Nekromanti [WoD]Diablerie mania

[Recca]

AAAAAAAHHHHH! Min rollspelsgrupps cotery har förvandlats till ett gäng blodtörstiga monster! JAG SKOJAR INTE! De får vanliga vampyrer att kännas som små ludna pälsbumlingar.

De är så sjukt giriga på att diablerisera andra vampyrer, det är fan allt de pratar om. Mest är det en person som IRL verkar helt ha spårat men han drar med sig de andra i frenesin.

Hjälp mig Bullen, hur ska jag göra?

Hälsningar, en orolig spelledare.

 

[Sodivra]

Så vad är problemet?

 

[Troberg]

AAAAAAAHHHHH! Min rollspelsgrupps cotery har förvandlats till ett gäng blodtörstiga monster! JAG SKOJAR INTE! De får vanliga vampyrer att kännas som små ludna pälsbumlingar.

De är så sjukt giriga på att diablerisera andra vampyrer, det är fan allt de pratar om. Mest är det en person som IRL verkar helt ha spårat men han drar med sig de andra i frenesin.

Hjälp mig Bullen, hur ska jag göra?

Hälsningar, en orolig spelledare.

Det verkar som om du har en engagerad grupp spelare, så just go with it. Visst, det kanske inte var exakt vad du tänkt, men, heck, funkar det så funkar det.

 

[anth]

Förutsatt att du inte skämtar (vilket var min första reaktion) så är jag inne på Arvids spår: vad är problemet?
Äntligen börjar dina spelare bete sig så som vampyrer ska bete sig - och jag hoppas verkligen att det inte tog mer än 3 spelmöten.

Om du nu ser detta som ett problem:
- Finns det inte något som heter humanity i Vampire?
- Vampyrer har funnits i tusentals år och rollpersonerna är inte de första som tänkt diablerie. Låt dem möta ett riktigt monster: en flertusenårig vampyr som inte gjort något annat än diablerie i sin vandöda liv.
- Låt spelarna vara blodtörstiga, men var petig (utan att tala om det för spelarna) på hur rollpersonerna begår diablerie - lämnar de några spår? Får andra vampyrer reda på vad som händer? Låt de andra vampyrerna jaga rollpersonerna till världs ände.
Och skulle spelarna överlista de andra vampyrerna kommer dessa bara att ta in extra hjälp: varulvar, militären, whatever - det enda som är farligare än en desperat människa är en desperat vampyr.
Och kom inte och säg att det förstör din kampanj. Spelarna borde vara helt insatta i hur diablerie uppfattas i vampyrsamhället. Vill spelarna ta livet av sina rollpersoner är det inte din uppgift att hindra dem.
Din uppgift är att göra det så kul och minnesvärt det bara går, men se till att döda de små monstren.
-

 

[cogitare]

Att diablerie är så eftersträvansvärt beror i mitt tycke på två saker (du spelar oWoD, sort of, va?).

1. Generation är statisk och det är enda sättet att sänka den.
2. Låg Humanity är nästan eftersträvansvärt i spelet då det ger få kännbara nackdelar och sätter mindre gränser för hur du "får" spela din RP.

Nu vet jag att du husreglat din version av Vampire men kan inte det i huvudet så jag utgår från Masquerade RAW.

1. Finns ingen bra lösning på detta. Det är 'as designed' och hjälper till att underblåsa orättvisan i världen och styrkan i att ha en mäktig Sire. Så det är kanske tematiskt korrekt att ha Generation på det här sättet men blir lätt surt för spelare och kan få dem att se girigt på vampyrer med lägre Generation för dem att sluka. Requiems Blood Potency är en lösning på detta EMM, helt plötsligt höjs BP med tiden (var 50 år i spelet) om man kör en långsiktig kampanj eller så kan man peta in xp i det och höja det utan risken att bli tagen av myndigheterna för kannibalism. Du skulle så klart kunna sätta en xp-kostnad på att sänka Generation men det skulle passa väldigt dåligt med fluffet och settingen i övrigt.
2. Lättare att fixa. NWoD gör att man riskerar derangements när Humanity sänks. Själv har jag husreglat att ju sämre Humanity man har desto svårare har man att motstå frenzy och man skall inte glömma bort att interaktion med människor/dödliga blir svårt med låg Humanity. Blood and Smoke har gått längre och kopplar även förmågan att stå emot solen till Humanity samt kanske ytterligare någon grej för att göra Humanity mer kännbart och viktigt.

Den mjuka varianten:
Myndigheterna har faktiskt koll på sin skit. Detta kan upplevas som bestraffande av SL dock så man får köra sådana här grejer med lite fingertoppskänsla EMM. Försvinner vampyrer i staden så kommer Sheriff och Prins att använda sina resurser för att undersöka det. Någon kan ha sett dem, de som letar efter den diableirade vampyren kan ha tillgång till höga värden i Auspex osv. Om risken för att bli upptäckt för sin diablerie är stor kanske de tänker efter 2 ggr innan de ger sig på det.

Ett annat alternativ, som har föreslagits, är att du kör med deras önskan och oavsett vad de tillhör för sekt så blir de ett diablerist-coterie. Är de Camarilla lär de snart bli uteslutna (osannolikt att de kan hålla det dolt över tid), är de Sabbat så kan de säkert funka bra inom den sekten ändå. Anarchs vet jag inte riktigt hur de ser på diablerie men jag antar att de inte tycker det är bra grejor.

Cog.

 

[PAX]

En set up.

Några av de äldre vampisarna inser att de har några lösdrivare i staden som inte vill foga sig. Så de kallar in artilleriet. Ett gäng vulvisar får ovetandes utgöra artilleriet.

Plats för set up och skådespel är upp till dig.

Uppenbarligen vill dina vampisar fightas. Om än nesligt, flera mot en. Nu får de chansen att utnuttja sina nya blodpölar...

 

[RasmusL]

En set up.

Några av de äldre vampisarna inser att de har några lösdrivare i staden som inte vill foga sig. Så de kallar in artilleriet. Ett gäng vulvisar får ovetandes utgöra artilleriet.

Plats för set up och skådespel är upp till dig.

Uppenbarligen vill dina vampisar fightas. Om än nesligt, flera mot en. Nu får de chansen att utnuttja sina nya blodpölar...

...eller så låter man bara spelarna få vara så coola som de vill vara utan att behöva "lura" dem? Jag gillar idén med en set up, men bara om spelarna har en god chans att upptäcka den. IMO kan de blir asballt om spelarna inser att de andra vampyrerna är dem på spåren, de kanske har misstankar men saknar bevis, och försöker gillra fällor för dem. Det kan bli en härlig katt-och-råtta lek, särskilt om du kan få spelarna att känna att du försöker utmana dem och skapa spännande situationer snarare än sabotera deras planer.

 

[Recca]

Problemet är alltså att de bor i London och genom att eftersträva diablerie så kommer de få jäkligt mycket problem med Londons kindred. Deras kraft kanske ökar men de kommer bli alltmer hatade och få det allt svårare att påverka Londons andra kindred. Andra vamps kommer försöka döda dem innan de blir dibbade själva för att de ser ju att just de här vampsen dibbar allt de ser av vettig generation. Det kommer potentiellt att vända allt spel upp och ner så att det inte längre handlar om den metaplotten utan om att försöka överleva alla elders som hatar och fruktar dem.

 

[Troberg]

Problemet är alltså att de bor i London och genom att eftersträva diablerie så kommer de få jäkligt mycket problem med Londons kindred. Deras kraft kanske ökar men de kommer bli alltmer hatade och få det allt svårare att påverka Londons andra kindred. Andra vamps kommer försöka döda dem innan de blir dibbade själva för att de ser ju att just de här vampsen dibbar allt de ser av vettig generation. Det kommer potentiellt att vända allt spel upp och ner så att det inte längre handlar om den metaplotten utan om att försöka överleva alla elders som hatar och fruktar dem.

Så, låt dem försöka överleva. När de misslyckats så startar du en ny kampanj, kanske har de insett att det är lättare att spela med de andra vampyrerna än mot dem.

