entomophobiac
Low Prep High Play
Har läst och skummat en del spel från 70- och 80-talet senaste tiden, och måste säga att det är något magiskt över förstautgåvor. Andrautgåvor och senare utgåvor verkar mest "laga" saker som känns obalanserade och balans gör nästan alltid rollspel mer fokuserade på reglerna än på den mer oformbara "magin" kring spelen. Tycker jag. Du får gärna tycka annorlunda.
Traveller (kallat Classic Traveller, eller CT) från 1977. Det här är ett enkelt och hårt rollspel med en lite torr känsla som passar hård SF av "golden age"-typ hand i handske. Det är verkligen svinbra.
Star Wars från 1987. Bland de bästa regler som skrivits för matinéspel och med skitbra tips kring Star Wars som universum. Gör massor med bra saker som borde inspirera regelmakare än idag. Andra utgåvan och framtida utgåvor la till mer slump i form av wild die, som jag tycker bara förstör. Det utökar också Force-systemet med olika färdiga krafter som gör att det känns mer som vilket magisystem som helst till slut.
Cyberpunk (kallat Cyberpunk 2013) från 1988. Har en helt fantastisk beskrivning av vad Cyberpunk är och känns ärligt talat fräscht än idag, bortom att diskmedia och radio presenteras som "scifi" när vi har facit i handen i vår nuvarande digitala ålder.
Fler spel borde få leva på sina första utgåvors meriter istället för att tas över av de inbitna fansen, vilket verkar vara ödet för många produktlinjer.
Eller "grognard capture", som Costikyan kallar fenomenet. Att spel evolverar "by catering to the hardest core" istället för att raffineras och förkortas och skära bort fett, vilket är vad de borde göra.
Kom igen! Lovorda lite förstautgåvor.
Traveller (kallat Classic Traveller, eller CT) från 1977. Det här är ett enkelt och hårt rollspel med en lite torr känsla som passar hård SF av "golden age"-typ hand i handske. Det är verkligen svinbra.
Star Wars från 1987. Bland de bästa regler som skrivits för matinéspel och med skitbra tips kring Star Wars som universum. Gör massor med bra saker som borde inspirera regelmakare än idag. Andra utgåvan och framtida utgåvor la till mer slump i form av wild die, som jag tycker bara förstör. Det utökar också Force-systemet med olika färdiga krafter som gör att det känns mer som vilket magisystem som helst till slut.
Cyberpunk (kallat Cyberpunk 2013) från 1988. Har en helt fantastisk beskrivning av vad Cyberpunk är och känns ärligt talat fräscht än idag, bortom att diskmedia och radio presenteras som "scifi" när vi har facit i handen i vår nuvarande digitala ålder.
Fler spel borde få leva på sina första utgåvors meriter istället för att tas över av de inbitna fansen, vilket verkar vara ödet för många produktlinjer.
Eller "grognard capture", som Costikyan kallar fenomenet. Att spel evolverar "by catering to the hardest core" istället för att raffineras och förkortas och skära bort fett, vilket är vad de borde göra.
Kom igen! Lovorda lite förstautgåvor.
Last edited: