Lovord för förstautgåvor

[entomophobiac]

Har läst och skummat en del spel från 70- och 80-talet senaste tiden, och måste säga att det är något magiskt över förstautgåvor. Andrautgåvor och senare utgåvor verkar mest "laga" saker som känns obalanserade och balans gör nästan alltid rollspel mer fokuserade på reglerna än på den mer oformbara "magin" kring spelen. Tycker jag. Du får gärna tycka annorlunda.

Traveller (kallat Classic Traveller, eller CT) från 1977. Det här är ett enkelt och hårt rollspel med en lite torr känsla som passar hård SF av "golden age"-typ hand i handske. Det är verkligen svinbra.

Star Wars från 1987. Bland de bästa regler som skrivits för matinéspel och med skitbra tips kring Star Wars som universum. Gör massor med bra saker som borde inspirera regelmakare än idag. Andra utgåvan och framtida utgåvor la till mer slump i form av wild die, som jag tycker bara förstör. Det utökar också Force-systemet med olika färdiga krafter som gör att det känns mer som vilket magisystem som helst till slut.

Cyberpunk (kallat Cyberpunk 2013) från 1988. Har en helt fantastisk beskrivning av vad Cyberpunk är och känns ärligt talat fräscht än idag, bortom att diskmedia och radio presenteras som "scifi" när vi har facit i handen i vår nuvarande digitala ålder.

Fler spel borde få leva på sina första utgåvors meriter istället för att tas över av de inbitna fansen, vilket verkar vara ödet för många produktlinjer.

Eller "grognard capture", som Costikyan kallar fenomenet. Att spel evolverar "by catering to the hardest core" istället för att raffineras och förkortas och skära bort fett, vilket är vad de borde göra.

Kom igen! Lovorda lite förstautgåvor.

 

[Mogger]

WFRP1 är vida överlägset samtliga efterföljare, även sammantagna. Det har svart humor, lite men färgstark setting, rudimäntära men kuliga regler (dessa kan dock raffineras). Illustrationerna är bättre med. Ett fantastiskt spel!

 

[Swedish Chef]

WFRP1 är vida överlägset samtliga efterföljare, även sammantagna. Det har svart humor, lite men färgstark setting, rudimäntära men kuliga regler (dessa kan dock raffineras). Illustrationerna är bättre med. Ett fantastiskt spel!

Vad är de stora skillnaderna mellan Settingen i första och fjärde utgåvan?

 

[entomophobiac]

WFRP1 är vida överlägset samtliga efterföljare, även sammantagna. Det har svart humor, lite men färgstark setting, rudimäntära men kuliga regler (dessa kan dock raffineras). Illustrationerna är bättre med. Ett fantastiskt spel!

Håller med till fullo! Bläddrar i den med jämna mellanrum än idag, men sålde av andrautgåvan jag hade.

 

[Magnus Seter]

Vad är de stora skillnaderna mellan Settingen i första och fjärde utgåvan?

Oj, det är en svår fråga och det finns inget enkelt svar. Det jag ändå tycker jag kan säga är att de har vinnlagt sig om att jobba i enlighet med första utgåvans stil och atmosfär, samtidigt som de håller sig inom ramarna för vad GW tillåter dem. De måste ju fortfarande följa Warhammer Fantasy Battles-settingen, men eftersom GW "dödade" den så finns det mer frihet. Allt måste fortfarande godkännas av GW, men av det jag har hört så har de väldigt bra relation med GW just nu, vilket innebär att de får igenom mycket av det de föreslår.

 

[Magnus Seter]

Den första utgåvan av James Bond 007 är helt enormt bra. Det kom ju aldrig någon andra utgåva visserligen, men den första var så bra skriven och konstruerad och allting att den fortfarande känns som ett modernt rollspel.

 

[Big Marco]

Den första utgåvan av James Bond 007 är helt enormt bra. Det kom ju aldrig någon andra utgåva visserligen, men den första var så bra skriven och konstruerad och allting att den fortfarande känns som ett modernt rollspel.

Ett av de bäst designade rollspelen någonsin, speciellt med tanke på spelets ålder. Så jäkla före sin tid.

 

[McKatla]

Såväl Over the Edge och Unknown Armies från Atlas games var bäst i sina första utgåvor. Senare utgåvor och moduler expanderade, rättade till etc, men allt det magiska i bägge spelen var där redan från början – och i kortare format. Samma sak med Tribe 8 från Dream Pod 9. Alla de följande modulerna, inklusive andra editionen (det sista som kom innan spelet lades ned, och som var uppdelat i en Players handbok samt en generisk regelbok för alla förlagets rollspel) var utbyggnad men egentligen onödigt – spelet var redan fulländat utan detta. Och har fortfarande bland de bästa magisystem jag sett i något spel.

Svenska KULT är svårare att uttala sig om. Det var i sin första edition revolutionerande och denna står sig ännu (vilket begagnatpriserna tydligt visar). Men där ger (tycker jag) andra editionen än mer njutbar läsning (och gjorde sig av med ett magisystem som inte alls passade spelet), och nuvarande Divinity Lost har byggt ut samt givit det en ny regeldräkt (vilket det behövde, även om jag personligen inte gillar PbtA-motorn).

 

[CapnZapp]

Frågorna kring WFRP utbrutna här:

WFRPv1 och WFRPv4 (utbruten)

WFRP1 är vida överlägset samtliga efterföljare, även sammantagna. Det har svart humor, lite men färgstark setting, rudimäntära men kuliga regler (dessa kan dock raffineras). Illustrationerna är bättre med. Ett fantastiskt spel! Jag föredrar nog reglerna i 2nd ed, men vi spelade ju Enemy Within...

www.rollspel.nu

 

[Organ]

Den första utgåvan av James Bond 007 är helt enormt bra. Det kom ju aldrig någon andra utgåva visserligen, men den första var så bra skriven och konstruerad och allting att den fortfarande känns som ett modernt rollspel.