 

[Recca]

Ett annat alternativ, som har föreslagits, är att du kör med deras önskan och oavsett vad de tillhör för sekt så blir de ett diablerist-coterie. Är de Camarilla lär de snart bli uteslutna (osannolikt att de kan hålla det dolt över tid), är de Sabbat så kan de säkert funka bra inom den sekten ändå. Anarchs vet jag inte riktigt hur de ser på diablerie men jag antar att de inte tycker det är bra grejor.

Cog.

Tre i gruppen har dibbat tidigare och i två av fallen har det blivit en sjukt stor grej. En justicar är den ena på spåren och den andra gick prinsen in och skyddade för att hela klan Tremere ville ha ihjäl honom och prinsen hatar tremere-klanen etc (politiska beslut bla bla). Den tredje har en deal med tremere som har kört en aura-döljande ritual på honom och själva diableriet skedde i hemlighet.

Tror det handlar mycket om att en av rollpersonerna har dibbat ner sig till generation 6 medan de andra ligger på 9-8. En spelare är helt besatt av att bli mäktig så han vill försöka komma ikapp sin frände på 6.

Problemet jag ser med detta är att jag har svårt att skapa vettiga konsekvenser av deras diablerie-cotery som inte är direkt dödande. Jag gillar ju inte att döda spelarkaraktärer alls, men när de gör så här så minskar ju mina alternativ ordentligt. En av anledningarna till att jag tycker att det är jobbigt är att "de borde veta bättre", världen och settingen ser med extremt oblida ögon på diablerie och det kommer ju bli stora konsekvenser; antagligen döden. Det är ju en risk spelarna tar gentemot spelvärlden, men iom att jag är en SL som ogillar att döda av spelare så känns det som att spelarna kanske diableriserar för att de förstår mitt sätt att spelleda och därmed inte fruktar de konsekvenser som hör settingen till. Hur gör jag för att visa vad konsekvenserna är på ett vettigt sätt.

Och om det är så; hur bör jag gå vidare?
Som det är nu så kommer jag antagligen inte säga något men jag kommer skapa allt mer konsekvenser, trappa upp dem så att säga. Visa att de alienerar sig själva gentemot resten av kindreds. Den som samarbetar med en känd diablerist kommer avskys av övriga kindreds medan densamma måste hålla ordentlig koll på sin egen rygg. Det kommer ju förändra speldynamiken litegrann, det politiska spelet jag hade tänkt mig att de så småningom hamnar i kommer påfrestas av deras rykte som diablerister. De kommer aldrig kunna uppnå någon särskild stark position i ett samhälle inom det här århundradet, inte en etablerad kindred-position åtminstone. De i gruppen som inte har dibbat kommer försöka övertalas att lämna coteriet och gå med diverse andra fraktioner i staden.

Camarillan kommer ju få upp ögonen för det här förstås. Det är ju inte okay att prins Mithras har ett gäng kända diablerister boendes "under sitt tak". Om Mithras makt brister så lär ju Camarillan när röken skingras göra kort arbete av vampyrerna. Det inte för de de har dibbat utan för att de dibbar. De har ju faktiskt inte dödat mer än en camarillavampyr genom diablerie, andra har varit independents/anarchs/sabbath etc. Utan för att de just har dibbat. Fruktan är ett starkt jävla redskap som kommer få konsekvenser.

Fler förslag på konsekvenser på det här uppskattas. Anth hade några, men jag gillar alltså inte deus ex machina deaths för jag är en blödig SL som vet att spelarna skulle bli så jävla lessna då. Alright, i värsta fall skulle jag kunna tänka mig att låta dem dö, men lyckligtvis tillåter inte mitt system random-dödsfall av tärningar så det blir inga såna situationer där folk bara "'smack', ojsan nu rullade jag bra här, du dör".

 

[Recca]

En set up.

Några av de äldre vampisarna inser att de har några lösdrivare i staden som inte vill foga sig. Så de kallar in artilleriet. Ett gäng vulvisar får ovetandes utgöra artilleriet.

Plats för set up och skådespel är upp till dig.

Uppenbarligen vill dina vampisar fightas. Om än nesligt, flera mot en. Nu får de chansen att utnuttja sina nya blodpölar...

