Nekromanti Who watches the Watchmen?

[Gurgeh]

Det var det säkert många som gjorde idag. Jag gjorde det till exempel, och jag är besviken. Jag erkänner att det är skitsvårt att filmatisera Watchmen, och att filmen, oavsett hur bra den var, inte skulle kunna ha en chans att leva upp till sin förlaga. Men jag är besviken för att jag tycker att det kunde ha gjorts mycket bättre. Filmen ägnar för mycket tid åt fel saker och för lite tid åt andra saker. De ändringar som hade gjorts var onödiga, och förbättrade inte historien -- tvärtom.

Nu är det dags att påpeka att jag antagligen kommer att spoila något. Nej, jag kommer garanterat att spoila något. Om du inte vill veta slutet på serien eller filmen, sluta läsa nu.

Är du kvar? Gör dig redo för osammanhängande gnäll.

Vad var bra? Rorchachs mask var otroligt snygg. Alla skådespelarna såg ut precis som karaktärerna i serien. Hm... det var nog det.

Vad var mindre bra?

1) Sex och våld. Serien Watchmen innehåller redan tillräckligt mycket rått våld och lagom mycket sex. Det finns ingen anledning alls att lägga till mer. Resultatet blir bara snaskigt och spekulativt. Speciellt om man ägnar tid åt närbilder på knäckta benpipor i slow motion. Om man har en story som redan är för lång kan man faktiskt ägna filmtiden åt bättre saker än att lägga till onödiga stridsscener och att visa samlag i flera olika positioner. Ibland är det faktiskt bättre att visa mindre.

2) Kapitelstrukturen. Den fungerar jättebra i serien, mindre bra i filmen. Handlingen blir hackad i bitar av att plötsligt avbrytas med en femton minuter lång återblick.

3) Om någon frågat mig vad som absolut inte under några som helst omständigheter fick bli bortklippt, så skulle jag säga Veidts bakgrundshistoria. Den är helt nödvändig för att bygga upp till slutet. Dr Manhattans bakgrund är inte alls lika viktig och kunde ha kortats ner om de nu var tvungna att korta ner något.

4) Och när vi ändå är där. Är det bara jag som inte tycker att det nya slutet är trovärdigt. Okej, den plan Veidt utförde i serien kanske inte heller tål någon närmare granskning, men det var i alla fall sammanhängande nog för att lura mig. Det är inte den i filmen. Dr Manhattans existens är ju det som håller ryssarna på mattan. Varför skulle de plötsligt dra sig tillbaka bara för att han spränger några städer och sedan försvinner?

Jag kan nog komma på något mer att klaga på om jag försöker, men då framstår jag bara ännu mer som en gnällig fanboy. Så jag slutar nu medan ni fortfarande tycker att jag är cool. Jag återkommer när jag tänkt lite mer på saken.

/tobias

 

[PimPim]

Jag förstår helt enkelt inte gnället på FILMEN Watchmen, vi visste alla om att den omöjligt kunde bli som serien. Exakt som vi alla visste att Lord Of The Rind trilogin inte skulle bli som sin förlaga, exakt som vi vet att Bilbo inte kommer att bli som sin förlaga. Njut av Alan Moore,och Dave Gibbons fantastiska serie, och se filmen för vad den är en tolkning.
För övrigt tyckte jag filmen höll måttet.

 

[Ymir]

Jo, men tolkningen måste ju vara adekvat också...Gurgehs hela inlägg handlar ju just om hur han anser att filmen borde ha hanterat den där tolkningsbiten.

- Ymir, hävdar

 

[DarkMystic]

Jätte nöjd med filmen, det nya slutet var helt okej. Går gärna och betalar 110 för att se filmen på bio igen. Mesta gnället är som allt annat, fanboys eller folk som tycker deras åsikter betyder nåt.

 

[Pom]

Jag tycker det var en lysande filmatisering. Mycket mer än jag trodde var möjligt fick plats i filmen. Snyders mani för att visa upp saker visuellt på exakt samma sätt som i förlagan kom verkligen till sin rätt. Jag var helt övertygad om att förlagan var ofilmbar. Snyder har övertygat mig inte bara om att förlagan var filmbar, utan att han är riktigt begåvad även på annat än det visuella.

80-tals-känslan var perfekt avvägd, där ordentligt i musiken, lite subtilare visuellt.

Men jag kan hålla med om Snyders blodfetischism. Blod i slagsmål: självklart. Blod när man skall döda någon med elektricitet - onödigt. Blod när man dränker någon i en toalett - bara dumt.
Sedan var det dålig timing på många oneliners. Lite trist.

Angående sexet fick man dock klara belägg (ifall man undrat) för att det misogyna i 300 kom från kräket Frank Miller. Det var riktigt gulligt i nuppascenen i Archie när man först fick se hennes rumpa guppa och sedan hans.

Skådespelarna fungerade riktigt bra. Möjligen att Ozzy verkade lite för vek för att kunna superslåss sådär.

Slutet köpte jag direkt. Åtminstone var det minst lika trovärdigt som bokens, där det inte heller fanns någon garanti för att en ny tentakelklump skulla dyka upp.

Riktigt nöjd är jag. Snyder sällar sig nu till Jackson i den lilla skaran filmskapare som lyckas göra svårfilmbara kultböcker till utmärkta filmer.

5 tärningar av 5

 

[Ond bråd död]

Finns den att tanka i hyfsad kvalité? Har bara fått ner nån cam-version som var riktigt kass. Den verkar väldigt lovande dock.

 

[Gurgeh]

Tanklöst

Finns den att tanka i hyfsad kvalité? Har bara fått ner nån cam-version som var riktigt kass. Den verkar väldigt lovande dock.

Som ni säkert känner till är det inte tillåtet att tanka filmer utan upphovsrättsinnehavarnas tillstånd. Så om ni inte har tillstånd från Warner Bros, Paramount, DC comics o s v ser ni den på bio istället och låter bli att diskutera möjligheten här.

/tobias, i egenskap av moderator, inte filmkritiker

 

[Gurgeh]

Njut av Alan Moore,och Dave Gibbons fantastiska serie, och se filmen för vad den är en tolkning.

Jag vet att filmen är en tolkning. Min kritik handlar om att jag inte tycker att det är en bra tolkning.

/tobias

 

[krank]

Ska förresten nämna att de tydligen, på DVD'n, kommer att ha med två ministories som inte fick plats i filmen. Dels den om piratskeppet, sen får man väl hoppas att den andra subplotten de stoppar med är Veidts bakgrundsberättelse...

//Krank, som ska se filmen ikväll men läste tråden ändå - vafan, man kan ju redan originalslutet, och att filmslutet är annorlunda är det jättebra att veta innan, för då sänks ens förväntningar

 

[krank]

Nu har jag sett den. Och det betyder givetvis att jag tänker berätta för er vad jag tycker.

Men, först måste jag berätta vad det är jag gillar hos serien. Jag tycker inte att seriens plot är särdeles viktig eller ens bra. Jag tycker inte att exakta repliker eller scener är särdeles viktiga. Jag bryr mig inte ens jättemycket om miljöer eller stämning. För mig är allt det, för att använda ett forge:igt uttryck, "bara färg". De är medel som används för att berätta om personerna.

Ni ser, för mig är det som gör Watchmen till en så revolutionerande berättelse är att den var om inte först så väldigt tidig med att dekonstruera superhjälten. Alan Moore tecknar porträtten av komplexa individer; och undersöker vad det är som får en människa att klä på sig en dräkt och gå ut och bekämpa brott. Han får fram flera olika svar, och visar upp dem utan att egentligen döma eller fördöma; han visar upp människorna bakom maskerna. Allt annat - berättartekniken (som är anpassad till seriemediet), världsbilden, och så vidare - det är bara mediet, inte verket i sig.


