Pendragon
Swashbuckler
Western IV är lite av heartbreaker för mig. Det är så mycket jag vill gilla som inte funkar, och så många bra idéer som inte är ordentligt implementerade.
Jag ska vara generös och inte räkna in den totala avsaknaden av regler för sociala interaktioner, då det känns ganska tydligt att det är med avsikten att detta är något som ska spelas ut, inte köras av regelmotorn. Detta kan man tycka lite vad man vill om, men det är inte en bug, det är en feature som systemet förhåller ganska konsekvent till, med några undantag (t ex fördelar som Karismatisk, och socialt baserade arketyper som Agitator).
Mycket av den gedigna researchen som kärleksfullt plöjts ned i färdigheterna känns tyvärr lite bortslösad när det ofta inte finns något mer intressant sätt att använda färdigheterna än att räkna ihop moddarna, rulla en tärning och se om man lyckades. Situationer som att t ex fuska i kort skriar efter nån slags gediget system för att kombinera slag och jag har inte stött på ett regelsystem nånsin som inte plockat rejäla pluspoäng genom att ha ett inarbetat system för att hantera hur flera personer hjälps åt. Tyvärr, rullar Western med ett rätt föråldrat, inflexibelt, och ofta inkonsekvent system. Det borde dock inte vara skitsvårt att fixa. jag kanske t o m tar tag i det nån gång
Så, strid.
Försvar är det som stöts och blöts mest när man pratar problem med med strid i Western IV. Det är helt enkelt en lite för häpnadsväckande bra färdighet. Det finns ingen anledning för en rollperson som har någon som helst plan att utsätta sig för fara att inte skaffa 15 eller mer i Försvar och för en specialiserade revolverman borde det nästan vara prio ett, över vapensnabbhet och träffsäkerhet. Det nämns förstås i extremt vaga ordalag i reglerna att någon som inte aktivt rör sig för att göra sig till en svår måltavla inte borde få tillgodoräkna sig försvar, men det är som sagt extremt luddigt hur det är tänkt att hanteras. Det har effekten att folk i Western rimligtvis borde springa runt för att göra sig svårträffade i eldstrider konstant. Att springa medans man skjuter ger förvisso -5 på att träffa något, men också ytterligare -5 för andra att träffa dig.
Att göra något så Westernklassiskt i en duell som att hålla huvudet kallt och klämma av ett välriktat skott mot den springande blådåren är däremot rena rama självmordet, då även om du är den snabbare revolvermannen, kommer du inte ha någon som helst nytta av den första handlingen du kastar bort på att sikta (Grovsikte) då detta har noll och ingen effekt på kort avstånd vilket torde vara de absolut flesta eldstrider i western som inte är gevärsskyttar som ligger och skjuter prick på varandra över långa avstånd. Kan du sikta en andra handling kan du skrapa ihop +5 på att träffa. Men vid det här laget borde din springande motståndare ha en chans att få iväg ett skott, som eftersom du stått still och siktat har obehagligt goda chanser att träffa, då du förverkat ditt försvar.
Men, förr eller senare blir någon faktiskt träffad, och vad händer då? Jag har blivit mer och mer övertygad om att extremt detaljerade träffsystem ofta är mest i vägen, om de inte är intimt knutna till skadesystemet, åtminstone vad det gäller avståndsstrid. En tidig syndare på det här området var Neotech 2. Där en kula i bröstet ofta inte var markant farligare än en i armen, eftersom träffens farlighet mestadels hängdes på ett helt frikopplat skadeslag. Western gör några undantag (huvud och hjärta) där det är något farligare att bli träffad, men gör intressant nog inte mycket skillnad på en träff i handloven och en genom t ex lungor eller tarmar. Allt hänger på skadeslaget, som bara i undantagsfall (träff på 30+ eller vissa specialiseringar) modifieras i avståndsstrid, och som dessutom är väldigt slumpartad utan tillstymmelse till en bell curve. Det blir inte bättre av en rejäl biff som maximerar Styrka och Fysik ganska lätt kan uppnå en såpass imponerade fysik där kulor praktiskt taget blir ineffektiva. Däremot blir biffens nävar och närstridsvapen fruktansvärt livsfarliga dels på grund av en rejäl skadebonus från Styrka, samt det hyfsad generösa möjligheterna till skadebonusar i närstrid. Den farligaste kämpen i Western kan alltså mycket väl vara en bodybuildare med en vedyxa som som stoppar blyhagel med bröstmusklerna och i det fall en lyckträff skulle trilla in kan offra ett ödespoäng.
Men okej, det där kulan i buken gjorde faktiskt skada och man segnar ihop, blödande. Är någon raskt framme med ett plåster eller i det fall man har fysik nog att helt enkelt vänta ut blödningen tills den slutar är det dock i regel rätt lugnt. Visst, man får snällt ligga still ett par veckor där den enda möjliga risken är blyförgiftning om kulan mot förmodan skulle stanna i kroppen och kanske ett benbrott. Det finns inga regler för skador eller komplikationer som kräver mer läkarvård än vila så som infektion, skadade organ eller annat som hade en tendens att göra artonhundrasjuttiotalet till ett dåligt valt tillfälle att bli skjuten på. På Actionnivå hade det väl känts överflödigt, men på Kampanj-, och framförallt Realism-nivå lyser det med sin frånvaro.
Nu har jag lagt en massa tid på att gnälla och vara neggo, men jag har för avsikt att försöka komma med några lösningar på de här problemen. Tyvärr har jag rätt mycket bränt min ork just nu, så det får bli ett nytt inlägg, på andra sidan en macka och kanske en god natts sömn.