...eller så låter man bara spelarna få vara så coola som de vill vara utan att behöva "lura" dem? Jag gillar idén med en set up, men bara om spelarna har en god chans att upptäcka den. IMO kan de blir asballt om spelarna inser att de andra vampyrerna är dem på spåren, de kanske har misstankar men saknar bevis, och försöker gillra fällor för dem. Det kan bli en härlig katt-och-råtta lek, särskilt om du kan få spelarna att känna att du försöker utmana dem och skapa spännande situationer snarare än sabotera deras planer.

Jag förstår vad du vill, Rasmus. Och jag har tänkt på ett tredje alternativ som skulle kunna vara att inte "öka motståndet" i kampanjen utan låta dem bara bli så jävla fuck/shit crazy powerful att de kan göra ungefär precis vad de vill i staden. För nånstans är det ju ändå så att om jag hela tiden trissar upp motståndet och det finns ett så systembrytande sätt att bygga kraft på som diablerie så för jag ta det som spelledare.

Låt dem bli "herrar" på täppan och göra vafan de vill. Det är inte mitt problem. Jag vill ju ändå försöka få spelet att handla mer om politik än om brawls.

Så småningom kommer ju de flesta (utom de äldsta) att glömma att rollpersonerna dibbat sig till sin makt och de kommer kunna inträda poster såsom primogener, elders och andra maktpositioner. Och det är ju coolt.

 

[Recca]

Problemet är alltså att de bor i London och genom att eftersträva diablerie så kommer de få jäkligt mycket problem med Londons kindred. Deras kraft kanske ökar men de kommer bli alltmer hatade och få det allt svårare att påverka Londons andra kindred. Andra vamps kommer försöka döda dem innan de blir dibbade själva för att de ser ju att just de här vampsen dibbar allt de ser av vettig generation. Det kommer potentiellt att vända allt spel upp och ner så att det inte längre handlar om den metaplotten utan om att försöka överleva alla elders som hatar och fruktar dem.

Så, låt dem försöka överleva. När de misslyckats så startar du en ny kampanj, kanske har de insett att det är lättare att spela med de andra vampyrerna än mot dem.

Jag tycker det låter skittrist.

 

[Übereil]

Min bror hanterade diablerie genom att låta den dibbade vampyren flytta in i RPs huvud. Vilket gjorde att spelare som dibbade inte bara blev starkare, de blev också galna.

Übereil, plötsligt börjar de höra röster som säger åt dem hur de borde agera

 

[Recca]

Min bror hanterade diablerie genom att låta den dibbade vampyren flytta in i RPs huvud. Vilket gjorde att spelare som dibbade inte bara blev starkare, de blev också galna.

Übereil, plötsligt börjar de höra röster som säger åt dem hur de borde agera

Jo, det skulle jag kunna göra men det blir en hel del jobb.

 

[RasmusL]

Problemet är alltså att de bor i London och genom att eftersträva diablerie så kommer de få jäkligt mycket problem med Londons kindred. Deras kraft kanske ökar men de kommer bli alltmer hatade och få det allt svårare att påverka Londons andra kindred. Andra vamps kommer försöka döda dem innan de blir dibbade själva för att de ser ju att just de här vampsen dibbar allt de ser av vettig generation. Det kommer potentiellt att vända allt spel upp och ner så att det inte längre handlar om den metaplotten utan om att försöka överleva alla elders som hatar och fruktar dem.

Så, låt dem försöka överleva. När de misslyckats så startar du en ny kampanj, kanske har de insett att det är lättare att spela med de andra vampyrerna än mot dem.

Jag tycker det låter skittrist.

+1

Att skohorna ner spelarna i vad ST upplever är "Den Rätta Vägen" känns lite ogenomtänkt och gammaldags. Det måste gå att lösa detta på ett sätt som både gör det kul för spelarna och samtidigt låter Recca och hennes spelvärld behålla sin integritet. OM det ska gå åt helvete så kan det säkert vara en spännande och eskalerande utveckling men att bara slå ner stora hammaren kan ju kännas trist. Jag skulle istället utse några SLP:s som har anledning att misstänka och motsätta sig RP:s handlande och låta dessa dels undersöka och dels motarbeta RP på mer indirekta plan (angripa deras verksamheter ekonomiskt, ringa polisen om "domestic disturbances" i RP:s hem, hota deras nära och kära etc. Att undersöka detta samt att inse "vem" och "varför" är något som jag skulle tycka var ballt och samtidigt skapa en del respekt kring diableriserandet utan att kännas som ett "straff".

