WRNU:s filmklubb 2023 v10

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,260
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v10 2023 – #529 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:
  1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
  2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
  3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
  4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
  5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

1591730152931.png
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,790
Location
Eslöv
Sanningen är den att jag såg mer Disney-filmer förra veckan, men helt enkelt inte hade tid att skriva recension för dom. Det blev ett duo-paket av The Lion King (1994) och Pocahontas (1995), och jag tänker börja med Pocahontas.

Pocahontas är den animerade film hos Disney som fått snabbast 'approval' för att skapas. Det räckte med ett möte där mannen som pitchade den, sedermera filmens regissör Mike Gabriel, dök upp på ett möte med en bild på Peter Pans Tigerlily ('injun'-prinsessan) tillsammans med texten "an Indian princess who is torn between her father's wishes to destroy the English settlers and her wishes to help them – a girl caught between her father and her people, and her love for the enemy."

Han hade firat thanksgiving med några bekanta och stått och kikat i deras bokhylla där han sett en bok om Pocahontas i närheten av en bok om Romeo och Julia och bestämt sig för att här är något man kan kombinera. Peter Schneider, dåvarande presidenten av Disneys feature animation, hade redan ruvat på en idé om att göra en animerad version av Rome och Julia. "We were particularly interested in exploring the theme of 'If we don't learn to live with one another, we will destroy ourselves.'

Originalscriptet hade en mycket yngre Pocahontas och en mer oskyldig typ av kärlek, men man gav sig på en hel del rewrites - och det med ett tydligt mål i sikte. Jeffrey Katzenberg, som var stora chefen på Disney under 90-talet, hade precis som resten av världen överaskats över hur extremt bra Beauty & the beast mottogs. Den fick tom. en nominering för bästa film (en kategori som en animerad film aldrig nominerats i tidigare). Han gjorde antagandet att en romantisk episk saga är det som vinner Oscars och efter påtryckningar tryckte man upp Pocahontas ålder och försökte göra huvudnarrativet mer seriöst. Rasvåldet under La Riots 1992 påverkade också Katzenbergs syn på saken, som ville sätta störra emfas på raskonflikter i filmen. Det blev så mycket topstyrning att flera personer lämnade projektet, bland annat vice-regissören.

Men samtidigt visste alla att snackat inne på Disney att Pocahontas var mega-titeln: det var den här filmen man skulle jobba på om man vill säkra Oscars nomineringar, oändlig budget och så vidare. Det var en prestigeplats helt enkelt och animatörer begärde gång på gång att bli förflytta från Lion King-teamet till Pocahontas. Om man vill kan man säga att Pocahontas var Disneys första Oscar-bait.

I sin research för filmen träffade man forskare och experter, några av vars förfäder tillhörde Pocahontas egen stam. En av dessa experter blev så besviken över hur långt filmen gick från de historiska skeendena att hon faktiskt skämdes över att överhuvudtaget vara associerad med projektet. Man optade istället för att mest låta sig inspireras av historien snarare än att dikteras av den då de historiska skeendena inte alls är lämpade för en barnfilm.

Men Katzenberg var säker på saken - han förklarade i ett styrelsemöte att The Liong King är lite väl experimentell och förmodligen inte kommer dra in jättemycket pengar, men det gör inget för Pocahontas kommer vara den där mega-hitten som vi strävat efter sedan Beauty and the beast.

Så, hur blev filmen då tillsist?

-------------------------------------------------------------------


Pocahontas sjunger Colors of the wind, som vann en Oscar.

Filmen följer två huvudkaraktärer, prinsessan Pocahontas (såklart) och hennes romantiska motpart, den engelska äventyraren och kolonisatören John Smith. Medan John Smith och Pocahontas möts och blir kära i varandra så planerar båda deras folk att kriga med varandra. Samtidigt i detta så lär de varandra om sina respektiva världar och John Smith kommer till underfund med att världen är mer än vad man ser på ytan. Filmens skurk är Ratcliffe, guvernören för den lilla koloni som man etablerar i Virgina och även om han är mer pådrivande i konflikten så driver Pocahontas pappa på sitt håll konflikten.

Är den bra då? Ööh, nä.