Bra med filmen
Plotten var ungefär lika infantil som i originalet. Slutet var aningen bättre i originalet, men det är mest för att jag inte tyckte att Nite Owls bevittnande av Dr. Manhattans mord på Mr. R var särdeles användbart för storyn. Att Veidts exakta planer inte kopierades såg jag som en självklar konsekvens av att man helt enkelt inte hade plats för det antal vid tidpunkten ovidkommande detaljer som i originalet i slutet omformades till en helhet. Skulle man ha berättat om The Black Freighter - alltså inte bara skeppet, utan om författarens försvinnande? Skulle man ha lagt ut den bildliga texten kring försvinnande genetiker och allt sånt? Fuck no, det hade varit slöseri med tid. istället kapade man bort delar som gjorde sig bra i seriemediet, behöll det som funkade på film, och använde de element man hade för att bygga en ny plot. Man kunde behålla förvånansvärt mycket, och det är Snyders förtjänst - karln är sjukt bra på att visuellt replikera serietidningsestetik.

Estetiken, ja. Allt var vackert, nästan. Effekterna, våldet, de explicita vaniljsexscenerna (jag hatar verkligen hollywood-sex - här var knullandet både explicit och samtidigt helt jävla vanligt), och så vidare. originalet hade en hel del våld i sig jämfört med dåtidens serier och filmer; så det var bara naturligt, tyckte jag, att filmen ökade ribban i förhållande till VÅR tids våldsstandard.

Man såg kukar. Det är sällan man ser kuk i hollywoodfilm. Bröst är nästan standard vid det här laget, fitta har setts ett antal gånger - men mannens känsorgan har nästan aldrig visats. Däremot kan jag tycka att det är lite synd att bröst i filmen enbart visas i sexuell kontext, medan kukar i ickesexuell; det kan man tolka lite hur man vill, men som bisexuell man som gillar feminism är det lite synd.

Man följde ganska ofta serietidningens exakta formuleringar. Många av Rorschachs balla oneliners behölls. Jag upplevde ingen stelhet hos skådespelarna, inte mer än hos vanligt folk jag träffar varje dag.

Man höll sig till seriens tidsålder, och använde effektivt musik och estetik för att skapa ett fantastiskt alternativt 1985. Man hade också enorm koll på detaljer, och många av de karaktärer vars roller klipptes bort fick ändå vara med i korta scener (som tidningsförsäljaren).

Musiken, ja. Fantastisk. Nuff said.

Överlag lyckades man med att förvalta det jag gillade med serien. Människorna känns faktiskt som människor, med masker. Kött och blod, neuroser och bråk. Svett och ångest. Dekonstruktionen av superhjälten finns med, och det är allt som egentligen spelar roll för mig.


Dåligt med filmen
Dr. manhattan var datoranimerad. Och det syntes jättetydligt. inte på att han är blå, alltså, utan på fåniga saker som att hans läppar inte riktigt följer det han säger och ibland t.om går in i varandra som dåligt skrivna 3d-objekt i ett datorspel. Det sabbade en hel del av känslan för mig. Hade varit mycket bättre om man istället för att modellera hela honom, istället haft en människa i grunden som man sedan post-production-ändrat.

Alla slåss som fucking ninjor. Blodet och splattret älskar jag, men jag har aldrig sett Watchmen som några 300-artade överbäst krigarjävlar. Jag såg dem alltid som vanliga människor som slogs, liksom. Till och med Rorschach, som verkligen inte borde kunna röra sig så lätt med den rocken, rör sig som om han vore uppfödd i en ninjaklan. Skitfånigt.

...öh, var det nåt mer? Tja, vissa av karaktärerna hade gott kunnat få fler förmänskligande repliker och så, men det är bara barnsligt att gnälla om småsaker.

Överlag

Jag gillade filmen. Den förvaltade arvet. Jag gick och såg den med tanken att den inte vare sig var en separat film eller en ren filmatisering, utan mer som en "companion product", en film att se för att få en ytterligare känsla för serien. Ett komplement - vare sig en kopia eller en fristående produkt. Ur det perspektivet fungerade den ypperligt. Den hade det jag ville ha i en Watchmenfim, och tog inte många snedsteg.