 

[Recca]

Problemet är alltså att de bor i London och genom att eftersträva diablerie så kommer de få jäkligt mycket problem med Londons kindred. Deras kraft kanske ökar men de kommer bli alltmer hatade och få det allt svårare att påverka Londons andra kindred. Andra vamps kommer försöka döda dem innan de blir dibbade själva för att de ser ju att just de här vampsen dibbar allt de ser av vettig generation. Det kommer potentiellt att vända allt spel upp och ner så att det inte längre handlar om den metaplotten utan om att försöka överleva alla elders som hatar och fruktar dem.

Så, låt dem försöka överleva. När de misslyckats så startar du en ny kampanj, kanske har de insett att det är lättare att spela med de andra vampyrerna än mot dem.

Jag tycker det låter skittrist.

+1

Att skohorna ner spelarna i vad ST upplever är "Den Rätta Vägen" känns lite ogenomtänkt och gammaldags. Det måste gå att lösa detta på ett sätt som både gör det kul för spelarna och samtidigt låter Recca och hennes spelvärld behålla sin integritet. OM det ska gå åt helvete så kan det säkert vara en spännande och eskalerande utveckling men att bara slå ner stora hammaren kan ju kännas trist. Jag skulle istället utse några SLP:s som har anledning att misstänka och motsätta sig RP:s handlande och låta dessa dels undersöka och dels motarbeta RP på mer indirekta plan (angripa deras verksamheter ekonomiskt, ringa polisen om "domestic disturbances" i RP:s hem, hota deras nära och kära etc. Att undersöka detta samt att inse "vem" och "varför" är något som jag skulle tycka var ballt och samtidigt skapa en del respekt kring diableriserandet utan att kännas som ett "straff".

Jag gillar de här förslagen.

 

[Cissi]

Nu har vi ju en SL som faktiskt har uppmuntrat den här formen av spel.
Jag kommer väl ihåg att jag, innan jag valde att dibba så min RP sjönk till gen 6, frågade och blev mer än väl uppmuntrad för att det var coolt.

Om det är ett problem så kan vi ju snacka om det i gruppen och jag kan tänka mig att kliva upp ett steg till gen 7 bara för att hejda hetsen lite, jag kan till och med gå tillbaka till min ursprungs gen om det här handlar om nån form av tävling där jag har blivit målet och alla hetsar för att bli samma gen som mig.

Ett problem är ju just det här att man i det här regelsystemet inte har tillgång till alla färdighetsnivåer om man inte är av en viss gen eller lägre. Och eftersom det ser ut så är det ju väldigt lockande att försöka dibba sig ner i generation.
Om du helt tog bort att man ärver generationen så skulle det sätta tvärstopp för dibbandet. Lovar.

Men konsekvenser...
uteslutande ur klanen.
förbud mot att hävda domän.
utegångsförbud.
tortyr.

Jag vet i alla fall två av de ovanstående som skulle slå mycket, mycket hårt mot min RP och målen hon eftersträvar.

 

[anth]

...eller så låter man bara spelarna få vara så coola som de vill vara utan att behöva "lura" dem? Jag gillar idén med en set up, men bara om spelarna har en god chans att upptäcka den. IMO kan de blir asballt om spelarna inser att de andra vampyrerna är dem på spåren, de kanske har misstankar men saknar bevis, och försöker gillra fällor för dem. Det kan bli en härlig katt-och-råtta lek, särskilt om du kan få spelarna att känna att du försöker utmana dem och skapa spännande situationer snarare än sabotera deras planer.

Jag förstår vad du vill, Rasmus.

Jag vet att ni två har en helt annat synsätt på det här med att döda rollpersoner och att ni inte tycker att det är coolt,
men om en spelare bestämmer att hans rollperson tar upp en pistol och skjuter sig själv i huvudet och sen förväntar sig att spelledaren ska komma på en deus ex machina som gör att rollpersonen överlever...