Filmen lider på en hel del punkter. Det mest iögonfallande är ton. Det är som om man väldigt gärna ville göra en komedifilm för barn men samtidigt en seriös, episk och storslagen film. Det betyder att Pocahontas själv tex. är mycket stel, hon poserar mest väldigt allvarligt och pratar om stora och allvarliga saker (hennes döda mor, meningen med livet, sann kärlek och så vidare). Men någon på Disney verkar ha tyckt att detta inte underhåller små barn tillräckligt väl, så när Pocahontas har dessa samtal så brukar kameran helt enkelt lämna henne och följa en av tre (!) djur side-kicks som håller på med olika antics. Och detta sker gång, på gång, på gång igen. Seriöst samtal med pappa? Dags att se tvättbjörnen ta på sig en rolig hatt. Skurken Ratcliff ska planera sitt nästa drag för att kriga mot Pocahontas folk? Dags att se tvättbjörnen stjäla hundben från skurkens hund, och så vidare.

Det andra problemet är att hela premissen med Romeo och Julia är att båda sidor gör något dåligt som leder till konflikt. Att förlägga det i en era med kolonialpolitik är inte ett supersmart drag. Nu drivs konflikten främst av filmens skurk, men där är en stark ton av both sides bad trots att ena sidan uppenbarligen är de som invaderar. För att göra modern politik av det hela: Tänk er om Disney år 2400 bestämmer sig för att göra en Romeo och Julia film om en rysk man och en ukrainsk kvinna under den ryska invasionen och ha ett both sides bad-narrativ på det hela.

Som ren underhållning är filmen inte särskilt kul heller. Pocahontas är verkligen astråkig, hon saknar sass och karisma. De flesta karaktärerna svävar mellan "Eh" och "Meh", undantaget Wiggums som är skurkens henchman. Han är mycket rolig, men måste tävla med 15+ andra karaktärer för screentime så det blir inte så mycket av honom.

Pocahontas får 2/5. Animeringen är tidvis extremt snygg och några av sångerna är bra, men när man känner till processen bakom filmen blir det uppenbart varför det blev så fel. För mycket toppstyrning, för mycket desperat Oscars-bait.
 
Last edited:

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,395
Location
Helsingborg
Das Boot
1981

Det är sällan man drar igång en film och upptäcker att det är ett mästerverk. När sista bildrutorna rullade i filmen hade jag gåshud. Jag har länge dragit mig för att se den här klassikern då director's cut sträcker sig till 3,5 timmar men jag såg filmen över tre omgångar. På ett sätt tycker jag att man borde ta eftermiddagen ledigt och streckkolla filmen. Sättet som de lyckas hålla uppe spänningen i ubåten utan att egentligen göra något (anspela på antagandet) och sättet besättningen kan uttrycka känslor utan att visa dem är mästerligt. Särskilt den rödskäggige Herbert Grönemeyer som spelar löjtnanten. Synd att han satsade på sin musikkarriär för jag fick god lust att jaga rätt på alla filmer han varit med i.

Det är otroligt bra filmat, filmen har väldigt bra blandning mellan spänning och lugna bitar där vi får känna manskapet bättre. Jag lyssnade mycket på en dance-remix av signaturmelodin när jag var tonåring så när den ljöd i bakgrunden fick jag nostalgikänslor. Filmen rekommenderas varmt, även om ljudet var lågt på Netflix och ett kort tag även hade duplicerade ljudkanaler som skapade ett eko.

BETYG: 5/5
 
Last edited:

Nero

Warrior
Joined
24 Feb 2014
Messages
288
Sanningen är den att jag såg mer Disney-filmer förra veckan, men helt enkelt inte hade tid att skriva recension för dom. Det blev ett duo-paket av The Lion King (1994) och Pocahontas (1995), och jag tänker börja med Pocahontas.

Pocahontas är den animerade film hos Disney som fått snabbast 'approval' för att skapas. Det räckte med ett möte där mannen som pitchade den, sedermera filmens regissör Mike Gabriel, dök upp på ett möte med en bild på Peter Pans Tigerlily ('injun'-prinsessan) tillsammans med texten "an Indian princess who is torn between her father's wishes to destroy the English settlers and her wishes to help them – a girl caught between her father and her people, and her love for the enemy."

