Ok, tack för svaren. Symbaroum är kanske inte helt rätt, men jag blir nyfiken på det. Får nog köpa mig ett ex. Jag gillar ju Järnringen.

 

[Paal]

Jag tycker mig se en hel del inspiration från WFRP i Symbaroum. Dock mer i världen och känslan än i reglerna.

Jag tror att man utan större problem skulle kunna använda Symbaroums regler för en WFRP-kampanj men att det då, som sagts ovan, skulle ge hyfsat kompetenta karaktärer från start.

Dock skulle det vara tämligen enkelt att begränsa startande karaktärer med lägre värden och färre förmågor om man vill åt en lägre startnivå.

Man kan även lätt begränsa för snabbt avancerande med färre erfarenhetspoäng.

Och karaktärer i Symbaroum förblir dödliga hela sin bana, speciellt om man använder de dödligare valfria reglerna.

Jag säger gör det!

 

[God45]

Den viktigaste grejen är ju att se till att det finns regler för att ha med sig en liten men ondsint hund.

 

[Ymir]

Jag är ingen expert på Symbaroum. Men vilken edition av WFRP menar du? För Symbaroum är ett riktigt rollspel. WFRP 3ed är ett riktigt rollspel.

WFRP 1ed och 2ed är lidandesimulatorer mer jämförbara med lament konfiguarationen än med ett rollspel. Det handlar om att spela en grupp inavlade, lågbegåvade, småsinta, stympad och hatfyllda luffare som använder mörka och fruktansvärda makter så som kapitalism för att försöka hämnas på världen. Magisystemet är ett oförbätterligt minispel jämförbart med ryskroulett. Och fienderna man slåss med är mer eller mindre osårbara, inte för att inte en arg stallpojke kan fucka upp dig med en rostig högaffel. Eller så kan stelkrampen om du blir rispad av den döda dig. Och jag älskar det! Men det är inte som om det är ett rollspel man tar delar från och sätter i andra rollspel, det låter som något som riskerar att sprida infektionen

Du har nyss gjort en av rollspelshistoriens bästa sammanfattningar av ett rollspel.

 

[CapnZapp]

God54 säger det om power level. Som min jämförelse med Dragon Age; helt annan känsla även om skillnaderna egentligen inte är jättestora.

Eller förresten. Varje spel där man slår fram en "fighter" (warrior, krigare) som verkligen förväntas *slåss* är när det kommer till kritan ett spel i Dungeons & Dragons anda. Något som genomsyrar "klassen" och dess förmågor, såväl som äventyren du sedan utför.

WFRP är inget sådant spel. Visst kan du vara (eller, okej, bli bra på att slåss, men fokus är hela tiden på mycket intressantare saker. Jagad av häxjägare, alkoholiserad. Misstrodd, föraktad. Runt hörnet lurar korruption, mutation. Umgås med sådant patrask du sällan eller aldrig ens märker i D&D. Bästa exemplet: en av de kraftfullaste krigararketyperna är Troll Slayern. Som är en av de mer tragiska - du är en vanärad dvärg som söker döden mot en övermäktig fiende.

Symbaroum är någonstans mitt emellan. Regelmässigt definitivt drag av krigaren-som-hjälte med förmågor som verkligen gör dig till actionhjälte typ Dragonslayer.

Men som Paal säger; värld och beskrivningar är mörker och smuts. Introäventyren rentav body horror, investigation och skräck.

Jag gillar det. Men jag är förvirrad. Som tur är kan man välja slå fram krälande missfoster som vår skinande hjälte aldrig skulle titta på två gånger: alla svartalfer är hunsade och diskriminerade. Bortbytingar är tragiska och bleka. Resar naiva och lättledda. Barbarer otvättade och obildade. Till och med Ambrier kan man spela som giriga, högmodiga och svekfulla. Som tur är

Men inte är det i reglerna detta sitter. Reglerna skapar skinande riddare med tvättade öron.

Känns inte som Symbaroums regler riktigt klickar för dina ändamål.

Rustning exempelvis: WFRP är renässans. Symbaroum är Excalibur. Vad gäller fokus på att ha tjock rustning. (Jag kan inte tänka mig ett enda bra skäl att ha ingen rustning alls i Symbaroum; att inte skaffa sig 1d4 i rustning känns enbart som självplågeri)

Men om jag skulle sätta fingret på det handlar det om känslan av syfte med de val du gör och ställs inför när du skapar en karaktär:

Symbaroum ger dig verktyg och lösningar. Skapar en känsla av att du fixar biffen.

WFRPs careers ger dig... well, framförallt levandegör de din plats i samhället.

Tittar man sedan på de advances (öka grundegenskaper) och skills WFRP ger dig känns strid nästan som en biprodukt.

Symbaroum har ett tungt hjältestridfokus.

Damn it! Nu börjar jag nästan bli sugen på att göra tvärt emot vad du vill tråden ska handla om...

...att spela i Symbaroums värld med WFRP1/2-aktiga regler, det hade varit AWESOME...

Suck.