WRNU:s filmklubb 2025 v3

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v3 2025 – #626 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Jag har sett Hellraiser II.

Ettan var ju ändå en hyfsat straightforward affär – en lagom linjär skräckis liksom. Tvåan är… spretigare. Och konstigare, generellt. Mer osammanhängande.

Sämre, skulle jag vilja säga, överlag. Något bättre skådespeleri, men fulare specialeffekter, sämre plottad story – den första timmen funkar OK, men sen blir det lite som att spelledaren fått slut på idéer och bara kastar fram saker hipp som happ. Varför dök jättefula karnevals-kulisser upp helt plötsligt? Till exempel?

Framför allt specialeffekterna är lite tragiskt att de inte funkar. Ettan körde så medvetet med fysiska grejer hela vägen, och snygga klipp och grejer så det inte behövdes varken greenscreen eller dassig stopmotion. Här däremot används både masking mot kulisser jag väl kan beskriva som "som bäst dugliga", absolut-inte-redo CGI och ganska… "okej" stopmotion. Filmen försöker helt enkelt göra mycket mer specialeffektsmässigt än vad tekniken klarar av, och när man gör det i en film som i rätt hög grad lever på sina specialeffekter blir det… inte bra.

Den nya cenobiten är dessutom jättetöntig, funkar inte alls.

Vad är bra då? Well, skådespeleriet har jag redan nämnt. Det är inte fantastiskt, men flyter bättre än i ettan. Det finns en del snygga effekter. Jag gillar precis som i ettan effekten av att ha ett blodigt lik klätt i vanliga människokläder och låta blodet och kladdet kladda ner kläderna medan de rör sig.

En del av idéerna i plotten är inte helt usla. Första timmen funkade som sagt helt OK. Det är genomförandet av filmens sista del som inte alls räcker ända fram.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Jag har sett Hellraiser II.

Fast jag gjorde det v2. Och är en klant. Och nu är det för sent för mig att redigera (eller ta bort) posten i den här tråden. Så nu får den väl ligga kvar här antar jag.

Nåja, jag ska fylla på med Nosferatu imorgon ändå, så det är inte som att jag fuskat för att slippa se film den här veckan.

 

[Rickard]

Hellboy: The Crooked Man
2024

Fortsätter med beta av filmer som jag ångrar att jag bangade att se på bio förra året.

Det första som som slog mig var hur mycket filmen skrek "låg budget". Titelskärmen hade regissören gjort själv i Photoshop och Aftereffects eftersom pengarna tog slut. Det är bra kameror de använt, men alla tagningar utomhus är inte färgkorrigerade så de ser ut som en naturfilm där man slängt in två lajvare. Förutom Hellboy är alla skådespelare som spelar sidokaraktärerna träiga i sitt agerande. Statisterna är däremot fenomenala för att sätta en stämning. Regissören Brian Taylor har skrivit Crank och (tvserien) Happy - båda stilar kommer även igen i den här filmen. Den är lustig på sitt sätt, för det är en skräckfilm, men med en hjälte som kan skjuta sig igenom alla problem. Det gör honom nästintill som en meta-kommentar till hela filmen. Stilen är grindhouse-ig med konstiga kameravinklar, konstant omelodisk bakgrundsljud samt bisarra ögonblick och ligger närmare filmer som Mandy och Machete i stämning. Det är ett hafsverk på ett dåligt sätt. Det känns som om de gjort fel förarbete och sedan fick slut på pengar.

När jag tittade på imdb såg jag att tar handlingen tar plats 1950 - det reflekterade jag inte ens under filmen - och börjar som en sidohändelse i en annan historia där Hellboy med sällskap hamnar i en sydstatig redneck-plats. Jag tycker inte tidigare Hellboy-instanserna varit särskilt bra, mycket eftersom alla jävla filmer senaste åren ska handla om att rädda världen istället för att bygga upp karaktärerna. Vad jag gillade med denna var att monstret i sig var ett sätt att mejsla ut vilka karaktärerna var. Filmen höjer sig också i tredje akten (mycket eftersom de är inomhus); såpass mycket att jag tycker filmen är riktigt skön på några punkter.

BETYG: 4/5

 

[Hundenilunden82]

Jag har sett war of the rohirrim.

Jag tänker inte gå in på handling och annat då det redan har gjorts i andra trådar.

Det var väl inte så illa som jag förväntat mig när jag läste sådant som Tolkien + anime för då tänkte jag att det här kommer vara en match made in hell vilket det inte var men det var iofs inte så bra att jag blev hänförd heller.


