Äventyret vs spelarna

[RasmusL]

Ganska många CoC-äventyr handlar i mina ögon om att upptäcka en historia som redan ägt rum men att rollisarna har huvudroller i upptäckandet. Typ The Edge of Darkness från engelska grundboken, the sanatorium i någon av äventyrssamlingarna, Complete Masks osv, det finns massvis på det temat.

Men tanken att helt skapa en egen historia utifrån en redan skriven historia känns väldigt mycket impossible thing before breakfast. Vill en ha det renodlat får en lite välja mellan att upptäcka eller skapa, även om hybrider finns.

 

[Genesis]

Det här fick mig att fundera. Jag brukar visserligen säga att jag tycker att nästan alla köpäventyr är dåliga, men av helt andra skäl – jag tycker inte att jag stött på det som beskrivs här i tråden i någon speciellt stor utsträckning. Det finns absolut, men för mig verkar det vara enstaka undantag.

Vågar man be om några exempel utöver det som nämns i starttråden? Just nu är min arbetshypotes att antingen så har ni och jag läst väldigt olika äventyr (inte osannolikt, det finns äventyrsgenrer jag sällan läser) eller så läser vi äventyren väldigt olika. Det vore intressant att se om vi kan hitta något överlapp där ni tycker SLP:erna är huvudpersoner men jag inte tycker det…

Jag har ju väldigt dålig koll på köpeäventyr, men vi lirade Giovanni-krönikan i Gårdagruppen. Det är köpekampanj, och det kändes definitivt som att vi bara var åskådare. Nu visste vi ju lite om det, och gjorde vår egen grej, men själva kampanjen känns definitivt som att det handlar om någon annan.

 

[Henke]

I Svavelvinter är spelarna huvudrollsinnehavare och i spindelkonungens pyramid, i Brisbrygga kanske var det bättre förr.

Det som gör rollpersonerna i Svavelvinter till huvudroller är att det finns olika förklaringar till varför de är på besök på ön. Sen skulle jag gärna se att de var ännu mer insyltade i form av att ta SLP´s plats (smugglare/värdshusvärd/druid/drakvakt etc). Det skiljer sig en hel del från samtidens "ni sitter på ett värdshus och behöver pengar".

Det är egentligen märkligt att inte fler scenarion jobbar med incitament annat än ekonomisk kompensation, när man inte har några problem att skriva in SLP´s som är över huvudet insyltade i scenariots berättelse. Det borde ju inte vara speciellt svårt att plocka loss några incitament från dessa SLP och lägga dem på valfri spelare. Känns inte som de flesta incitament är knutna till specifika typen av rollpersoner? Både trollkarlen och krigaren borde rimligtvis kunna ha en familjemedlem/gammal bekant/fiende/ståndpunkt/religion/pryl/egendom etc. som gör att de behöver involvera sig i handlingen?

 

[Henke]

Jag spelleder ju mer typ deckar-utredningar – Miss Marple och Hercule Poirot är onekligen huvudpersoner, och det kan de vara trots att de saknar egentlig personlig koppling till mysteriet, genom att "storyn" ju generellt redan hänt. Och det vi gör nu är att försöka avtäcka den. Storyn som hände, den hade andra huvudpersoner – men utredningen, den har de här. Det upplever jag ger större möjligheter till att kombinera förberedd story med inkastade rollpersoner.

Skulle gärna höra mer om dessa deckar-utredningar. Finns de att införskaffa någonstans?

 

[krank]

Skulle gärna höra mer om dessa deckar-utredningar. Finns de att införskaffa någonstans?

Överlag är mycket till Call of Cthulhu eller Trails of Cthulhu (eller andra Gumshoe-baserade spel) byggda som mysterier som ska utredas. Ganska många av de scenarier jag recenserat till Delta Green är också sådana.

Mitt favoritexempel är som alltid första delen av CoC-kampanjen Tatters of the King.

 

[RasmusL]

Jag har ju väldigt dålig koll på köpeäventyr, men vi lirade Giovanni-krönikan i Gårdagruppen. Det är köpekampanj, och det kändes definitivt som att vi bara var åskådare. Nu visste vi ju lite om det, och gjorde vår egen grej, men själva kampanjen känns definitivt som att det handlar om någon annan.

Ja, den är väl kanske ett av de mest extrema exemplen.

