Om det inte är bra gjort och spelarnas agerande leder till att de saker som förväntas skall hända händer. Instängningseffekter uppstår då spelarna förväntar sig något annat utifrån händelsekedjan.
Jag, personligen, tycker ju att det är precis lika illa. Rälsning för mig är lika dåligt oavsett om jag känner mig rälsad eller inte. Om jag inte kan ta beslut som har en reell och meningsfull påverkan på berättelsen så känner jag mig oerhört frustrerad. Att det görs genom att presentera situationer där det bara finns ett rimligt beslut att ta gör det ju inte bättre. Jag saknar fortfarande agens. Om spelledaren lyckas lura mig till att tro att jag har agens så kanske jag inte blir irriterad, men jag misstänker att jag kommer att märka av det om det inte finns någon situation där jag känner att spelet verkligen hade kunnat ta en helt annan riktning om jag valt annorlunda. Och om du verkligen lyckas lura mig, ja, då är jag lurad. Men jag vill inte bli lurad. Jag vill spela ärligt.
Ett hypotetiskt scenario:
Tja, jag vet inte. Det låter definitivt inte som ett scenario jag skulle tycka var kul att spela, men hur mycket av det som har med agens att göra är inte enkelt att bena ut. Det finns ett färdigt svar och spelet handlar om att hitta det svaret. Jag känner att mina bidrag till berättelsen blir lite meningslösa, men det beror lite på vad spelet handlar om. Om spelet handlar om att hjälpa staden och att hitta den skyldige så känns det för mig lite meningslöst, eftersom det viktiga i spelet redan är bestämt och jag bara får måla inom linjerna. Om det handlar om min rollpersons relation till allt detta, om vad jag gör med informationen, om huruvida jag bestämmer mig för att gräva vidare trots att jag blir hotad, om hur den här personen i centrum är släkt med mig och om jag vill skydda hen, och så vidare, då finns det ju massor av intressanta saker att utforska.
Är det här en springande punkt månntro? Du har hur mycket agens som helst, men ledtråden ligger i det blå huset och du kan leta i det gula eller röda eller gröna huset hur mycket du vill, det är bara utfyllnad tills problemet är löst och nästa problem börjar nystas i? Så vad du gör spelar jättestor roll för karaktärsinlevelse men äventyrets utformning gör att det inte känns som att det spelar så stor roll som det borde.
Videon som postades av Bolongo är jättebra - jag tror inte att vi kan tillföra så mycket mer i diskussion faktiskt.
Kanske för att man har en definition av rälsning som utgår från ett negativt fenomen.
Ja, och jag tror att det beror på att rälsning i första hand är teoretisk. Ingen vettig SL kör över sina spelare så fort de försöker vara lite självständiga i spelet, ingen vettig äventyrsförfattare kräver det av sina användare och ingen vettig spelgrupp skulle frivilligt ställa upp på att bli rälsade år ut och år in.
Nej, men jag tror inte att det är avsiktligt eller år ut och år in heller. Jag tror att det är någonting negativt man kan uppleva som spelare och någonting som en spelledare vill försöka undvika att spelarna ska få uppleva.
Tyckte den spelledaren att det var rälsat före och efter att de spelade? Att andra spelledare anser det är ointressant. De kanske har ett problem att spela det som denna spelledare inte har.
Dessutom tror jag att i princip alla spelledare blandar under spelmötet - man kör fisktankar med bomber, i kombination med sandlådor, samberättande och linjärt. Det finns möjligtvis en handfull spelledare som kör 100% räls, vilket är inget man borde fokusera på, men det är ändå dessa kritiker brukar dra upp som exempel när de pratar om linjära äventyr.
Ja, Snösaga är verkligen ett lysande exempel och den mest rälsade upplevelsen jag har haft. För mig är Snösaga Peak Räls och varken före eller efter det har jag upplevt något liknande. Men även när vi spelade Snösaga så hade vi en parallell story som vi spelare drev och den var väldigt givande. Så inte ens här lyckades vi rälsa/bli rälsade trots att alla förutsättningar fanns.
Det är också räls.
Jag tycker dock det är stor skillnad på spel, äventyr, spelupplevelser, överenskommelser och SL-tekniker och ogillar när man tar en av dessa och utifrån det drar fram hela räls-bygget. Det är klart att det finns suboptimala spelupplevelser och produkter som inte passar ens spelstil/spelgrupp men att 90% av alla spel skulle ligga i rälsträsket känns orimligt. För det är den bilden man får när räls diskuteras, att det är ett stort problem som nästan alla spel lider av, om det inte uttryckligen gör något helt annat (indie, OSR...). Den bilden anser jag är helt fel. Räls är inte default, räls är en anomali. Och det är så vi bör hantera den.
Men då finns det alltså bra räls?