Han hade firat thanksgiving med några bekanta och stått och kikat i deras bokhylla där han sett en bok om Pocahontas i närheten av en bok om Romeo och Julia och bestämt sig för att här är något man kan kombinera. Peter Schneider, dåvarande presidenten av Disneys feature animation, hade redan ruvat på en idé om att göra en animerad version av Rome och Julia. "We were particularly interested in exploring the theme of 'If we don't learn to live with one another, we will destroy ourselves.'

Originalscriptet hade en mycket yngre Pocahontas och en mer oskyldig typ av kärlek, men man gav sig på en hel del rewrites - och det med ett tydligt mål i sikte. Jeffrey Katzenberg, som var stora chefen på Disney under 90-talet, hade precis som resten av världen överaskats över hur extremt bra Beauty & the beast mottogs. Den fick tom. en nominering för bästa film (en kategori som en animerad film aldrig nominerats i tidigare). Han gjorde antagandet att en romantisk episk saga är det som vinner Oscars och efter påtryckningar tryckte man upp Pocahontas ålder och försökte göra huvudnarrativet mer seriöst. Rasvåldet under La Riots 1992 påverkade också Katzenbergs syn på saken, som ville sätta störra emfas på raskonflikter i filmen. Det blev så mycket topstyrning att flera personer lämnade projektet, bland annat vice-regissören.

Men samtidigt visste alla att snackat inne på Disney att Pocahontas var mega-titeln: det var den här filmen man skulle jobba på om man vill säkra Oscars nomineringar, oändlig budget och så vidare. Det var en prestigeplats helt enkelt och animatörer begärde gång på gång att bli förflytta från Lion King-teamet till Pocahontas. Om man vill kan man säga att Pocahontas var Disneys första Oscar-bait.

I sin research för filmen träffade man forskare och experter, några av vars förfäder tillhörde Pocahontas egen stam. En av dessa experter blev så besviken över hur långt filmen gick från de historiska skeendena att hon faktiskt skämdes över att överhuvudtaget vara associerad med projektet. Man optade istället för att mest låta sig inspireras av historien snarare än att dikteras av den då de historiska skeendena inte alls är lämpade för en barnfilm.

Men Katzenberg var säker på saken - han förklarade i ett styrelsemöte att The Liong King är lite väl experimentell och förmodligen inte kommer dra in jättemycket pengar, men det gör inget för Pocahontas kommer vara den där mega-hitten som vi strävat efter sedan Beauty and the beast.

Så, hur blev filmen då tillsist?

-------------------------------------------------------------------


Pocahontas sjunger Colors of the wind, som vann en Oscar.

Filmen följer två huvudkaraktärer, prinsessan Pocahontas (såklart) och hennes romantiska motpart, den engelska äventyraren och kolonisatören John Smith. Medan John Smith och Pocahontas möts och blir kära i varandra så planerar båda deras folk att kriga med varandra. Samtidigt i detta så lär de varandra om sina respektiva världar och John Smith kommer till underfund med att världen är mer än vad man ser på ytan. Filmens skurk är Ratcliffe, guvernören för den lilla koloni som man etablerar i Virgina och även om han är mer pådrivande i konflikten så driver Pocahontas pappa på sitt håll konflikten.

Är den bra då? Ööh, nä.

Filmen lider på en hel del punkter. Det mest iögonfallande är ton. Det är som om man väldigt gärna ville göra en komedifilm för barn men samtidigt en seriös, episk och storslagen film. Det betyder att Pocahontas själv tex. är mycket stel, hon poserar mest väldigt allvarligt och pratar om stora och allvarliga saker (hennes döda mor, meningen med livet, sann kärlek och så vidare). Men någon på Disney verkar ha tyckt att detta inte underhåller små barn tillräckligt väl, så när Pocahontas har dessa samtal så brukar kameran helt enkelt lämna henne och följa en av tre (!) djur side-kicks som håller på med olika antics. Och detta sker gång, på gång, på gång igen. Seriöst samtal med pappa? Dags att se tvättbjörnen ta på sig en rolig hatt. Skurken Ratcliff ska planera sitt nästa drag för att kriga mot Pocahontas folk? Dags att se tvättbjörnen stjäla hundben från skurkens hund, och så vidare.

