Är det verkligen bara två läger?Jag tycker det dödar känslan.
Om det statueras från början att facit saknas så kommer det riskera att bli metakunskap som förstör upplevelsen, enligt mig. Vetskapen gör att det lika gärna kan flamsas som fokuseras. (Samma sak som gör att samberättande nästan aldrig blir lika bra i grupper som inte är vana med det, enligt min erfarenhet.)
Om det finns ett facit så försvinner känslan av ovisshet som är en central del av hela scenariots upplägg. "Satte vi dit rätt person?" blir två helt olika frågor med facit och utan facit.
Jag kan åtminstone komma på följande fall:
- Att ha facit (och berätta det)
- Att inte ha någon facit och berätta det
- Att inte ha något facit men säga att det finns
- Att inte ha något facit och inte berätta huruvida det finns ett facit eller inte (säga att det kanske finns ett facit).