Igår såg jag klart den svenska TV-klassikern Svenska Hjärtan (1987-1998)
Serien handlar om ett antal grannar från ett radhusområde i Göteborgstrakten och följer deras vardag genom både lycka och sorg. Utifrån att jag med åren blivit alltmer fascinerad av socialrealism och dysfunktionella relationer tyckte jag den här berättelsen är både bra och aktuell trots att de första säsongerna har mer än 30 år på nacken. Det var verkligen roligt att återse karaktärerna från de två första säsongerna som jag såg när serien visades första gången på SVT (bl.a. med den välkända scenen där den bedragne Torsten i vredesmod drar igång gräsklipparen på nyårsnatten och gör processen kort med både ryamatta och snötäckt trädgård). Det var också intressant att se de två senare säsongerna från mitten av 90-talet som jag aldrig sett tidigare och även om jag kanske inte tycker de var fullt lika bra (kanske för att de två första säsongerna har ett nostalgiskt värde för mig) så knyter de ihop säcken på serien.
Serien handlar om ett antal grannar från ett radhusområde i Göteborgstrakten och följer deras vardag genom både lycka och sorg. Utifrån att jag med åren blivit alltmer fascinerad av socialrealism och dysfunktionella relationer tyckte jag den här berättelsen är både bra och aktuell trots att de första säsongerna har mer än 30 år på nacken. Det var verkligen roligt att återse karaktärerna från de två första säsongerna som jag såg när serien visades första gången på SVT (bl.a. med den välkända scenen där den bedragne Torsten i vredesmod drar igång gräsklipparen på nyårsnatten och gör processen kort med både ryamatta och snötäckt trädgård). Det var också intressant att se de två senare säsongerna från mitten av 90-talet som jag aldrig sett tidigare och även om jag kanske inte tycker de var fullt lika bra (kanske för att de två första säsongerna har ett nostalgiskt värde för mig) så knyter de ihop säcken på serien.