WRNU:s filmklubb 2023 v2

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v2 2023 – #521 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Mundo]

Jag tänkte skriva av mig om lite film, vi börjar med två animerade långfilmer som blev tillgängliga ungefär samtidigt.

Puss in boots: The last wish (2022).

Shrek fick en spinoff och denna spinoff fick sedan en uppföljare. Den första filmen, som bara heter Puss in boots, kom ut 2011 och jag minns den som väldigt low-mid. Inte en särskilt bra film som hade ett bar roliga skämt men som i övrigt jag nästan helt och hållet förträngt och glömt bort. Jag var egentligen ganska ointresserad av filmen tills jag såg de tokbra recensionerna på Rotten Tomatoes (96%/93%) så det blev till att se den trots allt. Det var en riktigt bra rulle faktiskt, utmärkt komedisk timing, Puss själv är en perfekt huvudkaraktär och vi uppskattar alltid när huvudkaraktärerna i en barnfilm lider av dödsångest.

Den gav oss också väldigt bra filmskurkar, vilket alltid uppskattas. I barnfilmer så brukar skurkarna alltid vara något av det bästa som finns.

Summa kardeumma: kul huvudkaraktär, kul story, bra komedi. Animeringen är mycket inspirerad av Spiderman-filmen, särskilt under action-scenerna och det är rätt snyggt också.

4/5.

------------------------------------------------

Strange world (2022).

Disney kör sitt vanliga spiel där de vägrar ge sina filmer intressanta namn. Jag har för mig att det är någon slags marketing-grej, där något ljushuvud luskade ut att Rapunzel skulle vara ett dåligt filmnamn jämfört med Tangled (det senare skrämmer inte bort pojkar eller något sådant) och sen dess verkar de ha kört så generiska namn som möjligt.

Som film är Strange World en väldigt generisk modern Disney-film. Ingen skurk, klimaxet är ganska anti-klimax och filmen känns på något sätt både som att de hade för lite tid och för mycket tid. Filler-scener varvas med scener där karaktärerna spottar ur sig blixtsnabb exposition innan scenen måste klippas för nästa, till den grad att karaktärerna knappt hinner andas innan nästa scen påbörjas.

På det stora hela är det en okey film, vilket besvikande nog är som det mesta Disney gjort animeringsmässigt på sista tiden. Där finns glimtar som är riktigt bra, men det känns som att det hänger en tung kedja över deras manusförfattare: ett gäng regler som inte får lov att brytas. Exempel...

Spoiler

I början av filmen så tror man att en namnlös sidokaraktär dör i en komisk scen och det är väldigt roligt... Men efter någon sekund tittar karaktären fram och visar för föräldrarna att oroa er inte, Disney got you, här dör ingen såklart.

Jämför med Puss in Boots där komiska dödsfall är några av filmens absolut bästa skämt. Disney måste vara rumsrent och fint och riskfritt, och det begränsar manusförfattarna.

I början av filmen så är där en kort scen där en glad familj dansar i sitt kök medan de lagar mat... till låten Lone Digger från Caravan Palace. Det är en jäkligt bra låt, men jag hoppas föräldrarna har age-restriktion på Youtube när deras kids ska ut och leta efter låten på Youtube.

3/5. En ganska så typisk Disney-film.

Det enda som är otippat är budskapet, vilket är..

Spoiler

Degrowth is the only way to save our planet.

Det var väldigt otippat, faktiskt.

 

[Mundo]

Insåg precis att jag borde länkat den fantastiska låten They're The Clades! från Strange world. En av de bättre karaktärsintroduktionerna på länge. En man som rakar sig med en piraya liksom, bättre blir det inte.

 

[Mundo]

Efter att ha sett en dokumentär om Vasily Zaitsev blev jag påmind om en film jag såg när jag var ung: Enemy at the gates (2001) och jag bestämde mig för att se om den.

För de som inte vet så var Vasily Zaitsev en av andra världskrigets skickligaste prickskyttar vars karriär kickstartades under slaget vid Stalingrad. Hans karriär var faktiskt så extremt bra att hans läror, som nedtecknades både under och efter kriget, fortfarande studeras på militärskolor över hela världen och hans positionsteorier angående "sexor/sixes" används fortfarande av ryska armén.

Filmen handlar dels om Vasily, men har också med en kärlekstriangel (som alla bra krigsfilmer behöver, såklart).

Historiskt inkorrekt: Nästan alla filmer kommer vara historiskt inkorrekta, så är det bara och det är något man får acceptera. Men det finns olika grader i helvetet. "Nä, en sådan bil uppfanns inte förrän två år senare" är annorlunda än "Sovjetiska soldater var oskickliga, omotiverade, hotades till strid och tvingades att anfalla utan vapen. Om de försökte fly mejades de ned av sina egna officerare." Det sjukaste med denna film är inte hur otroligt snygg Rachel Weisz är med all make-up på trots att hon befinner sig i en krigszon, utan det är hur Sovjetiska krigsmaktens försvar mot nazityskland framställs. Filmen överöser oss med diverse krigsbrott som Sovjetunionen ska ha utfört i Stalingrad och lurar i en hel generation av tv-tittare en massa (felaktiga) idéer om Sovjets krigsföring. Det känns som om någon läst en gammal SS-officerares krigsmemoarer och tänkt att "Jo, såhär var det nog".

Ännu drygare är det att en av världens bästa prickskyttar vinner sin prickskytteduel genom tur och Vasily klantar till det rätt rejält på flera olika vis i filmen faktiskt. Hans introduktionsscen är lustigt nog mindre cool/filmisk än den som hände i verkligheten.

I verkligheten blev han prickskytt när han och hans enhet var nedtvingade i en krater med nedhållande eld av en fientligt maskingevärsskytt. Han tittar upp över hörnet med ett litet periskop, tar sitt gevår och tittar upp och skjuter den fientliga maskinsgevärsskytten med ett snabbt skott på runt 600 meters avstånd (idiotiskt toklångt utan ett ordentligt prickskyttesikte). När två andra tyska springer för att ta över maskingeväret skjuter han ned dem också. Hans officer ger honom ett prickskyttegevär efter händelsen och ger honom fria händer med ordern "Döda fler tyskar". That's it.

Föreställ er en krigsfilm om landingen i Normandiet som framställer amerikanska soldater som fega, handlingsförlamade, oskickliga och dittvingade av känslokalla, oskickliga psykopater som skjuter dom i ryggen om dom försöker dra sig tillbaka till båtarna. Jag överdriver bara litegrand när jag säger att jag har sett nazistpropaganda som framställer Sovjetunionens krigsmakt på ett mer rättvist sätt.

Så filmen då? Den är snygg, kläder och miljöer ser bra ut, panga-panga scenerna är spännande... Men så fort något är påväg att bli intressant så stannar halva filmen för att spendera tid på en ganska dryg kärlekstriangel.

2/5, för den ser snygg ut och när de kryper runt ute i Stalingrad så är det spännande. Ljud och rekvisita är också väldigt bra. Men helvete vad uselt manuset är. Jag hoppas västvärlden gör en ny film om Stalingrad någon vacker dag....

EDIT: Jag överväger om filmen inte förtjänar 1/5 istället för 2/5 för det enkla faktum att tyskarna framställs som mindre rövhål än ryssarna. Faktum är, tyskarna framställs överhuvudtaget som en ganska så neutral fiende. Teorier om krigsbrott, massslakt av civila, etc. omnämns inte överhuvudtaget. Över 20 år senare hanteras somliga av skeendena som historiska fakta av 'average John Doe', till och med bland de som är historieintresserade men ej historiker.

 

[Skarpskytten]

Enemy at the gates! Den enda film jag sett på bio och blivit mer besviken av är Det mörka hotet. Minst väl mest den usla storyn och det klyschiga berättandet idag. Och att den var så lång.

 

[Dr_Dängrot]

Efter att ha sett en dokumentär om Vasily Zaitsev blev jag påmind om en film jag såg när jag var ung: Enemy at the gates (2001) och jag bestämde mig för att se om den.

För de som inte vet så var Vasily Zaitsev en av andra världskrigets skickligaste prickskyttar vars karriär kickstartades under slaget vid Stalingrad. Hans karriär var faktiskt så extremt bra att hans läror, som nedtecknades både under och efter kriget, fortfarande studeras på militärskolor över hela världen och hans positionsteorier angående "sexor/sixes" används fortfarande av ryska armén.

