What is your "fantasy vibe"?

[Ivan NWG]

For fantasy RPGs that are not tied to a specific setting (f.x. Warhammer FRP) what is your preferred vibe of fantasy?

The two biggest influences on me has always been David Eddings IElenium) and Joe Dever (Lone Wolf) with elements of Tolkien and Fighting Fantasy in there.
In more recent years, snippets of the Elric and Black Company books have crept in too. But as a kid, when I imagined "fantasy heroes" I imagined characters you might find in a Lone Wolf book or a world like that of Eddings. Perhaps why BRP always suited me so well as a system and game philosophy because it feels like it very naturally fits this.

What is your "vibe" ?

 

[Bifur]

Generellt? Mycket saga och myt i bakgrunden och som kan ses i världsbygget, kultur, olika typer av varelser och variation (men inget lapptäcke) att kunna fördjupa sig i, jordnära rollpersoner och magi som är ovanlig och farlig.

(Nu frågar du ju i allmänhet men nämner sedan två förlagor i ditt eget exempel. Så ur det perspektivet kanske A song of ice and fire? Inte för att det behöver vara så mörkt, mer känslan av hur världen funkar.)

 

[Gamiel]

Kan inte säga att jag har en preferens. Jag hoppar runt lite för mycket.

 

[Quadrante]

Lågmäld fantasy eller att spela utanför de stora händelserna i en värld som i övrigt är överdådig.

 

[Cybot]

Thief (Dark Project, Metal Age, Deadly Shadows), Bas-Lag, Black Company, Paksenarrion, Conan the barbarian, The Witcher. Även Gene wolf och Terry Brooks för den där "Är det fantasy egentligen?" grejen.

Plus mycket historiskt. Plockar fritt ifrån achemenids perserriket, egypten, östrom, medeltida ungern/polen/frankrike/england.

 

[krank]

Jag gillar ju typ ingen "normal" fantasy, så för mig blir nog svaret något slags skärningspunkt mellan Narnia/Magicians och Hellboy, kanske med inslag av Sandman. Urban fantasy, eller fantasy sett genom någorlunda moderna glasögon. Gärna med starka inslag av mörker. Inte så jordnära däremot; få saker gör mig så ointresserad som jordnära preindustriella miljöer. Det måste in fantastik.

 

[Stämma]

Jag har alltmer landat i att min föredragna fantasy är i princip humanistisk science fiction. Poängen är då att ta historia, etnologi, religionsvetenskap, mytologi, språkvetenskap m.fl. och sätta dom i kreativt bruk. Att dra från alla dessa fälts kunskaper för att skapa något nytt.
Historia är spännande. Myter och sagor är häftiga. Varför inte hitta på nåt eget i samma mönster?

Min stora behållning är livfullt uppdiktade förmoderna världar och samhällen. Det ska vara märkligt, mäktigt och främmande, som en blixt för en mullvad.

Motpolen till detta, fantasy vars enda referenspunkt är annan fantasy i en stor blodskamlig soppa, har jag numera rätt svårt för. Det måste finnas i dialog med något verkligt för att jag ska ha nån större glädje av det.

 

[JohanL]

CG där den sociala kontexten spelar stor roll, och det inte bara är omkringdrivande troubleshooters. Handlingar med verkliga konsekevsner.

 

[Sömniga Isaac]

Saga och myt, eller extremt nedtonade fantasy element.

 

[Rickard]

Nils Gulliksson, eftersom Drakar och demoner var mitt första och - för väldigt länge - mitt enda rollspel. Sagan om Belgarion (Eddings), Shannaras ättlingar (Terry Brooks) och givetvis Tolkien stämde in på detta.

Gillade lowfantasy med Fafhrd and the Gray Mouser, även om de var tråkiga att läsa. Conan stämde in på detta också.

Jag har alltid varit svag för urban fantasy också. Highlander och Warlock, som exempel. Det ska dock vara nedtonat. Inte som Ghostbusters, där övernaturligheter finns överallt. Det gäller också fantasy. När allting är magiskt förlorar det magiska en hel del av sin magi (ex. D&D och dess filmer).

 

[God45]

Mörkt och uråldrig. Sword & Sorcery. Nihilistiskt med blod och åska. En massa fantasy element, högfantasy fast täckt med blod och rost. Gärna humor, gärna vild action eller listiga planer. Kane av Karl Edward Wagner, Elric och Jack Vance.

Det mesta av fantasyn jag skrivit är i den tonen, både mina romaner men många av mina kampanjer så som DÖ och så är också där.

 

[EvilSpook]

What is your "vibe" ?

Jag vet inte riktigt vad som räknas som Fantasy längre. Men det är coolt med intelligenta svärd och dreglande monster.


//EvilSpook

 

[Magnus Seter]

Jag föredrar jordnära fantasy, om man nu kan ha sådan i en värld där magi finns. Självklart älskar jag Tolkien-känslan, men det är ändå Ursula K. LeGuin som är min måttstock när det gäller känslan.

 

[Ymir]

Jag vill ha fantasy som är extremt mörk, grym och medeltida, men samtidigt innehåller element av episk och weird magi, Tolkienistiskt mustig mytologi, hopp, skönhet, och bitterljuv romantik. Det finns inte riktigt någon setting jag känner till som tickar alla dessa boxar, utom Eon (som jag ju själv varit med och gjort, så det räknas inte), och kanske tidiga verk av Guy Gavriel Kay, såsom Tigana och Fionavars vävnad. Tolkien at his darkest är också en ganska bra matchning, typ Children of Húrin. A Song of Ice and Fire är däremot alldeles för cynisk/nihilistisk för min smak, och Witcher-settingen lite för mjäkig.

 

[Minimoni]

Fantasy som till ytan är ganska lik vår egen världs medeltid men där det gömmer sig uråldriga varelser och mystik. Favoriten är självklart Westeros med de andra kontinenterna som finns i den världen. Men gillar även Trudvang om man tar på sig de skitigaste och rostigaste glasögonen och ser världen som grisodling i folkvandringstid.

 

[God45]

Om någon har ett demonsvärd som dräper de skyldiga och de oskyldiga är det bra fantasy.

 

[JohanL]

Om någon har ett demonsvärd som dräper de skyldiga och de oskyldiga är det bra fantasy.

Ah, Silmarillion!

 

[God45]

Ah, Silmarillion!

Det enda problemet med Silmarillion är att den inte är ett narrativ och därför oändligt tråkig. Det är en dåligt skriven setting bok till ett rollspel. Hade någon i Sagan om Ringen haft det där demonsvärdet hade det varit den bästa boken någonsin.

 

[Mekanurg]

Om någon har ett demonsvärd som dräper de skyldiga och de oskyldiga är det bra fantasy.

Ett sån't här?

 

[God45]

Ett sån't här?

Det är inte dåligt! Men jag tänkte mer såhär: