Nekromanti [WoD]Homosex/kärlek i rollspel

[Ymir]

Med 'signaturkaraktär' menade jag 'den som klannovellen handlar om och som pryder omslaget på klanboken'.

Hon var antitribu ett bra tag, men jag tror de hittade nån ursäkt att sabbatifiera henne senare när Sabbaten av spelskaparna började betraktas som en fraktion det var okej att porträttera som protagonister ibland.

 

[Recca]

• Homosexuella kvinnor har sex ofta och sensuellt.
• Homosexuella män har sällan sex men desto oftare känslosamma relationer.

 

[Ond bråd död]

Det kanske är vad marknaden vill ha?
Porriga, lesbiska tjejer och bögar som inte stör så mkt. De flesta rollspelare är ju män.

Utanför WoD har jag dock inte sett särskilt mycket homosexuella dock och jag har ingen aning hur Lucitas och Fatimas relation framställs i böckerna.

 

[Cybot]

Utanför WoD har jag dock inte sett särskilt mycket homosexuella dock och jag har ingen aning hur Lucitas och Fatimas relation framställs i böckerna.

Ganska kasst faktiskt. Men Lucita och Fatima blev ganska awesome i den kampanj vi körde när vårt gäng av ganska fräscha vampyrer (inte neonates, men fortfarande inte supererfarna) skulle infiltrera Madrid för att spionera på Sabbat och fastnar mitt i uppgörelsen mellan Lucita, Fatima och Ambrosius Luis Moncada.

Det är inte en avvundsvärd position att hamna i närheten av en uppgörelse där båda parter behärskar episka nivåer av Obtenebration (det typ började med en "oförutsedd solförmörkelse" och sen blev det värre).
Kaoset efteråt var också en något traumatisk händelse för vårat lilla gäng där hela madrid bryter ut i en massiv maktkamp för att fylla gapet. Shovelheads everywhere!

 

[Recca]

Det kanske är vad marknaden vill ha?
Porriga, lesbiska tjejer och bögar som inte stör så mkt. De flesta rollspelare är ju män.

Ja usch va tråkigt om det är så enkelt.

Vore intressant om det var något mer komplext, fanns fler faktorer som bidrog till hur det låg till osv.

Men det är iaf nåt jag måste jobba lite på, måste bli åtminstone en lesbisk relation med djup i min London by Night kampanj. ^^

Lenoir och Bowesley känns för given så den blir det nog inte. Vill ha nåt mer problematiskt.

 

[Cybot]

Lenoir och Bowesley känns för given så den blir det nog inte. Vill ha nåt mer problematiskt.

Kanske en av rollspelarnas vampyrer som får den mindre avundsvärda äran att vara föremålet för både Bowesley och någon annan mycket mäktig vampyrs (som Bowesley ser som rival och hatobjekt) åtrå.

 

[Recca]

Lenoir och Bowesley känns för given så den blir det nog inte. Vill ha nåt mer problematiskt.

Kanske en av rollspelarnas vampyrer som får den mindre avundsvärda äran att vara föremålet för både Bowesley och någon annan mycket mäktig vampyrs (som Bowesley ser som rival och hatobjekt) åtrå.

Blir lite för många kärleksaffärer till den rollpersonen i så fall tyvärr då hon (enda kvinnliga RP'n) är inblandad i nån form av kärleksförbindelse med fem-sex manliga SLP's på en gång. xD Men var en rätt god tanke annars.

 

[Cybot]

Okej. Förslag. Bara för att jag har funderat på det tidigare om det någonsin skulle fungera (även om det är ett totalsjukt crackpairing).

Madame Guil träffar Melinda Galbraith i en showdown för cirka hundra år sedan, men på grund av sin klans svaghet så faller de hopplös för varandra.
Sedan dess har de (Camarillas främste Justicar och Regenten för Sabbat) haft en hemlig kärleksaffär, och nu misstänker de båda att RPs har upptäckt deras hemlighet.

