I lördags spelade jag svart av kval på rollspelsdagen som Northern Lights med flera anordnade på studiefrämjandet i Linköping. Det blev väldigt lyckat, enligt mig. Framförallt insåg jag hur intensivt och tillfredställande det känns att gotta sig åt hemskheter, otäcka sådana som drabbar en själv och som man orsakar andra (i spelet). Att ställas till svars för jobbigheter av olika slag, utsätta andra eller låta sig utsättas för obehagligheter. Det är väldigt kul, helt enkelt.
Det slog mig att Vampire the Masquerade, såsom jag spelat och spellett det hittills känns vanilla i jämförelse. Jag tänkte diskutera det. Jag vill ju att världen ska kännas lite otäck. Realistiskt otäck. Rollpersonerna och demigenom spelarna kan ha glädje av att ställas öga mot öga med settingens skrupellösa hemskheter.
Jag har några tankar redan förstås:
1. Detaljer - att beskriva hemska detaljer kan öka känslan av obehag, att få folk att skruva på sig lite när de ställs öga mot öga mot konsekvenserna av sina eller andras handlingar. Men det är förstås viktigt på nåt plan att inte grotta ned oss helt i sådant, smakfullhet helt enkelt.
2. Perverterade personligheter tillåts uttryck - SLP's har ofta quirks som är direkt obehagliga, men att spela ut dessa ogenerat är svårt, särskilt i de fall då där existerar någon form av negativ värdering kring personligheter av den typen, vilket det ju gör i viktorianska england.
3. Våga ta ut svängarna. Jag kan uppleva att jag inte riktigt vågar ta upp sånt som är väldigt politiskt inkorrekt att just ha med i rollspel (som jag upplever det) - jag tänker på våldtäkt, misshandel i relationer, övergrepp på unga. Sånt är otäckt men det är också extremt realistiskt att det sker och om det inte tillåts ske så förlorar ju världen som realistisk setting på det.
4. Normbrytande organisationer - Det faktum att det i det samhälle jag spelleder finns "gentlemen clubs" kan jag absolut utnyttja bättre för att lyfta fram otäcka världsåskådningar som iom gemenskapen på sådana här klubbar ges moraliska stöttepelare som medlemmarna kan luta sig på. Jag tänker på rasism, och synen på fattiga och kvinnor.
5. Provokationer - jag tänker mig att det i ett samhälle som så radikalt och ohämmat blottlägger sin dekadenta själ, kommer springa upp motstånd på olika sätt. Våld mot våld... Ett sorts hot som ligger onämnt i luften.
Tips på att uppnå det jag eftersöker mottages tacksamt. Även tips på andra saker jag kan tänka på som spelledare i en mörk setting.
Det slog mig att Vampire the Masquerade, såsom jag spelat och spellett det hittills känns vanilla i jämförelse. Jag tänkte diskutera det. Jag vill ju att världen ska kännas lite otäck. Realistiskt otäck. Rollpersonerna och demigenom spelarna kan ha glädje av att ställas öga mot öga med settingens skrupellösa hemskheter.
Jag har några tankar redan förstås:
1. Detaljer - att beskriva hemska detaljer kan öka känslan av obehag, att få folk att skruva på sig lite när de ställs öga mot öga mot konsekvenserna av sina eller andras handlingar. Men det är förstås viktigt på nåt plan att inte grotta ned oss helt i sådant, smakfullhet helt enkelt.
2. Perverterade personligheter tillåts uttryck - SLP's har ofta quirks som är direkt obehagliga, men att spela ut dessa ogenerat är svårt, särskilt i de fall då där existerar någon form av negativ värdering kring personligheter av den typen, vilket det ju gör i viktorianska england.
3. Våga ta ut svängarna. Jag kan uppleva att jag inte riktigt vågar ta upp sånt som är väldigt politiskt inkorrekt att just ha med i rollspel (som jag upplever det) - jag tänker på våldtäkt, misshandel i relationer, övergrepp på unga. Sånt är otäckt men det är också extremt realistiskt att det sker och om det inte tillåts ske så förlorar ju världen som realistisk setting på det.
4. Normbrytande organisationer - Det faktum att det i det samhälle jag spelleder finns "gentlemen clubs" kan jag absolut utnyttja bättre för att lyfta fram otäcka världsåskådningar som iom gemenskapen på sådana här klubbar ges moraliska stöttepelare som medlemmarna kan luta sig på. Jag tänker på rasism, och synen på fattiga och kvinnor.
5. Provokationer - jag tänker mig att det i ett samhälle som så radikalt och ohämmat blottlägger sin dekadenta själ, kommer springa upp motstånd på olika sätt. Våld mot våld... Ett sorts hot som ligger onämnt i luften.
Tips på att uppnå det jag eftersöker mottages tacksamt. Även tips på andra saker jag kan tänka på som spelledare i en mörk setting.