Betyg. Om Jacksons ringen trilogi är det bästa vi har när det kommer till sagan om ringen som filmat media och rings of power är (min åsikt) det sämsta så hamnar väl war of the rohirrim nånstans i mitten.

Betyg: 3 det är meh mellanmjölk

 

[krank]

Nu har jag också sett Nosferatu, den nya alltså, den där Bill Skarsgård har lösmustasch.

Jag går in i filmen ganska blind. Jag har inte läst Dracula, jag har inte sett någon av de tidigare Nosferaru-filmerna. Jag har ett vagt minne av att någon gång i tidig ungdom serr Gary Oldman som dracula, men annars är min kontakt med vampyrmyten mest bara via andra populärkulturella källor.

Det här är vad jag tänker, efter att ha sett filmen och också samplat era recensioner och diskussioner från förra veckan:

• Det är en fasligt snygg film rakt igenom. Mycket stämningsfull, älskar användningen av kontraster, älskar scenografin, älskar effekterna (subtila, mestadels) och sminket.
• Jag tycker skådespeleriet funkar bra, genomgående. Kul att Aaron Taylor-Johnson får vara med i en film som går bra, nu såhär direkt efter Kraven. Willem DaFriend är alltid fantastisk. Det är kul att se Nicholas Hoult ta sig an Dracula igen. Den svagaste länken för mig blev Emma Corrin tror jag; det kändes som att hon spelade sin roll ganska nära Cassandra Nova? ELler så är det bara Corrins egna minspel och mannerisms som slår igenom. Det kändes lite styltigt, hur som helst. Men det var liksom inte dåligt.
• Jag håller med @Franz om att symboliken är lite otydlig. Jag fattar inte heller riktigt vad filmen försöker säga. Att unga tjejer inte ska pöka med gamla gubbar? Att modern vetenskap dålig, gammal kunskap bra? Att äkta makar borde lyssna på sina fruar och inte hålla på och tro att de måste Bli Lyckade™ för deras skull? För det är ju vad som typ sätter igång den här filmens huvudintrig; att Thomas Hutter inte vill nöja sig med att vara en "pauper" med sin hustru, trots att hon verkar ganska nöjd med detsamma.
• Jag gillar att det liksom inte fanns någon fast huvudperson; att vi följde flera olika personer beroende lite på vem som var ute ur spel just då.
• Schyssta grötiga, groteska specialeffekter. Kanske den äckligaste och bästa blodsörplingen jag sett överhuvudtaget.
• Den var ungefär 20 minuter för lång. Mot slutet började jag bli väldigt trött.

Jag tänker också att jag inte för ett enda ögonblick kände mig förvirrad. Vilket är märkligt, för jag läste inget innan utom att det fanns förvirring, och jag går in utan förkunskaper. Det här är min take:

Spoiler

Ellen Hutter är, sedan barnsben, synsk. Hon ser saker innan de händer, hon är inte riktigt förankrad i nuet och häret. Det här antyds redan i filmens allra första klipp, och bekräftas sedan av Dr Eberhart och dessutom av henne själv, när hon berättar för sin make.

Som (antar jag) tonåring var hon ensam och sökte närhet av ett slag hon inte kunde få i sin vardag (pga dåtidens sexualmoral? Eller pga att hennes återkommande syner fuckade upp henne? Oklart.). Hon skrev sin längtan ut i liksom alltinget, och väckte Orlok, som satte sina metafysiska klor i henne. De hade vad vi kan kalla ett "långdistansförhållande" under en lång period, vilket var destruktivt för henne. Det slutade när hon träffade Thomas, och medan hon var med honom så var både hennes synskhet och hennes koppling till Orlock nedtryckt. Under den här perioden har Orlock antingen återgått i dvala eller så har han hela tiden gjort upp planer.

När filmen börjar så har Orlock antingen återigen väckts ur sin slummer av något, eller så har han efter lång tids arbete fått kontakt med och perverterat Herr Knock, som skickar iväg Thomas så att Orlock kan röja honom ur vägen och dessutom få till ett kontrakt där han säljer sin fru till honom. Exakt varför han vill ha ett sånt kontrakt, eller exakt varför hon måste komma till Orlock frivilligt vet jag inte – något slags ockult mumbo jumbo antar jag. Såna här berättelser är fyllda med märkliga ockulta regler som inte alltid behöver en förklaring, och ibland rentav blir sämre av att förklaras fullt ut.

Herr Knock är, tror jag, inte den som väcker Orlock. Men redan när han har sitt möte med Thomas har han påbörjat sin mentala degradering, och jag tänker att den helt enkelt leder först till den märkliga ritualen (som inte behöver ha någon egentlig effekt för plotten utom att se ball ut) och sedan till att han springer runt på marknaden och äter råa djur.

