WRNUs tvserieklubb: juli 2022

[Rickard]

Rekommendera tv-serier från streamingtjänster. Det behöver inte vara tv-serier du sett klart eller ens sett nyligen, men de måste vara tillgängliga via en streamingtjänst så att andra kan ta del av dem.



Skriv vad du gillar med serien eller funderingar du fick medan du såg den. Nämn gärna också vilken streamingtjänst du använde.


Undvik helst att förklara handlingen med mer än en mening; detta för att undvika spoilers. Måste du skriva mer än så, använd spoiler-taggen. Du kan markera en text och sedan i menyn välja … och Inline spoiler för att automatiskt få texten att wrappa runt [ISPOILER]den spoilade texten[/ISPOILER].


Själv tänkte jag främst rekommendera nördserier och vad jag anser är relativt okända tvserier.

 

[Rickard]

Losers
Netflix

Serien handlar om idrottsutövare som inte är vinnare enligt sportens ögon, men ändå gjort bragder. Som personen som förlorade i curling och övade tills han blev såpass bra att han knäckte sporten och de fick skapa en extraregel på grund av honom, om isdansösen som slogs mot konventionerna men där hon aldrig vann guldet vann istället åskådarnas hjärtan och maratonlöparen som var så uttorkad att han inte ens kunde skära sina vrister för att ta sitt liv. Det är fantastiska berättelser om förlorare som trots motgångar slogs vidare. Ja, och så en hund och ett fotbollslag.

 

[Beastslayer]

The Terminal List - Season 1 (Amazon Prime)

The series follows Lieutenant Commander James Reece (Chris Pratt) after his platoon of Navy SEALs are ambushed while on a covert mission. Reece returns home to his family with conflicting memories of the event and questions about his culpability. As new evidence comes to light, Reece discovers dark forces working against him, endangering not only his life but the lives of those he loves.

Grymt bra hitills.
Hela säsongen är släppt.

Baserat på New York bästsäljaren med samma namn av Jack Carr.

4/5

 

[PAX]

The North Water handlar om en läkare som följer med en valfångare i mitten av 1800 talet. Det är mörkt, grått, kallt och allmänt jävligt. Hårdförda män på en båt och snart är trubbel närvarande. Det är kampen om överlevnad på många plan. Välspelad miniserie som är alldeles lagom lång. Den bygger på en roman med samma namn. Nero recenserade den kort för några år sen.
SVT Play för den som vill se.

 

[krank]

Obi-Wan Kenobi (Disney+) är en riktigt, riktigt bra miniserie som utspelar sig mellan prequeltrilogin och originaltrilogin. Ewan McGregor och Hayden Christensen repriserar sina roller som Obi-Wan och Anakin Skywalker, vilket är rätt coolt. Jag tycker mycket bättre om vuxne Christensen än vad jag någonsin tyckt om den yngre varianten. Han funkade varken i Looper eller i Star Wars för min del; och det handlade inte bara om styltiga manus utan hans replikleverans och minspråk… nånting gjorde det rätt svårt för mig att köpa karaktärerna han spelade eller se som som det minsta sympatiska. Vilket ju jag ändå tyckte var en del av poängen i prequeltrilogin; att man skulle liksom fatta och ha viss sympati för Anakin.

Men jaja, strunt samma. Christensen är absolutely delightful i intervjuer kring den här serien och verkar vara en genuint bra människa. Så jag är glad att han nu också funkar som skådis. Good for him.

Behöver man se den här serien? Nä, inte egentligen. Jag skulle se den som ett DVD-extramaterial om trilogierna vore filmerna. Fördjupning, mellanspel, bonusmaterial. Jag är ju en sån som gillade när Solo förklarade Hans-Olas namn och tärningar, så det är klart jag gillar det här också.

Här är två möjligen kontroversiella påståenden:

• Jag tycker att den här serien är mycket bättre än Mandalorean. Och bättre än Book of Boba Fett. Tillsammans. Den här serien handlar om saker som känns som att de faktiskt spelar roll. Och till skillnad från Mandalorean (första säsongen) så finns här redan från början en röd tråd, det är inte bara "mission of the week" gammelTV-style. Jag har förstått att en del gillade den grejen, men för mig är ju det här med större arcs i TV-serier en av anledningarna till att jag ens gillar TV-serier. När de bara är löskopplade småberättelser ser jag inte riktigt poängen.
• Lilla Leia är typ 1000 gånger så söt och bra som Grogu. Fight me.

