WRNU:s filmklubb 2021 v35

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v35 2021 – #452 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Gamiel]

Baahubali: The Beginning
Denna Tollywood rulle kan nog best beskrivas som en dramatisk indisk fantasy, wuxia action, där delar av historien görs genom sångnummer. Den försöker inte vara realistisk o har flertalet scener där man i praktiken inte försöker dölja att det är kulisser o konstgräs. Den handlar om den naturligt herculiska Sivudu som vi introduceras till som baby beskyddad av en av de hårdaste nanorna jag har sätt innan han adopteras av ledaren för en stam/by/sådant (filmen gjorde det inte klart) som bor nedanför ett gigantiskt vattenfall, från vars topp Sivudu ursprungligen kom ifrån. Första delen av filmen handlar om hur han försöker ta sig upp till toppen av vattenfallet (till sin adoptivmors förfasa), sedan när han kommit upp till toppen förälskar han sig i en rebeltjej som försöker frita drottningen, över kungariket han nu befinner sig i, från tyrannen som har tagit över. Det blir sedan än mer grejer som händer.

Jag rekomederar den starkt. Finns att låna på biblan i Stockholm om man bor i närområdet.


(tekniskt sett redan postad i V33 tråden men kändes mer passande här).

 

[Bolongo]

Jag gick och såg Shang-chi på IMAX.

Den får en rätt stark 4a (av 5) från mig.

Finns inte så mycket att säga egentligen. Allting är väldigt professionellt, skådisarna är bra, fajterna är mestadels bra.
Det mest uppfriskande med berättelsen är att den är rätt så fristående (än så länge) från resten av MCU-mytosen.

Min enda riktiga kritik är att jag inte känner särskilt starkt för karaktärerna. Jag menar inte att de är osympatiska, jag hurrar fortfarande för hjältarna och så. Jag menar bara att när karaktärer som Black Widow eller Iron Man dog fällde jag en tår, och det finns ingen i denna film som förtjänat den statusen. Ännu. De kanske växer i framtiden.

 

[krank]

Jag gick på bio idag, tillsammans med ett par kollegor från jobbet, och såg Shang-Chi and the legend of the ten rings.

Jag tyckte att den var riktigt, riktigt bra. Först och främst gillar jag verkligen kemin mellan Simu Liu och Awkwafina (Shang-Chi och Kate). Jag köper dem 100% som platoniska kompisar som tjafsar, har jargong och gör dumheter ihop. Also: creds som fan för att de inte gjorde deras relation till en jävla kärleksgrej i slutet.

Slagsmålsscenerna var apsnygga och lättlästa. Trots väldigt hög hastighet och i mina otränade ögon väldigt avancerad koreografi så var det alltid lätt att följa med i slagsmålen, och lätt att imponeras.

Specialeffekterna var magnifika. Framför allt i den obligatoriska CGI-fighten i slutet (det är en Marvelfilm, jag tänker inte låtsas som att det är en spoiler att det är en stor CGI-fight i slutet).

Hanteringen av karaktärerna var riktigt bra. Givet att skurken här började som jävla Fu Manchu och huvudpersonen som en kalkering av Bruce Lee så var det här befriande mänskligt och vettigt. Filmen verkar också fått beröm från folk som har bättre koll än mig när det gäller att hålla sig borta från asiatiska karikatyrer och stereotyper. Bra.

Skurken var överlag en mycket positiv överraskning. Väldigt mänsklig, begriplig, rentav stundtals sympatisk. Sånt gillar jag.

Jag gillar referenserna till resten av MCU. Roligast var absolut att plötsligt se Abomination, som vi senast såg i den allra första Marvelfilmen – Hulkfilmen med Edward Norton. Jag läste nyss att de till och med använde samma skådis. Kudos! Snygg referens som var kul för oss veteraner men som det nog inte gjorde så mycket att man missade. Kul att se Wong igen såklart, och Trevor Slattery.

Jag gillade den en hel del, och hade genomgående väldigt roligt. Jag behöver inte nödvändigtvis se den igen i morgon, dock. Tror jag.