 

[Henke]

Överlag är mycket till Call of Cthulhu eller Trails of Cthulhu (eller andra Gumshoe-baserade spel) byggda som mysterier som ska utredas. Ganska många av de scenarier jag recenserat till Delta Green är också sådana.

Mitt favoritexempel är som alltid första delen av CoC-kampanjen Tatters of the King.

Ok, jag tänkte mer på om du hade förslag på "äkta" Miss Marple/Hercule Poirot scenarion utan Mythos

 

[krank]

Ok, jag tänkte mer på om du hade förslag på "äkta" Miss Marple/Hercule Poirot scenarion utan Mythos

Ah, nä, sorry. Utöver mina egna mycket vaga planer på att någon dag gå igenom Christies bibliografi och göra äventyr av dem så känner jag inte till nåt. Rollspel utan fantastik är inte riktigt min grej =)

 

[Henke]

Utöver mina egna mycket vaga planer på att någon dag gå igenom Christies bibliografi och göra äventyr av dem så känner jag inte till nåt.

Den dagen står jag absolut först i kön!

 

[Genesis]

Det är ju inte ett äventyr, utan ett smutsigt indiespel, men A Taste for Murder är ju klassikern när det gäller ofantastiska mordmysterium i 1900-talets England.

 

[wilper]

Det är ju inte ett äventyr, utan ett smutsigt indiespel, men A Taste for Murder är ju klassikern när det gäller ofantastiska mordmysterium i 1900-talets England.

ATfM är så fantastiskt som en deckargåta där målet inte är att lösa mysteriet, utan att gräva fram smaskiga motiv för de andra att ha tagit offret av daga. Settingmässigt är det störtskönt, men de som gillar att gnugga geniknölarna kommer att bli tokbesvikna på spelet, eftersom man lottar vem som gjorde det i sista akten. :-D

 

[Henke]

ATfM är så fantastiskt som en deckargåta där målet inte är att lösa mysteriet, utan att gräva fram smaskiga motiv för de andra att ha tagit offret av daga. Settingmässigt är det störtskönt, men de som gillar att gnugga geniknölarna kommer att bli tokbesvikna på spelet, eftersom man lottar vem som gjorde det i sista akten. :-D

Yes, jag läste det för några år sedan. Också riktigt bra även om det precis som du skriver har fokus på drama mer än mordgåta.

 

[Bifur]

Vilka köpäventyr finns på marknaden där man inte behöver tvivla om att spelarna är de verkliga huvudpersonerna och att äventyret kretsar kring dem.

Inga, eller väldigt få. Jag har svårt att komma på några, inte på det vis som många verkar avse i tråden, det vill säga att RPna formar berättelsen helt.

Men med risk för att låta gnällig ser jag det lite som två oförenliga storheter, men jag är inte heller säker på hur en sådan kampanj skulle se ut. Jag menar vilka SLP är Törnetronens sanna hjältar? Och hur skulle den kampanjen se ut om de personerna istället var RP? Svaret "det borde vara en fisktank" ju meningslöst i sammanhanget.

 

[Henke]

Inga, eller väldigt få. Jag har svårt att komma på några, inte på det vis som många verkar avse i tråden, det vill säga att RPna formar berättelsen helt.

Men med risk för att låta gnällig ser jag det lite som två oförenliga storheter, men jag är inte heller säker på hur en sådan kampanj skulle se ut. Jag menar vilka SLP är Törnetronens sanna hjältar? Och hur skulle den kampanjen se ut om de personerna istället var RP? Svaret "det borde vara en fisktank" ju meningslöst i sammanhanget.

Men borde det inte gått att inkludera de där krokarna som man kunde haka fast i olika RP för att putta dem i en episk riktning? Nu var det längesedan jag läste Törnetronens utgivna delar, men jag ser inte heller några glasklara hjältar. Att spela högt uppsatta roller där blir ju problematiskt för jag upplever att de ofta sitter tillräckligt högt i hierarkin för att kunna skicka någon annan på äventyret (alt. Följa med, men men skicka någon annan att hoppa i dödliga fällor och få stryk av trollen).

Sen är väl inte alla hjältar episka från start? Han Solo var ju t.ex. mest en lömsk smugglare?

 

[Bifur]

Nu var det längesedan jag läste Törnetronens utgivna delar, men jag ser inte heller några glasklara hjältar. Att spela högt uppsatta roller där blir ju problematiskt för jag upplever att de ofta sitter tillräckligt högt i hierarkin för att kunna skicka någon annan på äventyret (alt. Följa med, men men skicka någon annan att hoppa i dödliga fällor och få stryk av trollen).