Otvivelaktigt finns det många purister som gnäller över saker, men det skiter jag i. Adrian Veidt är inte särdeles intressant, hans backstory kunde gott få komprimeras till ett par repliker. Skådespelarna var inte stelare än vanligt folk. Ändringarna måste göras med tanke på bytet av mediet och det nya mediets begränsningar.

Jag tvekar att sätta ett betyg, men jag tvekar iaf mellan en fyra och en femma.

 

[krank]

1) Sex och våld. Serien Watchmen innehåller redan tillräckligt mycket rått våld och lagom mycket sex. Det finns ingen anledning alls att lägga till mer. Resultatet blir bara snaskigt och spekulativt. Speciellt om man ägnar tid åt närbilder på knäckta benpipor i slow motion. Om man har en story som redan är för lång kan man faktiskt ägna filmtiden åt bättre saker än att lägga till onödiga stridsscener och att visa samlag i flera olika positioner. Ibland är det faktiskt bättre att visa mindre.

Så; att Watchmen visade mer och var mer än sin samtid betyder att en film som släpps 2009 bara ska vara överdrivet våldsam enligt 1985 års standard?

3) Om någon frågat mig vad som absolut inte under några som helst omständigheter fick bli bortklippt, så skulle jag säga Veidts bakgrundshistoria. Den är helt nödvändig för att bygga upp till slutet. Dr Manhattans bakgrund är inte alls lika viktig och kunde ha kortats ner om de nu var tvungna att korta ner något.

Plotten var alltid skit, och slutet är apkonstigt i originalet också. Och egentligen, tycker jag, inte viktigt. Veidts bakgrundshistoria hade varit intressant att få mer utvecklad, men inte för att det hjälpt plotten - utan för att den förklarar varför Vedit är som han är, vad som driver honom. Det hade hjälpt dekonstruktionen.

4) Och när vi ändå är där. Är det bara jag som inte tycker att det nya slutet är trovärdigt. Okej, den plan Veidt utförde i serien kanske inte heller tål någon närmare granskning, men det var i alla fall sammanhängande nog för att lura mig. Det är inte den i filmen. Dr Manhattans existens är ju det som håller ryssarna på mattan. Varför skulle de plötsligt dra sig tillbaka bara för att han spränger några städer och sedan försvinner?

Originalets slut är urfånigt. Det var det här också. Din invändning gäller för originalet också, eftersom man ju faktiskt inte har några belägg där heller för att det faktiskt kommer nya utomjordingar - för att inte tala om att ryssen borde tänkt att den ju faktiskt bara slog mot USA, och snarare utnyttjat möjligheten att slå till när USA var chockat (och Manhattan dessutom ivägstucken till annan galax).

Jag kan nog komma på något mer att klaga på om jag försöker, men då framstår jag bara ännu mer som en gnällig fanboy. Så jag slutar nu medan ni fortfarande tycker att jag är cool.

Du trodde alltså det själv? Fascinerande...

 

[DarkMystic]

Vänta vänta.

Du kan acceptera att det finns ett alternativt 80tal, att en person blir Gudlika av att dö i en reaktor. Att en snubbe blir super rik på leksaker och genetik.

Men du kan inte acceptera att superhjälterna är bra på att slåss även om dem har konstiga kläder? Wow...

 

[Sodivra]

Vänta vänta.

Du kan acceptera att det finns ett alternativt 80tal, att en person blir Gudlika av att dö i en reaktor. Att en snubbe blir super rik på leksaker och genetik.

Men du kan inte acceptera att superhjälterna är bra på att slåss även om dem har konstiga kläder? Wow...

Ojoj...

Eller så gillar han bara att hjältarna är hyfsat normala människor, och skulle vilja se det i filmen också.

 

[krank]

Vänta vänta.

Du kan acceptera att det finns ett alternativt 80tal, att en person blir Gudlika av att dö i en reaktor. Att en snubbe blir super rik på leksaker och genetik.