Så: Ellen åkallade Orlock genom sina lustar (eller ja, sin längtan åtminstone) från början men inte nödvändigtvis nu nyligen, den satanistiska ritualen behöver varken vara ett sätt att åkalla Orlock eller kommunicera med honom.

Och att två personer i samma stad har att göra med samma vampyr tycker jag inte är konstigt, om den ene gör det för att den andre ska falla under vampyrens makt igen.


För mig var det här relativt straightforward, kändes det som. Det mesta av ovanstående tyckte jag etablerades tydligt, och i flera fall förklarades det sedan uttryckligen också, och det kändes väldigt sammanhängande.

Men ja, jag tyckte överlag att det var en bra film. Jag vet inte om jag behöver se den igen.

BETYG: 4+/5

 

[Rickard]

Jag håller med @Franz om att symboliken är lite otydlig. Jag fattar inte heller riktigt vad filmen försöker säga. Att unga tjejer inte ska pöka med gamla gubbar? Att modern vetenskap dålig, gammal kunskap bra? Att äkta makar borde lyssna på sina fruar och inte hålla på och tro att de måste Bli Lyckade™ för deras skull?

Robert Eggers sade i en intervju att han inte håller på med symbolik och metaforer, utan han försöker mest fånga andan från en tidsera.

Bra poäng med att protagisten skiftar. Det gjorde att jag fick fundera lite under filmen.

 

[krank]

Robert Eggers sade i en intervju att han inte håller på med symbolik och metaforer, utan han försöker mest fånga andan från en tidsera.

Problemet med den inställningen är ju att all konst säger något – det man som konstnär kan göra är att försöka ta kontroll över det, så att verket kanske inte säger något man egentligen inte vill säga. I det här fallet säger ju verket ett gäng olika grejer, där en del är relativt vettiga medan andra mest känns lite unkna.

 

[Hundenilunden82]

Har även jag lyckats se Nosferatu.

Vad finns att säga som andra inte redan har sagt. Det har redan getts flera bra och utförliga recensioner här på forumet så jag känner att jag inte behöver trötta ut er med ännu en recension.

Betyg: 4/5

 

[Hundenilunden82]

Problemet med den inställningen är ju att all konst säger något – det man som konstnär kan göra är att försöka ta kontroll över det, så att verket kanske inte säger något man egentligen inte vill säga. I det här fallet säger ju verket ett gäng olika grejer, där en del är relativt vettiga medan andra mest känns lite unkna.

Problemet är ju dock det att Eggers kan ju omöjligt veta hur biobesökaren kommer att reagera inför hens verk eller vilka budskap och vilken symbolik och subtila meddelanden hen väljer att läsa in. Biobesökaren kanske utifrån sin världsbild ser saker som Eggers inte ens menade skall finnas där.

Det här är ju också högst subjektivt hur man väljer att betrakta konst. Du kanske ser på ett konstverk och ser att det besitter ett visst budskap och symbolik medans jag ser något helt annat än det du ser och tredje person har ytterligare en tolkning.

 

[krank]

Problemet är ju dock det att Eggers kan ju omöjligt veta hur biobesökaren kommer att reagera inför hens verk eller vilka budskap och vilken symbolik och subtila meddelanden hen väljer att läsa in. Biobesökaren kanske utifrån sin världsbild ser saker som Eggers inte ens menade skall finnas där.

Omöjligt, verkligen? Så det är verkligen helt omöjligt för mig som skapar ett verk att ha någon minsta aning? Det finns inga gemensamma kulturella referensramar, inga symboler vi har gemensamt som samhälle, ingen kulturhistoria, ingenting?

Enskild biobesökare? För all del, den enskilde biobesökaren kanske uppfostrats av vargar och just klivit ut ur urskogen och förirrat sig in i biosalongen. Det finns alltid undantag. Men det betyder inte att verk existerar i ett vacuum.

Gör du en film där – till exempel – en kvinna är otrogen mot sin man och det sedan går dåligt för henne på grund av det, så säger du med den filmen att det är dåligt att vara otrogen. Det är så berättelser och symboler fungerar, i vår kultur.

Man kan liksom inte låtsas som att det inte existerar något sådant som kultur eller gemensamma överenskommelser.

