Jag minns inte något av de äventyren tyvärr. Alldeles för länge sedan. Stolpa gärna ned dem annars är det omöjligt för mig att svara på
I Döda skogen så är slutmålet att rollpersonerna ska hitta ett antal nycklar som öppnar portarna till ett dvärgrike. Nycklarna finns utspridda i en skog. I skogen finns också ett antal platser och personer med sina egna mål och agendor. Vissa personer vill rollpersonerna väl, vissa vill dem illa och vissa är lite mitt emellan och är snälla eller dumma beroende på vad rollpersonerna gör. Rollpersonerna kan besöka platserna i vilken ordning de vill och bemöta personerna på vilket sätt de känner för. Däremot så är målet med äventyret att rollpersonerna ska ta sig in i dvärgriket med hjälp av nycklarna, men vägen dit är väldigt fri.
Mörkrets hjärta minns jag inte lika bra då det var en fruktansvärd spelupplevelse, men det är ökänt som ett av de mest rälsade äventyren till gamla Drakar och Demoner. Rollpersonerna ska besegra en onding men för att göra det så behövs en magisk hammare. Det finns bara ett enda sätt att ta sig till platsen där hammaren finns och äventyret är fullt av formuleringar som ”Via den hemliga gången tar sig rollpersonerna in i Otag utan att bli upptäckta. De tar sig utan problem ned i katakomberna under borgen. Där finner de till slut Ljusbringaren.”, ”Det enda sättet att ta sig in i Dakoths fäste är att ta tjänst i hans legohär. Tänker inte rollpersonerna på det, så rekommenderar Tefalas det.” och ”Under färden tillbaka till bergstemplet råkar rollpersonerna ut för samma möten som i kapitel 7. När de till slut kommer fram är templet belägrat av en av Dakoths arméer. De lyckas dock smyga sig in till bergstemplet.” (exemplen är saxat från Karkionen i Kandras recension av äventyret).
Nu skulle det kanske gå att hävda att Mörkrets hjärta helt enkelt är mer rälsat än Döda skogen då det faktum att det finns en intrig och ett slutmål i det äventyret, men jag ställer då åter en gång frågan vad det ens finns för mening med begreppet "räls" om det ska tolkas så brett?
Det påminner lite om en diskussion jag hade med några bekanta för ett par år sedan. De menade med stark emfas att allt, precis ALLT var konst. Mitt svar var att okej, det går faktiskt att argumentera för att detta tekniskt sett stämmer, men då blir begreppet i sig helt urvattnat. Och förvirrande. Om en vän till mig skulle fråga om jag ville följa med på ett konstmuseum och jag sen blir tagen till gruvmuseet på Utö så skulle jag bli en aningen besviken, även om mina vänner skulle förklara för mig att jag faktiskt befann mig på ett konstmuseum då allt är konst.
Jag känner lite samma med en så bred definition av "räls". Säg att jag inte skulle ha spelat Döda Skogen, eller Vildhjarta för att ta ett annat exempel på ett äventyr som enligt de flesta inte upplevs som rälsat. Säg att jag skulle upptäcka att något av de äventyren var uppe för försäljning och att jag skulle skriva i en tråd och säga "Jag är nyfiken på dessa äventyr, men vet inte om jag borde köpa dem. Jag hatar rälsade äventyr, tror ni att de är för mig?" Om svaret då skulle bli "Ja, de är rälsade. De borde du hålla dig borta ifrån!" Om jag sedan skulle få reda på hur fria de är skulle jag känna mig ganska felinformerad om äventyren, även om det faktum att de innehåller en intrig och ett slutmål i någon mån tekniskt sett gör dem rälsade.
Är du med på hur jag menar? Sorry om jag är otydlig i mitt resonemang.