Men du kan inte acceptera att superhjälterna är bra på att slåss även om dem har konstiga kläder? Wow...

Ojoj...

Eller så gillar han bara att hjältarna är hyfsat normala människor, och skulle vilja se det i filmen också.

Exaktamundo.

Det är som folk som tycker att jag är fånig när jag inte gillar extrema element i fantasy: "Du kan acceptera alver, men inte att folk kastar eldbollar? Gud så töntigt"... Skit på er, liksom. Det handlar inte om trovärdighet.

Eller visst, i viss mening gör det det. För ett antal år sedan formulerade jag det typ såhär: "Ju mer fantastiska element man stoppar in i en värld, desto mer realistisk måste världen i övrigt vara, framförallt i sin reaktion på det fantastiska". Det är en personlig preferens, inget annat. Att folk slåss som vanligt folk hjälper mig att acceptera Dr. Manhattan och det alternativa 80-talet.



And also, hela poängen med Watchmen är att de maskerade hjältarna är vanliga människor. Det upprepade jag flera gånger i min text. Det är dekonstruktionen av människan bakom masken jag gillar. Och det tror jag skulle funkat bättre med folk som slogs som... folk.

 

[Björn_UBBT]

Jag känner mig faktiskt ganska så nöjd. Överlag så var det en rätt trogen tolkning av serien.

Varning för spoilers!

De bra sakerna:

Rorchach och Nite owl (särskilt Rorchach)
Introt (gillade alla små ledtrådar som de lagt ut som visade det här var ett alternativt universum snarare än vårt eget)
Den relativa trogenheten till orginalet
Filmens stil

De dåliga sakerna

Killen som spelade Richard Nixon (min polare och jag skrattade varje gång han kom in i bild)
Avsaknaden av "bläckfisken"
"Hoppandet" (Vissa bitar av filmen kändes väldigt stressade, som om man bara ville hoppa till nästa del av historien)

 

[Gurgeh]

Så; att Watchmen visade mer och var mer än sin samtid betyder att en film som släpps 2009 bara ska vara överdrivet våldsam enligt 1985 års standard?

Jag tycker att en del av poängen med våldsscenerna försvinner när de blir för utdragna. Det skulle fungera bättre om det var brutalt och kort än som det var nu. Det är inget jag kan argumentera för, bara min åsikt om hur jag skulle uppfatta det.

Jag hoppas att en superhjälte som spöar upp en superhjältinna och försöker våldta henne alltid kommer att betraktas som överdrivet våldsamt. Oavsett vilket år det är.

Originalets slut är urfånigt. Det var det här också. Din invändning gäller för originalet också, eftersom man ju faktiskt inte har några belägg där heller för att det faktiskt kommer nya utomjordingar - för att inte tala om att ryssen borde tänkt att den ju faktiskt bara slog mot USA, och snarare utnyttjat möjligheten att slå till när USA var chockat (och Manhattan dessutom ivägstucken till annan galax).

Jag har funderat mer på det här, och kommit fram till att det som gör att jag upplever filmens slut som svagare är att de inte försöker sälja Veidt's plan på samma sätt som de gör i serien. Båda planerna är osannolika, men man kan suspenda sin disbelief en stund om Veidt får förklara tydligt hur han tänkt. I serien får han ett helt kapitel på sig att förklara hur smart hans plan är och då kan man svälja den, även om den kanske egentligen inte är speciellt trovärdig. I filmen verkar han mest skämmas över den och mumlar fram den så snabbt att man känner för att resa sig upp och be honom förklara en gång till. "Vänta lite? Du skulle göra vad? Och varför?" Om "skurken" verkar tro på sin plan kan jag också göra det.

Jag kan nog komma på något mer att klaga på om jag försöker, men då framstår jag bara ännu mer som en gnällig fanboy. Så jag slutar nu medan ni fortfarande tycker att jag är cool.

Du trodde alltså det själv? Fascinerande...

Du anar inte. Här är en bild på mig:

Det är jag till vänster. Till höger står Ackerfors, Dimfrost och Walium.

