WRNU:s filmklubb 2023 v8

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v8 2023 – #527 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan.
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Jag var på bio igår och såg The Lord of the Rings: The Two Towers: Extended Edition.

Själva biolupplevelsen var bra. Till skillnad från med den första filmen så lyckades jag faktiskt hålla mig fokuserad alla fyra timmarna, och tyckte rentav att de gick ganska snabbt ändå. Även denna gång lyckades jag slippa att behöva gå på toaletten under filmen, även om jag fortfarande tycker att det är en bra idé med intermissions i långa filmer. Som på teater, att man tar en liten bensträckare och kanske fyller på snask mellan akterna liksom.

Det sämsta med själva bioupplevelsen var mamman bakom oss, som tagit med sin unge son (kanske… 8-9 år gammal?). Ungen var inga problem, men mamman läste upp alla undertexter. Lågt, men… i alla någorlunda tysta partier i filmen fick man den där kontinuerliga strömmen av svensk överdubbning. Jag slits mellan att å ena sidan tänka att det väl var fint gjort av henne att ge honom den här upplevelsen, och att det här är den sortens grej man ändå får köpa när man väljer att se film tillsammans med en massa folk. Och att å andra sidan tycka att det mest var störande för min upplevelse.

Nåja, filmen då? Jo, den är bra, den är riktigt bra, och då gillar jag inte ens fantasy. Jag uppskattar det tydliga politiska budskapet; den som lyckas ignorera den onda industrinationens skövling av den goda skogen och miljön etc måste blunda ganska hårt. Jag vet att farbror Tolkien blev arg om man antydde att han på något sätt sysslade med allegori, men den konflikt som skildras här kan man ju se i vår värld också. Jag uppskattade också det här med att kungar framställs som egoistiska, sårbara, småaktiga och egensinniga. Det är verkligen ingen romantiserad bild av monarkin som visas här.

Alla skådisar gör ett bra jobb. De delar av dialogen som är lite styltig är ju det för att Tolkien inte är så bra på dialog, så det är svårt att komma ifrån.

Specialeffekterna är… Well. De är tjugo år gamla. Gollum var mirakulös då, och det finns fortfarande scener som är helt sjukt att de fick till. Men det går inte att komma ifrån att han går lite sönder när man tittar på honom så nära som vi gör i den här filmen. Jag köper hoom oftast inte. Övriga specialeffekter är snygga, dock är enterna som inte är Lavskägge ganska fula och det är stundtals väldigt uppenbara matte paintings eller uppförstorade vattenmassor. En jäkla triumf för sin tid såklart. Men. Det var tjugo år sedan.

What else? Jag gillade Merry och Pippin mer än jag mindes. Merry har en riktigt schysst arc, tycker jag ändå. Kanske den jag gillar mest i filmserien.

Grima Ormstunga är fantastisk, och Brad Dourif är så himla bra på att vara obehaglig. Hela grejen får mig dock att bli påmind om den sämsta grejen med de här filmerna; att de skippar den bästa delen av böckernas slut. Till förmån för vad jag minns som två timmars epilogsnack och alver som vandrar genom skog. Skit i Tom Bombadill liksom, jag vill ha the scouring of the shire!

Det finns också vissa scener som… inte längre går att se utan att omedelbart påminnas om diverse internetkultur. Jag tänker då framför allt på att ta hobbitarna till Isengard och så det här med potäter. Det är ju knappast filmens "fel", men det är absolut en del av hur det är att se den här filmen år 2023.

Så. Onekligen en bra film. Jag tyckte bättre om den än ettan. Kanske var jag bara mer vaken. Eller så gillade jag det mer episka scopet med flera samtidiga grupper och det bredare perspektivet. Ettan är ju mer traditionellt individuell och har fokus på en enda äventyrargrupp.

Hur som helst.

BETYG: 4/5

 

[Lukas]

Det sämsta med själva bioupplevelsen var mamman bakom oss, som tagit med sin unge son (kanske… 8-9 år gammal?). Ungen var inga problem, men mamman läste upp alla undertexter. Lågt, men… i alla någorlunda tysta partier i filmen fick man den där kontinuerliga strömmen av svensk överdubbning. Jag slits mellan att å ena sidan tänka att det väl var fint gjort av henne att ge honom den här upplevelsen, och att det här är den sortens grej man ändå får köpa när man väljer att se film tillsammans med en massa folk. Och att å andra sidan tycka att det mest var störande för min upplevelse.