Det andra problemet är att hela premissen med Romeo och Julia är att båda sidor gör något dåligt som leder till konflikt. Att förlägga det i en era med kolonialpolitik är inte ett supersmart drag. Nu drivs konflikten främst av filmens skurk, men där är en stark ton av both sides bad trots att ena sidan uppenbarligen är de som invaderar. För att göra modern politik av det hela: Tänk er om Disney år 2400 bestämmer sig för att göra en Romeo och Julia film om en rysk man och en ukrainsk kvinna under den ryska invasionen och ha ett both sides bad-narrativ på det hela.

Som ren underhållning är filmen inte särskilt kul heller. Pocahontas är verkligen astråkig, hon saknar sass och karisma. De flesta karaktärerna svävar mellan "Eh" och "Meh", undantaget Wiggums som är skurkens henchman. Han är mycket rolig, men måste tävla med 15+ andra karaktärer för screentime så det blir inte så mycket av honom.

Pocahontas får 2/5. Animeringen är tidvis extremt snygg och några av sångerna är bra, men när man känner till processen bakom filmen blir det uppenbart varför det blev så fel. För mycket toppstyrning, för mycket desperat Oscars-bait.
Tack för dina välskrivna recensioner, läser med stor behållning!
 

Nero

Warrior
Joined
24 Feb 2014
Messages
288
Das Boot
1981

Det är sällan man drar igång en film och upptäcker att det är ett mästerverk. När sista bildrutorna rullade i filmen hade jag gåshud. Jag har länge dragit mig för att se den här klassikern då director's cut sträcker sig till 3,5 timmar men jag såg filmen över tre omgångar. På ett sätt tycker jag att man borde ta eftermiddagen ledigt och streckkolla filmen. Sättet som de lyckas hålla uppe spänningen i ubåten utan att egentligen göra något (anspela på antagandet) och sättet besättningen kan uttrycka känslor utan att visa dem är mästerligt. Särskilt den rödskägigge Herbert Grönemeyer som spelar löjtnanten. Synd att han satsade på sin musikkarriär för jag fick god lust att jaga rätt på alla filmer han varit med i.

Det är otroligt bra filmat, filmen har väldigt bra blandning mellan spänning och lugna bitar där vi får känna manskapet bättre. Jag lyssnade mycket på en dance-remix av signaturmelodin när jag var tonåring så när den ljöd i bakgrunden fick jag nostalgikänslor. Filmen rekommenderas varmt, även om ljudet var lågt på Netflix och ett kort tag även hade duplicerade ljudkanaler som skapade ett eko.

BETYG: 5/5
Mästerverk indeed. Grönemeyer är rätt bra och en stor som fan artist i hemlandet, låten Mensch är fin. U96 har tyvärr åldrats sämre än filmen.
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,790
Location
Eslöv
Efter att ha sett den episka sagan om Pocahontas, så såg vi såklart den experimentella indie-filmen The Lion King (1994). Filmen var ungefär en femtedel billigare att skapa än Pocahontas och drog in en bit över dubbelt så mycket i intäkter. Den drog faktiskt in så mycket pengar att när den kört färdigt på biografen så var det den mest inkomstbringande filmen under året det släpptes och den näst mest inkomstbringande filmen någonsin, oavsett medium (Jurassic Park låg etta, men inte med mycket). Som om det inte räckte så var den dessutom relativt billig, den kostade "bara" 45 miljoner dollar och drog nästan in en miljard (!) dollar. Det går knappt att överdriva vilken braksuccé The Lion King faktiskt var.

Filmens origins är omdiskuterade, exakt vem som kom på första tanken att göra en film om lejon i Afrika beror på vem man frågar. Det finns inget formellt script som lämnats in med en underskrift, istället finns det olika anekdoter som antyder att X eller Y kom på storyn först. När den väl godkänts (med premissen att det ska vara Bambi fast i Afrika och med lejon. Katzenberg (som vi känner till sedan tidigare) pillade runt i smeten och tryckte på att storyn skulle vara en coming-of-age story, involvera död och ha med politik att göra. "It's a little bit about myself" lär han ha sagt om filmens grundstory. Ett viktig krav Katzenberg hade på filmen var att de skulle förklara varför gazeller och andra bytesdjur skulle gilla att ha en lejon som sin härskare (vilket man fixade ihop med circle of life).

