Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,531
Jag har läst Celestia av Manuele Fior
Alltså... Vad är det jag läst? Jag är säker på att jag inte förstår grejen. På riktigt. Vad handlar det här om?
Jag förstår världen. Vi har en klimatbaserad postapokalyps, där översvämningar och kaoskrig skapat en helt ny världsbild för oss att bo i, men vi är också långt efter det nu. Allt börjar på den konstgjorda ön Celestia, som påminner mig mycket om Venedig i arkitektur och vattendrag (Fior är för övrigt italienare). Folk rör sig med båtar, inte bilar. Hus sticker ofta upp direkt ur vattnet. Celestia är så gott som helt oförstörd av krig och katastrofer, men folk som kommer dit klarar sig så gott som enbart tack vare den under världen.
Jag förstår huvudpersonerna. De är en flykting som kommer till Celestia, och en veteran bland småbrottslingarna som vet var man byter cigaretter mot bröd, bröd mot kaffe och kaffe mot pengar. Eftersom hon är telepat, och han har latenta förmågor åt det hållet, får de ett litet band direkt även om de inte tycker om varandra. Efter lite om och men ger de sig av på en road trip till det trasiga fastlandet. Där visar det sig att tiden gått vidare, och barnen har makten. Den nya generationens telapatiska möjligheter har gett dem en närapå hivemind-status, och ingen av de äldre förstår dem. De kommer regera planeten.
Men jag förstår inte hur det här synkar. Eller var symboliken är. Varför har Pierrot (höger på omslaget) alltid en tår målad på kinden? Varför är det alltid så otroligt folktomt i Celestia om det ska vara ett kaos av flyktingar och brottslighet? Varför är det ingen som upprätthåller kontakt med fastlandet sedan innan? Varför hittar de två huvudrollerna trygghet i varandra trots all skit han utsätter henne för i första akten? Varför får man inte se så gott som en enda ruin om det här nu ska vara postapokalyps där alla flytt vind för våg?
Jag förstår inte. Det är vackert tecknat, i mjuka akvareller, och flera gånger går våra hjältar på vattnet när tidvattnet höjer sig till strax över gatunivå i Celestia i närapå ikonartade målningar. Men jag förstår det ändå inte, för det är inga kristusparalleller i övrigt.
TLDR
Nä, den här blev jag inte klok på. Alls.
Alltså... Vad är det jag läst? Jag är säker på att jag inte förstår grejen. På riktigt. Vad handlar det här om?
Jag förstår världen. Vi har en klimatbaserad postapokalyps, där översvämningar och kaoskrig skapat en helt ny världsbild för oss att bo i, men vi är också långt efter det nu. Allt börjar på den konstgjorda ön Celestia, som påminner mig mycket om Venedig i arkitektur och vattendrag (Fior är för övrigt italienare). Folk rör sig med båtar, inte bilar. Hus sticker ofta upp direkt ur vattnet. Celestia är så gott som helt oförstörd av krig och katastrofer, men folk som kommer dit klarar sig så gott som enbart tack vare den under världen.
Jag förstår huvudpersonerna. De är en flykting som kommer till Celestia, och en veteran bland småbrottslingarna som vet var man byter cigaretter mot bröd, bröd mot kaffe och kaffe mot pengar. Eftersom hon är telepat, och han har latenta förmågor åt det hållet, får de ett litet band direkt även om de inte tycker om varandra. Efter lite om och men ger de sig av på en road trip till det trasiga fastlandet. Där visar det sig att tiden gått vidare, och barnen har makten. Den nya generationens telapatiska möjligheter har gett dem en närapå hivemind-status, och ingen av de äldre förstår dem. De kommer regera planeten.
Men jag förstår inte hur det här synkar. Eller var symboliken är. Varför har Pierrot (höger på omslaget) alltid en tår målad på kinden? Varför är det alltid så otroligt folktomt i Celestia om det ska vara ett kaos av flyktingar och brottslighet? Varför är det ingen som upprätthåller kontakt med fastlandet sedan innan? Varför hittar de två huvudrollerna trygghet i varandra trots all skit han utsätter henne för i första akten? Varför får man inte se så gott som en enda ruin om det här nu ska vara postapokalyps där alla flytt vind för våg?
Jag förstår inte. Det är vackert tecknat, i mjuka akvareller, och flera gånger går våra hjältar på vattnet när tidvattnet höjer sig till strax över gatunivå i Celestia i närapå ikonartade målningar. Men jag förstår det ändå inte, för det är inga kristusparalleller i övrigt.
TLDR
Nä, den här blev jag inte klok på. Alls.