Jo, det är väl en av mina invändningar - blir RPna mer centrala finns det en risk att deras inflytande blir för stort för kampanjens upplägg. De skulle så klart kunna vara Korinthia, Jeseebegai, Sarvola m.fl. men då blir det något helt annat, nog mer lämpat för något slags samberättande dramaspel. Det vill säga inte Törnetronen alls längre.

Det där med krokar tycker jag är intressant som scenarioskribent. Men ska man gå på det spåret på riktigt tror jag man måste styra ganska mycket. Svavelvinter som exempel försöker men är för spretigt och tar inte höjd för de olika valen i konstruktionen. Många spel har ju ett färdigt gruppkoncept och det är ju en hyfsad metod men jag tror att ska man skriva typ Törnetronen centrerat runt RPna ska man gå ännu längre och ange RP-arketyper och SLP-kopplingar. Typ den denna kampanjen ska en RP vara "Den tvivlande Teurgen" som högaktar fader Elfeno. Sen måste dessa vävas in i äventyret upplägg. Svårt att få till bra gissar jag. Och jag tror många skulle tycka det var alldeles för styrt.

 

[afUttermark]

Problemet är kanske att när man köper en kampanj som i symbaroum så vet man först i slutet vilka som var de riktigt coola, har man tur så är det rollpersonerna.

Men det är mitt största problem när jag spelar rollspel. Jag vill vara coolast, när kampanjen slutar. Så jag stör mig när en slp tar min coolhets mantel i slutscenen

 

[Swedish Chef]

Det här fick mig att fundera. Jag brukar visserligen säga att jag tycker att nästan alla köpäventyr är dåliga, men av helt andra skäl – jag tycker inte att jag stött på det som beskrivs här i tråden i någon speciellt stor utsträckning. Det finns absolut, men för mig verkar det vara enstaka undantag.

Vågar man be om några exempel utöver det som nämns i starttråden? Just nu är min arbetshypotes att antingen så har ni och jag läst väldigt olika äventyr (inte osannolikt, det finns äventyrsgenrer jag sällan läser) eller så läser vi äventyren väldigt olika. Det vore intressant att se om vi kan hitta något överlapp där ni tycker SLP:erna är huvudpersoner men jag inte tycker det…

De mest klassiska här är väl de stor Vampire kampanjerna (Transylvania och Giovanni).
Sen tycker jag personligen inte att det inte är rollpersonerna som är huvudpersoner, däremot tycker jag många kampanjer slarvar med att skapa engagemang för spelarkaraktärerna. Finns hur många kampanjer som helst därute som i princip bygger på att rollpersonerna ska ta en näve mynt för att riskera livet för något som någon annan SLP tycker är jävligt viktigt. Jag kan absolut köpa "Hero´s for Hire" konceptet i vissa kampanjer men det vore kul om inte typ alla fantasy kampanjer började så.

 

[Bolongo]

Vilka köpäventyr finns på marknaden där man inte behöver tvivla om att spelarna är de verkliga huvudpersonerna och att äventyret kretsar kring dem.

Båda de stora kampanjerna till 13th Age: Eyes of the Stone Thief och Shards of the Broken Sky.

Det finns nämligen ingen handling i dem. De är verktygslådor för gruppen att bygga sin egen handling.

 

[Khan]

Hur okej är folk med att något drabbar rollpersonerna i början av kampanjen, som sedan tvingar av dem att vara huvudpersoner? Någon dyker upp och säger: "Din far är inte den du tror, du är egentligen oäkting till kungen av Preussen, kom och tag din plats i successionsordningen", som exempel. Du kan inte fly, som det blir med en magisk pryl, eller en resa man bara hoppar av om den blir för jobbig.

Skulle det vara en okej start i ett köpt äventyr?

 

[Bifur]

Skulle det vara en okej start i ett köpt äventyr?

Det tycker jag.

Men det är mitt största problem när jag spelar rollspel. Jag vill vara coolast, när kampanjen slutar. Så jag stör mig när

Det finns nämligen ingen handling i dem. De är verktygslådor för gruppen att bygga sin egen handling.

Det här är väl svaret. Och inget fel med det. Kampanjerna med handling levererar något annat - i bästa fall bättre handling. Det kommer med ett pris, bland annat begränsningar av RPnas roll.