What is your "fantasy vibe"?

[Basenanji]

Jag hoppar lite fram och tillbaka, men gillar oftast känslan i Ereb Altor, Game of Thrones och tidig Ad&d 1E.

 

[Rangertheman]

Jag föredrar ganska jordnära fantasy, typ Ursula LeGuin, Stephen Brust, Geraldine Harris. Humoristisk, over the top fantasy, som Robert Asprins MYTH-böcker, funkar också bra.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag vet faktiskt inte, längre.

Jag gillar spännande och och engagerande berättelser, intressanta platser och att utforska (för mig) nya tankar och idéer.
Spekulativ och icke-realistisk fiktion möjliggör det på ett större plan än vad realismen gör eftersom den inte utestänger hela den mänskliga föreställningsvärlden bortom vad som just nu råkar vara verkligheten. En del av det faller ibland under kategorin "fantasy", och en del av det som råkar falla under den kategorin råkar jag också gilla. Vilken del av det som jag gillar för att det är fantasy vet jag ärligt talat inte längre.

Jag älskar A Song of Ice and Fire och The First Law, det är ju någon sorts grötig, relativt naturtrogen, oerhört elak medeltidsfantasy med extremt magiska (men sällsynta) element. Det är ju historier som liksom inte kunde ha skrivits om de inte var spekulativa, men jag älskar dem väldigt mycket på samma sätt och av samma anledningar som jag älskar The Expanse, som ju är SF.

Jag älskar både American Gods och Rivers of London, som bägge (tydligen) är urban fantasy, men på helt olika sätt och av olika anledningar. De tillhör verkligen bara samma genre om man är helt ointresserad av vad de faktiskt handlar om och innehåller.

Jag är betydligt bättre på att definiera vad jag inte gillar än vad jag gillar. Jag har oerhört svårt för högpolerad amerikansk "storbudgetfantasy" som känns som typ MCU med svärd och rustning. En orsak till att jag aldrig klickade med Baldurs Gate 3 var för att jag hade så otroligt svårt att köpa världen, spelet är ju så bra det kan vara men settingen är verkligen byggd av frigolit, flytande latex och metallic-lack. Samma sak gäller grejer som World of Warcraft och extremt mycket japansk animeinspirerad fantasy. Det känns som döda kulisser av en värld som inte egentligen spelar någon roll, och då tappar jag intresset. Men det beror också på, eftersom jag gillar när saker går totalt bananas, är konstiga, överdrivna och "bara är så".
Exempelvis är ju Arcane chockerande bra för att vara baserat på jävla League of Legends.

Så just nu vet jag inte vad jag gillar med fantasy eller specifikt vilken "typ" av fantasy jag gillar. Jag hade gärna sett ett rollspel i The First Law världen, och kanske ett baserat på Hellblazer (även fast Unknown Armies ju redan finns). Så "mörkt och hemskt" är väl preferensen, typ. Men knappt ens det, jag gillar ju Earthsea och Narnia också, liksom.

 

[Anthrox]

Te och mystik som ingen förstår sig på.

 

[luddwig]

Den här tråden påminner mig om att jag konsumerar väldigt lite fantasy. Det enda jag kan komma ihåg att jag sett eller läst på senare år är Game of Thrones samt de tre första delarna av konfluxsviten (och någon gång ska jag läsa del fyra). Jag gillar båda men det vette sjutton om de är min vibe när det gäller rollspel. Där är jag nog mer inne på sword and sorcery. Otippade hjältar - sannolikt inte ens särskilt hjältemodiga - i en färgstark och farlig värld som blandar medeltid med märkliga inslag. Ingenting beskrivet mer än vad som behövs för äventyret i fråga.

 

[Minimoni]

Jag vet faktiskt inte, längre.

Jag gillar spännande och och engagerande berättelser, intressanta platser och att utforska (för mig) nya tankar och idéer.
Spekulativ och icke-realistisk fiktion möjliggör det på ett större plan än vad realismen gör eftersom den inte utestänger hela den mänskliga föreställningsvärlden bortom vad som just nu råkar vara verkligheten. En del av det faller ibland under kategorin "fantasy", och en del av det som råkar falla under den kategorin råkar jag också gilla. Vilken del av det som jag gillar för att det är fantasy vet jag ärligt talat inte längre.

Jag älskar A Song of Ice and Fire och The First Law, det är ju någon sorts grötig, relativt naturtrogen, oerhört elak medeltidsfantasy med extremt magiska (men sällsynta) element. Det är ju historier som liksom inte kunde ha skrivits om de inte var spekulativa, men jag älskar dem väldigt mycket på samma sätt och av samma anledningar som jag älskar The Expanse, som ju är SF.

Jag älskar både American Gods och Rivers of London, som bägge (tydligen) är urban fantasy, men på helt olika sätt och av olika anledningar. De tillhör verkligen bara samma genre om man är helt ointresserad av vad de faktiskt handlar om och innehåller.