Jag ska vara generös och inte räkna in den totala avsaknaden av regler för sociala interaktioner, då det känns ganska tydligt att det är med avsikten att detta är något som ska spelas ut, inte köras av regelmotorn. Detta kan man tycka lite vad man vill om, men det är inte en bug, det är en feature som systemet förhåller ganska konsekvent till, med några undantag (t ex fördelar som Karismatisk, och socialt baserade arketyper som Agitator).
Mycket av den gedigna researchen som kärleksfullt plöjts ned i färdigheterna känns tyvärr lite bortslösad när det ofta inte finns något mer intressant sätt att använda färdigheterna än att räkna ihop moddarna, rulla en tärning och se om man lyckades. Situationer som att t ex fuska i kort skriar efter nån slags gediget system för att kombinera slag och jag har inte stött på ett regelsystem nånsin som inte plockat rejäla pluspoäng genom att ha ett inarbetat system för att hantera hur flera personer hjälps åt. Tyvärr, rullar Western med ett rätt föråldrat, inflexibelt, och ofta inkonsekvent system. Det borde dock inte vara skitsvårt att fixa. jag kanske t o m tar tag i det nån gång
Så, strid.
Försvar är det som stöts och blöts mest när man pratar problem med med strid i Western IV. Det är helt enkelt en lite för häpnadsväckande bra färdighet. Det finns ingen anledning för en rollperson som har någon som helst plan att utsätta sig för fara att inte skaffa 15 eller mer i Försvar och för en specialiserade revolverman borde det nästan vara prio ett, över vapensnabbhet och träffsäkerhet. Det nämns förstås i extremt vaga ordalag i reglerna att någon som inte aktivt rör sig för att göra sig till en svår måltavla inte borde få tillgodoräkna sig försvar, men det är som sagt extremt luddigt hur det är tänkt att hanteras. Det har effekten att folk i Western rimligtvis borde springa runt för att göra sig svårträffade i eldstrider konstant. Att springa medans man skjuter ger förvisso -5 på att träffa något, men också ytterligare -5 för andra att träffa dig.
Att göra något så Westernklassiskt i en duell som att hålla huvudet kallt och klämma av ett välriktat skott mot den springande blådåren är däremot rena rama självmordet, då även om du är den snabbare revolvermannen, kommer du inte ha någon som helst nytta av den första handlingen du kastar bort på att sikta (Grovsikte) då detta har noll och ingen effekt på kort avstånd vilket torde vara de absolut flesta eldstrider i western som inte är gevärsskyttar som ligger och skjuter prick på varandra över långa avstånd. Kan du sikta en andra handling kan du skrapa ihop +5 på att träffa. Men vid det här laget borde din springande motståndare ha en chans att få iväg ett skott, som eftersom du stått still och siktat har obehagligt goda chanser att träffa, då du förverkat ditt försvar.
Men, förr eller senare blir någon faktiskt träffad, och vad händer då? Jag har blivit mer och mer övertygad om att extremt detaljerade träffsystem ofta är mest i vägen, om de inte är intimt knutna till skadesystemet, åtminstone vad det gäller avståndsstrid. En tidig syndare på det här området var Neotech 2. Där en kula i bröstet ofta inte var markant farligare än en i armen, eftersom träffens farlighet mestadels hängdes på ett helt frikopplat skadeslag. Western gör några undantag (huvud och hjärta) där det är något farligare att bli träffad, men gör intressant nog inte mycket skillnad på en träff i handloven och en genom t ex lungor eller tarmar. Allt hänger på skadeslaget, som bara i undantagsfall (träff på 30+ eller vissa specialiseringar) modifieras i avståndsstrid, och som dessutom är väldigt slumpartad utan tillstymmelse till en bell curve. Det blir inte bättre av en rejäl biff som maximerar Styrka och Fysik ganska lätt kan uppnå en såpass imponerade fysik där kulor praktiskt taget blir ineffektiva. Däremot blir biffens nävar och närstridsvapen fruktansvärt livsfarliga dels på grund av en rejäl skadebonus från Styrka, samt det hyfsad generösa möjligheterna till skadebonusar i närstrid. Den farligaste kämpen i Western kan alltså mycket väl vara en bodybuildare med en vedyxa som som stoppar blyhagel med bröstmusklerna och i det fall en lyckträff skulle trilla in kan offra ett ödespoäng.
Men okej, det där kulan i buken gjorde faktiskt skada och man segnar ihop, blödande. Är någon raskt framme med ett plåster eller i det fall man har fysik nog att helt enkelt vänta ut blödningen tills den slutar är det dock i regel rätt lugnt. Visst, man får snällt ligga still ett par veckor där den enda möjliga risken är blyförgiftning om kulan mot förmodan skulle stanna i kroppen och kanske ett benbrott. Det finns inga regler för skador eller komplikationer som kräver mer läkarvård än vila så som infektion, skadade organ eller annat som hade en tendens att göra artonhundrasjuttiotalet till ett dåligt valt tillfälle att bli skjuten på. På Actionnivå hade det väl känts överflödigt, men på Kampanj-, och framförallt Realism-nivå lyser det med sin frånvaro.
Nu har jag lagt en massa tid på att gnälla och vara neggo, men jag har för avsikt att försöka komma med några lösningar på de här problemen. Tyvärr har jag rätt mycket bränt min ork just nu, så det får bli ett nytt inlägg, på andra sidan en macka och kanske en god natts sömn.
