w176
Förlorad dotter
Vi tänker fel
Just det. Du hade ju svarat vettigt här och därför få de bli ett svar.
De mesta låt oss säga 80% av scenerna var snarare tonårsdrama, diskbänks realism eller något annat low och sött. (Vi bör inte nämna hur många scener som gick åt på att en karaktär och hennes bror låg och tittade på tyska schizzefilmer... Nej.) Så an den anledningen vore att nöta rätt mycket på samma tema.
Fokus låg i och för sig att hitta sin plats i en övernaturlig värld, med de var i grunden mest persondrama och spelare som satt och kramades och pratade om att de fasiskt var okej att vara vampyr, de blir inte så stor skillnad om man bara byter ut orden vampyr, mot gravid.
Och på något sätt tror jag inte politik thriller funkar, då vi inte lägger tonvikten så mycket i de yttre skedena. Visst våra antagonister har en massa elaka plotter som drabbar rollpersonerna. Men de här hela tiden hur de -drabbar dem som är relevant och inte var -de går ut på- egentligen.
Som att vi hade en vän till huvudkaraktärerna, bli misshandlad, torterad och förhörd av några andra de faktiskt också ser som vänner. Grejen där var ju inte alls varför de hade förhör, vad som kom fram i förhören utan bara hur de skulle förhålla sig till och reagera på han blir misshandlad.
Fokus brukar inte alls ligga på de yttre händelseförloppen alls så om någon egentligen var en sovjetisk spion skulle vi tycka ddet vara ointresserat vad detta skulle göra med världsläget. Utan de skulle mest bli en fråga om tillit och hur de skulle känna inför det.
Skulle vi göra en politisk thriller skulle vi visst kunna ha en massa politiskaintriger men, då skulle fokus ändå hamna mest på hur falska alla tyckte alla andra var på grund av alla intriger och lögner, och då faller liksom hela genren och de kommer inte alls handla om politik eller thriller. Men de är bara för att vi är skumma friformare som har ett annat fokus på spelet.
Och jo vi tänker fortsätta köra med modellen med en protagonist var, samt en bunt bifigurer och antagonister var för att ställa till de för protagonisterna. Vilket också gör de här med att man lätt tappar utforskar biten då man själv har kolla på ungefär (men inte riktigt) allt som sker.
Ps: "Wetsex"!? OMG! Noooooooooooooo!
Just det. Du hade ju svarat vettigt här och därför få de bli ett svar.
De mesta låt oss säga 80% av scenerna var snarare tonårsdrama, diskbänks realism eller något annat low och sött. (Vi bör inte nämna hur många scener som gick åt på att en karaktär och hennes bror låg och tittade på tyska schizzefilmer... Nej.) Så an den anledningen vore att nöta rätt mycket på samma tema.
Fokus låg i och för sig att hitta sin plats i en övernaturlig värld, med de var i grunden mest persondrama och spelare som satt och kramades och pratade om att de fasiskt var okej att vara vampyr, de blir inte så stor skillnad om man bara byter ut orden vampyr, mot gravid.
Och på något sätt tror jag inte politik thriller funkar, då vi inte lägger tonvikten så mycket i de yttre skedena. Visst våra antagonister har en massa elaka plotter som drabbar rollpersonerna. Men de här hela tiden hur de -drabbar dem som är relevant och inte var -de går ut på- egentligen.
Som att vi hade en vän till huvudkaraktärerna, bli misshandlad, torterad och förhörd av några andra de faktiskt också ser som vänner. Grejen där var ju inte alls varför de hade förhör, vad som kom fram i förhören utan bara hur de skulle förhålla sig till och reagera på han blir misshandlad.
Fokus brukar inte alls ligga på de yttre händelseförloppen alls så om någon egentligen var en sovjetisk spion skulle vi tycka ddet vara ointresserat vad detta skulle göra med världsläget. Utan de skulle mest bli en fråga om tillit och hur de skulle känna inför det.
Skulle vi göra en politisk thriller skulle vi visst kunna ha en massa politiskaintriger men, då skulle fokus ändå hamna mest på hur falska alla tyckte alla andra var på grund av alla intriger och lögner, och då faller liksom hela genren och de kommer inte alls handla om politik eller thriller. Men de är bara för att vi är skumma friformare som har ett annat fokus på spelet.
Och jo vi tänker fortsätta köra med modellen med en protagonist var, samt en bunt bifigurer och antagonister var för att ställa till de för protagonisterna. Vilket också gör de här med att man lätt tappar utforskar biten då man själv har kolla på ungefär (men inte riktigt) allt som sker.
Ps: "Wetsex"!? OMG! Noooooooooooooo!