Filmen handlar dels om Vasily, men har också med en kärlekstriangel (som alla bra krigsfilmer behöver, såklart).

Historiskt inkorrekt: Nästan alla filmer kommer vara historiskt inkorrekta, så är det bara och det är något man får acceptera. Men det finns olika grader i helvetet. "Nä, en sådan bil uppfanns inte förrän två år senare" är annorlunda än "Sovjetiska soldater var oskickliga, omotiverade, hotades till strid och tvingades att anfalla utan vapen. Om de försökte fly mejades de ned av sina egna officerare." Det sjukaste med denna film är inte hur otroligt snygg Rachel Weisz är med all make-up på trots att hon befinner sig i en krigszon, utan det är hur Sovjetiska krigsmaktens försvar mot nazityskland framställs. Filmen överöser oss med diverse krigsbrott som Sovjetunionen ska ha utfört i Stalingrad och lurar i en hel generation av tv-tittare en massa (felaktiga) idéer om Sovjets krigsföring. Det känns som om någon läst en gammal SS-officerares krigsmemoarer och tänkt att "Jo, såhär var det nog".

Ännu drygare är det att en av världens bästa prickskyttar vinner sin prickskytteduel genom tur och Vasily klantar till det rätt rejält på flera olika vis i filmen faktiskt. Hans introduktionsscen är lustigt nog mindre cool/filmisk än den som hände i verkligheten.

I verkligheten blev han prickskytt när han och hans enhet var nedtvingade i en krater med nedhållande eld av en fientligt maskingevärsskytt. Han tittar upp över hörnet med ett litet periskop, tar sitt gevår och tittar upp och skjuter den fientliga maskinsgevärsskytten med ett snabbt skott på runt 600 meters avstånd (idiotiskt toklångt utan ett ordentligt prickskyttesikte). När två andra tyska springer för att ta över maskingeväret skjuter han ned dem också. Hans officer ger honom ett prickskyttegevär efter händelsen och ger honom fria händer med ordern "Döda fler tyskar". That's it.

Föreställ er en krigsfilm om landingen i Normandiet som framställer amerikanska soldater som fega, handlingsförlamade, oskickliga och dittvingade av känslokalla, oskickliga psykopater som skjuter dom i ryggen om dom försöker dra sig tillbaka till båtarna. Jag överdriver bara litegrand när jag säger att jag har sett nazistpropaganda som framställer Sovjetunionens krigsmakt på ett mer rättvist sätt.

Så filmen då? Den är snygg, kläder och miljöer ser bra ut, panga-panga scenerna är spännande... Men så fort något är påväg att bli intressant så stannar halva filmen för att spendera tid på en ganska dryg kärlekstriangel.

2/5, för den ser snygg ut och när de kryper runt ute i Stalingrad så är det spännande. Ljud och rekvisita är också väldigt bra. Men helvete vad uselt manuset är. Jag hoppas västvärlden gör en ny film om Stalingrad någon vacker dag....

EDIT: Jag överväger om filmen inte förtjänar 1/5 istället för 2/5 för det enkla faktum att tyskarna framställs som mindre rövhål än ryssarna. Faktum är, tyskarna framställs överhuvudtaget som en ganska så neutral fiende. Teorier om krigsbrott, massslakt av civila, etc. omnämns inte överhuvudtaget. Över 20 år senare hanteras somliga av skeendena som historiska fakta av 'average John Doe', till och med bland de som är historieintresserade men ej historiker.

Var inte vasilys skicklighet och hens bedrifter grovt överdrivna och rysk krigspropaganda för att dom behövde en homefront Hero ?

Jag har bland annat läst att när det kommer till enemey at the Gates att det aldrig existerade en Major König (König kön penis haha , ja så barnslig är jag) och att kikarsiktet som senare presenterades som ett krigsbyte aldrig kunde fastställas att det tillhört nån Major König ifrån tyska armen och den enda som kunde på senare tid vittna om att så var fallet var vasilys egen änka och allt hon hade att gå på var hans muntliga berättelse.

Så vad jag läst var vaisily en av rysk krigspropaganda skapad hjälte


Was Vasily Zaytsev created as propaganda or did he actually exist? Was this also the case for Major König?”

