Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
När man kritiserar spel hör det till god ton, tycks det, att avpassa kritiknivån efter hur stort spelet är. Att obarmhärtigt såga små, oberoende spelskapare ses som något av en arslesmanöver -- om man inte gillar vad de gör är det bäst att hålla tand för tunga, kanske muttra något om att "det ändå är kul att de håller på" och gå vidare till mer konstruktiva aktiviteter. Men någonstans börjar det bli mer passande att kanske vara lite skarpare i kritiken, kanske lägga ut texten om spelets brister och inte längre se mellan fingrarna. Hur stort upplever ni att ett spel behöver vara för att man inte ska vara ett arsle när man kritiserar det?