BETYG: 4+/5

 

[Henke]

Under veckan har jag sett ännu en Bond-film. Denna gången blev det Moonraker från 1979.
Även denna var en av de första Bond-filmer jag såg och som jag då, med snäva referensramar inom film, tyckte var jättebra och spännande.
Såhär nästan 40 år senare så är bilden en annan...
Det finns vissa sekvenser i filmen som fortfarande är minnesvärda. Armbandsuret som skjuter giftpilar, Fallskärmshopp utan fallskärm, Knivkastaren i begravningsbåten och antagonistens plan att bygga en Noaks rymdark och avliva resten av mänskligheten är alla helt i sin ordning. Utöver det tycker jag berättelsen haltar, en del. Det känns som att delarna inte riktigt hänger ihop. Jaws romans med en Pippi Långstrump-friserad blondin som i slutändan gör att han räddar dagen. Bond rälsas genom regnskogen och hamnar i en trappstegspyramid med alfa-honor som givetvis försöker ha ihjäl honom. Duvskytteincidenten där Bond "missar". Den patetiska laserstriden mellan rymdsoldater. Det blir i slutändan som mest en handfull coola scener som hade passat bättre som gjort sig bättre som ett montage.

Alla scener är dock långt ifrån coola. Det mesta som sker i rymdmiljön är effektmässigt pinsamt, vilket såklart inte är så konstigt med tanke på filmens ålder, men det känns ändå dåligt jämfört med samtida Bondfilmer där både den föregående (Älskade Spion) och nästkommande (Ur dödlig synvinkel) är klart bättre.

 

[Feuflux]

Jag har sett Warcraft: the beginning (dvs någon trodde det skulle bli en uppföljare?) från 2016.

Tänkt dig att en 20-åring får göra en film med 100 miljoner dollar i budget med enda merit att ha spelat Warcraft 2 och ha läst en kvällskurs i filmvetenskap. Typ så. Var jag taskig nu?

Är man ett jättefan av Azeroth och dess invånare finns det kanske någon poäng att titta på det här, men det var slöseri med tid för min del.

 

[Gamiel]

Event Horizon (1997)
En rymdskräckis med mycket stämning och imponerande sceneri men inte den bästa historien, sceneriet (om stämningsfullt) känns många gånger opassande för vad det ska vara (dark deko design med mycket fernissat känns opassande för något som ska vara ett vetenskapligt testskepp), karaktärerna som ska vara tränad räddningspersonal känns alldeles för nerviga/ostoiska redan från start, och filmskaparna verkar glömt bort att om rymdskeppet är på en nivå i en atmosfär som är låg nog för moln (även om det är en fråga om de högsta molnen) så borde nog gravitation vara något noterbart. Också, noterbara delar av dataeffekterna har inte åldrats bra.

Jag förlorade nog lite av upplevelsen för att jag hade hört en summering av vad filmen handlade om så jag viste vad som väntades för flera av grejerna (även om själva slutet inte nämndes då, så det var intressant o se hur det artade sig).

Tror att man kan beskriva den här som en gotisk hemsökt hus skräckis, men huset är ett rymdskepp och spöket är cenobiterna från Hellraiser.

Om du ska spela rymdskräck så är den här filmen nog något man bör se, och dess sceneri passar bra som inspiration för mörka deco spel (ex. NOIR). Den är nog också bra inspiration för KULT eller om någon vill köra ett MUTANT: RYMD spel.

The Good Friends of Jackson Elias hade en episod om filmen med diskussion om vad man kan ta från den för rollspel Event Horizon - Blasphemous Tomes

Jag har sett Warcraft: the beginning (dvs någon trodde det skulle bli en uppföljare?) från 2016.

Tror det kan vara en referens till att historien handlar om det som sker i första WarCraft spelet, alltså början av WarCraft.
Den ska ha gått rickigt bra i Kina, om jag har förstått rätt, så jag är lite förvånad att den inte har fåt en uppföljare än.

 

[Max Raven]

Mitt projekt att se alla av Tohos Godzilla-filmer fortsätter. Efter Son of Godzilla så var nästa film Destroy all Monsters.