Alltså jag hade inte tyckt det här var okej. Klart man inte får göra något så störande.
antigen får man leva med att ungen inte kommer förstå språket eller så tar man inte med honom på en engelskfilm på bio.

När jag var barn så brukade mina föräldrar läsa texten högt för mig ibland när vi var hemma, och jag minns att jag ville att mina föräldrar skulle göra det när jag vid åtta årsålder började gå på bio och se filmer på engelska. De hade vettet att säga nej eftersom de då skulle störa andra i salongen.
Visst ska man hjälpa sina barn men man ska kanske lära dem respektera andras upplevelse också.

jag tar upp det här för jag var åtta när första Sagan om ringen filmen kom (älskade den trots att jag inte förstod allt) Så jag har varit i det barnet situation, och mina föräldrar tog det andra beslutet, det beslut som jag nu som vuxen tycker är det rimliga.

 

[afUttermark]

Klart man kan läsa replikerna för sitt barn på bio.
på en tjugo år gammal film.
Man vet ju inte bakgrunden här alls. Jag tycker det är störigare med folk som rycks med och skriker högt

 

[krank]

Visst ska man hjälpa sina barn men man ska kanske lära dem respektera andras upplevelse också.

Jag tror att det varit mycket lättare att vara snäsig mot mamman om vi inte precis innan filmen hjälpt henne att leta efter barnets lilla legofigur, som tydligen ramlat ner under mitt sälskaps säte. Det kändes verkligen motigt att snäsa av eller hyscha någon man precis vart snäll och hjälpsam och förstående mot.

Men ja, jag håller såklart med om vad som är det rimliga alternativet. Jag förstår varför man vill göra som hon gjorde. Men jag satt nu och ganska ofta under filmen och hoppades att någon annan skulle försöka få tyst på henne…

 

[krank]

Klart man kan läsa replikerna för sitt barn på bio.
på en tjugo år gammal film.

Givet att filmen är tjugo år gammal så förstår jag inte riktigt varför man prompt tycker att ungens första titt på filmen ska vara på bio. Det hade förmodligen varit billigare att köpa DVD:n och istället läst replikerna hemma.

Det är helt korrekt att jag inte vet bakgrunden. Finns det någon form av goda skäl så finns det såklart det. Men normen i biosalong tänker jag ändå är, och bör vara, att man försöker störa varandra så lite man kan. Ge fan i att prata högt om filmen eller förklara skämten eller sammanfatta handlingen, låt bli att lägga in en stor stinkande prilla snus, låt bli att skrika etc.

Jag har dock mycket lättare att acceptera folk som skriker till när det händer något läskigt eller skrattar när det är roligt, än det här.

 

[afUttermark]

Självklart. Jag bara tänker att det finns en anledning typ att barnet är superintresserad av fantasy men kanske har dyslexi. Jag utgår ju från att det finns en anledning

 

[Daniel]

Något försenad nådde därmed vinterns Zara Larsson-anstiftade biodebatt därmed rollspel.nu, gällande ljud eller inte i salongen!

 

[krank]

Något försenad nådde därmed vinterns Zara Larsson-anstiftade biodebatt därmed rollspel.nu, gällande ljud eller inte i salongen!

Egentligen tror jag att det är ofrånkomligt. Vill jag ha en bioupplevelse i total tystnad och ensamhet, där bara den stora duken och ljudet är "grejen", så får jag ordna det med hemmabio eller ett VR-headset. Det senare gör jag redan, även om VR-hjälmarna i rimlig prisgrupp inte riktigt är där än vad gäller upplösning. Men det är vad jag skulle gissa är framtiden.

Jag tror att bio kommer att bli något man går på specifikt för den sociala upplevelse snarare än den tekniska lyxupplevelsen. Man går dit för tjoandet och prasslandet och diskussionerna om handlingen och så vidare. Som en happening, liksom.

Jag tycker inte nödvändigtvis att det är en bra utveckling. Men det är min gissning om vart det är på väg.

 

[Lukas]

Självklart. Jag bara tänker att det finns en anledning typ att barnet är superintresserad av fantasy men kanske har dyslexi. Jag utgår ju från att det finns en anledning

Du Beskriver mig som åtta åring...

Ja bio är socialt, självklart ska man inte bli sur på folk som skrattar åt skämt på filmen eller liknande.
Men samtidigt som ialla sociala sammanhang ska man kanske ha lite tänke på hur man uppförsig så man inte stör allmänheten mer än nödvändigt.

 

[Gamiel]

Du Beskriver mig som åtta åring...

Tror jag själv var runt de tio innan jag kunde läsa undertexten snabbt nog för att inte behöva hjälp

 

[Mundo]

Bara jag som är imponerad att en åttaåring pallade sitta genom en extended-edition Lord of the rings film? Nästan fyra timmar film för tusan. Imponerande!

 

[Khan]

Häromdagen såg jag Beetlejuice.

Jag har aldrig sett den här förr, och jag är klart imponerad. Jag älskar hur tajt den är, på det sätt som filmer var förr. Ytterst få sekunder som kunde klippts bort, och allt är nerskalat till den absoluta kärnan i historien. Det är så jag börjar tro på det där idiomet om att man när man är nöjd med något, ska klippa bort 10-25%. Då blir det automatiskt bättre.

Hur som.

Beetlejuice själv är en sorts omvänd excorsist, ett spöke som är expert på att skrämma bort levande. Han är med ytterst lite i filmen, men anlitas av ett par som dött när deras hus köps av ett nytt par med en tonårsdotter. De renoverar huset helt fel och skapar dålig stämning, så spökparet vill ha bort dem. Men på vägen blir de kompisar med tonårsdottern, och kanske inte längre behöver Beetlejuice, och så spårar det hela ut. Utflippad, men enkel premiss, bra karaktärer och överraskande bra humor för det allra mesta.

Nä, det som åldrats sämst är själva karaktären Beetlejuice. Michael Keaton spelar ut och över så till den milda grad att hans maniska energi är omöjlig att värja sig mot. Men han är ett genuint as. Han tafsar, fluktar, lyfter på folks kjolar, och är ett totalt svin. Minst hälften av hans "skämt" har åldrats fruktansvärt, men en del andra saker funkar. Hade han inte blivit uppgraderad till huvudskurk i filmens sista akt hade jag nog tyckt betydligt sämre om filmen. Med den förändringen blir han ändå utmålad som ett svin även i texten, och inte bara i backspegeln. Det är mer ok då, även om det är tydligt meningen att man ska skratta åt hans äckel tidigare i filmen. Och han är med rätt lite på det stora hela.

En rätt bra film. Hoppas det blir film av musikalen, som har grymt bra musik. Filmen får 7/10. Så länge Beetlejuice själv inte är med i bild når den bitvis 9/10.

 

[Mundo]

Disney-non-stop! Nu var det dags för Aladdin (1992). Det här är en av de där historiska klassikerna från, enligt många, Disneys bästa era. När filmen släpptes var den den mest ekonomiskt framgångsrika av alla animerade filmer någonsin (tills den sprangs om, två år senare, av en annan Disney film: The Lion King), och den drog ihop lite Oscars-nomineringar också.

Det här är en sån film som man, när man tittar lite på processen bakom filmskapandet, inte fattar hur man fick det att funka så bra som det gjorde. Filmens regisörrer, Clements och Musker (samma som snurrade ihop Princess and the Frog) presenterade ett i princop färdigt script och story-reel till sin chef, Katzenberg i April 1991. Katzenberg ogillade det starkt och krävde att de gjorde om alltihopa - originalstoryn följde nämligen originalmyten ganska så nära.

Katzenberg tillät dock inte Clements och Musker att få mer tid på sig, originaldatumet (november, 1992) stod kvar som release date för filmen. Så de hade ett och ett halvt år på sig att skriva om filmen, animera, spela in nya låtar (några hade redan spelats in, men de ogillade också...). Här är Jafars villain song: Humiliate the boy, till exempel (som inkluderar referenser till Aladdins mamma, som han desperat försöker göra stolt).

Men Clements och Musker lyckades, på något vis, att dra ihop detta. Man lyckades också knyta sig an Robin Williams, som var tveksam till att ställa upp i projektet överhuvudtaget. Man lyckades övertyga honom genom att animerade Genie/Anden som Robin Williams under en av hans stand-ups, vilket Williams tyckte var jätteroligt. Han ställde up under premissen att han inte skulle användas i marketing för filmen, utan man skulle premiera de andra röstskådisarna istället. Disney lovade att det skulle man absolut, och sen använde man prompt Williams i all marketing för filmen. Williams bröt band med Disney och vägrade samarbeta med Disney igen under resten av sin karriär.

Nåja, till filmen....

------------------------------------------

Filmen följer småtjuven med ett gyllene hjärta Aladdin som blir väldigt kär i prinsessan Jasmine. Genom äventyr och farofyllda händelser så hittar han en magisk lampa och anden däri ger honom tre önskningar, vilka han använder för att vinna Jasmines hand. Lägg till en skurkaktig vizir, en dum men välmenande sultan och en hel rad av sidekicks (apan Abu, flygande mattan, papegojan Iago) och du har en typisk Disney-film framför dig.

Den lägger större vikt vid komedi och äventyrande än andra Disney-filmer. Där är tillfällen då man använder sig av nyare animeringsteknik och jag mindes hur extremt spännande och häftigt jag tyckte det var när Aladdin flyger på sin matta - nu ser CGIn mer ut som ett ganska så lågupplöst spel utvecklat av en indie-studio. Det 2D-animerade ser dock väldigt bra ut, som vanligt.

Filmen är på det stora hela spännande, några av låtarna är bra och den är rätt så rolig.

Men...

Och jag förbereder mig kallt på att bli lynchad för detta, men jag tycker inte genie är så himla rolig. Ibland är han det, ibland är animering och voice-work helt fantastiskt, men för det mesta är han i ett av två lägen, ett för små barn och ett för de som var vuxna under 90-talet:
1: Väldigt högljudd. Skämtet är inte så roligt, men eftersom han sade det 20 decibel högre så ska det vara roligt (det här gäller också Iago, fick mest huvudvärk av honom).
2: Referenser. Jack Nicholson, bröderna Marx och Rodney Dangerfield är roliga, ja, men att prata som karaktärerna gör inte skämtet roligt. Det är bara en referens. Minns ni hur jag sa att att mycket av humorn i Sleeping beauty var tidlös? Det här är den exakta motsatsen idag.

Med risk för att bli än mer lynchad så har jag aldrig riktigt gillat Robin Williams, varken som vuxen eller barn.

Tillbaka till filmen så är den också väldigt... uh... horny, för att vara Disney. Jag räknade till fyra, kanske fem scener som bygger på harem-karaktärer i harem-outfits som gör harem-grejer. Det gör inte filmen bra eller dålig, men den är anmärkningsvärt horny är allt jag säger.


Aladdin har förtrollat sig till en prins

Filmen har i mina ögon på det stora hela inte åldrats särskilt bra. Genie funkar bara ibland för mig, Jafar är ingen jättekul skurk (hans slutsektion går mest ut på att kör en massa puns) och Jasmine minns jag som någon med stor viljestyrka och driv som ung, men nu som äldre så är hennes karaktär inte särskilt kul. Aladdin är skön dock och somlig humor, ofta mellan Jafar och Sultanen, är tidlös.

Jag ger filmen 3/5. Det är en Disney-klassiker, absolut, men det är inte deras starkaste verk. Jag undrar hur väl de andra 90-tals filmerna kommer stå på sig...

Som sidnotis måste jag rekommendera den extremt roliga musikalen Twisted. Om @Khan på något vis missat den: iväg med dig och titta snarast. Det här är verkligen ett mästerverk.

 

[Khan]

Med risk för att bli än mer lynchad så har jag aldrig riktigt gillat Robin Williams, varken som vuxen eller barn.

Jag instämmer till hälften. Jag tycker Williams alltid var bäst när han var ärlig och genuin och seriös. Han var femtioelva gånger bättre som seriös skådis än som komiker i mina ögon. Hans insats i Good Will Hunting är fenomenal.

 

[Franz]

2: Referenser. Jack Nicholson, bröderna Marx och Rodney Dangerfield är roliga, ja, men att prata som karaktärerna gör inte skämtet roligt. Det är bara en referens. Minns ni hur jag sa att att mycket av humorn i Sleeping beauty var tidlös? Det här är den exakta motsatsen idag.

Det knasiga är att när nioåriga Franz såg Alladdin så fattade han ju inte alls att detta var referenser utan trodde bara det var roliga gubbar. Det är först i vuxen ålder när jag sett om filmen som jag fattat att det ska vara en massa kändisar som anden imiterar.

 

[Mundo]

Det knasiga är att när nioåriga Franz såg Alladdin så fattade han ju inte alls att detta var referenser utan trodde bara det var roliga gubbar. Det är först i vuxen ålder när jag sett om filmen som jag fattat att det ska vara en massa kändisar som anden imiterar.

Ja, samma sak för mig när jag såg det som liten. Det är liksom roliga gubbar i ett virvarr av ljud och energi.

 

[Franz]

Jag instämmer till hälften. Jag tycker Williams alltid var bäst när han var ärlig och genuin och seriös. Han var femtioelva gånger bättre som seriös skådis än som komiker i mina ögon. Hans insats i Good Will Hunting är fenomenal.

Är det inte så att Robin Williams var lite av en föregångare vad gäller att prata snabbt och göra popkulturella referenser? Känns som att det görs hela tiden nu men var lite nyare på hans tid? Menar inte att det skulle vara ett argument för att hans skämt funkar idag, utan tänker att det brukar ju vara så att någon förnyar en genre men att just den innovatören i backspegeln sällan är bäst, det är mer att det är en ny grej som fångar intresset hos folk. Sedan kommer andra efter och hör samma sak men förfinar hantverket så att det blir mycket bättre men inte lika originellt

 

[Lukas]

sen använde man prompt Williams i all marketing för filmen. Williams bröt band med Disney och vägrade samarbeta med Disney igen under resten av sin karriär.

Inte för vara den nörden, men han och Disney gjorde upp tillslut.
Det krävde bara en ny chef för Disneys animation och en gåva av en otroligt värdefull tavla.

Williams återvände då för att göra rösten till anden i Alladin 3.

Han gjorde anden ett få tal gånger efter det också.

 

[Gamiel]

Den 13:e krigaren (1999)
En historisk-fantasy rulle som handlar om Ahmad ibn Fadlān ibn al-Abbās ibn Rašīd ibn Hammād, som var hovpoet i Bagdad men blev för sina synder "befordrad" till ambassadör till Volgabulgariska riket (långt bort från Bagdad), på vägen till sin possession blir han rekryterad av ett gäng av tolv vikingar som behöver en trettonde medlem som inte ska vara av deras folk (enligt völvan), där av namnet på filmen. Vikingarna har blivit ombädda att hjälpa en vikingakung vars folk är attackerade av monster....

Jag gillar den här filmen. Det är helt klart en historisk-fantasy där vikingarna har stora drakhuvuden på sin långskepp, rider stora hästar, och slåss med stora svärd, och det finns en massa anakronismer och liknande, men eftersom den inte försöker vara en historiskt korrekt film så spelar det inte roll. Jag fann filmen rätt så tät och gjorde ett bra jobb med att ge de olika vikingarna olika personligheter (i mångt o mycket enbart genom hur de ser ut och slåss p.g.a. att filmen inte tar tid att ge var och en av dem en scen som presentera dem, kanske något som borde gjorts men samtidigt så är filmen lång nog och det funkar bra som det är). Gillar att filmen behandlar både vikingarna och Ahmad, samt deras respektive kulturer, med respekt - det här är inte en film då de nobla barbarerna tronar över den mjäkiga stadsbon eller den civiliserade stadsbon tronar över de otvättade barbarerna.

Rekommenderar den för inspiration rörande vikingainspirerade kulturer för hur filmen presenterar vikingarnas attityd till saker.

Krankisk 3:a eller 4:a tror jag.