Filmen gick genom en hel del rewrites och efter ett tag presenterades ett manus som Disney-topparna gillade. Men man ville se det mer Shakespear, i ett försök att göra det mer storslaget. King Lear, tyckte Katzenberg, men lyckades övertalas att göra det till mer Hamlet istället. "Put as much Hamlet in there as you can". Mest omskrivningar såg dock inte själva manuset utan istället var det musiken man gick genom flera gånger om. Man jobbade om den så mycket att det fanns tillfällen då man redan hade animerat material som matchade låttexten, men som fick scrappas då man bytte ord och så vidare. Samma sak hände med dialog, där man i vissa fall animerat färdigt en hel scen, och sen fick gå tillbaka för att göra om delar där dialogen ny förändrats.

Så till filmen...

-----------------------------


Rafiki... vänta lite nu.

Filmen följer Simba, kronprinsen av Pride Rock. Han lär sig allt om livet av sin fader, Mufasa, medan hans farbror, Scar, intigrerar bakom resten av familjens rygg för att mörda både arvinge och kung så att han kan ta över tronen själv. I en hjärtskärande scen så lyckas han och Simba flyr från sitt rike för att växa upp som maskätare tillsammans med Timon och Pumba. En vacker dag när han växt upp så återvänder han, pådriven av sin barndomsvän Nala, för i ett försök att återta sin tron.

Det är en episk och storslagen film som inte bara bärs av sin mogna story och sin vackra animering, men också sin otroligt väl utvalda voice-cast. Eller ja, många av personerna i filmen är "bra" och "Helt dugliga", men de som verkligen står ut är James Earl Jones och Jeremy Irons, som spelar de båda bröderna. De har karisma så de dryper om det och när man hör det på originalspråket så känner man att svenska ungar med dubs verkligen går miste om sådan talang. Fy fanken vilken pondus James Earl Jones har! Och Jeremy Irons är lysande som den lömske Scar.

Musiken då? Tja, av de sex låtar som Oscars-nomerinades det året så var tre från Lion King (och ingen av dom är ens Be prepared, som är en av Disneys bästa villain-songs).

Filmen har egentligen inte dåliga delar, The Lion Kings sämsta delar är "dugliga och bra". Mina enda noteringar är att delar av Timon och Pumbas humor uppskattades mer av unga mig... även om somliga saker blir roligare när man blir äldre, tex. Timons replik "What do you want me to: dress in drag and do the Hula-hula?" blir roligare som vuxen eftersom jag råkar veta att röstskådisen är väldigt gay. En annan sak är att Simba förmodligen borde ha haft en svart skådis som röstskådespelare: Inte nödvändigtvis för att de är lejon och i Afrika, men för hans föräldrar är James Earl Jones och Madge Sinclair. Jag föreställer mig inte att deras barn låter som Matthew Broderick så att säga.

Oavsett så får filmen en stark 4/5. Den är absolut värdig sin status som Disney-klassiker med stort D.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,395
Location
Helsingborg
Filmens origins är omdiskuterade, exakt vem som kom på första tanken att göra en film om lejon i Afrika beror på vem man frågar.
Du tänker på Kimba, the white lion?

Created by legendary manga artist Osamu Tezuka in 1950 (and has since spawned a heap of anime shows and movies), Kimba tells a Hamlet-eqsue story about Kimba as he is forced to grow up when his father is killed. Throughout his journey, the lion is forced to learn about heavy things like the cycle of life, as well as facing off against his evil uncle, Claw, and his uncle’s hyena henchmen.​

 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,757
The Lion King (1994)
Det är märkligt att "Hamlet möter Triumph des Willens animerat på savannen" faktiskt funkar, men det gör det ju.

(Jag skäms för övrigt fortfarande ibland över hur lång tid det tog för mig att koppla att upplägget i Sons of Anarchy är 100% Hamlet.)
 
Last edited:

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,790
Location
Eslöv
Du tänker på Kimba, the white lion?

Created by legendary manga artist Osamu Tezuka in 1950 (and has since spawned a heap of anime shows and movies), Kimba tells a Hamlet-eqsue story about Kimba as he is forced to grow up when his father is killed. Throughout his journey, the lion is forced to learn about heavy things like the cycle of life, as well as facing off against his evil uncle, Claw, and his uncle’s hyena henchmen.​

Dels det, men även inom Disney så är där tre, fyra personer som tar på sig äran att först pitcha idén överhuvudtaget.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,031
Location
Linköping
Zootropolis har familjen sett. Fast bara jag såg hela. Frun och döttrarna skippade sista 45 och sonen dök upp efter en halvtimme. Vi är inte så bra på att se en film helt enkelt.