Däremot är det absolut så att Eggers, framför allt om han inte bryr sig, kan råka lägga in saker utan att mena det. Det är ju t.ex. fullt möjligt att skapa ett djupt rasistiskt verk utan att någonsin ha tänkt "nyah hah hah hah, nu ska jag skapa ett riktigt rasistiskt verk". "Författarens död", osv. Men att författaren inte kan bestämma vad hens verk betyder genom att deklarera det, betyder ju inte att verket saknar symbolik eller att den symboliken inte existerar i en kultur.

 

[Rickard]

Omöjligt, verkligen? Så det är verkligen helt omöjligt för mig som skapar ett verk att ha någon minsta aning? Det finns inga gemensamma kulturella referensramar, inga symboler vi har gemensamt som samhälle, ingen kulturhistoria, ingenting?

Enskild biobesökare? För all del, den enskilde biobesökaren kanske uppfostrats av vargar och just klivit ut ur urskogen och förirrat sig in i biosalongen. Det finns alltid undantag. Men det betyder inte att verk existerar i ett vacuum.

Gör du en film där – till exempel – en kvinna är otrogen mot sin man och det sedan går dåligt för henne på grund av det, så säger du med den filmen att det är dåligt att vara otrogen. Det är så berättelser och symboler fungerar, i vår kultur.

Man kan liksom inte låtsas som att det inte existerar något sådant som kultur eller gemensamma överenskommelser.

Ja, men man behöver inte fokusera på det. Precis som att utforska en specifik situation inte behöver ha en symbolik.

Du skrev först att det var svårt att se en klar symbolik och jag svarade att Eggers inte fokuserade på det som en förklaring på varför. Det finns ingen medveten genomgående symbolik från hans sida.

Det måste ju finnas andra sätt att skapa film på än att lägga en medveten symbolik bakom allting.

 

[Hundenilunden82]

Omöjligt, verkligen? Så det är verkligen helt omöjligt för mig som skapar ett verk att ha någon minsta aning? Det finns inga gemensamma kulturella referensramar, inga symboler vi har gemensamt som samhälle, ingen kulturhistoria, ingenting?

Enskild biobesökare? För all del, den enskilde biobesökaren kanske uppfostrats av vargar och just klivit ut ur urskogen och förirrat sig in i biosalongen. Det finns alltid undantag. Men det betyder inte att verk existerar i ett vacuum.

Gör du en film där – till exempel – en kvinna är otrogen mot sin man och det sedan går dåligt för henne på grund av det, så säger du med den filmen att det är dåligt att vara otrogen. Det är så berättelser och symboler fungerar, i vår kultur.

Man kan liksom inte låtsas som att det inte existerar något sådant som kultur eller gemensamma överenskommelser.

Däremot är det absolut så att Eggers, framför allt om han inte bryr sig, kan råka lägga in saker utan att mena det. Det är ju t.ex. fullt möjligt att skapa ett djupt rasistiskt verk utan att någonsin ha tänkt "nyah hah hah hah, nu ska jag skapa ett riktigt rasistiskt verk". "Författarens död", osv. Men att författaren inte kan bestämma vad hens verk betyder genom att deklarera det, betyder ju inte att verket saknar symbolik eller att den symboliken inte existerar i en kultur.

Nu har väl Eggers uttryckligen enligt vad @Rickard skrev sagt att hen inte jobbar med symbolik och metaforer utan endast försöker återge andan av en tidseraoch här sitter flertalet individer och filosoferar över symbolik i filmen och dess betydelse. En symbolik som Eggers säger inte ens finns där.

Ett jättebra exempel på att betrakningsvinkel är subjektiv och att man ser det man väljer att se

 

[Rickard]

Här är för övrigt ögonblicket i intervjun som jag refererar till:

 

[krank]

Nu har väl Eggers uttryckligen enligt vad @Rickard skrev sagt att hen inte jobbar med symbolik och metaforer utan endast försöker återge andan av en tidseraoch här sitter flertalet individer och filosoferar över symbolik i filmen och dess betydelse. En symbolik som Eggers säger inte ens finns där.

Däremot är det absolut så att Eggers, framför allt om han inte bryr sig, kan råka lägga in saker utan att mena det. Det är ju t.ex. fullt möjligt att skapa ett djupt rasistiskt verk utan att någonsin ha tänkt "nyah hah hah hah, nu ska jag skapa ett riktigt rasistiskt verk". "Författarens död", osv. Men att författaren inte kan bestämma vad hens verk betyder genom att deklarera det, betyder ju inte att verket saknar symbolik eller att den symboliken inte existerar i en kultur.