Kaiju och strålpistoler. Någon har kört Godzilla-filmer och pulp-SF i en mixer.

Det är 1900-talets slut. Alla monster är samlade på Monster Island där de stoppas från att fly och ses efter av forskare/skötare. Månresor har också blivit rutin.

Friden ruckas när Monster Island-stationen attackeras och monstren släpps lös på världen. Det enda hoppet står till rymdskeppskapten Yamabe som får undersöka vad som hänt forskarna.

Vill du ha en massa monster är det här nog bland de bästa filmerna i serien - de till och med tryckt in ett gäng som strikt taget är överflödiga (en T-Rex-kaiju? ja varför inte). Alla ser inte fantastiska ut, men jag har sett sämre specialeffekter och det är en del laser-skjutande. Gillar du rymdskepp och tefat i 60-tals-SF-format också? Då finns här något för dig.

 

[Max Raven]

Jag såg också All Monsters Attack

Godzilla lär dig att stå upp för dig själv

Ichiros föräldrar jobbar hela tiden, så han får klara sig själv. Han blir mobbad av en annan pojke ("Gabara") och drömmer sig bort till Monsterön, där han är kompis med Minizilla (Godzillas barn) som fostrar honom. Samtidigt har skurkar begått ett rån och jagas av polisen. Om man sett Neverending Story eller Last Action Hero känner man kanske igen en del av dragen här. Det här ses som en av de sämsta Godzilla-filmerna. Jag förstår varför, men:

1. Det här är en fungerande barn-/familjefilm
2. Den är bara strax över en timme lång
3. Den är uppenbarligen skapad som ett sätt att introducera Godzilla-filmerna (som det 10 stycken av) till barn, 1969, vilket är innan VHS fanns. Man ska kröka barnen i tid...

Så om man är japanskt barn 1969 - 197X så är man målgruppen. Om man är ute efter att se Godzilla och har sett de andra filmerna kan man dock stå över utan någon större förlust - det finns en del nytt material, berättandet är rätt tajt, striderna är inte utdragna som i vissa filmer - men väldigt mycket är återanvänt material, och det är ganska barnanpassat (Godzilla sliter armarna av Ebira i Godzilla vs Ebira, det är bortklippt ur filmen).

Japanska ursprungspostern är fantastisk f ö:

 

[Max Raven]

Det blev tre filmer på lördagen utöver All Monsters Attack.

Jag såg också Godzilla vs Hedorah (1971)

Beneath the toxic waves in Tokyo Bay, Hedorah lies dreaming

1: Bästa Showa-Godzillafilmen. Jag kan möjligen ändra mig med senare filmer, men jag tvivlar.
2: Möjligen var det en del droger involverade. Den bra sorten.

Forskare undersöker muterad/miljöförstörd fisk, stöter på varelse som är miljöförstörelse personifierad. Den lever på (och är skapad av) utsläpp - tungmetaller, skorstensrök, allt möjligt - och sprider rutinmässigt svavelsyra runt sig (och värre saker). Forskaren märker att den verkar bestå av metaller och verkar kunna växa i oändlighet - så länge det finns utsläpp att nära den. Namnet är givetvis baserat på utsläpp - för ordvitsöversättning skulle Storslam eller Storslemmet fungera.

Miljöförstöring är ett ständigt tema i den här filmen. Det börjar med filmsekvenser av utsläpp i hav och en sång om att världen är förstörd, fortsätter med vanställda fiskar och på den vägen är det. De är inte ett dugg subtila. Jag var inte född då, så jag har dålig koll på vad som var i zeitgeist, men det här var efter Minamata-sjukan (orsakat av kvicksilverförgiftning) och 1960-talets tillväxt av miljörörelsen - Silent Spring kom 1962.