Well the answer is YES and NO.

YES he did exist. He was a deadly sniper with a confirmed hits of 225 during the Stalingrad battle
He was not the only one. What more, there where more deadly snipers in the red army.

The government needed a hero back home to rally behind. They picked him.

He did fight but spend a lot of time teaching other snipers. What more, he was probably protected as they for sure needed him alive for propaganda. That is why his score is low compared to this guys.


Is “Erwin König ” real?
From what I had read, he was not. He was created for propaganda sake.
“The Russians have their super hero and we have ours”
It seems he was mentioned by Zaytsev in his autobiography and again in the book “enemy at the gate”
No records of him was ever found. A major who is an ace sniper. However can you not find him?
The question is who made him up. Not the Russians. Dozens of snipers were killed. Zaytsev alone killed 11. It would be easier to claim a real one.
I think the Nazis did it for the above reason. Zaytsev just took over a very nicely prepared propaganda from the Nazis.

 

[Gamiel]

Historiskt inkorrekt: Nästan alla filmer kommer vara historiskt inkorrekta, så är det bara och det är något man får acceptera. Men det finns olika grader i helvetet. "Nä, en sådan bil uppfanns inte förrän två år senare" är annorlunda än "Sovjetiska soldater var oskickliga, omotiverade, hotades till strid och tvingades att anfalla utan vapen. Om de försökte fly mejades de ned av sina egna officerare." Det sjukaste med denna film är inte hur otroligt snygg Rachel Weisz är med all make-up på trots att hon befinner sig i en krigszon, utan det är hur Sovjetiska krigsmaktens försvar mot nazityskland framställs. Filmen överöser oss med diverse krigsbrott som Sovjetunionen ska ha utfört i Stalingrad och lurar i en hel generation av tv-tittare en massa (felaktiga) idéer om Sovjets krigsföring. Det känns som om någon läst en gammal SS-officerares krigsmemoarer och tänkt att "Jo, såhär var det nog".

Låter som utmärkt inspiration för de som vill spela Only War

 

[Daniel]

I gymnasiet hade jag en historialärare som avverkade de sista åren fram till pensionen med att rulla in tjock-tv:n, slå på ett av sina hemmainspelade vhs-band med amerikansk fiktion och diskret avlägsna sig från ungdomarna. En av filmerna han inkluderade i kursplanen för Historia A, eller om det kanske t.o.m. var Historia B, var just "Enemy at the Gates". Då sa faktiskt ungdomarna ifrån med "Men... är det här verkligen en rimlig historisk skildring?"
Sedan fick vi en ung vikarie. Han föreslog att vi skulle se "Braveheart".

 

[Rickard]

Roald Dahl's Matilda the Musical
2022

Jag ogillar musikaler, förutom mästerverket Moulin Rouge. Har alltid haft snabbspolat musikalnumret i Disney-filmer. Jag tror mitt största problem med musikalnumren är att de bara upprepar vad som redan etablerats. Jag drog igång den här filmen på Netflix och det första som möter mig är oskönsjungande barnkör och jag funderade på vad sjutton jag gett mig in på, men till min förvåning växlar filmen väldigt mycket och jag blev riktigt engagerad i det jag upplever. Den trettonåriga skådespelaren som spelar huvudrollen från Irland men till och med sjunger på övertygande brittisk engelska. Alla sjunger inte bara utifrån sina karaktärer utan även med klar särprägel och mitt hjärta hoppar till i takt med noterna.

Det är teatraliskt, det är imponerande danskoreografi från barnen, det är franskt färgschema med mycket mättad som förstärker temat och jag tycker mig höra en hel del av komikern Tim Minchins poesi i texterna. Måste också ge en eloge till svenske översättaren då det var en hel del ordvitsar i sångerna. Jag är dock rätt konfunderad över Mary Sue-huvudrollen. Varför är hon ett geni, varför kan hon fjärrskåda andra människors bakgrund och varför kan hon telepati? Saker som aldrig besvarades. Jag funderar också på vad som hände Roald Dahl när han var ung, för han verkar älska att använda vuxna karaktärer för att tortera barn. Ett tag funderade jag på om musikalnumren inte var verklighetsflykt, precis som Sucker Punch använde actionscener för att dölja övergrepp. Allt som allt, jag blev positivt överraskad med sånger som driver filmen framåt och med en Emma Thompson som aldrig kan göra en besviken. Riktigt skön på ett gäng punkter.