 

[Cissi]

Det kanske är vad marknaden vill ha?
Porriga, lesbiska tjejer och bögar som inte stör så mkt. De flesta rollspelare är ju män.

Ja usch va tråkigt om det är så enkelt.

Vore intressant om det var något mer komplext, fanns fler faktorer som bidrog till hur det låg till osv.

Jag tänker, lite utifrån vad BDG skrev, att det nog har en del att göra med hur vi ser på sex i samhället i stort. Om en manlig spelare spelar en manlig RP som är homosexuell så ses nog det som att han är accepterande och modig. Om samma spelare spelar en kvinnlig kraktär som är homosexuell så blir nog reaktionen snarare att folk tittar lite snett och tycker det blir en så typisk grej som killar gör när de spelar kvinnliga RPs.

Vidare kan det också vara ett uttryck för hur vi ser på sexualiteten. Att i ett förhållande man-kvinna så framställs ofta kvinnan som den kärleksfulle och mannen som den sexuellt drivande. En reaktion på detta kan ju vara att när man parar ihop RPs av samma kön så får de möjlighet att gå emot sin könsroll. Kvinnan/orna kan bli sexuellt drivande, mannen/männen kan bli ömma och kärleksfulla.
Att spela en manlig RP som drivs mycket av sex är ju att spela en stereotyp man i en ostereotyp form och att spela en kvinnlig RP som drivs av sina ömma känslor är ju att spela en stereotyp kvinna i en ostereotyp roll. Det kanske lockar mer att löpa hela linan och vända på settingen lite till.

Men till syvende och sist tror jag ändå, som jag skrev först och för att spinna vidare på OBD, att det handlar om samhällets bild på sex. Och att bilden av två kvinnor är någon form av drömscenario för många män och därför så framställs lesbiska par som ekivoka medan manliga par blir onaturligt asexuella. Tyvärr.

Men det är iaf nåt jag måste jobba lite på, måste bli åtminstone en lesbisk relation med djup i min London by Night kampanj. ^^

Lenoir och Bowesley känns för given så den blir det nog inte. Vill ha nåt mer problematiskt.

Blir lite för många kärleksaffärer till den rollpersonen i så fall tyvärr då hon (enda kvinnliga RP'n) är inblandad i nån form av kärleksförbindelse med fem-sex manliga SLP's på en gång. xD Men var en rätt god tanke annars.

Hm... Du känner ju Trinitys läggning och hennes preferenser. Inser du hur jobbigt det skulle vara för henne om någon av de äldre vampyrdamerna i London plötsligt började visa ett sånt intresse i henne? Skulle hon våga backa för risken av replissarier? Eller skulle replissarierna bli större om hon inte backade?
Bowsley - hatar sin sire som vi ju etablerat inte är särskilt förtjust i Trinity eller De Carabas. Är dessutom lite motståndare till den som Trinity har sina ögon på, Simmons. Heh.
Rory - ser sin chans att leka lite.
Mary Violet(!)- problematiskt på sååå många sätt.
Camille - vad vill ens klan-elder egentligen med en och vad ska Eric säga? För att inte tala om De Carabas!?


Men annars så... Mathews sire och Mathews mamma? Det skulle vara problematiskt, för honom.
En alldeles för inflytelserik vampyr och en random familjemedlem till någon av oss?
Någon och setiten Leonore?

I like att du vill ha med en sån här relation. Jobba vidare på det. vi har ju nu också en väldigt arg sabbathlady i skogen.

 

[Recca]

Ja, ni tror att hon är Sabbath iaf. Men vad ni fått det ifrån är för mig totalt okänt.

Gillade dina förslag på alternativa faktorer. Säkerligen kan flera spela in i varför det ser ut som det gör med homosexuella relationer manligt/kvinnligt.

 

[Ymir]

Blir lite för många kärleksaffärer till den rollpersonen i så fall tyvärr då hon (enda kvinnliga RP'n) är inblandad i nån form av kärleksförbindelse med fem-sex manliga SLP's på en gång. xD Men var en rätt god tanke annars.