Estetiskt känns det här mer 70-tal. Många Showa-Godzilla-filmer verkar ofta försöka med någon form av tidlös ton och det brukar vara rätt daterat på ett vagt olustigt sätt- det är rätt skönt med en film där de gick all in istället för att försöka skrubba bort när filmen utspelar sig. Monsterdesignen är cool - Hedora är i princip en slags nanomaskin-svärm eller vad jag ser som en superstor Shoggoth, och de utnyttjar det för att göra monsterattackerna och striderna intressanta. De är också smarta med monsterstriderna och har många i mörkare miljöer, vilket ser bättre ut.

Filmen varierar också sig med bland annat tecknade bitar som dyker upp. Udda när de inträffar men utan dem skulle filmen inte skiljt sig lika mycket från andra Godzilla-filmer.

De har också gjort monsterstriderna rätt bra - Godzilla och Hedorah gör skada mot varandra (mest Hedorah mot Godzilla) på ett sätt som har mer tyngd än många Showa-filmer där Godzilla tar blixt mot magen och skakar av sig det direkt. Hedorah är ett ganska otrevligt monster.

Vad gäller handlingen så är det positivt att ingen utomjordisk plan är involverad den här gången - det spekuleras att Hedorah är en utomjordisk livsform eftersom den är så bisarr, men det är tydligt att monstret, precis som Godzilla, är människans fel. Monstret interagerar också med människosamhället mer än att det river en bunte hus, på ett sätt som förankrar det som ett hot mot dem - vi ser människor hotas, skadas och dödas av Hedorah. Och det är mänsklighetens egna fel.

Lovecraftianskt utsläppsmonster, helt enkelt bäst.

 

[Max Raven]

Godzilla vs Gigan

I vilken rymdmonstret har sågbladsmage

Människor springer in i konspiration som ämnar utplåna Godzilla och ta över världen. Ja, det är utomjordingar med monster-kontroll-maskiner. Igen. Det ser inte dåligt ut som så, men det ser inte fantastiskt ut heller. Actionscenerna är väldigt utdragna, igen, på sättet "monster anfaller varandra och gör ingen skada i 20 minuter" och till råga på allt återanvänder de stridsscener från tidigare filmer. Jag är dockfortfarande road av att se scenen med stridsvagnar som rullar mot monstren dock. Utomjordingarnas motivation är inte dålig i sig, men någon behöver sluta tappa fjärrkontrollen till monstren så de får göra något av egen bevåg någon gång. Det känns också som trist manusskrivande att ha scener där monstren långsamt simmar till räddning ett antal gånger. Det här typen av film där monstren och människor har minimalt antal berörningspunkter - ja, människohandlingen hänger samman men monstren och icke-monstren påverkar knappt varandra (utöver utomjordingarnas mind control-grepp). Skådespelarna är det inget fel på, även om de inte får mycket utrymme att agera på så gör de bra jobb när de kan - och efter en del träiga skådisar utan personkemi är det rätt trevligt.

I korthet är det i vissa fall bättre genomfört än vissa Godzillafilmer med exakt samma handling. Men det har varit så många filmer med den här specifika kryckan att jag önskar någon hade uppfunnit kaijudunderhonung så jag slapp den.

Som sidospår: Godzilla och Anguirus pratar i små pratbubbler ett par gånger - lite sött. Jag gillar det inte men det är variation.

 

[Max Raven]

Och till slut: Godzilla vs Megalon (1973)

Jag skyller på von Däniken utan att han egentligen förtjänat det

Atombombstest sabbar jordytan, arga jordinvånare snor robot och släpper lös jätteskalbagge.

Så vi har:

1. En högteknologisk faktion som inte tillhör människoländerna - check
2. Som infiltrerar samhället (för att sno McGuffin den här gången) - check
3. De vill utplåna mänskligheten - check
4. De har ett eget jättemonster - check

Var skiljer de sig då?