Det var lite ojämn tycker jag allt. I sina bästa stunder en 5a, men ibland en 3a typ. Femåringen (filmen sa 6+) tyckte det var för läskigt ibland, tolvåringen (sonen) sa att det var jättebra och tioåringen verkade allmänt oberörd.

Så en 4a då kanske?
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,874
Jag har sett Prospect (2018), en indiefilm som bygger på en tidigare kortfilm med samma titel (2014).

Den var mörk och jag är förkyld, men jag tycker det jag hängde med på räcker för en krankisk fyra ändå. En rekommendation om man vill ha en scifi-rulle med lite mindre scope liksom.
 

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,726
Location
Huddinge
Filmen har egentligen inte dåliga delar, The Lion Kings sämsta delar är "dugliga och bra". Mina enda noteringar är att delar av Timon och Pumbas humor uppskattades mer av unga mig... även om somliga saker blir roligare när man blir äldre,
Jag vet att jag är unik i att jag inte älskar Lejonkungen hade vell gett den 3/5
Men mitt problem är att jag inte tycker Timon och Pumba funkar alls. Jag tycker inte de är roliga och är bara stämmningsförtörnade. ett typisk symptom av disneys besatthet att ha comic relief karaktärer i alla filmer.
Jag tycker filmens tempo Dör när simba möter dem, och filmen tar inte fart igen förens rafiki hittar honom.
Det är en sträcka som hade kunnat klippts bort och filmen varit bättre för det.

när man hör det på originalspråket så känner man att svenska ungar med dubs verkligen går miste om sådan talang. Fy fanken vilken pondus James Earl Jones har! Och Jeremy Irons är lysande som den lömske Scar.

Hallo hur vågar du dissa Rikard Wolff fantastiska roll som svenska Scar?
Johan Schinkler som Mufasa får du säga vad du vill om men inte Wolff.
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,790
Location
Eslöv
Hallo hur vågar du dissa Rikard Wolff fantastiska roll som svenska Scar?
Johan Schinkler som Mufasa får du säga vad du vill om men inte Wolff.
Wolff fungerar ju dock för att han i princip gör sitt bästa för att kopiera Jeremy Irons och det fungerar förvånansvärt bra... fram tills han ska sjunga. Rickard Wolff är inte en dålig sångare, långt från, men för Be prepared fungerar det inte alls på samma nivå som Jeremy Irons. Det kan bero på att översättningen dels inte fungerar alls lika bra på att förmedla Scars karaktär. Rickard Wolff är helt enkelt inte lika dramatisk som Irons (men vem är det?)



EDIT: I övrigt förstår jag var du kommer från angående Timon och Pumpa.. Filmen stannar till, dock tror jag inte det kan klippas bort. Poängen är ju att Simba 'wastes away' när han adopterats av hippie-paret som säger "nä bry dig inte om ansvar, bara chilla i skogen istället lmao". Sen kunde det ju gjorts annorlunda såklart - jag tror nog att få personer har Timon och Pumba-delen som sin favoritdel.
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
7,072
Just handlingen i Lion King har jag aldrig tyckt särskilt bra om. Det handlar dels om Timon och Pumba men även att det tematiska är lite av en sörja. Däremot är filmen så otroligt vacker och stämningsfull samt visar en så fin relation mellan Simba och Mufasa att den alltid vinner över mig ändå 😊

Vågar man önska att @Mundo recenserar alla remakes när de animerade filmerna är recenserade? Vore kul att kunna jämföra 🙂
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,790
Location
Eslöv
Vågar man önska att @Mundo recenserar alla remakes när de animerade filmerna är recenserade? Vore kul att kunna jämföra 🙂
Have mercy....!

Enligt wikipedia finns det 18 stycken live action remakes, och jag har sett typ sex av dom och inte varit särskilt imponerad.


Den enda som jag tyckte var genuint bättre än originalet var Djungelboken. Christopher Robin var helt okey också, faktiskt.
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
7,072
Have mercy....!

Enligt wikipedia finns det 18 stycken live action remakes, och jag har sett typ sex av dom och inte varit särskilt imponerad.