BETYG: 4/5

 

[Mundo]

Var inte vasilys skicklighet och hens bedrifter grovt överdrivna och rysk krigspropaganda för att dom behövde en homefront Hero ?

Vad man bör ha i åtanke om alla krigsförande länder är att de alla behövde förstärka sitt lands moral. Med det sagt så var Vasily en otroligt skicklig prickskytt. Och ja, Major König är hittepå. De berör ju iofs det lite i filmen, lustigt nog, med felaktigt historieskrivande/propaganda. Jag hade personligen älskat en välgjord film om Lyudmila Pavlichenko. Ryssarna gjorde en film om henne men den var rätt kass vad jag har förstått och med rätt så mycket historiskt hittepå. Hennes memoarer kan varmt rekommenderas dock, kom ut för några år sedan. Hon skönmålar absolut ingenting och man kan läsa mellan raderna vad hon tyckte om kriget: hon led efter kriget av svår alkoholism och PTSD, vilket misstänks ha varit en av anledningarna till varför hon dog av en stroke när hon var bara 58 år gammal.

 

[krank]

Jag kom just hem efter att ha sett Avatar: The Way of Water.

Jag gick in med de här förväntningarna, med första filmen i färskt minne:

• Fina miljöer och specialeffekter
• Rätt dum plot.

Jag kan rapportera att det var helt korrekt förväntningar att ha.

Jag såg den såklart i 3D HFR, eftersom det erbjöds och ju är Det Bästa Formatet. Det var ändå rätt mycket folk i salongen trots att filmen varit ute ett tag och det bara var en vanlig torsdag, så någonstans när jag ett svagt hopp om 3Dns återkomst… Nåja, filmen är inåthelskotta snygg. Det är verkligen extremt mycket CGI här, men det funkar så sjukt bra. Framför allt är vattnet extremt imponerande överlag – vet man något om 3D så vet man att vatten är klurigt, men här får de det att verka lätt som en plätt. Effortless. Vilket det såklart inte var – det här är en jäkla achievement.

Det som inte funkade för mig var några av Na'Vi-barnen, framför allt de riktigt unga. Men annars funkade typ allt och alla jättebra.

Det är också helt magiska miljöer, och många scener hade stark smak av naturfilm.

Actiondelarna funkade bra; all action var läsbar och tydlig, och hade tydliga stakes och så vidare.

…och så plotten, då. Den är ganska platt och trist och förutsägbar, väldigt onyanserad och på många sätt ointressant. Jag blir mest trött av den hypertraditionella familjemoralen. Delar av plotten kändes lite som, ni vet, när Disney ska göra uppföljare och måste krysta ihop ett sätt att fortsätta plotten. "Aladdin 2: Jafars hämnd", typ. Men ja, okej, det funkar. Jag förväntade mig ingen smart plot, och jag fick ingen smart plot.

Filmens två svagaste punkter:

• De hypertraditionella närmast karikatyrartade könsrollerna. I stort sett alla män får bara typiska mansroller ("hederskultur-machopappa", "arg och ond militär") och alla kvinnor får typiska kvinnoroller (flera "tigermamma", "snygga tjejen", "konstiga tonårsdottern"). Jag blev otroligt trött. Originalet var kanske inte speciellt bra det heller, men där fick den kvinnliga huvudrollen åtminstone vara lite tuff, lite mångfacetterad. Här fick hon mest vara olika sorters morsa.
• Spider. En helt poänglös karaktär. Hela karaktären hade i princip kunnat klippas bort utan att det gjort speciellt mycket. Okarismatisk, ointressant muskeldrulle som mest kändes inklistrad. Introducerades i förbifarten i intro-expositionen, gavs aldrig någon riktig anknytning.

Vill jag se om den här i morgon? Nä, jag klarar mig. Den är tre fucking timmar lång. Jag ångrar inte att jag såg den, och jag kommer att se nästa film om den kommer, och förutsatt att man går in med rätt förväntningar så kan jag rekommendera den.

