Sannolikt har vad som serverats på värdshus varierat kraftigt beroende på tid och plats. Det enda jag tror varit direkt ovanligt till icke-förekommande är talriksserveringar med sammansatta rätter efter exakta recept annonserade på en meny, så som på den moderna restaurangen. Det skulle va för dyrt och komplicerat att servera för ett kommersiellt etablissemang innan den moderna ekonomiska och industriella utvecklingen. Så den som spelar i en fantasyvärld kan ta sig stora friheter. Det sagt så finns det vissa riktmärken för den som vill va realistisk.
Följande är en lågoddsare.
Rimligtvis borde väl de flesta bara köra en perpetual stew? Dvs ha en konstant gryta kokande, fyll på vid behov med vad som finns tillgängligt.
Kött var historiskt väldigt dyrt och grytor/soppor ett sätt att dra maximal nytta av allt på ett djur, och på så sätt göra så köttig mat som möjligt på ett så billigt sätt som möjligt. Sannolikt serveras även bröd, ris, majs, sötpotatis, gröt eller dyl. beroende på vad som odlas lokalt. Smör var extrem lyx (och användes ibland för att betala skatt). Ister, flott, späck eller talg är mer sannolika fettkällor. Möjligen olivolja i vissa delar av världen. Rökt eller saltad mat betraktas inte som tillagad, även om den gick att äta så som vi ofta gör idag, utan används oftast i varm mat som en ingrediens. Menyer fanns i regel inte. I husrum ingick den mat och dryck som för dagen serverades. Konkurrensen var ofta obefintlig så att välja bort ett värdshus pga. maten innebar att vederbörande fick sova utomhus och skaffa mat i skogen (eller ha matsäck).
Ett värdshus i traditionellt snitt är en lantlig företeelse som riktar sig till resenärer. Ofta var kundunderlaget skralt och därför motiverades världshus inte i första hand av lokal efterfrågan utan att någon uppsatt person/staten betalade någon för att det skulle finnas ett värdshus, alt. att byn fick krav på sig att ställa värdshus till förfogade, om de inte skulle bli våldgästande av olika militärer eller offentliga tjänstemän. Av den anledningen var maten också allt som oftast usel.
Jag ser att flera lyft olika sorters ”street food”. Detta var såklart ett betydande inslag i så väl större städer som kring marknader och dylikt. Dock inte på landsbygden, eftersom det kräver en ganska stor kundkrets samt kontantcirkulation (komtantbristen är påtaglig under medeltiden, speciellt utanför städerna, så byteshandel eller icke-marknadsbaserade system av att dela med sig och be om hjälp var konvention på landsbygden). Exempelvis pizza såldes historiskt kallt som en typ av stor, kall macka med smält ost. De låg i staplar utanför bagerier i proto-Italienska städer och andra urbana noder kring Medelhavet och Svarta havet (och hade såklart
inte tomater). Att kalla en enklare krog för ”sylta” kommer just av att rätten sylta såldes billigt i städer som Stockholm till den stora del av befolkningen som saknade kök eller liknande i sina bostäder. Syltan kunde ätas kall eller värmas i en behållare på värmekaminen och ätas som soppa.
För vidare läsning.
Jönsson, Håkan och Tellström, Richard (2018)
Från krog till krog: Svenskt uteätande under 700 år
Mennell, Steven (1985 m.fl.)
All Manners of Food: Eating and Taste in England and France from the Middle Ages to the Present