Skulle säga att rälsning inte alls är ett teoretiskt problem. Tvärtom är det ett praktiskt problem vid spelbordet om vi inte alla är med på noterna. Är alla med på det? Inga problem. Om någon har fräckheten att ta säljpitchen för rollspel som att en spelar huvudpersonen i en berättelse och nu kan vara fri att göra vilka val en finner är rätt på allvar, så ja jo, då blir det ju ett rent praktiskt problem vid spelbordet om det finns andra förväntningar på vilka val som ska göras. Så jag tycker helhjärtat att vi inte ska vifta bort det som något en spelledare kan laga lite vid spelbordet eller modda äventyr så de passar, utan istället prata om det så att vi kan vara tydliga med förväntningarna när vi sätter oss för att spela. Spelar vi ett CoC äventyr där det finns en förväntan att vi skall landa på en viss plats med en viss kunskap vi erhåller via våra undersökningar och där möta någon kosmisk skräck? Ja då måste vi ju vara klara med det. Nej alla val finns inte tillgängliga. Det finns förväntningar. Det kommer finnas en slutboss. Det finns en väg vi ska gå. Osv. Om vi däremot spelar något annat där förväntningen ligger helt på att spelarna driver utifrån vad de själva vill, så är det lika viktigt att vara tydlig där att det inte finns något äventyr, inga måsten, inget som ska "hittas" och göras, utan allt de gör är vad som är.
Så, bättre med tydlighet om förväntningarna och begränsningarna. Inget behöver vara bättre eller sämre, men vad som bara blir sämre är om vi inte talar om det öppet och tydligt och med någon slags skam för att något skulle vara mindre fint än något annat. Vad är det vi spelar? Vilka val förväntas ni göra? Vart ligger fokuset? Allt är rollspel med alla rollspel är verkligen inte samma sak.