Jag tänkte ge en lite mer förklarande anledning till varför jag gillar föregående version mer än senaste versionen, och än mer nu när du tar upp färg =)
För det jag tycker är så sjukt tråkigt i den mesta postapokalypsen (och britiska TV-serier samt det mesta som handlar om 2:a världskriget), av någon anledning) är att de nästan alltid går i någon slags grå- eller brunskala. Eller att allt är lätt sepiafärgat.
Jag tycker det är tråkigt, och oinspirerande. Allt det får mig att känna är det jag känner när jag vill gå ut och promenera eller något, men det ösregnar.
Och inte något intressant ösregn heller, där bara den rena kraften och vattenmassan får en att haja till och bara stå och stirra utan att man kan tro sina ögon. Inte heller spektakulära åskoväder där man släcker alla ljus i huset (och drar ur alla sladdar) och sen bara sitter och njuter av skådesspelet. Inte heller häftiga höststormar som får en att kura ihop i soffan med en kopp te och en bok.
Nej, färglösheten hos mycket postapokalyps känns för mig som nionde dagen av odramatiskt ösregn från en jämngrå himmel mitt i sommaren när du inte har råd att resa bort någonstans.
Nu, jag gillar din tanke med att smogen skulle vara för tjock för solen att tränga igenom ordentligt. Och det hade funkat jättebra för mig om du igengäld hade haft en väldigt "levande" smog i olika färger, och kanske nån färgklick i form av en gestalt i röd regnkappa i förgrunden, eller en färgglad logga eller något sådant.
Nu är i stället allting väldigt blekt, vilket tillsammans med den rätt avskalade estetiken mest gör att den känns tråkig.
Mycket subjektiva känslor här, är jag rädd, och det var därför jag hade lite svårt att skriva exakt vad jag inte gillade först. Men med mig tycks det vara så att antingen måste jag ha lite färg för att känna mig intresserad, eller så ska det vara en total avsaknad av färg (ja, förutom svart och vitt, då =) så att min fantasi får löpa fritt och fylla i färg så som den tycker.
De här utblekta, speiatonernra är för lite färg för att hålla mitt intresse, men tillräckligt mycket färg för att sätta handbojar på min fantasi.