1. De är en uråldrig mänsklig civilisation - Mu och Lemuria omnämns (och Påskön, vars huvuden var större mysterie på den här tiden IIRC)
2. De kommer från inuti jorden
3. Deras motivation är rätt vettig - mänskligheten spränger atombomber som förstör deras värld

Det här är en film som blir sämre mot sista tredjedelen - egentligen är allt löst och utgången given redan i akt 2 och akt 3 är bara monster som pucklar på varandra lite för länge (simmande Godzilla återkommer i den här filmen). Hade de haft modet att döda av Jet Jaguar hade filmen fått lite gravitas - men det är helt omöjligt för eran, inte ens skurkmonstren dör om de inte är extremt frustrerande att göra kostymer och specialeffekter för* väldigt ointressanta. För att spoila lite: Jet Jaguar hoppar hjältemodigt in för att fördröja Megalon så att Godzilla hinner dyka upp. Gott så. Roboten skyddar ett helt... tomt... fält. Och där pös det dramatiska ur situationen. Det finns inget att skydda, det finns inget för skurkmonstren att riva som de inte redan rivit. Det är inte ens några intressanta detaljer på stridsplatsen - militären har bestämt sig ta kaffe och låta Godzilla sköta det, och det finns ingen civilbefolkning utöver de tre mänskliga protagonisterna som tittar på från en säker bergstopp.

Lite stridskllipp är återanvända från tidigare filmer. Det tar mig inte alls emot att säga att de borde klippt i striderna och helst haft strider med människor som riskeras - Godzilla vs Hedorah har med människor som potentiella offer (och som gör saker) i princip i varje kaijustrid, och det gäller till och med den kontraktuellt obligatoriska striden-på-fältet så miniatyrmakarna inte jobbade ihjäl sig. Ska det verkligen vara så svårt att introducera stakes och push/pull? Ni hade med det här i förra filmen ni gjorde, för bövelen.

*Efter att ha läst en del om det här så verkar det som att de gjorde specialeffekter och kostymer från noll för varje ny film. Jag skulle förstå om man inte behöll något i 10 år men många filmer gick det knappt mer än ett år mellan. Så om kvalitén på specialeffekterna och kostymer svajar så är det inte bara blandningen av dockor, stop motion och dräkt som orsakar det.

 

[Khan]

Event Horizon (1997)
En rymdskräckis med mycket stämning och imponerande sceneri men inte den bästa historien, sceneriet (om stämningsfullt) känns många gånger opassande för vad det ska vara (dark deko design med mycket fernissat känns opassande för något som ska vara ett vetenskapligt testskepp), karaktärerna som ska vara tränad räddningspersonal känns alldeles för nerviga/ostoiska redan från start, och filmskaparna verkar glömt bort att om rymdskeppet är på en nivå i en atmosfär som är låg nog för moln (även om det är en fråga om de högsta molnen) så borde nog gravitation vara något noterbart. Också, noterbara delar av dataeffekterna har inte åldrats bra.

Jag förlorade nog lite av upplevelsen för att jag hade hört en summering av vad filmen handlade om så jag viste vad som väntades för flera av grejerna (även om själva slutet inte nämndes då, så det var intressant o se hur det artade sig).

Tror att man kan beskriva den här som en gotisk hemsökt hus skräckis, men huset är ett rymdskepp.

Om du ska spela rymdskräck så är den här filmen nog något man bör se, och dess sceneri passar bra som inspiration för mörka deco spel (ex. NOIR). Den är nog också bra inspiration för KULT eller om någon vill köra ett MUTANT: RYMD spel.

The Good Friends of Jackson Elias hade en episod om filmen med diskussion om vad man kan ta från den för rollspel Event Horizon - Blasphemous Tomes


Tror det kan vara en referens till att historien handlar om det som sker i första WarCraft spelet, altså början av WarCraft.
Den ska ha gått rickigt bra i Kina, om jag har förstått rätt, så jag är lite förvånad att den inte har fåt en uppföljare än.

Jag är 99% säker på att det finns ett scenario baserat på den här filmen i ett gammalt nummer av Codex. Men mina Codex är borta sedan många år...

Någon som minns?

 

[Gamiel]

*Efter att ha läst en del om det här så verkar det som att de gjorde specialeffekter och kostymer från noll för varje ny film. Jag skulle förstå om man inte behöll något i 10 år men många filmer gick det knappt mer än ett år mellan. Så om kvalitén på specialeffekterna och kostymer svajar så är det inte bara blandningen av dockor, stop motion och dräkt som orsakar det.