Jag är betydligt bättre på att definiera vad jag inte gillar än vad jag gillar. Jag har oerhört svårt för högpolerad amerikansk "storbudgetfantasy" som känns som typ MCU med svärd och rustning. En orsak till att jag aldrig klickade med Baldurs Gate 3 var för att jag hade så otroligt svårt att köpa världen, spelet är ju så bra det kan vara men settingen är verkligen byggd av frigolit, flytande latex och metallic-lack. Samma sak gäller grejer som World of Warcraft och extremt mycket japansk animeinspirerad fantasy. Det känns som döda kulisser av en värld som inte egentligen spelar någon roll, och då tappar jag intresset. Men det beror också på, eftersom jag gillar när saker går totalt bananas, är konstiga, överdrivna och "bara är så".
Exempelvis är ju Arcane chockerande bra för att vara baserat på jävla League of Legends.

Så just nu vet jag inte vad jag gillar med fantasy eller specifikt vilken "typ" av fantasy jag gillar. Jag hade gärna sett ett rollspel i The First Law världen, och kanske ett baserat på Hellblazer (även fast Unknown Armies ju redan finns). Så "mörkt och hemskt" är väl preferensen, typ. Men knappt ens det, jag gillar ju Earthsea och Narnia också, liksom.

Det här var en enormt bra summering! Jag håller nog med om allt, speciellt gällande det du sa om spel och världar som i Baldurs Gate 3. Ville verkligen älska det spelet då det faktiskt är just så bra som du säger, men allt känns verkligen som en plastig kuliss och då fungerar inte den världen för mig.

 

[Bifur]

Där är jag nog mer inne på sword and sorcery. Otippade hjältar - sannolikt inte ens särskilt hjältemodiga - i en färgstark och farlig värld som blandar medeltid med märkliga inslag. Ingenting beskrivet mer än vad som behövs för äventyret i fråga.

Fast nog är det en fantasy-vibe?

 

[luddwig]

Fast nog är det en fantasy-vibe?

Javisst. Eventuellt missförstod du mitt förra inlägg. Jag har absolut en föredragen vibe i fantasyrollspel. Den viben ligger bara inte särskilt nära Game of Thrones eller konfluxsviten (som båda har ambitiösa världsbyggen och ett mer episkt anslag).

 

[Quadrante]

Tolkade tråden som ”vad gillar du rollspela” inte att läsa. Min favoritfantasy att läsa är en jag inte läst förut, som är duktig på att beskriva så att jag känner det meningsfullt att fortsätta läsa (lyssna).

 

[God45]

 

[Bandobras_Took]

Jag funderade lite på det här idag, faktiskt. Anledningen var att jag just läst nya Drakar och Demoner, och kommit fram till att jag inte gillar "viben" i det. Den känns för barnslig för mig. Även de serie-tidnings-inspirerade illustrationerna drar åt det barnsliga hållet. Som ett cell-shadeat japanskt tv-spels rpg. Bamse möter Kalle Anka med ett BRP raster. Även om den bakomliggande historien är helt OK. Överallt florerar rykten om olika "äventyrsplatser" (läs dungeons). Reglerna är dock tillräckligt vibe-neutrala för att kunna appliceras på olika typer av världar utan problem. Om man orkar bygga sin egen. Men detta fick mig i alla fall att fundera på vilken typ av fantasy jag gillar (i rollspel). Och jag antar att svaret är lite vuxnare, lite smutsigare, gärna episkt men med en handling som sträcker sig från diplomati, politik, krig och gärna lite intressant intrigerande och skumma statsäventyr.

Tolkien är min favorit men det spelar jag helst i sitt original, och därför får gärna andra fantasy-rollspel vara ett stort avsteg från den världen. Jag lyssnar nu på Sweden Rolls när de spelar Forbidden Lands och det har gjort mig nyfiken på det spelet. Likaså Trudvang, som jag har hört en del bra om. Men dessa har jag tyvärr inte läst än så vi får väl se.

 

[damogn]

Ett sån't här?

Jag kan inte se den scenen längre utan att tänka på:

 

[adrian_of_arcane_lore]

Reglerna är dock tillräckligt vibe-neutrala för att kunna appliceras på olika typer av världar utan problem. Om man orkar bygga sin egen.

Det behövs inte!
Exempelvis Ereb Altor är ju på gång som ny spelvärld till Drakar och Demoner. Nu ligger väl förvisso (om jag inte fattat fel) spelområdet "Dimmornas dal" från DoD23 inlagt i Ereb Altor, men hur "officiellt" det är eller om det är mer av ett påskägg vet jag inte. Oavsett så är ju stilen och "viben" i Astrolabs Ereb Altor material rätt annorlunda, mer klassiskt och mer "vuxet" än hur det presenteras i grundutförande.

Vill man ha en helt annan spelvärld så är ju dessutom Magnamund också påväg till Drakar och Demoner, den har också en annan vibe.
Ytterligare en alternativ spelvärld är Windheim, som också är skådeplats för en större kampanj (där första delen finns ute och resten är på väg).
Finns massor av ytterligare tredjepartsmaterial utöver det också.

Så det finns ganska gott om alternativa spelvärldar om man gillar själva grundsystemet men inte är lika förtjust i viben.

 

[Rangertheman]

Och jag antar att svaret är lite vuxnare, lite smutsigare, gärna episkt men med en handling som sträcker sig från diplomati, politik, krig och gärna lite intressant intrigerande och skumma statsäventyr.

Låter som Symbaroum