+1 på JB. Jag spelade det intensivt under 80-talet och har sedan dess återvänt till det för kortare enpetare med kanske fem-tio års mellanrum. Och varje gång slås jag ofelbart av hur jäklarns både välskrivet själva spelet är och hur bra regelmotorn funkar. Trots att det kom redan 1983 så känns det inte det minsta mossigt och emulerar perfekt den takkronesvingande action-känslan från förlagan.

 

[ceruleanfive]

Känns hyfsat rimligt ändå. Vem är egentligen superpassionerad inför att skriva samma spel en gång till?

 

[entomophobiac]

Känns hyfsat rimligt ändå. Vem är egentligen superpassionerad inför att skriva samma spel en gång till?

För mig handlar det mer om att saker "fixas" som egentligen ger spelen personlighet. Får inte nödvändigtvis känslan av att folk är mindre passionerade, bara att lite magi försvinner när saker optimeras eller repareras.

 

[Rickard]

Feng Shui är ett spel som emulerar hong kong-action ... men gör spelet verkligen det? Det är så mycket i spelet som jag lärt mig genom att "läsa mellan raderna" och gjort egna tolkningar av, vilket format mig som spelmakare och spelledaren, att det är helt omöjligt för nästa version att vara lika bra, eftersom första versionen har någon sorts ideal-bild i min skalle.

 

[Christoffer]

Yes! Kan väl bara nicka och hålla med. Bra urval av spel också @entomophobiac

 

[Skarpskytten]

För mig handlar det mer om att saker "fixas" som egentligen ger spelen personlighet. Får inte nödvändigtvis känslan av att folk är mindre passionerade, bara att lite magi försvinner när saker optimeras eller repareras.

Av någon anledning fick den här posten mig att tänka på en snarlik diskussion vi hade för inte så länge sedan. Här drivs en tes om att förstautgåvor har en särskild energi som jag tyckte var spännande.

 

[Klingonsylt]

När jag fick höra om nyutgåvan av Rogue Trader (1987), började jag fördjupa mig i ämnet och insåg att det fortfarande fanns entusiaster som föredrog den ursprungliga versionen av spelvärlden. Detta fick mig att fundera över om det finns fler spel där den första utgåvan är särskilt värd att utforska?
När det gäller t.ex. Judge Dredd och Marvel verkar många föredra de tidigaste spelen, men där är det ju fråga om olika spel i samma setting snarare än olika utgåvor.
Har för mig att @God45 har pratat om tidigare versioner av World of Darkness någon gång, men jag minns inte om det var positivt?

 

[JohanL]

Feng Shui är ett spel som emulerar hong kong-action ... men gör spelet verkligen det? Det är så mycket i spelet som jag lärt mig genom att "läsa mellan raderna" och gjort egna tolkningar av, vilket format mig som spelmakare och spelledaren, att det är helt omöjligt för nästa version att vara lika bra, eftersom första versionen har någon sorts ideal-bild i min skalle.

RDL menar att Feng Shui 2 är det folk tänker sig att Feng Shui 1 var men faktiskt inte var utan vad läsare tolkade in.

 

[JohanL]

När jag fick höra om nyutgåvan av Rogue Trader (1987), började jag fördjupa mig i ämnet och insåg att det fortfarande fanns entusiaster som föredrog den ursprungliga versionen av spelvärlden. Detta fick mig att fundera över om det finns fler spel där den första utgåvan är särskilt värd att utforska?

Tidiga 40K-världen är mycket bättre, alla gånger.

 

[NilsK]

Håller med om att förstautgåvor ofta är de mest charmiga (och ibland de mest spelbara). Första utgåvan av Star Wars D6 är ett prima exempel på det. Men! Också lätt att bli lurad av hur ett spel är att läsa har jag märkt. Classic Traveller är supermysigt och när man läser det känns det som att det är riktigt elegant. I spel... not so much. Det har alla ingredienser för ett bra spel men 70-talsdesignen knyter inte ihop det på ett sätt man nu ser som närmast uppenbart. Med det sagt är det fortfarande supermysigt som läsning och det går lätt att spela med senare versioner.

[EDIT] Oops, missade att det var lovordning som gällde. Säger nog Classic Traveller ändå för det är helt klart mest charmigt och är långt före sin tid vad gäller sandboxspel, grafisk design (omslagen!) och användbarhet.

 

[krank]

Jag läser mycket Mutant Chronicles nu, och första versionen är riktigt, riktigt bra. Andra utgåvan lägger till "arketyper" ovanpå det fria lifepathsystemet i ettan, vilket jag tycker känns onödigt. Första utgåvan har också en tightare tidslinje; överlag vet jag inte riktigt vad de justeringar av spelvärlden som andra utgåvan-grundboken gjorde tillförde.

Tredje utgåvans regelsystem är ju ett otroligt crunchigt åbäke. Jag ser charmen i utbyggnaden av spelvärlden absolut – det är ett slags loremässig maximalism jag kan uppskatta. MER! AV ALLT! Rymdfart! Stargates! Rymdpirater! Ancient aliens!

Men… Grundboken till första utgåvan var tight. Ju mer jag läser, desto mer gillar jag det. Det är absolut inte minimalistiskt, det finns massor av balla lore-krokar och konflikter och "helt onödiga" stats för fordon och historik för vapen och fan och hans moster. Men minimalism krävs, helt uppenbart, inte för att något ska kännas tight och ändamålsenligt.