BETYG: 4/5

 

[krank]

Den som vet något om mig, alltså som person, vet generellt att jag lider av en del ångest av olika slag och kan vara ganska neurotisk. Skulle jag peka ut en enda sak som är min riktiga ångest-kryptonit, något som verkligen ger mig starkt ångestpåslag och får mig att må sämre än verkligen något annat tror jag, så är det pinsamhet. Framför allt av igenkännings-vardagstypen. Jag avskyr att göra bort mig, bryta mot outtalade sociala normer och så vidare, framför allt omedvetet. När omgivningen tänker "omg, fattar han inte att man bara inte gör sådär"? Det är verkligen The Worst. En hel del av mitt sätt att bete mig och så är strategier för att undvika detta; bland annat att medvetet bryta mot sociala normer. Gör jag det medvetet blir det inte, för mig, lika pinsamt.

Vet ni vad som är bland det pinsammaste som finns? Fjortonåriga killar. De är barnsliga men fattar det inte, de sätter sig i uridiotiska situationer, de har inget långsiktigt tänkande, de fattar aldrig någonsin att man bara inte gör sådär. De trampar på andras känslor hela tiden för att de inte kan tänka sig in i andra människos situation. Deras brist på livserfarenhet i kombination med tonårshormoner gör dem till pinsamhets-neutronbomber.

Anyways, jag har sett Shazam, en film om en 14-årig kille som får superkrafter.

Rent tekniskt är det här en välgjord film. Snygga effekter, välskådespelat även av ganska unga delar av casten, fullt duglig plot, skurk med begripliga och relativt vettiga motivationer och så vidare. Jag gillar typ alla karaktärer utom huvudpersonen och hans kompis och alla han går i skola med. Fosterfamiljen är riktigt bra; både fostermorsan och fosterfarsan för ett bra jobb med att vara sympatiska och icke-stereotypa fosterföräldrar.

Jag förstår att det är tänkt att man ska tycka om huvudpersonen och hans kompis. Jag förstår att de ska vara relaterbara, att man ska tänka "sådär skulle jag också gjort om jag fått superkrafter som 14-åring", och så ska man känna igen sig. Och det är tänkt att vara en bra grej, något som får en att gilla dem.

Jag kan inte rekommendera den här filmen. Jag kan bara inte. Eller, jag rekommenderar den till alla som funkar normalt och inte får starkt ångestpåslag av pinsamheter. Men för egen del? Nope. Jag ångrar inte att jag sett den, men det ska nog mycket till att jag ser den igen. Eller, kanske om jag snabbspolar förbi alla pinsamma scener fär 14-åringarna är 14-åringar.

Under året kommer uppföljaren. Vi får se om jag går och ser den, om inte annat som något slags KBT. Vad är det värsta som kan hända, liksom?

BETYG: 3+/5

 

[Rymdhamster]

Jag såg Puss in Boots: The Last Wish (2022)

Fy faaaaan vad bra den var! Det är typ en perfekt uppföljare.

Orden räcker inte till.

Betyg: 5/5

 

[Rickard]

Johnny Mnemonic utspelar sig januari 2021 och är konstnären Robert Longos enda långfilm. 2021 släppte han en svartvit version, vilket han säger var hans ursprungliga plan. Han säger själv att karaktärerna får mer fokus i den varianten. Tydligen var studion väldigt involverad och ville kicka Robert redan efter första veckan och manuset blev väldigt struligt på grund av det. Här nedan följer en väldigt ärlig intervju.

Johnny Mnemonic in Black-and-White: Robert Longo Interview

Despite 25 years of dismissal and mockery, Johnny Mnemonic remains a visionary forecast of the networked society. No pre-millennium Hollywood production captured the anxieties and exhaustion of living online so well, despite studio butchery that deprived audiences of writer William Gibson and...

www.screenslate.com

In 2021, 26 years after its original release, Robert Longo has converted the film into a black & white version that is a bit closer to his original intention. That black and white version premiered at the Tribeca Film Festival.​

Jag är dock mer intresserad av den tio minuter längre japanska versionen (det är inte en Directors cut, enligt Robert):

The Japanese version (director's cut) is rather different from the international re-edited cut. It runs ca. 10 minutes longer (the additional scenes focus mostly on Takeshi Kitano's character Takahashi), some additional scenes are intact whereas they were omitted in the other version), in other scenes different camera angles were used. It also has a different score composed by Mychael Danna (Brad Fiedel was brought on later re-score the picture) and more violence.​