Jag tyckte överlag att den här serien slottar in snyggt i kanon och tyckte om de olika arcs som försiggick. Jag tycker att de knöt ihop det snyggt i slutet, även om okej, anledningen till att Leia inte nämner det här senare utan bara pratar om att Obi-Wan "slogs med min far i klonkrigen" är… öh, lite tunn och krystad. Däremot gillade jag faktiskt den anledning vi nu har till att Obi-Wan säger till Luke att Darth Vader mördade hans far. Den repliken är nu lite extra laddad med mytisk historia, där den tidigare mest kändes som en onödig omskrivning – eller kanske mer som att Lucas inte tänkt så långt än.

Så jag kan rekommendera den här. Snygg, välskådespelad, roligt att se bekanta ansikten, lilla Leia är fantastiskt söt, storyn har en röd tråd och hänger ihop, och den är ganska lagom lång. Jag hoppas på en S02.

 

[Bolongo]

The Witcher säsong 2 (Netflix).
Första säsongen var underhållande så länge man accepterade att den var helt kaotiskt obegriplig fantasy-gallimatias.
Men i andra säsongen får den här serien en handling också.
Faktum är att jag gick tillbaks och såg om säsong 1, och nu insåg att många detaljer som tidigare bara var nonsens eller brus faktiskt får en payoff i säsong 2. Well, waddaya know. Det fanns en tanke bakom.
Så även om jag fortfarande tycker strukturen på berättandet är lite tveksam, och det kräver rätt mycket av publiken att hålla sådana mängder av obskyra fakta i minnet, är detta ändå konsekvent underhållande och får mig inte att stöna över idiot plotting lika ofta som andra serier jag kunde nämna (men inte skall nämna eftersom detta är en tråd för att rekommendera, inte klanka ned).

 

[Franz]

Jag har sett Keep sweet: Pray and Obey, en dokumentärserie om en sekt polygama mormoner som styrs med järnhand av en galning som använder sektmedlemmarnas döttrar som handelsvara.

Jag har märkt att nästan alla dokumentärserier om sekter följer ungefär samma mönster. Det är samma med denna, om man är van vid att se sådana här dokumentärserier vet man vad man har att vänta sig. Detta är ju dock inget problem om man gillar serier av detta slag och så är det för mig. Jag har en speciell fascination för sjuka sekter, det finns något både läskigt och intressant med att tusentals människor kan hjärntvättas på detta sätt.

Jag önskar att dokumentären hade gått djupare in på rättsystemet och lagarna och kanske kulturen i Utah som gjorde det möjligt för sekten att tvångsgifta bort så många minderåriga. Att den biten slarvas bort tycker jag är synd och lite fegt.

Om du gillar dokumentärserier om sjuka sekter borde du ta en titt på denna! En varning ska dock utfärdas att den tar upp mycket hemska saker som tvångsgifte och våldtäkt på minderåriga.

 

[Max Raven]

Jag har sett The Faraway Paladin (Crunchyroll)

Tekniskt sett isekai, någon reinkarneras med rester av sitt förra livs minnen. Han uppfostras av tre odöda - en mumieprästinna, en skelettkrigare och en spökmagiker. Men var är hans föräldrar och vad pågår i världen?

Världsbygget är tämligen solitt. Huvudpersonen är trevlig men har inte jättemycket personlighet. De tre odöda styvföräldrarna är intressanta...

... Vilket gör att andra halvan av serien känns lite halvdan. Där finns ett par personer som är intressanta på pappret men som aldrig får chans att utvecklas så mycket. Andra halvan dras också med att de skippar delar showskaparna inte tyckte var intressant för storyn. Det är finns intressanta delar här - vad hände med alla människor? Men serien börjar bygga grund åt management-hållet (Overlord) utan att ha nog med utrymme för ensemblen - och en del av det är att de ägnat 6 avsnitt att bygga karaktärer som sedan nästan helt slutar spela in - huvudpersonen borde tagit mer av det utrymmet. Hade serien varit mer än 12 avsnitt lång hade de kanske klarat det här, men andra halvan av serien känns stressad. Jag har inte läst LN:en så jag kan inte avgöra om de klippt fel eller inte hade mycket att gå på. Men det känns rumphugget, i ett ord.

Det är inte en dålig fantasy-serie men jag tycker inte den når hela vägen fram. Mest sevärd för hur magi funkar och den odöda trion, sedan blir den nästan lika dålig som genomsnittslig fantasy/isekai med overpowered protagonist.

 

[Max Raven]

Sleepy Princess in the Demon Castle (Crunchyroll)

... it me.*

Prinsessa kidnappas av Demonherren, sätts i cell och medan hon väntar på Hjälten att rädda henne så plågas hon av att inte kunna sova ordentligt. Öppningen ger resten - hon smiter upprepade gånger ur sin cell för att förbättra sin morfeiska situation och driver sina stackars fångvaktare till förtvivlan. Sympatisk protagonist med vettiga mål i livet, helt enkelt.

Rolig serie, rekommenderas.

 

[krank]

Inte för att vara sån, men vilka streamingtjänster kan man hitta de här tre senaste serierna på?

 

[Mundo]

Jag hoppas på en S02.

Du har förmodligen redan koll, men även om en säsong 2 av Obi Wan inte är någon slags garanti så spekuleras det rätt vilt om att Reva ska få hennes egen show. Det skulle göra mig ännu mer glad faktiskt, hon är cool och finns säkert mycket intressant man kan göra med henne.

 

[Max Raven]

Inte för att vara sån, men vilka streamingtjänster kan man hitta de här tre senaste serierna på?

Fixat i mina fall.

 

[JohanL]

The Witcher

Matt Easton reder ut hur mycket serien faktiskt brytt sig om att gå till källorna för fightingen.

 

[Max Raven]

I'm standing on a Million Lives (Crunchyroll)

Protagonister transporteras till fantasyvärld och måste utföra uppdrag inom tidsfrist. Misslyckas de så dör de, lyckas de så får de svar på en fråga, transporteras tillbaka till den vanliga världen och nästa gång dras en ny person in. När tredje personen dras in, en ensamvarg som gillar att springa och spela RPGn, får han det ovanliga yrket Bonde, vilket är uselt i strid. De andra två inte något vidare heller - den sportiga tjejen blev vindmagiker, som är usel till en början, och den sjukliga tjejen fick krigare trots att hon är usel på sport.

Survival-isekai med fokus på ensemblen. Mycket av charmen ligger i hur de tar sig runt eller tvingar sig fram trots att systemet/SL jäklas med dem för att få seger ut monstrens käftar. Uppskattar också att alla huvudkaraktärer får tid att utvecklas. Plus också för att manliga huvudpersonen har motivation och drivkrafter som både hjälper honom i den nya kontexten av spelet men är klart negativa som han måste kämpa emot.

Största invändningarna jag har är att takten känns aningen långsam ibland och att det är ännu en light novel-adaption som släpps i 12-avsnittshalvserier som om de ska sälja mer av light noveln. Den här har 2 säsonger, så 24 avsnitt. Nästa ska komma 2023.

 

[Man Mountainman]

Jag har sett Genddy Tartakovsky's Primal, säsong 1.

En grottmänniska blir kompis med en T-Rex. De slåss mot monster

Ingen dialog och totalt renons på historisk realism. Men väldigt snygga animationer, avancerade actionsekvenser och sin alldeles egna sense of wonder.

Rekommenderas.

 

[God45]

Jag har sett Genddy Tartakovsky's Primal, säsong 1.

En grottmänniska blir kompis med en T-Rex. De slåss mot monster

Ingen dialog och totalt renons på historisk realism. Men väldigt snygga animationer, avancerade actionsekvenser och sin alldeles egna sense of wonder.

Rekommenderas.

Det är allting jag älskar med Conan med inte en enda grej av det dåliga! Woke Sword & Sorcery och fucking amazing.

 

[Max Raven]

My Next Life as a Villainess: All Routes Lead to Doom (Crunchyroll)

Efter att hon blir slagen i huvudet minns den unga överklassflickan Catarina Claes... Allt. Hon minns sitt förra liv som nördig tjej, och speciellt minns hon spelet Fortune Lover som hon var besatt av, en fantasy-visual novel där Catarina Claes var huvudskurken på magikerskolan protagonisten gick på. Och hon minns samtliga slut - nästan alla slutade i ond bråd död för skurken, med några få där hon skickades i exil.

Bara en sak att göra: Träna odlingskunskaper så hon kan överleva om hon går i exil och utnyttja hennes ingående kunskap om spelet för att se till att inga av de karaktärer hon känner till skapar de dåliga relationer som leder till att de mördar Catarina eller tvingar henne i exil. Även om hon måste utnyttja den romans-dialog som protagonisten använde för att komma närmre dem. Vad kan gå fel? Hon försöker bara skapa bra relationer där hennes förlaga gjorde det motsatta.

... Så det här en romcom med en protagonist som är lite... dum. Bakarinas laserfokus på att överleva och förkärlek för god mat gör att hon missar att hon råkat sätta romans-flagga på varenda karaktär som fanns i Fortune Lover. Hilarity ensues.

Säsong 1 är en av mina favoriter i genren och slutade med att hon kom förbi punkten där spelet slutade. Det gör att säsong 2 går i en ny riktning. 2 avsnitt in är jag inte säker på den men det är mer med samma karaktärer så det går nog bra.

 

[Max Raven]

Ascendance of a Bookworm (Crunchyroll)

Bokmal som precis blivit bibliotekarie blir överkörd av Truck-kun dödad av fallande bokhylla (en yrkesfara) och återföds i kroppen av en sjuklig, fattig femårig stadsflicka i medeltida-isch fantasyvärld. Hennes sista önskan var att leva ett liv med en massa böcker (som de som dödade henne) men i den nya världen är böcker dyrbara ting, endast för adeln. Hon bestämmer sig för att om hon inte kan köpa böcker får hon skapa dem själv. hur svårt kan det vara?

Väldigt, visar det sig. Det här är en anime av samma stuk som Dr. Stone där huvudpersonen jobbar mot att bygga teknologi för att nå sitt mål. Rätt bra, med en maklig takt.

 

[Conan]

Down Town Abbey - 6 säsonger

En av de bättre serie jag sett. Dessutom en som inte envisades med att bli sämre eller hålla på mer än nödvändigt länge.

5/5

Nån som har en åsikt om huruvida filmerna är värda att se?

 

[Franz]

Jag har sett Man v.s. Bee med Rowan Atkinson i huvudrollen. Serien handlar om en man som är husvakt i ett överdådigt hypermodernt hus samtidigt som han blir terroriserad av en envis liten humla. Ju mer han försöker göra sig kvitt humlan ju värre eskalerar hans planer och slår tillbaka på honom själv.

Jag gillar verkligen slapstick. Allt från tecknade mästerverk som Tom & Jerry och Looney Tunes till klassiker som Helan och Halvan och Chaplin. Och inte minst Mr. Bean. Jag tycker det är synd att det inte görs mer slapstick med fysisk komik nuförtiden och därför är denna serie mycket välkommen! Det är en kärleksförklaring till genren och ett starkt bevis på att det håller att göra kul slapstick med fokus på fysisk humor än idag! Riktigt välkommet är att varje avsnitt bara är tio minuter långt vilket innebär att vi knappt får nån dötid alls! Det är fullt ös medvetslös hela vägen!

Serien har dock två brister. Den ena är huvudpersonen. Atkinson spelar honom med briljans men han är tyvärr inte särskilt bra skriven. Anledningen till att vi kan skratta när huvudpersonerna i serierna jag nämnde ovan (typ Tom & Jerry, Mr Bean och Helan och Halvan) råkar ut för olyckor är för att de inte är alltigenom sympatiska. De har ganska egoistiska sidor och när nåt händer dem känner man att de lite får skylla sig själva. Huvudpersonen i denna serie är väldigt snäll och därför blir det ibland mer jobbigt och lite ångestframkallande än roligt när hemska saker händer honom.

Den andra bristen är det sista avsnittet som inte är särskilt bra. De lyckas verkligen inte avsluta serien på ett bra sätt alls, det känns bara jäktat och slarvigt. Dock gör detta inte så mycket som man kanske kunde tro då storyn inte är särskilt viktig, man ser serien för de fysiska gagsen.

Jag gillade denna serie väldigt mycket och jag rekommenderar den till alla som tycker om humor i form av slapstick och fysiska gags!