- är det verkligen coolt att rollpersonen försöker ta livet av sig själv?
(det kanske finns rollspel som bygger på idén att en av rollpersonerna SKA ta livet av sig, så frågan gäller uttrycklligen Vampire)
- och är det verkligen coolt när spelledaren måste använda deus ex machina för att förhindra självmordet?

Ni vet mitt svar (dumhet är inte coolt och ska bestraffas), men jag skulle vilja höra ert.
Och ni får gärna brodera ut svaret lite så att det inte bara blir ett simpelt ja/nej.

 

[Recca]

Nu har vi ju en SL som faktiskt har uppmuntrat den här formen av spel.
Jag kommer väl ihåg att jag, innan jag valde att dibba så min RP sjönk till gen 6, frågade och blev mer än väl uppmuntrad för att det var coolt.

Om det är ett problem så kan vi ju snacka om det i gruppen och jag kan tänka mig att kliva upp ett steg till gen 7 bara för att hejda hetsen lite, jag kan till och med gå tillbaka till min ursprungs gen om det här handlar om nån form av tävling där jag har blivit målet och alla hetsar för att bli samma gen som mig.

Ett problem är ju just det här att man i det här regelsystemet inte har tillgång till alla färdighetsnivåer om man inte är av en viss gen eller lägre. Och eftersom det ser ut så är det ju väldigt lockande att försöka dibba sig ner i generation.
Om du helt tog bort att man ärver generationen så skulle det sätta tvärstopp för dibbandet. Lovar.

Men konsekvenser...
uteslutande ur klanen.
förbud mot att hävda domän.
utegångsförbud.
tortyr.

Jag vet i alla fall två av de ovanstående som skulle slå mycket, mycket hårt mot min RP och målen hon eftersträvar.

Det är alla rimliga och bra konsekvenser.

Jag uppmuntrade dig eftersom jag tyckte att det var coolt för situationen att dibba i det här fallet. Det kändes som en momentan happening som skulle skapa jävligt mycket spel på bekostnad också av så himla mycket ingame. Du dibbade dina skyddslingar, Raphael de Corazons fucking childer. Det är stort. Det är awesome. Klart jag uppmuntrar det. Klart jag belönar det med gen 6.

Men det är ju en annan grej att slentriandibba allt ni hittar av lägre generation...

 

[RasmusL]

...eller så låter man bara spelarna få vara så coola som de vill vara utan att behöva "lura" dem? Jag gillar idén med en set up, men bara om spelarna har en god chans att upptäcka den. IMO kan de blir asballt om spelarna inser att de andra vampyrerna är dem på spåren, de kanske har misstankar men saknar bevis, och försöker gillra fällor för dem. Det kan bli en härlig katt-och-råtta lek, särskilt om du kan få spelarna att känna att du försöker utmana dem och skapa spännande situationer snarare än sabotera deras planer.

Jag förstår vad du vill, Rasmus.

Jag vet att ni två har en helt annat synsätt på det här med att döda rollpersoner och att ni inte tycker att det är coolt,
men om en spelare bestämmer att hans rollperson tar upp en pistol och skjuter sig själv i huvudet och sen förväntar sig att spelledaren ska komma på en deus ex machina som gör att rollpersonen överlever...

- är det verkligen coolt att rollpersonen försöker ta livet av sig själv?
(det kanske finns rollspel som bygger på idén att en av rollpersonerna SKA ta livet av sig, så frågan gäller uttrycklligen Vampire)
- och är det verkligen coolt när spelledaren måste använda deus ex machina för att förhindra självmordet?

Ni vet mitt svar (dumhet är inte coolt och ska bestraffas), men jag skulle vilja höra ert.
Och ni får gärna brodera ut svaret lite så att det inte bara blir ett simpelt ja/nej.

Nu kanske jag är helt fel ute men jag tror inte att spelarna likställde sin handling med att skjuta sig själva i huvudet. Det finns en väldigt viktig skillnad där vars orsak och verkan båda är så uppenbara att jag inte slösar tid på att skriva ner dem här.