Min poäng är alltså att det inte spelar någon roll ifall Eggers tror att det verk han skapat "saknar symbolik". För det gör det inte. Det går inte att skapa berättelser "utan symbolik". En berättelse består av symboler. Det är genom symboler vi över huvud taget kan förstå berättelsen – uttolka dess handling, och så vidare.

Det går inte att göra en film om en man som lämnar sin fru för att försöka få ett bättre liv åt dem båda, utan att säga något om män som lämnar sina fruar för att försöka få ett bättre liv åt dem båda, eller för den delen utan att publiken associerar till andra berättelser om män som lämnar sina fruar för att försöka få ett bättre liv åt dem båda.

Varje verk krokar tag i publikens kulturella förförståelse.

Som skapare har man två val:
1) Vara medveten om detta och aktivt försöka kontrollera symboliken så att den blir enhetlig eller åtminstone inte säger saker man egentligen inte vill säga.
2) Inte tänka på det, och då finns risken för att det verket säger blir saker man kanske egentligen inte ville säga.

Alternativ 3, att skapa ett verk som inte säger något, inte använder någon symbolik, finns inte. Det vore som att säga att man ska skriva en bok utan ord.

 

[Rickard]

Min poäng är alltså att det inte spelar någon roll ifall Eggers tror att det verk han skapat "saknar symbolik". /.../

Alternativ 3, att skapa ett verk som inte säger något, inte använder någon symbolik, finns inte. Det vore som att säga att man ska skriva en bok utan ord.

Du vet att du argumenterar med dig själv utifrån en frågeställning du själv hittat på?

 

[krank]

Du vet att du argumenterar med dig själv utifrån en frågeställning du själv hittat på?

Visst, vi säger så

 

[Franz]

Grejen är ju dessutom att Dracula/Orlok redan sen innan är en symbol för en massa saker, vilket de facto betyder att Eggers faktiskt jobbar med symbolik i sin film oavsett vad han säger (sedan är hans åsikt om saken visserligen irrelevant för min del, men ändå).

 

[JohanL]

Ibland när man talar om filmatiseringar som tar sig väldiga friheter med källmaterialet, säger någon "men tänk om man bara filmade det rakt av, det skulle ju aldrig fungera", som om det var någon sorts slam-dunk.

Men nu har jag sett Watchmen (2024), och det är ju helt OK!

Det är förstås inte 100% sant som jag säger - de 12 numren är litet för mycket för att hinna med på knappa tre timmar, så saker måste kapas. Vissa scener stuvas om. Det finns till och med vissa faktiska tillägg. Men på det hela taget är detta just en sådan "rakt av"-filmatisering, och det är bättre än både Snyders och (särskilt!) Lindelofs försök (och då tycker jag ändå bättre om Snyders än de flesta!). Det är litet dummare (en del saker förenklas, och fler saker förklaras explicit), och av någon anledning betydligt kyskare, men det är Watchmen så rakt av som JMS kunde göra det, och utan tvivel det närmsta man kommer serien utan att läsa den (och den närmsta filmatisering i alla fall jag har sett av något någonsin). Det visar också skillnaden på medier - alla som läst Watchmen vet hur den ironiskt lägger text mot bilder, och fast filmen gör sitt bästa, kommer den inte i närheten av subtiliteten. Det är däremot här man ser JMS manus tydligast - han lägger den ironin där han tycker att den passar bäst, särskilt i Tales of the Black Freighter-sekvenserna.

Det stora problemet är strukturen - serien är som bekant strukturerad i tolv avsnitt där sex huvudsakligen är handlingsbärande men blandas med de andra som är huvudsakligen karaktärsfokuserade (en per huvudroll). Det fungerar ypperligt i serien, men blir något spretigt och ofokuserat i filmform. En timme till skulle också ha hjälpt att få den att inte skynda sig så mycket genom källmaterialet.

4-/5. Minuspoäng för att "Manhattan Transfer"-skämtet inte är med.

 

[Hundenilunden82]

Jag har sett Flow

I flow får vi följa en modig liten grå katt efter det att hens hem blivit förstört i en massiv flodvåg. Längs med vägen slår sig katten ihop med en sömnglad capybara, en lemur som tycker om att samla på saker, en stram fågel och en gladlynt golden retriever och tillsammans navigerar dom en båt i sin jakt på torra land.

Djuren måste lita på sitt mod och sin kvicktänkthet men inte allra minst på varandra för att överleva i en akvatisk post apokalyptisk värld

Betyg: 4/5. Flow är en riktigt snygg film som förlitar sig på visuellt historieberättande och som utforskar ämnen som hur skör naturen är och att finna vänskap och att kunna lita på och samarbeta med och finna gemenskap med andra trotts våra olikheter.