Jag tycker det låter awesome. Vilken otroligt saftig, invecklad kärlekshexagon. Det är sånt jag lever för som SL (och vandöda, uråldriga varelser som WoD-vampyrerna borde definitivt ha tid och dekadens nog att odla något sådant).

 

[Mundo]

Allt som Cissi skrev

This.
Grundproblemet är väl att i det samhälle vi lever i nu(vi kan väl för skojs skulle ge det samhället ett namn, kanske patriarkalt?) så ses lesbiskt som någon slags välsignelse till män, vilket ju kan tyckas är lite bisarrt egentligen. Därför är nog lesbisk-stripper-vampyr-ninja-Mary-Sue ett vanligt karaktärskoncept hos de yngre manliga rollspelare som ger sig på chansen att spela en "kvinna".

Det förklarar ju visserligen inte varför böckerna dryper av homomän men lider en klar brist av homokvinnor med undantag som bekräftar regeln. En tanke är att de är rädda för att falla in i kategorin "tråkig-lesbisk-hjältinna-som-sexar-som-fan". Det svåra med situationen är att båda två blir stereotyper på varsitt sätt.
Den känslosamma lesbiska kärleksrelationen blir "typiskt kvinnlig" och den snuskiga kåta lesbiska kärleksrelationen blir stereotyp den också. Kanske därför som dessa författare väljer att undvika dem så mycket?

Vad det gäller det rollspel jag själv spelat så har en liten andel av våra karaktärer varit homosexuella, vare sig det har utspelat sig i WoD eller någon annan miljö. Någon enstaka gång har vi haft en appearance 5 kåt-som-fan-lesbian men det blev utsuckat av resten av gruppen tills det beteendet slutat. Men vi har haft manliga och kvinnliga karaktärer som varit homosexuella och spelat på det. Sexualiteten är ju egentligen inte så intressant om det inte skapar intressanta situationer i min mening.
Det intressanta med homosexualitet i min mening är ju just den förbjudna homosexualiteten, som att spela en bög-polis i Noir till exempel och leva med oron att bli anmäld, dömd för brott etc. Att spela lebb i en utopiskt framtidsvärld där ingen bryr sig om vad man ligger med eller hur man ligger med det är ju inte lika intressant ur ett rollspelsperspektiv.

 

[Recca]

Vettigt inlägg.

Det intressanta med homosexualitet i min mening är ju just den förbjudna homosexualiteten, som att spela en bög-polis i Noir till exempel och leva med oron att bli anmäld, dömd för brott etc. Att spela lebb i en utopiskt framtidsvärld där ingen bryr sig om vad man ligger med eller hur man ligger med det är ju inte lika intressant ur ett rollspelsperspektiv.

Sen så tänkte jag fortsätta på den tråden. I London by Night så spelar vi i viktoriansk era och där kan jag tänka mig att vi ser viss homosexualitet bli något mer giltig, men att den nog är väldigt komprometterad ändå. Kan tänka mig att det bland fattiga speciellt är tabu men att rika klarar sig undan straff, men i viss mån påverkas i sin sociala status. Och förstås på den absoluta samhällstoppen är det ju skandal-nivå. Det är ju också nu som emancipationen för kvinnors rättigheter börkat komma till. Så viss lesbiskhet känns inte omöjlig även bland människor. Och jag kan tänka mig att en hel del mäktiga kvinnliga vampyrer kan tänkas stödja just den strömningen vilket vore coolt. Vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga där så det får jag fundera på lite mer.

Fråga: Hur är det med glädjehus i syndiga Londons baksida, East End? Finns det glädjepojkar för rika gentlemän; kan tänka mig ganska unga sådana för att upprätthålla den ofta alltmer dekadenta livstilen Londons societet för.

 

[Vimes]

Och förstås på den absoluta samhällstoppen är det ju skandal-nivå. Det är ju också nu som emancipationen för kvinnors rättigheter börkat komma till. Så viss lesbiskhet känns inte omöjlig även bland människor.

Jag tror du kan hitta massor av exempel på detta för den här perioden. Grejen är, tror jag, att kvinnlig homosexualitet inte syntes. Det var liksom en ickefråga, men om man tittar på brevstilen bland högborgerlighetens kvinnor under slutet av 1800-talet finns det uppenbart homoerotiska drag, även om alla kanske inte flatade på riktigt så att säga. Jag tror alltså att kvinnlig homosexualitet skulle kunna passera utan att någon lade märke till den så länge den inte agerades ut helt öppet. Men det var till exempel inget konstigt för väninnor att bo tillsammans och visa varandra ömhet öppet och så (tröskeln för var ömhet uppfattades som sexuell tror jag var ganska hög). Så, jag tror det var ganska lätt att vara flata under slutet av 1800-talet. Eller, inte svårare än för någon annan ogift kvinna.

 

[Cybot]

Fråga: Hur är det med glädjehus i syndiga Londons baksida, East End? Finns det glädjepojkar för rika gentlemän; kan tänka mig ganska unga sådana för att upprätthålla den ofta alltmer dekadenta livstilen Londons societet för.

Cleveland Street Scandal

Cleveland Street låg, som alla högklassiga Victorianska bordeller (och de var många!) i West End.

Vill du verkligen gå ner dig i manlig prostitution i victorianska london så finns det bara en bok som gäller. The Sins of the Cities of the Plain, en bok som handlar om Jack Saul, en s.k. Mary Ann (dvs, ung manlig prostituerad) i fiktionaliserad version av London. Publicerad 1881.

Om du vill läsa en modernare vetenskaplig analys så gäller snarare "Sodom on the Thames" av Morris B.Kaplan som dock bara finns på ett fåtal bibliotek i Sverige.

 

[Recca]

Fråga: Hur är det med glädjehus i syndiga Londons baksida, East End? Finns det glädjepojkar för rika gentlemän; kan tänka mig ganska unga sådana för att upprätthålla den ofta alltmer dekadenta livstilen Londons societet för.

Cleveland Street Scandal

Cleveland Street låg, som alla högklassiga Victorianska bordeller (och de var många!) i West End.

Vill du verkligen gå ner dig i manlig prostitution i victorianska london så finns det bara en bok som gäller. The Sins of the Cities of the Plain, en bok som handlar om Jack Saul, en s.k. Mary Ann (dvs, ung manlig prostituerad) i fiktionaliserad version av London. Publicerad 1881.

Om du vill läsa en modernare vetenskaplig analys så gäller snarare "Sodom on the Thames" av Morris B.Kaplan som dock bara finns på ett fåtal bibliotek i Sverige.

Tyvärr så känner jag inte riktigt att jag hinner läsa dessa, fast de säkert är superintressanta. Jag behöver bara specifikt information till mitt rollspel. Men det har jag ju fått litegrann nu av dig och Vimsy. Jag behöver inga källor rabblade utan bara något som känns legitimt, vilket Vimsy klarar och du med bravur. ^^

 

[Cybot]

Tyvärr så känner jag inte riktigt att jag hinner läsa dessa, fast de säkert är superintressanta. Jag behöver bara specifikt information till mitt rollspel. Men det har jag ju fått litegrann nu av dig och Vimsy. Jag behöver inga källor rabblade utan bara något som känns legitimt, vilket Vimsy klarar och du med bravur. ^^

Tja. Det grundläggande var väl:

1. Smeknamnet på manliga prostituerade var Mary-Anns eller efter 1889 "Telegraph boys" (pga skandalen).
2. Det var framför allt yngre män som var prostituerade (det gällde också för kvinnor för den delen med en debut i 12 till 14-års åldern vilket är ganska osmakligt. Laglig ålder på den tiden var 13).
3. Det var hyggligt utbrett. Det fanns till och med en grupp av antik-inspirerade män (s.k. Uranians) som försökte efterlikna det grekiska pederastidealet.
4. Priset varierade mellan några shillings och upp till 5-6 pund (vilket var en hejjädrans massa pengar på den tiden, årslönen låg på 55-70 pund för en kvalificerad arbetare).
5. West End var stället för högklassiga bordeller. Det var vanligtvis inte så lång bort till bordellerna från de områden de servade. Att bordellerna flyttade till låginkomstområden var inte riktigt en grej förrän efter första världskriget.

