God54 säger det om power level. Som min jämförelse med Dragon Age; helt annan känsla även om skillnaderna egentligen inte är jättestora.
Eller förresten. Varje spel där man slår fram en "fighter" (warrior, krigare) som verkligen förväntas *slåss* är när det kommer till kritan ett spel i Dungeons & Dragons anda. Något som genomsyrar "klassen" och dess förmågor, såväl som äventyren du sedan utför.
WFRP är inget sådant spel. Visst kan du vara (eller, okej, bli
bra på att slåss, men fokus är hela tiden på mycket intressantare saker. Jagad av häxjägare, alkoholiserad. Misstrodd, föraktad. Runt hörnet lurar korruption, mutation. Umgås med sådant patrask du sällan eller aldrig ens märker i D&D. Bästa exemplet: en av de kraftfullaste krigararketyperna är Troll Slayern. Som är en av de mer tragiska - du är en vanärad dvärg som söker döden mot en övermäktig fiende.
Symbaroum är någonstans mitt emellan. Regelmässigt definitivt drag av krigaren-som-hjälte med förmågor som verkligen gör dig till actionhjälte typ Dragonslayer.
Men som Paal säger; värld och beskrivningar är mörker och smuts. Introäventyren rentav body horror, investigation och skräck.
Jag gillar det. Men jag är förvirrad. Som tur är kan man välja slå fram krälande missfoster som vår skinande hjälte aldrig skulle titta på två gånger: alla svartalfer är hunsade och diskriminerade. Bortbytingar är tragiska och bleka. Resar naiva och lättledda. Barbarer otvättade och obildade. Till och med Ambrier kan man spela som giriga, högmodiga och svekfulla. Som tur är
Men inte är det i reglerna detta sitter. Reglerna skapar skinande riddare med tvättade öron.
Känns inte som Symbaroums regler riktigt klickar för dina ändamål.
Rustning exempelvis: WFRP är renässans. Symbaroum är Excalibur. Vad gäller fokus på att ha tjock rustning. (Jag kan inte tänka mig ett enda bra skäl att ha ingen rustning alls i Symbaroum; att inte skaffa sig 1d4 i rustning känns enbart som självplågeri)
Men om jag skulle sätta fingret på det handlar det om känslan av syfte med de val du gör och ställs inför när du skapar en karaktär:
Symbaroum ger dig verktyg och lösningar. Skapar en känsla av att du fixar biffen.
WFRPs careers ger dig... well, framförallt levandegör de din plats i samhället.
Tittar man sedan på de advances (öka grundegenskaper) och skills WFRP ger dig känns strid nästan som en biprodukt.
Symbaroum har ett tungt hjältestridfokus.
Damn it! Nu börjar jag nästan bli sugen på att göra tvärt emot vad du vill tråden ska handla om...
...att spela i Symbaroums värld med WFRP1/2-aktiga regler, det hade varit AWESOME...
Suck.