Vad jag har förstått så ska man i alla fall ha återanvänt Godzilla kostymen för flertalet filmer, vilket ska ha gjort den något sliten i de senare rullarna som den var med i.

Jag är 99% säker på att det finns ett scenario baserat på den här filmen i ett gammalt nummer av Codex. Men mina Codex är borta sedan många år...

Någon som minns?

Jep, minns det också. Tror det lutade mer åt klassiskt spökhus med ett galet spöke som skräckisen än Hellraiser, som Event Horizon körde med

 

[Max Raven]

Vad jag har förstått så ska man i alla fall ha återanvänt Godzilla kostymen för flertalet filmer, vilket ska ha gjort den något sliten i de senare rullarna som den var med i.

Det verkar ha varit en kombination: vissa scener återanvände de gamla dräkter i, men de gjorde nya dräkter för varje film, med vissa märkbara undantag:

The Evolution of Godzilla | The History Vortex

variation throughout the Monster King's twenty-five films by Robert Biondi Part One: Showa Series (Originally published in G-FAN Issue #16 July/August 1995) To the uninformed and/or occasional viewer, Godzilla is

www.historyvortex.org

 

[Rickard]

Stowaway
2021

En forskningsresa till Mars och som titeln antyder så finns det en fripassagare. Lite lustig film, för den presenterar sig som en film vars historia baseras på konflikt, men egentligen är det en "slice of life" (kishotenketsu), men utan att förstå hur man ska hantera det. Aniara är väl vad jag kan se liknelser till. Kul att se Anna Kendrick i något som inte är en komedi, musikal eller musikalkomedi, men hennes naturliga förmåga att vara avstängd emotionellt går emot hennes skådespelarförmåga. Stora överraskningen för mig var att Toni Collette är australienare. Filmen funkar att softa till.

BETYG: 3/5

 

[Rickard]

Hajen
1975 (org. titel: Jaws)

Fortsätter visa klassiker för frugan. Filmen som skapade trenden med summer block buster. Filmen med det klassiska soundtracket som Spielberg skrattade åt, för han ville ha toner i stil med äventyrsfilmer. En rätt otrolig historia, dels för att det var så många problem med den; med svårigheten att få någon skådespelare att nappa på konceptet; alkoholism; en haj som sjönk; manus som inte var färdigskrivet; skådespelare som inte tålde varandra; budgetproblem; alla problem med att filma på havet. Tänk dig att vilja ha en klar horisont och så dyker en båt upp.

Dels är det en historia som är helt otrolig eftersom den är baserad på en bok som är inspirerad av en riktig händelse, där en haj attackerade fem människor under en längre period och dödade fyra av dem. Denna incident skedde inte långt ifrån inspelningsplatsen. Den här filmen är fortfarande riktigt bra. Man sitter på nerver när en brygga förföljer en man ackompanjerad av två toner. Mästerligt redigerat och upplagt (p.g.a. hajproblemet). Det är inte konstigt att den är en klassiker och har man inte sett filmen så bör man.

BETYG: 5/5

 

[Badmojo]

Hajen
1975 (org. titel: Jaws)

Fortsätter visa klassiker för frugan. Filmen som skapade trenden med summer block buster. Filmen med det klassiska soundtracket som Spielberg skrattade åt, för han ville ha toner i stil med äventyrsfilmer. En rätt otrolig historia, dels för att det var så många problem med den; med svårigheten att få någon skådespelare att nappa på konceptet; alkoholism; en haj som sjönk; manus som inte var färdigskrivet; skådespelare som inte tålde varandra; budgetproblem; alla problem med att filma på havet. Tänk dig att vilja ha en klar horisont och så dyker en båt upp.

Dels är det en historia som är helt otrolig eftersom den är baserad på en bok som är inspirerad av en riktig händelse, där en haj attackerade fem människor under en längre period och dödade fyra av dem. Denna incident skedde inte långt ifrån inspelningsplatsen. Den här filmen är fortfarande riktigt bra. Man sitter på nerver när en brygga förföljer en man ackompanjerad av två toner. Mästerligt redigerat och upplagt (p.g.a. hajproblemet). Det är inte konstigt att den är en klassiker och har man inte sett filmen så bör man.

