Re: Oj! (SPOILER)
Pom said:
Här har du som DM bedömt att konfrontationen med minotaurerna inte alls är över bara för att de gjort en taktisk reträtt.
Precis.
---
Däremot, om man ska göra någon sorts djupdykning i ämnet så tror jag att problemet egentligen handlar om hur svår en utmaning ska vara för att den ska kännas rolig?!
Spelarna kanske tycker att det bästa slutresultat man kan nå är att motståndaren flyr.
Medan jag tycker att det inte riktigt räcker till för att få betyget "motstånd besegrat". Sådant kan man inte lösa genom att ha en strikt syn på vad som är rätt eller fel, utan detta måste diskuteras i gruppen, där min syn på saken är lika intressant som någon annans.
Ytterligare djupdykning- en encounter blir, som jag bedömer det, mycket svårare att klara av om en av premisserna för att ha klarat av den är att inte tillåta motståndaren att fly. För att lyckas med den typen av svårighetsgrad krävs det (som jag ser det) rätt ordentligt med planering, införskaffande av information mm. Det är inte alla spelare som tycker att sånt är kul, eller orkar lägga krut på den typen av rollspelande. En del vill bara "storma" fienden.
Nu tror inte jag att mina spelare tillhör den kategorin, de är nog snarare experter på att palnera och förbereda sig. Jag kan däremot tänka mig att de kanske inte trodde att de skulle behöva planera så mycket! Då kanske det här blev en nyttig tankeställare inför fortsättningen. "Så här långt kan man nå genom en improviserad attack- ok, var det tillräckligt bra, nådde vi det resultat vi ville?
Något som gör "RHoD" till ett bra äventyr i mina ögon, är att det är svårt just på det sättet- man kan i förstone tycka att en enkel stormning räcker, men så visar det sig att man egentligen...bara har lyckats ge fienden alldeles för bra information om hur mäktiga rp är!
Vilket ger fienden möjligheten att på allvar planera inför detta nya hot...
/Basse, som gillar att ställas inför svåra utmaningar, bara man har tid att planera...