Den enda som jag tyckte var genuint bättre än originalet var Djungelboken. Christopher Robin var helt okey också, faktiskt.
Jo, många jag känner tycker också att just Djungelboken är den bästa. Personligen var jag inte förtjust i den alls utan håller Malificent högst 🙂
 

Gamiel

Myrmidon
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,956
Location
Stockholm
Wolff fungerar ju dock för att han i princip gör sitt bästa för att kopiera Jeremy Irons och det fungerar förvånansvärt bra... fram tills han ska sjunga. Rickard Wolff är inte en dålig sångare, långt från, men för Be prepared fungerar det inte alls på samma nivå som Jeremy Irons. Det kan bero på att översättningen dels inte fungerar alls lika bra på att förmedla Scars karaktär. Rickard Wolff är helt enkelt inte lika dramatisk som Irons (men vem är det?)
Får säga emot, tycker de är lika bra, på lite olika sätt eftersom de är lite annorlunda mot varandra.

Timons replik "What do you want me to: dress in drag and do the Hula-hula?" blir roligare som vuxen eftersom jag råkar veta att röstskådisen är väldigt gay.
Kan också ses som en blinkning till alla karlar-förklädda-i-klänning som dyker upp i Shakespeare skådespel.

utan håller Malificent högst 🙂
Men kan den verkligen kallas en remake när den totalt omtolkar allt?
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
7,072
Men kan den verkligen kallas en remake när den totalt omtolkar allt?
Det är ju många av live action-filmerna som gör det, bland annat Christopher Robin som @Mundo själv nämnde och Cruella. Jag har alltid sett det som att det är koncepten och karaktärerna man syftar på när man talar om live action remakes, annars blir det ju superrörigt. Vart ska man dra gränsen?
 

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,726
Location
Huddinge
EDIT: I övrigt förstår jag var du kommer från angående Timon och Pumpa.. Filmen stannar till, dock tror jag inte det kan klippas bort. Poängen är ju att Simba 'wastes away' när han adopterats av hippie-paret som säger "nä bry dig inte om ansvar, bara chilla i skogen istället lmao". Sen kunde det ju gjorts annorlunda såklart - jag tror nog att få personer har Timon och Pumba-delen som sin favoritdel.
Efter lite fundering har jag kommit fram till att om jag var ansvarig hade gjort så här.

När Simba försvinner så visar vi inte vart han tog vägen.
Utan montageet som visar att tid går är fokuserat på Pride rock och hur allt blir sämre där.
Sedan har vi scen där Nala i desperation beslutar sig att ge sig av på en super lång jakt och blir varnad för det.

Sedan har vi henne möta simba därute och vi som tittare kan liksom hon reagera med ett starkt "vad fan har hänt med simba" jag tänker att hon tillslut lämnar simba efter frustation.
Återvänder och pratar med rafiki om hur dum simba blivit.
Rafiki åker dit, slår simba i huvudet och visar han mufasa i molnen.

Simba återvänder, börjar kampen mot scar och hyenorna. Där det är lite mer av ett "inbördeskrig" som tar längre än en scen.
Simba och nala har lite kärlekscener mitt i konflikten.
Och sedan vinner de goda.
Naturen kommer åter tillbaka och alla lever lyckliga.
 

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,726
Location
Huddinge
Efter lite fundering har jag kommit fram till att om jag var ansvarig hade gjort så här.

När Simba försvinner så visar vi inte vart han tog vägen.
Utan montageet som visar att tid går är fokuserat på Pride rock och hur allt blir sämre där.
Sedan har vi scen där Nala i desperation beslutar sig att ge sig av på en super lång jakt och blir varnad för det.

Sedan har vi henne möta simba därute och vi som tittare kan liksom hon reagera med ett starkt "vad fan har hänt med simba" jag tänker att hon tillslut lämnar simba efter frustation.
Återvänder och pratar med rafiki om hur dum simba blivit.
Rafiki åker dit, slår simba i huvudet och visar han mufasa i molnen.

Simba återvänder, börjar kampen mot scar och hyenorna. Där det är lite mer av ett "inbördeskrig" som tar längre än en scen.
Simba och nala har lite kärlekscener mitt i konflikten.
Och sedan vinner de goda.
Naturen kommer åter tillbaka och alla lever lyckliga.
Alternativt att Rafiki upptäcker att simba lever och reser med nala för att övertyga honom.
Så är vi lite mer effektiva i berättelsen
 
Top