Nekromanti WRNUare på teve

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
FNL

Ja, inte är det nån romantisering kring FNL-arna i alla fall! Eller vad säger ni?

Skildringen av tes-tuggarna känns trovärdig. Precis så där rabblande som glasögonkillarna på festen var förmodligen de belästa vänsteraktivisterna på den tiden. Exakt som de MUF-are jag träffade på 90-talet, som rabblade världsfrånvänd teori. Och präktiga Lena som har köpt hela grejen och pratar om "musik som vapen", humor... jag gissar att hon kommer att landa betydligt mer desillusionerad längre fram. Underbart också att se hur det skär sig mellan skägg-Görans kompromisslöshet och Tommys, faktiskt mer balanserade, USA-chauvinism. "Det är deras flagga också", härligt... Till och med krigsveteranen Samuel känns en smula solkig, kanske är han mest intresserad av att röka gräs och nuppa svenska tjejer? Trots att han upphöjs till helgon av FNL:arna.

För den som är intresserad av dåtidens vänsterrörelse kan jag rekommendera boken "de svenska maoisterna", skriven av de som var med när det begav sig. En ärlig skildring utan varje sig romantisering eller Timbro-rabiata hånanden. Där kan man också läsa om hur mycket av rörelsens energi som verkade gå till inbördes strider, något som även kan höras mellan raderna i stora delar av Knutna Nävars repertoar (lyssna tex på "det lär oss historien"). Det ska bli intressant att se om detta syns i framtida avsnitt av "Upp till kamp".

Något jag verkligen gillar är Eriks förhållande till sin pappa. Det är mycket sympatiskt att man inte gjort det till en klassisk kliché-konflikt, utan gjort militärpappan till en mycket mer komplex figur. Eriks familjeförhållanden är nästan värda en serie i sig!

/Sax, som gärna avnjuter Upp till kamp med en kopp Sencha :tekopp:
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Glöm inte Stalin!

Mitt nya favorituttryck ska vara "Glöm inte Stalin!", denne store man som så oförtjänt baktalats. Jag önskar att jag vetat tidigare att det funnits så underbara svenska hyllningssånger till honom bara. :gremgrin:

Det verkar vara Eriks tur att nå botten i det här avsnittet. För övrigt måste Fanny Risberg vara den enda som faktiskt ser riktigt bra ut i groteska 70-talsbrillor.

Jag är verkligen ingen expert på perioden men det känns onekligen extremt autentiskt. Hade inte serien varit så lång så hade jag övervägt att visa den under Samhällskunskapen. Det går kanske att plocka scener ur varje del iofs.
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,031
Location
Port Kad, The Rim
Re: Glöm inte Stalin!

Stämningen från 70-tals-Göteborg är mycket skickligt fångad. Jag fick kusliga nostalgirysningar av gatuscener och annat. Kläderna och sätten att uttrycka sig låg så rätt.

Maktkampen mellan sossar och r-are porträtterades snyggt med hot och manipulationer. R-bossarna mansgrisiga attityder kom också väl fram. Jag jobbade som kontorist i hamnen i slutet av 1970-talet och fick då höra om de bittra konflikterna mellan Rörelsen och Revolutionärerna. Det var äkta hat där.

Bråken kring Hagahuset var något som jag bara läste som reportage i Göteborgs-Posten, men vad jag minns gick det vildare till när raggarna angrep husockupanterna. Åtminstone framstod det så i G-P.

Erik blev en riktigt slemmig fisk i gårdagens avsnitt, men han såg stilenlig ut. Fjäsket för familjen Broström väl helt rätt.
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Re: Glöm inte Stalin!

Stämningen från 70-tals-Göteborg är mycket skickligt fångad. Jag fick kusliga nostalgirysningar av gatuscener och annat. Kläderna och sätten att uttrycka sig låg så rätt.

Coolt! För mig som inte var född under tidigt 70-tal, och knappt varit i Gbg, är det mycket intressant att höra att serien är "rätt".

R-bossarna mansgrisiga attityder kom också väl fram.

Det där är väldigt intressant. Susan Faludi skriver i "Ställd" om den vilsne amerikanske mannen, och har analyserat bland annat anti-Vietnamkrigsrörelsen. Hon finner, något överraskande, att könsrollerna var minst lika cementerade hos demonstranterna som hos militären: männen argumenterade och slogs med polisen och kvinnorna stod för markservicen. Något liknande kan man väl se i "Upp till kamp": det är så uppenbart att Lena har blivit "duktiga flickan" som försöker vara alla till lags, och bara blir mer och mer förvirrad. Jag hoppas verkligen att Lena lyckas hitta sig själv i sista avsnittet.
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Re: Glöm inte Stalin!

Det där är väldigt intressant. Susan Faludi skriver i "Ställd" om den vilsne amerikanske mannen, och har analyserat bland annat anti-Vietnamkrigsrörelsen. Hon finner, något överraskande, att könsrollerna var minst lika cementerade hos demonstranterna som hos militären: männen argumenterade och slogs med polisen och kvinnorna stod för markservicen. Något liknande kan man väl se i "Upp till kamp": det är så uppenbart att Lena har blivit "duktiga flickan" som försöker vara alla till lags, och bara blir mer och mer förvirrad. Jag hoppas verkligen att Lena lyckas hitta sig själv i sista avsnittet.
Precis. Jag tycker att de patriarkala strukturerna i de rörelser som ser sig själv som mest radikala är jävligt bra porträtterade. Och inte helt oviktiga att peka på ibland heller, i min mening. Överhuvudtaget gillar jag porträtten av de där kämparna, både R:arna och Tommys farsa. De är liksom som om de var krigare i en miljö där liv och död står på spel. Alla som inte är med är emot, och så vidare. Det är egentligen bara när man ser det så, och med tanke på att Ingvar har varit på det där civila slagfältet så länge, som hans ultimatum till sonen efter kravallerna i ettan blir begripligt. Begripligt, men inte så mycket mer sympatiskt, visserligen.
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Re: Glöm inte Stalin!

Jo, visst fan börjar även Eriks spiral sätta av nedåt den här veckan! :gremgrin:
Mmm! Fördärv. Häääärligt!
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Re: Glöm inte Stalin!

Precis. Jag tycker att de patriarkala strukturerna i de rörelser som ser sig själv som mest radikala är jävligt bra porträtterade.

Se där, då finns det alltså en tanke bakom skildringen. Alltså är det inte bara min pseudointellektuella analysvilja som spökar :gremgrin:

Jag var inte med på den tiden, men jag har förstått att den politiska kampen var just så kompromisslös på den tiden. Det är häftigt att seriens skapare har fångat det. Det understryks ju också av Tommys inställning. Hans mer eftertänksamma rebellanda står i skarp kontrast mot r-arnas dogmatism.

Och så måste jag säga något om Erik också. Jäklar vilken läskig psykopat han har blivit! När hans stackars flickvän på sjukhuset säger "så gifter vi oss sen då, va?" och Erik bara tittar undvikande... hu! Klockrent av både skådespelare och manusförfattare. :tekopp:
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Tragik!

Ingen som tänker kommentera sista avsnittet? Då gör jag det.

Sista episoden var mer personlig och mindre politisk, och därmed inte riktigt lika intressant, men klart sevärd. Vi fick lite varvsdöd, McCarthyism i folkhemmet och ett väntat återfall från Tommy. Överlag hände väldigt mycket och avsnittet kändes mer komprimerat än de tidigare. Slutet var otrevligt. Men det var skönt att se hur duktiga Lena äntligen vågade göra något för för sin egen skull (hon fick dessutom ha anakronistiskt snygga brillor).

Eriks uppgörelse med sin mor var grym: "din fitta är som ett j-a bårhus". Snyggt manus där. Att Erik tagit skada av sin uppväxt är uppenbart. Men jag undrar fortfarande vad som hände i USA.

/Sax, som har druckit Oboy i ett likadant glas som Tommy dricker öl ur!
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,843
Yey! Bara ett år efter alla andra har jag äntligen sett Upp till kamp jag med. Och ja, tv är bra på DVD. :gremsmile:

Vad säger man? Awesome. Särskilt golvad känner jag mig av Ruth Vega Fernandez som spelar Rebecka. Jag blev fasen lite gråtmild både en och två gånger när hon var i farten. För mig kändes hon verkligen otroligt äkta i alla lägen. En annan prestation som jag tyckte stack ut var Johan Kyléns porträtterande av Ingvar, Tommys pappa. Otroligt bra.

Det mest negativa med serien som jag kan komma på på rak arm är väl att den gjorde mig så sjukt spelsugen. Jag har inte lirat i band på över två år och Heartbreakers var ju fan rätt schyssta både med och utan Tommy. :gremlaugh:
 
Joined
15 Nov 2004
Messages
3,736
Location
Maastricht
Re: Rollspelande skådisar? [SEMI-OT]

Ok, jag orkar inte läsa alla 13 sidor i tråden just nu så någon kanske redan släpat fram Vin ur garderoben, men i vilket fall som helst så kommer det här igen.

Vin Diesel lirar D&D om jag inte är ute o cyklar helt. Han skrev iaf så vitt jag vet förordet till någon D&D produkt till 3.5 (?) och det vore ju rätt underligt om han skrev ett förord om något han inte alls är insatt i så jag har sedan dess förutsatt att han lirar rollspel.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,042
Location
Ereb Altor
DeBracy said:
Det mest negativa med serien som jag kan komma på på rak arm är väl att den gjorde mig så sjukt spelsugen. Jag har inte lirat i band på över två år och Heartbreakers var ju fan rätt schyssta både med och utan Tommy. :gremlaugh:
Precis. Lyckligtvis såg jag serien när den gick så idag är jag med band igen! :gremsmile:

Och kudos till Simon för en stark prestation i en av de bästa serierna jag sett!
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Shiit, jag tackar och bockar! :gremlaugh:

Du har bra smak! Ruth och Johan Kylén är de jag typ alltid nämner speciellt när jag pratar om serien. Jävligt imponerande, båda två. Johan spelade ju inte jag mot, men Ruth är underbar att jobba med, helt genomprofessionell och asbra, förutom väldigt trevlig att ha att göra med. Och Johans sätt att använda så starka uttryck utan att det blir teatralt eller överdrivet tycker jag är helt grymt. Kolla in blicken på han, liksom!

Men jo, som nån sa, om The Heartbreakers hade funnits och låtit så 1966 så hade de ju sopat banan i hela landet. Men vafan, det är ju film, det får finnas lite superhjältar! :gremwink:
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Tusen tack Måns (som jag först nu, efter vrålutbyte, ser är Traffaut)!

Och grattis till att ha band! Det har jag aldrig haft. Bara varit hangaround! :gremsmile:
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,843
Simon said:
Och Johans sätt att använda så starka uttryck utan att det blir teatralt eller överdrivet tycker jag är helt grymt. Kolla in blicken på han, liksom!
Ja verkligen. Jag tänker särskilt på scenen när han kommer hem till Tommy och med egna ögon ser knarksprutan - blicken och ansikts uttrycket där är så otroligt osmickrande egentligen men det är ju just så det blir när man inte har kontroll på sig själv längre. När man sen får se hur han bara helt enkelt stannar utanför fönstret och inte vet var han ska ta vägen för att sen sätta sig i bilen och börja gråta... ja... wow. Det är riktigt starkt.

Men jo, som nån sa, om The Heartbreakers hade funnits och låtit så 1966 så hade de ju sopat banan i hela landet. Men vafan, det är ju film, det får finnas lite superhjältar! :gremwink:
Javisst! Klart de grabbarna ska få rocka.
 
Top