/tobias

 

[krank]

Jag hoppas att en superhjälte som spöar upp en superhjältinna och försöker våldta henne alltid kommer att betraktas som överdrivet våldsamt. Oavsett vilket år det är.

Jag tror att det krävs en mer grafisk avbildning av handlingen ifråga idag för att en publik ska få samma känsla av avsky. Rent krasst, alltså.

Jag har funderat mer på det här, och kommit fram till att det som gör att jag upplever filmens slut som svagare är att de inte försöker sälja Veidt's plan på samma sätt som de gör i serien. Båda planerna är osannolika, men man kan suspenda sin disbelief en stund om Veidt får förklara tydligt hur han tänkt. I serien får han ett helt kapitel på sig att förklara hur smart hans plan är och då kan man svälja den, även om den kanske egentligen inte är speciellt trovärdig. I filmen verkar han mest skämmas över den och mumlar fram den så snabbt att man känner för att resa sig upp och be honom förklara en gång till. "Vänta lite? Du skulle göra vad? Och varför?" Om "skurken" verkar tro på sin plan kan jag också göra det.

Det kan jag köpa, men samtidigt hade det varit ohållbart att spendera en sjättedel av filmen med att skurken förklarar sin plan. Så viktigt tyckte jag inte att det var att plotten made sense, faktiskt. Då fick de hellre spendera den tiden med att visa Rorschach kasta döda hundar, Komikern skjuta taiwanesiskor och Dr. Manhattan se tiden simultant. Plotten är som sagt för mig helt sjukt sekundär.

Om man kollar på originalet så känner jag också att en av de grejer som gör den helt CP-dåliga plotten lättare att svälja är att man planterat den överallty i en massa små skitsaker, som man verkligen inte har tid med i en filmatisering. Liksom, det var en miljard småsaker som notiser om försvinnande forskare, tidningsartikeln om Black Freighter där man nämnde att författaren försvunnit, etc etc.

Kort sagt, jag tror inte att originalplotten fått plats i en film ens om man gjort den tre timmar lång. Det här var nog det bästa man fick plats med om man dessutom skulle försöka få med både snygga actionscener och dessutom en hyfsad mängd dekonstruktion av superhjältar och deras psykologi etc.


EDIT: Det fanns helt klart värre saker att kutta bort. Liksom, jag hade blivit sjukt besviken om man klippt bort Vietnamdelarna. Eller om man reducerat Rorschachs bakgrund ännu mer. Liksom, Veidt är den mest ointressante av karaktärerna i originalet, den mest platte. Killen som mest verkar finnas med för att det ska kunan finnas en "oväntad" evil mastermind som har en kackig plan. Han är den taffliga ramberätytelsen som håller ihop allt det göttiga.

 

[Ymir]

Jag tror att det krävs en mer grafisk avbildning av handlingen ifråga idag för att en publik ska få samma känsla av avsky. Rent krasst, alltså.

Krävs? Snarare är det en fråga om hur bra regissör man är. En tillräckligt kompetent filmskapare kan väcka rätt känslor till liv hos publiken med imponerande små medel.

Men visst, Irréversible-metoden fungerar ju bevisligen den med. Zack Snyder har ju inte gjort sig känd för att vara lysande subtil, direkt.

- Ymir, pömsig

 

[krank]

Krävs? Snarare är det en fråga om hur bra regissör man är. En tillräckligt kompetent filmskapare kan väcka rätt känslor till liv hos publiken med imponerande små medel.

Absolut. Fast å andra sidan är det rätt jävla få filmskapare som idag fixar att vara subtil och ändå skapa våldsäckelvidrigkänslor hos dagens publik. Framförallt med tanke på folks allt kortare attention spans och den allt minskande toleransen mot stillsam filmkonst - det måste h'nda saker, hända saker, hända saker...

 

[Dimfrost]

Det är jag till vänster. Till höger står Ackerfors, Dimfrost och Walium.

Det är sant. Jag bär ofta slipover.