BETYG: 5/5

i eftertexterna ser man hur Broody och Hooper tar sig i land.

 

[Max Raven]

Jag har sett tre Godzilla-filmer till idag.

Först ut: Godzilla vs Mechagodzilla

En mekanisk Godzilla? Briljant.

Det börjar med en profetia på Okinawa: Ett supermonster kommer dyka upp, och enbart två kaiju som samarbetar kan stoppa det. Ett gäng arkeologer (varav en arkeolog/metallurg - uppenbarligen kan man vara expert i flera olika grenar) börjar också nysta i ytterliggare en Okinawansk profetia - av den uråldriga sorten, så man vet att den är extra bra - och i mystiska lämningar av rymdtitan. Det blir en dramatisk vändning när Godzilla börjar anfalla Japan, och blir anfallen av Angiurus (numera Godzillas kompis)... Och när Godzilla dyker upp. Självklart är det utomjordingar i farten med avancerad teknologi - och kan man inte hitta pålitliga jättemonster, som ordspråket lyder, så bygg en själv. Vilket, för att vara ärlig, är ett nytt grepp, och att lura i andra att det är Godzilla är hyfsat vettigt i kontexten. Jag utelämnar en del, men mycket av handlingen involverar en gammal stenstaty av en shisa som arkeologerna drar med sig från Okinawa (vilket tas upp senare, när de återvänder med den). Japans behandling av Okinawa ligger också och bubblar en del här - Japan invaderade på 1600-talet, landet behöll en del frihet men blev officiellt del av Japan i o m Meiji-återställningen 1868.

Det dyker upp två nya monster - Mechagodzilla är en och den finns kvar än. King "Ceasar" är den andra (i bakgrunden på Criterion-postern). Det utalas "Kingu Shisa". En Shisa är en... sån här:

Vilket är en typ av väktarlejonsvarelse. Jag blir lite lätt obekväm av det hela, som om en Stockholmare skulle göra en tidsresefilm och Nils Dacke dyker upp med AK-47a.

På pluskontot: Jag uppskattar att de haussar upp kaijufajten, även om det inte är i närheten av det värsta hotet på bio. De har kopplat ihop människorna och monstren mer än vissa filmer, och människorna jobbar aktivt för att stoppa/uppfylla profetian. Striderna har tyngd - Angiurus får käkarna isärdragna så det sprutar blod, Mechagodzilla behöver repareras, Godzilla blir nästan dödad och har en hel scen för sin läkning/powerup. Och de verkar ha återupptäckt fyrverkerier - saker exploderar överallt - Mechagodzilla skjuter missiler, strålar skjuts, byggnader exploderar för att de är i närheten av jättemonstren. Det är aningen överdrivet, men jag tar det över den gäspning vissa stadsförstörelsescener som finns i andra filmer. Effekterna är kompetenta.

Övrigt: Utomjordingarna är inte mycket att hänga i julgranen - silverdräkter. De förvandlas till sin ursprungsform där de skadas, vilket är ett kul grepp. Lite kul att Interpol dyker upp och är kompetenta. Överlag är människorna inte helt oviktiga, även om de inte gör något avgörande i slutstriden. Mechagodzilla-designen är kul men den är rätt fånig, som en stor leksak. King Shisa

En underhållande film, inte så mycket som skiljde den från en "typisk" Showa-film (jag hade svängt ihop några dryckesregler men man hade blivit plakat rätt fort). Bättre än Godzilla vs Megalon, 50/50 vad gäller monsterdesign (Megalon över Kung Shisa, Mechagodzilla över Jet Jaguar). Jag är inte helt övertygad om att Mechagodzilla hade dykt upp igen om det inte vore för nästa film...

 

[Gamiel]

@Max Raven har du sett det här spofet:
Deadliest Character - Megazord vs. Mechagodzilla - YouTube