 

[Cissi]

Tyvärr så känner jag inte riktigt att jag hinner läsa dessa, fast de säkert är superintressanta. Jag behöver bara specifikt information till mitt rollspel. Men det har jag ju fått litegrann nu av dig och Vimsy. Jag behöver inga källor rabblade utan bara något som känns legitimt, vilket Vimsy klarar och du med bravur. ^^

Tja. Det grundläggande var väl:

1. Smeknamnet på manliga prostituerade var Mary-Anns eller efter 1889 "Telegraph boys" (pga skandalen).
2. Det var framför allt yngre män som var prostituerade (det gällde också för kvinnor för den delen med en debut i 12 till 14-års åldern vilket är ganska osmakligt. Laglig ålder på den tiden var 13).
3. Det var hyggligt utbrett. Det fanns till och med en grupp av antik-inspirerade män (s.k. Uranians) som försökte efterlikna det grekiska pederastidealet.
4. Priset varierade mellan några shillings och upp till 5-6 pund (vilket var en hejjädrans massa pengar på den tiden, årslönen låg på 55-70 pund för en kvalificerad arbetare).
5. West End var stället för högklassiga bordeller. Det var vanligtvis inte så lång bort till bordellerna från de områden de servade. Att bordellerna flyttade till låginkomstområden var inte riktigt en grej förrän efter första världskriget.

Det som också är lite intressant med just det här är att det var kvinnorna som dömde de prostituerade, inte männnen. Visst en gentleman skulle ju inte (öppet) umgås med prostituerade, varken män eller kvinnor, men de som hårdast dömde de prostituerade var ju kvinnorna.
Och den prostitution som fanns i East End var på gatan, inte inne på bordeller. Den verksamheten skyddades av de rikas flärd, för vilken adelsman vill visa sig i sin droska i East End några kvällar i veckan?
Det var lite OT iofs.

Men överhuvudtaget så har ju sex i västvärlden väldigt länge setts som något som män gör med kvinnor och med andra män. Kvinnor har varit asexuella varelser och då de inte idkar sex så kan de ju inte heller ha förbjudna sexuella relationer. Jag tror till och med att bibeln säger: Du skall inte ligga med en man som han vore en kvinna.
Men den nämner inte om huruvida du får ligga med en kvinna som om hon vore en man. På något sätt så upplever jag att det funnits en känsla i samhället att eftersom bara män har sex så är det bara män som kan ha förbjudna och homosexuella relationer.

Det förbjudna för kvinnan var istället om hon, gud förbjude, låg med någon annan än sin man. För då hade hon blivit tagen av en annan man. Men om en kvinna träffar en annan kvinna så är det ingen som höjer ett ögonbryn för två kvinnor umgås bara, de har inte sex. För det vet ju alla att kvinnor har inte sex, de har man sex MED.

Och detta hänger nog kvar lite. Oavsett om vi erkänner det eller inte, och har gjort att lesbiskt sex och sådana relationer inte varit särskilt uppmärksammade, för de har aldrig varit särskilt uppmärksammade utifrån att de inte funnits(!).

 

[Recca]

Jag har läst lite sådana teorier innan, fast kommer inte riktigt på vart. Feministisk litteratur såklart men som sagt, vet inte vart. Jättebra inlägg iaf.

 

[KamiFisk]

Startinläggs svar.
Brukar nog bero på hur gammal vampyren i fråga är. Jag har fått för mig att ju äldre man blir i vampyrvärlden så bryr man sig mindre och mindre om kön.