Den senaste tiden har jag läst fyra ganska olika böcker, som följer nedan:
"The Manuscript found in Saragossa" av Jan Potocki. Läsetips från den ockult bevandrade frontfiguren Nergal i briljanta polska hårdrocksbandet
Behemoth. Författaren Potocki var polsk greve, född 1761, verksam som militär, vida berest reseskildrare och politisk intrigmakare. 1812, då han var i femtioårsåldern, drog han sig undan till sitt gods i de nuvarande gränstrakterna av Ukraina och Moldavien, där han under djup depression författade sin stora roman. Han tog livet av sig tre år senare, och fast att det ska nämnas att händelsen är omtvistad så påstås det att han var övertygad om han höll på att förvandlas till varulv, så han smälte ner silver till en pistolkula, lät byprästen välsigna kulan och sköt sig sedan i huvudet. Oavsett sanningshalten finns det ju knappast mer intressanta författare!
Romanen inleds med att den unge officeren Alphonse år 1739 befinner sig på resa genom Spanien, i syfte att ansluta till sitt regemente som väntar i Madrid. Vid ett vägskäl i vildmarken varnas han av en värdshusvärd från att välja den snabbaste rutten genom bergslandet, eftersom den är hemsökt av demoner. Den unge officeren lyssnar inte till varningen och mycket snart är han fångad i en "Groundhog Day"-liknande tillvaro som aldrig tar slut med diverse mardrömmar och äventyr.
Det är ingen linjär berättelse utan en slags europeisk "Tusen och en natt", alltså en samling varierade mini-noveller som berättas i jagform av den stora mängd karaktärer som Alphonse stiftar bekantskap med, från förföriska vackra damer som troligtvis är spöken till diverse rövare, vagabonder och ockultister som av olika anledningar också befinner sig i bergsområdet.
Det är stundtals ganska krävande och arbetsam läsning, 600 sidor av ockulta sagor med ständigt skiftande huvudperson och komplext pausade och sedan återkommande berättelser från ett stort persongalleri. Jag fann det enklast att bara avverka några kapitel i taget för att sedan ägna mig åt annat läsande, vilket fungerar utmärkt på grund av upplägget som episk sagobok. För att vara skriven i början av 1800-talet tyckte jag att den var förvånansvärt erotisk (dock inte explicit, utan gammeldags "klipp till ny scen") och okristlig, vilket jag förmodar är anledningen till dess status som kultbok.
"God Is Not Great - How Religion Poisons Everything" av Christohoper Hitchens. Skoningslös avhandling av världsreligionernas historia, både uråldrig och modern, som jag länge haft för avsikt att läsa eftersom den dessvärre avlidne Hitchens varit en favorit bland debattörer och nyhetsskribenter. Extremt läsvärd bok, som borde vara obligatorisk för alla som skolbok i Religion på högstadiet. Hitchens är charmant, elegant och givetvis mycket intelligent (fast det tycker man kanske inte om man är troende eller det minsta förlåtande mot religiositet...) Det här är en bok som jag förmodligen kommer återvända till!
"The Mists of Avalon" av Marion Zimmer Bradley. En väl tilltagen tegelsten till roman på 1000 sidor i pocket, som är en omarbetning av den klassiska Kung Arthur-sagan, helt och hållet berättad ur kvinnornas perspektiv. Det är alltså Guinevere, Morgana le Fay och ett antal övriga damer som är huvudpersonerna och det är genom deras ögon och upplevelser man får ta del av Kung Arthur-myten. Det är en smart setting i gränslandet mellan historia och fantasy, lite i stil med filmen "King Arthur" från 2004, där England befinner sig i övergångsstadiet mellan att vara romersk provins och egen medeltida nation. Det är också i allra högsta grad en religionshistorisk skildring, där den anti-sexuella och tyranniska kristendomen börjar tränga undan den gamla magiska naturreligionen som företräds av (visserligen också tämligen tyranniska) druider och besvärjerskor.
Den här romanen har nämnts som en av George RR Martins stora influenser till hans mycket berömda fantasyserie, och jag ser onekligen likheterna vad gäller sexuella hovintriger och starka kvinnliga medeltidskaraktärer. Dock inte lika slående likheter som i
Tad Williams "Memory, Sorrow and Thorne".
"Call for the Dead" av John le Carré. Efter att jag läste om Jan Guillous Hamilton-serie förra året fick jag en häftig lust att läsa fler gamla spionromaner, och köpte hem första halvan av George Smiley-serien om det brittiska spioneriet under kalla kriget. Call for the Dead är den första boken i serien, en kort och behändig liten sak på endast 150 sidor, först utgiven 1961. Eftersom jag minns Tomas Alfredsons filmatisering av den femte boken "Tinker, Tailor, Solider, Spy" som jävligt snårig och klurig att hänga med i väntade jag mig en oerhört komplex och svårläst intrig, men i denna första berättelsen är det en ganska rak och i slutändan simpel mordgåta som kretsar kring det engelska utrikesdepartementet. Jag fick definitivt mersmak, och efter några böcker med mer riddarfantasy som jag har liggande blir det till att med fröjd och stor underhållning återvända till det tidiga 60-talets spionintriger!