​

...så jag hittade en halvbra version av den och ställde om färgmättnad och kontrast i VLC. Jag gjorde även den svartvita varianten mer grynig och något skarpare, då originalfilmen var rätt suddig. När jag hoppade omkring för att göra lite jämförelser så måste jag hålla med om att karaktärerna träder fram mer. Datoranimeringarna blev mycket bättre medan monofilament-piskan i färg är svår att slå. Det blev också en härlig känsla av noir i de svartvita. Färgerna i 90-talsfilmer är inte de bästa heller, särskilt inte i en halv-b-film som denna så att ta bort dem gör filmen helt klart en tjänst.

 

[Mundo]

Jag såg Puss in Boots: The Last Wish (2022)

Fy faaaaan vad bra den var! Det är typ en perfekt uppföljare.

Orden räcker inte till.

Betyg: 5/5

Det är sagt om musikaler att när orden inte räcker till får man börja sjunga!

 

[Rickard]

Johnny Mnemonic
1995

Jag läste många av Gibsons romaner när jag var runt 20 och inte ens då tyckte jag han var en bra författare. Hans stil var repetitiv och hans handlingar tunna. För mig är han litteraturens motsvarighet till David Ayer med en massa balla idéer men ingenting mer. Filmen hade en rejäl inblandning av studion som ville ha en sommarblockbuster när regissören Robert Longos tankar låg närmare Strange Days med någonting lågmält och artistiskt. Han nämnde i en intervju La Jetée och ville ha sin film i svartvitt. Jag såg den japanska klippningen, som har scener filmade från andra perspektiv och ett helt annat soundtrack och när jag ställde om allting till svartvitt blev det en helt annan upplevelse - en klart bättre upplevelse.

Vi får följa fem olika livsbanor, från yakuza med hantlangare och en AI ner till en razor girl och en data-kurir, som alla möts upp mot slutet. Det är en intressant tanke att följa, men tyvärr lyser Gibsons manusskript igenom och det är mest en tunn historia med en väldigt svag tredje akt. Lägg sedan till att vi har träbocken Keanu Reaves i sällskap med Dina Meyers första roll, där hon först agerar som en galen junkie men sedan lägger det helt åt sidan och försvinner bort i neonljuset. Lägg även till metal-artisten Henry Rollins träiga skådespelari. Å andra sidan har vi också legender som Takeshi Kitano, Dolph Lundgren, Ice-T och Udo Kier, där Dolph faktiskt briljerar med sin cybernetiska gatupräst. I den här klippningen får vi dessutom se mer av Kitano, AI:n och Dolph, så att de inte känns lika inslängda som i den tio minuter kortare USA-klippningen.

...och musiken. Det högkontrasterade svartvita (som förvisso jag ställde in i VLC) tillsammans med den halvsyntiga soundtracket gav en rejäl konstnärlig vibb (väldigt "La Jetée") och lyfter hela filmen till nya nivåer. Om ni ska se om Johnny Mnemonic, jaga ifatt den japanska klippningen. Det är en helt OK film, men temat i världen tillsammans med de härliga karaktärskoncepten gör ändå att jag tycker filmen är riktigt skön på ett par punkter.

BETYG: 4/5

 

[soda]

Jag såg En annorlunda värld på bio idag. Jag var ganska irriterad på barnen och hade inte fått någon ordentlig lunch, vilket kanske inte hjälpte filmen...

Filmen handlar om pappor och deras relation till söner. Och äventyr i en ny (märklig) värld. Och att ta hand om världen vi lever i.

Alla dessa tre teman känns rätt mjäkigt utförda. Filmen var inte dålig men inte heller varken speciellt rolig eller spännande. Tre av fem kanske.

 

[krank]

Jag såg just om Transformers (2007). Den första i bayverse, alltså. Första gången jag såg den i Filmklubben var faktiskt redan i januari 2013. Sen såg jag den 2015 också. Men jag måste väl ha sett den mer nyligen än så? Inte enligt mitt Filmklubben-dokument.

Anyways.

Det här är verkligen en blandad påse. Jag gillar:

• Det estetiska. Dels är Michael Bay en sjujädra visuell regissör som är bra på explosioner, action och bilreklam. Självklart är han hand-i-handske för en film om bilar som förvandlar sig. Den här filmen är helt enkelt sjukt snygg, och jag älskar designen på robotarna. När den här kom var det många som var sura över att robotarna inte var blockiga G1-cartoon-gubbar, men jag gillade redan från början det här mer plottriga. Och framför allt decepticons – jag gillar verkligen anslaget att göra det här till utomjordiska robotar. Lite insektoida, monstruösa. Det passar perfekt, för mig.
• Mikaela. Bays kamera objektifierar henne, men blundar man och bara ser till vad hon säger och hur hon funkar som karaktär så är hon faktiskt rätt bra. Hon har en del djup, jävlaranamma och egen agens. Jag hade hellre sett att filmen fokuserade på henne, om jag ska vara ärlig.
• Plotsen som inte handlar om Sam. Bay har ett närmast erotiskt förhållande till militären och det här är absolut en statspropaganda-film som ser det som en av sina uppgifter att framställa amerikanska militären i god dager. Rent ideologiskt hatar jag det, men det är ändå en välfungerande del av plotten. Jag gillar både Lennox-sidoplotten med soldaterna som överlevde introt, och hela "war room"-grejen med signalanalysen och så vidare.
• Introt. Anfallet mot militärbasen är helt enkelt sjukt bra.

Jag gillar inte:

• Sam. Vad var det jag just skrev om tonårspojkar? Sam Witwicky är 16 år och helt fantastiskt spattig och pinsam. Han är som en vanlig tonårspojke men med lite för mycket energidryck. Eller kanske något tyngre, vad vet jag. Jag vet att jag verkligen har superdupersvårt för spattiga karaktärer, men att de verkar supervanliga i amerikanska filmer. I den här finns också fler spattiga typer – hackern Glen till exempel. TIll och med decepticons har en figur vars "roliga grej" är att han är hyper och spattig. Blärgh.
• Pinsamma autobots. Det finns flera grejer som helt enkelt borde kunna klippas bort utan att det påverkade filmen negativt alls. Stora delar av scenen där de letar glasögonen till exempel. Scenen där Bumblebee kissar på någon.
• Mikaela. Och alla andra kvinnor. Mer exakt hur Michael Bay objektifierar dem med kameran. Behöver vi verkligen fokusera på tuttar riktigt såhär mycket? Behöver alla kvinnor ha urringning? Jag antar att Maggie är ett undantag; även om hon absolut är fotomodell-snygg så slickar inte kameran hennes kropp åtminstone.
• Stereotyper. Michael Bay gillar sina stereotyper.
• Planen i slutet. Varför tycker någon enda människa att det är en bra idé att föra kuben till ett tätbefolkat område? Jag menar, det blir ju en asfet strid i stadsmiljö såklart, men motivationen bakom är rätt oklar.

Jag vet inte om Bay gör saker spattiga, pinsamma, sexistiska eller rasistiska för att han är omedveten och puckad, eller om han gör det medvetet för att han vet att sånt säljer. Överlag slår han mig som en oerhört kompetent och kunnig yrkesmänniska; det går liksom inte riktigt att säga annat – han kan regissera och projektleda, bevisligen. Han kan få film gjord, och är mycket duktig på att göra filmer som folk vill se.

Att han är lite självmedvetet märks också genom att han var med och spelade "dudebro" i Mystery Men.

Så min teori just nu är att han mycket väl vet att objektifiering och rasism och sådär kommer att göra en del arga. Men han är själv inte så mycket emot dem att han är beredd att bry sig; inte när samma saker drar in fett med flis.

Det här är inte en film jag rent ideologiskt kan ställa mig bakom, men som jag ändå gillar någonstans. Trots Sam Witwicky, som verkligen är The Worst.

BETYG: 4/5

 

[Feuflux]

Det här är verkligen en blandad påse.

Jag tycker du ska ha credd för att du kan göra en analys som inte är ensidig. Tack!

 

[DeBracy]

Jag har sett Planet Terror (2007). Bang! Splat! Boom! Big name actors, cheezy oneliners!

Känner mig underhållen. Den får tre av fem på den krankiska skalan.